syssis

    

Vem har sagt att man inte kan ha mysigt på jobbet

Det går visst!! För det kan vara pyntat och fint även på sjukhus och hos oss är det jättefint
just nu -om jag får säga min mening.
Julmat fanns tack vare personalens egen försorg och klinikchefen kom i egen
"tomte-(o)-luvad" person till avdelningen och delade ut choklad i mängder
som borde räcka till nyår!! 
Nåja, nu pratar vi om relativt godissugen personal -så vem vet hur det blir med den saken ;-)

Klinikchefens hustru, tillika min kollega, hade i alla fall de coolaste örhängena jag har sett.
Små fina julkransar med blinkade julklockor i kulörta färger. Man bara väntade på att de skulle börja spela Jingle Bell's också ;-)  Inköpta i Australien fick jag veta, så där grusades allt hopp om att få äga dylika hängen inom en rimlig framtid ;-)

 
Kalle Ankas timme mellan 15.00 och 16.00 tillbringades inne på en patientsal.
Om vi vårdade?? Ja, det tror jag absolut att vi gjorde -både personal och patient.
Vi gjorde det enda rätta man kan göra mellan 15 och 16 en julaftonseftermiddag... 
-Titta på Kalle Anka!! :D

Därefter var det julmatens tur. Tycker vi hade fått till ett julbord värd sitt namn ändå.
Sill, lax och ägg. Prinskorv, Janssons frestelse och skinka. Åsså rödbetssallad förstås!
Att det mesta av sillagen numera ligger på betongen i sjukhusets parkeringshus och att ris a'la Maltan blev väldigt lös...-det bjuder vi på!! ;-) Vi lyckades i alla fall steka köttbullarna på ett sådant sätt att inte brandkåren behövde rycka ut. Ryktet berättade att fyra brandbilar stod utanför vår ingång under förmiddagen -och tittade skeptiskt under lugg på personalen som ansträngde sig för att få färg på just köttbullarna ;-)

 Men julaftnar går -även om dom tillbringas på sjukhus!  
Och plötsligt hade det blivit dags att bli avlöst av nattsyster. Nattsyster som dagen till ära hade hoppat julluvan och istället visat upp sin stolthet i att vara sann Sofiasyster! 
Som en parantes för alla oinvigda kan jag berätta att det finns en lång tradition inom systerskapet genom tiderna, som påbjuder att Drottning Sophias systrar fick den finaste och den mest gedigna utbildningen i sjuksköterskeyrkets konst.


Med dessa rader önskar jag alla en trevlig fortsättning på julhelgen!
Kram Annicka

   

Lite är det tack vare snälla arbetskamrater och gulliga föräldrar

Men i år hanns nästan allt med -som var tänkt att hinnas med:
Diskbänken skiner o golven är torkade, julklapparna är inslagna o julkorten skickade, skinkan är griljerad och tomtegröten är klar. Och julgodiset... har mamma gjort ;-)
Mamma fixade inte att jag prioriterat bort knäckkokning i år... och jag kan bara säga:
-jag är väldigt glad över att min mamma inte fixade att jag gjorde den bortprioriteringen :D
Knäck är det bästa som finns -näst rabarberkräm! Tack Mamma! :-)

 

Men som synes gillar tomten uppenbarligen också julgodis, så jag stoppade raskt ner godsakerna i små räk- och kräftstjärtsburkar (av sånt som inte redan var förpackat på just det viset ;-))
och in med det i kylskåpet.  Tänkte: -innan den lille gynnaren hinner försvinna under natten med allt mitt guld... eehm... godis...

Som ett P.s måste tilläggas att Markus Redman (även kallad Mac) förtjänar en extra julkram! Han lovade att tänka på mig, som ska jobba detta års julaftonskväll...
Och det gjorde han, genom att se till att jag fick lite julmat med mig till jobbet åtminstone!
Tack Mac!! ;-)


Denna, för mikrovågsugnen avsedda, matlåda  har fått kort sagt både ris och ros!
Jag har sett allt mellan grisfett och skummjölk till aptitdödare och glutamatförgiftning.

Men som kontrast till detta finns att läsa:
"Iögonfallande och genialisk. Findus förtjänar uppmärksamheten för modet att marknadsföra detta halvfabrikat i detta julmustkonservatismens heliga land."
Julmustkonservatism -jag gillade den formuleringen ;-)


Hoppas alla sover gott nu!!
Det är nämligen bara 12 ½ timme kvar till:

 och hans Vänner!!
                               Kram Annicka

   

Det började med 17 graders vara eller icke vara

Det råder ingen som helst tvekan om att 17 grader inomhus är för kallt om man samtidigt ska tycka att det är mysigt att vara inomhus utan termobrallor och toppluva!!
Jag var helt överens med Anders om den saken!! ;-)
Sen tycker väl i och för sig inte Anders att det är direkt befogat med termobrallor -det är ju trots allt plusgrader vi pratar om...
Men eftersom min nästipp tenderar att drabbas av istappar längst ut och Anders förmodligen ledsnade på att mina iskalla händer ideligen värmde sig på hans mage så sa han en gråkulen dag: -Du ska få en regulator gumman!! ;-)

Tack älskling!! *jättelycklig* ;-)
Å regulatorn är den där lilla högen av småprylar som ligger i mitten!!

På sitt sätt ganska intressant att jag tillägnades just nämnda regulator, med tanke på att jag fortfarande är folkbokförd 30 mil ifrån densamma... ;-)
Men varför peta i småsaker. En regulator kommer att göra min varma lycka och Anders lycka över att få skruva i och på och under och över och runtomkring denna lilla manick gick inte heller att ta miste på... så... Perfekt helt enkelt!! ;-)

Och nu kan jag allt om hur en regulator fungerar... eller *harkel*... åtminstone allt jag behöver kunna för att bibehålla en något sånär anständig kroppstemperatur ;-)
Erkänner utan omsvep att jag inte förstod mer än nödvändigt förrän jag såg kopplingen till det vred som liknar det jag har hemma för att ställa värmen med... Jag förstår nog inte det heller, men det vredet förstår jag mig på att använda i alla fall ;-)
Å hips vips... se där ja... 21 grader och av med termobrallorna!!

   

Men den som nu trodde att det var frid och fröjd med en välinstallerad regulator så säger jag bara: Nope!! Det måste till en energikälla också!!
Och jag vet inte om det är tack vare eller på grund av att regulatorn ägs av en elektriker, som inte Vattenfall får sälja en enda kilowattimme el i husuppvärmade syfte...
Det kan vara en kostnadsfråga också, som gör att Vattenfall får skylla sig själv men...
-Nej... det är här allmän vedeldningslära kommer in i bilden!!

  

Först måste veden in och travas snyggt och torka. Så långt inga problem.
Kommer man bara upp med  vedskottkärran uppför lilla backen utan att slå ihjäl sig, så går det perfekt att hiva in veden nerför den därför avsedda vedrutschkanan sen ;-)
Sen ska spintet sopas ihop och sedermera även nyttjas. Och Anders hävdar att sopkvasten här ovan fungerar alldeles utmärkt för göromålet. Själv känner jag mig en smula skeptiskt till denna ankelfrakturerade variant av samlade sopstrån med tillhörande skaft och kan säga att hade jag inte redan köpt en julklapp till honom så hade det nog blivit en liknande tingest... fast med sop-förmåga åt båda hållen!! ;-)
Nåväl -med fullgott utvecklad användningsteknik och lite tålamod så ordnade allt upp sig till det bästa.

Nu dags för det stora momentet... Tändbrasan!!
En tändbrasa åstadkommes av dagens ihopsamlade papperskolijox samt ett par vedklabbar och varar i ungefär 45 minuter!!
En tändbrasa som varat i tre timmar eller mer, är att betraktas som ett "börja-om-projekt"!! ;-)

Observera dock att reglaget här ovanför inte står i tändläge -utan i brännläge!!
Tror jag det var... ;-) Terminologin här är i alla fall oerhört viktig förstod jag...
Elden brinner nämligen olika i de olika lägena! Men mina hjärnceller får spunk av påståenden som att eld brinner neråt... Det strider mot all logik att eld brinner neråt!!
Men nu är det så, en gång för alla... Det har Anders sagt!! 
Det var nåt med rökkanalerna också... men då hade hjärncellerna redan givit upp!!

   

Nåja... har man dock klarat sin 45-minuters deadline, så övergår här tändbrasan i brännbrasa!
Röra om i glöden -helst utan att det ryker in... Fylla pannan tills det inte går in en flisa till och hoppas på att glödbädden var tillräckligt kraftfull för att torka det sista ur den eventuella surved man kanske stoppade in ;-)

Men sen kära vänner... kan man sätta sig till rätta och rofyllt se på hur elden flammar och njuta av... att man nu snuvat Vattenfall på några kWh igen ;-)

   

Men om man nu inte skulle roas av att sitta i pannrummet och blåstirra in i en vedpanna,
...så kan man ju alltid koka en kopp kaffe och åstadkomma en...
Ja, alltså... det skulle bli en varsin negerboll... det skulle det!!  Men kaffet var klart före boll- rullningsmomentet och suget för stort, så det blev helt enkelt en homogen negerkaka!!
Och med kaffe i koppen och varsin sked att äta från varsitt håll med -blev det bara en "minimur" kvar av vår dag i uppvärmningens förunderliga skola! ;-)

Om vi fuskade med tandborstningen efteråt??
Nix -gjorde vi inte!! ;-)

Kram Annicka

Så här i besparingstider är personalfika det första som ryker

I alla fall var det så Akademiska sjukhuset i Uppsala tänkte när de i början av oktober bestämde sig för att dra in personalens förmiddagsfika. Frukten skulle behållas, men mackorna hade från och med ett givet datum sett sin sista dag.

Vet ni vad som händer när man så resolut från en dag till en annan tar bort förmiddagsfikat för folk?? Helt rätt -det blir ramaskri!! ;)

Plötsligt finns det antagligen inget som är viktigare på jobbet än just det lilla faktum att det inte längre kommer att dukas fram bröd, smör och ost på bordet.
Och än värre -man måste ta med sig själv, om man ska ha något... :o
Det är ju som att gå tillbaka till forna tider med egenmedtaget smörgåspaket för Guds skull?!
Precis som om man inte hade nog ändå med att släpa på sin matlåda fram och tillbaka...
*missnöjt mumlande och muttrande*

Nej, det råder ingen som helst tvekan om att fika är det absolut mest viktiga här i livet.
Det är till och med så viktigt att någon slipsnisse bestämmer sig för att börja rota i gamla luntor. Och efter ungefär 1½ veckas letande som kommer vederbörande ut ur dammgömmorna, med lätt rethosta och borstar bort det värsta av spindelnäten...
Men han har hittat det... Dokumentet som ska rädda personalen:

Ett 17 år gammalt kollektivt avtal där personalfikat står inskrivet som arbetsgivarens skyldighet till sina medarbetare!  Tänka sig -det hade nog inte Akademiskas ledning räknat med...

Men två dagar senare var mackorna åter tillbaka på frukostbordet -allt medan Akademiska nu har tillsatt en liten undersökningsgrupp gällande ovan nämnda avtal.
Livet är sannerligen underbart... mer för vissa och mindre för andra bara ;)

Vi lär sannolikt inte få behålla förmiddagsfikat någon längre stund. Det är ju som sagt besparingstider. Men fram till dess Akademiska har hittat det kryphål de nu letar efter i avtalet och därefter prånglat sig ut genom det, ska jag vara "slipsnissen" evigt tacksam för att jag får fortsätta äta frukostmackor en liten stund till.


Önskar nu alla en trevlig Advent!
-med massor av lussekatter och pepparkakor... till eftermiddagsfikat! ;)
Kram Annicka