syssis

   

Det blev en liten tripp till Granada -folkets park i Lönsboda

Ja gårdagen bjöd på en 70 milsresa tillsammans med Micke Ahlgrens orkester. Antagligen hade de ledsnat på tjatet om bilder till facebooksidan och bloggen på deras hemsida, så de tänkte säkert helt enkelt att nu får hon åka med och ta sina egna bilder... ;)
Å det är jag bra på!!... -det blev styvt 200 stycken! :D
Nu går ju inte alla att använda eftersom orkestermedlemmarna inte alltid förstår att de måste stå stilla just i fotoögonblicket -oavsett om det är just under uppackningsmomentet eller i en tonartshöjning. ;) Dansande människor står inte heller tillräckligt stilla alla gånger! ;)
Fast de sistnämnda har min fulla sympati -av egen erfarenhet vet jag ju att det är precis omöjligt att stå still om det finns musik, ett dansgolv och en kavaljer i närheten ;)

Lönsboda folkets park är en väldigt fin liten park. Mysigt iordninggjort med möjlighet till dans, pubverksamhet och lokal att hålla sammankomster i av olika slag. Man berättade också att parken blivit utnämnd till "Årets Folkets Park 2007"
-vilket kändes mycket välförtjänat.
   

Det är ganska precis 35 mil mellan IKEA i Linköping och Folkets Park i Lönsboda. Och det var vid IKEA som jag blev upplockad för vidare färd nedåt landet. På sätt och vis kan jag ju själv höra hur galet det låter med 35 mil enkel resa för lite dans en söndagskväll...
Men till mitt försvar måste ändå läggas till att det var ju det där med fotograferingen också då,
-jag har ju trots allt ett uppdrag med alla dessa bilder ;)

Sen är det nog tveksamt som gossarna Ahlgren hade godkänt den första bilden här i raden ovan om de hade befunnit sig i vaket tillstånd ;) Jag har dock full förståelse för att de inte visade sina vakna sidor just här: spelningar i hur många dar som helst i sträck som toppades med en extrainsatt kväll i Stockholm i lördags, tre timmars sömn i Nyköping innan upplockande av dansintresserad fotograf i Linköping... Det är legalt att vara en smula tung i ögonlocken då ;)
Det lämnade dessutom utrymme för mig att studera skulpturerna i Huskvarna och sjukhuset i Ljungby på vägen... till exempel... ;)

Fast väl framme i Lönsboda city kvicknades det till ganska raskt ändå, får jag väl ändå lov att tycka... Men så vankades det mat också!! :D  Micke först i korvkön och Kent inte sent därefter. Petter lät i alla fall den stackars lilla killen komma emellan med sitt tänkta läskinköp innan han också rättade in sig i ledet för matudelningen.
Möjligen kan man ha åsikter om gourmékänslan inför just denna måltid, men Jörgen och Micke lyckades förmodligen döva det med riklig mängd ketchup och personligen kan jag se det som en praktiskt källa till nödvändigt näringsintag! ;)

   

Väl framme vid parken sedan fick vi dock en rykande het och god kopp kaffe!
Macka och pepparkaka för den hågade.
Här serverat av Maria, som i och för sig har vanan inne att servera -fast inte på folkets park i Lönnboda utan hemma i Klippan. Igår var hon dock på genomresa, på sin väg hem från en semestervecka och passade på att stanna och dansa ett slag. Himla roligt att träffa henne!

Kaffedrickandet var hur som helst en parallellgärning med uppackandet av alla musikaliska ting som ryms i släpet till den vackert motivlackade Chevroleten. Och jag vet inte hur många gånger jag har förundrats över hur dom orkar. När jag kommer till min arbetsplats så finns alla grejer jag behöver, snyggt och prydligt placerade på samma ställe där de alltid står... nåja -oftast i alla fall ;) Jag behöver aldrig fundera över sånt.
Å andra sidan -när dom har har bytt om i sin loge och blir synliga för allmänheten, så är dom långt mycket stiligare än vad jag är i min systeroutfit från omklädningsrummet på bottenplan ;)


   

Och stiliga är de i sina kritstrecksrandiga kostymer och röda slipsar med smakfullt diskreta prickar på. Skorna hörde jag något om att de är av den varmare sorten -jag säger bara:
Lev med det, för dom är snygga!! ;)
Spelar bra i dem gör ni också -fast det gör ni säkert i foppatofflor också... hoppas dock ni har för avsikt att undvika detta utom möjligen vid soundcheck ;-)

Kvällen avlöpte sedan i god dansant anda. Det var ungefär 300 personer som hade tagit sig ut i det gråkulna vädret för att dansa till Micke Ahlgrens. Kul!
Kul också med blandningen av smålänningar och skåningar.
Som en sån där informationen i facket för oviktigt vetande, så kan jag upplysa att om man är upplänning så försvinner uppfattningsförmågan för skånska mycket fortare i dansmusik än vad småländskan gör... eller också var det jag som slumpmässigt hade de mysigaste danserna med skåningar så att orden gled med i dansstegen istället för att registreras i hjärnan ;)

Sen envisas ju skåningarna fortfarande med att ha kvar detta fenomen att man dansar en låt per dans och kavaljer. Personligen tycker jag inte det är det mest finurliga, eftersom bytena mellan danserna är mycket effektiva dans-tids-tjuvar och det är ett enda evigt "jagande" hela tiden.
Nu löste det det sig ganska galant ändå eftersom gårdagens publik visade upp en oerhört flexibel sida om man bara frågade snällt efter en dans till ;)
Så tack gode gud för att de hade demokratisk dans i alla fall!! :D

  

När musiken ebbat ut, lamporna släckts och dansgästerna fortsatt sin färd genom kvällen fortsätter orkesterns jobb ytterligare en stund. I det läget är det ganska skönt att orkestern är av åsikten att jag förmodligen skulle trassla till mer än jag skulle göra nytta om jag försökte börja reda i kablar, små dosor och knappar. Det betyder att jag får fortsätta att bara vara ledig ;) Fast Maria och jag gjorde åtminstone en gemensam insats med back-dropen (det egna scenväggsskynket) Det lät dock inte vänta på sig att det fanns åsikter om hur detta gjordes också, men eftersom resultatet blev detsamma (och de ändå inte gillar att göra det själv) så slapp vi undan fler gliringar om att kvinnor aldrig får lära sig vika pressenningar på ett praktiskt sätt... ;)

Två timmar senare var det i alla fall dags att avsluta denna dag och lämna Skåne igen. Trettiofem mil hem kändes på något vis längre än det gjorde ner, men när jag blev avsläppt vid IKEA i Linköping var jag ändå ganska glad över att jag bara hade 2,5 mil kvar hem.
Ahlgrens gossar hade ju fortfarande 20 mil framför sig då.
Men vid det här laget vet jag att det ordnade sig för dem med de där sista 20 också och förhoppningsvis har de sovit gott till långt in på dagen!

Tack så mycket för att jag fick följa med. Det har varit en himla rolig dag tillsammans med er!
Ni är goast i (dans-)världen! 
Bilder kommer jag väl inte att sluta tjata om, men just för tillfället är jag nöjd ;)
Kram på er så länge!

Kram Annicka

   

Som nummer 1 i ordningen i Östergötland

Ja, under den första riktigt kalla vinterdagen var det dags... klinikfest á la öron-näsa-hals!
En intressant tillställning på många vis.
Exakt klockan 18.30 var den röda mattan utrullad utanför Livgrenadjärsmässen vid Garnisonen i Linköping och vi hälsades välkomna in av rader med gamla vapen och avporträtterade militärer av olika rang. Små tomtar och vackra ljus stod också strategiskt placerade lite varstans. En liten tomte upplyste om var herrarnas toalett låg belägen i byggnaden och man kan bara ana att de äldre gentlemännen på de målade tavlorna skulle ha vänt sig i sina gravar om de hade vetat att det numera finns "damernas" också. Tror näppeligen det förekom kvinnor där på den tiden.
Fast säga vad man vill -men nog är det stiligare på något vis med en löjtnant av den gamla stammen när det gäller målade tavlor. Det gör sig liksom inte med dagens grönkamouflerade uniformer målat i olja... ;)

   

Nåväl -biblioteket var i alla fall mingelrummet för aftonen och en ganska kvalificerad gissning är väl ändock att procenten kvinnor var något litet högre än andelen män i församlingen.
Men icke dessto mindre trevligt för det. Vi hade äran denna afton att stifta bekantskap med vår nye klinikchef -två dagar gammal på sin post. En klinikchef som genast lade ribban genom att... som man säger... dra en fräckis... :D Vi hade också förmånen (tror jag ändå att man måste kalla det ;-)) att se vår avgående klinikchef bakstavligen talat dansa på bortet... :D
Däremellan bjöds vi på skönsång i form av sekreterarnas och sköterskornas egenhändigt författade julvisa. Har fortfarande inte bestämt mig för om det var en vacker visa eller en ren och skär nidvisa ;) Hur som helst avhandlades diverse ämnen som varit föremål för diskussioner under året ;)

Personalen som huserar på plan 11, vilket är de som pysslar med tal- och hörselvård, var inte sämre de. De hade fixat fram en liten grupp som de kallade "Muminpappan och Hattifnattarna"... ;) Deras julsång raljerade fullständigt med vårt datajournalsystem -Cosmic... och tillägnade den sedan till vår verksamhetsutvecklare! Hon sitter nämligen 8 timmar varje dag och sliter med listor, osignerade anteckningar och felnoteringar... sen om det blir någon minut till övers hinner hon med utvecklingen också... nåja, om man nu ser lite krasst på saken ;)

 

Efter detta var det så dags för läkarnas bidrag till den muntra stämningen. Och jag vill bara säga: Det var två minuter långt, de gick in... och de gick ut... Men jösses i himmelens plättar vilket kul sätt dom gjorde det på... Dom vann faktiskt lite pluspoäng på den grejen! ;)
Öronläkarna när de handlar i bästa Matrix-anda... ja, åsså i läkarrockarna förstås ;)
När vi ändå är inne på ämnet himmelens plättar, så går ju tanken osökt över till aftonens meny. Den bestod av en mycket god marinerad kyckling och rotsaksgratäng (vilket förmodligen inte tillhörde kategorin smalmat) Efter det serverades lite ost och kex. Osten tog i och för sig slut en smula i förtid, men personligen tycker jag inte att det var till någon större nackdel för det innebar att vi fick glasstårta till kaffet istället... och det skulle vi visst inte ha fått annars ;)

Med en väldigt trevlig kväll och många skratt i minnet vill jag säga tack så mycket till alla som engagerat sig i denna klinikfest! Det månne ha varit min första, men jag hoppas att det inte var den sista!
Jag hoppas också att generallöjtnanten på tavlan här strax ovan nu har lite lugn och ro igen och kan försjunka i stilla julefrid... intill den glittrande julgranen med sina glimmande ljus.
Själv gick jag ut i den isande kalla natten och gjorde "inbrott" i min egen bil. Dessan tyckte det var onödigt kyligt och bestämde sig för att frysa ihop låsen.
Men rådighet är en dygd... även om det betyder att man måste ta sig i på ett mycket suspekt sätt genom bakluckan!... och hem kom jag ju... ;)

Kram Annicka