syssis

  

Igår var det dags!!

Fettisdagen var äntligen här. Den enda dagen på hela året när det känns helt legat att äta mer än en semla -om man som av en händelse skulle vara sugen på mer än en semla till kaffet.
På Konditori Fågelsången i Uppsala var det i alla fall ganska fullt med folk som kommit på att det var semmeldags och hyllan för semlor var tämligen välfylld ;)
Ett perfekt sätt att avsluta en arbetsdag på!

Det här visste ni (kanske) inte om semlor:
Det finns en Semleakademi... *bara det* ;)
Semleakademin har sitt säte i Göteborg har bl a följande krav på en fullgod semla:

• Hatten måste gå att gräva med...  *håller fullständigt med* ;-)

• Det skall vara kardemumma i degen... *självklart* ;-)

• Mandelmassan skall vara äkta... *naturligtvis* ;-)

• Grädden skall vara luftigt vispad... *ska den alltid vara -i alla sammanhang* ;-)

• Det skall vara florsocker på hatten... *ja, hur skulle det annars se ut??* ;-)
Den största semlan, som numera finns i Guiness rekordbok gjordes av en bagare i Alingsås som bakade denna till Bullfesten den 13 februari 1996.
Den var 113 cm i diameter och vägde ca 60 kg, med grädde och mandelmassa 134 kg!!
*bara att konstatera: mandel och grädde väger tungt* ;-) 

Namnet semla kommer från det latinska namnet för fint vetemjöl, simila (det finaste vetemjölet) och uppenbarligen äter vi genomsnittliga svenskar fyra-fem semlor per säsong.
Romarna introducerade denna kulinariska uppfinning i Germanien och i tyska publikationer från medeltiden återfinns ordet semala. Och i Gustav Vasas bibel från 1541 kan man läsa om tackoffer i form av "bakade semlokakor".
Detta bakverk var från början högreståndskultur och inget för vanligt folk. Det berodde bland annat på att fattigt folk inte hade råd med vitt vetemjöl. Semlan var med andra ord en statussymbol.

Semlan, eller fastlagsbullen, är fortfarande det namn som används i Sverige och hör ihop med den katolska fastan. Fastlagen föregick den 40 dagar långa fastan och bestod av fastlagssöndagen, bullamåndagen och fettisdagen. Man samlade på sig fett genom att äta semlor inför fasteperioden... *haha "samla på sig fett"?! -Jojo* ;-)

På 1700-talet uppstod regionala skillnader i ätvanorna. I södra Sverige åts semlorna på fastlagsmåndagen (bullamåndag), medan de i övriga landet åts på fettisdagen.
Norrlänningar särskiljer sig genom att gärna äta semlan som efterrätt till bruna bönor och fläsk, medan man i övriga landet tar den till kaffet. (??!!) 
*personligen är jag glad för att jag inte är genuin norrlänning då* ;-)

Hetvägg är en försvenskning av tyskans heisse Wecken (varma kilar). Man introducerade detta killiknande bakverk för att det bättre skulle få plats på botten av en kastrull... *mjaha??* ;-)
De mandelfyllda bakverken kokades då, före servering, i mjölk. Under 1800-talet började man äta dem utan föregående kokning, men med mjölk, socker och kanel. Det var först vid sekelskiftet som den moderna semlan med vispgrädde under locket lanserades av yrkesbagare och konditorer.

Kända semmelätare
• Kung Adolf Fredrik (Gustav III:s far) dog delvis på grund av en överdos av semlor.
I bulletinen från den 12 februari 1771 står det: "Hans Maj:ts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, kött med rofvor, hummer, kaviar och champagnevin.
*karln måste ha dött lycklig* ;-)
• Den läspande (därav uttalet "temlor") mästerdetektiven Ture Sventon, åt massor av semlor i Åke Holmbergs ungdomsböcker och inköpen skedde alltid på Konditori Rosa: "landets enda fackmässigt skötta konditori", enligt mästerdetektiven... *klurig kille det där* ;-)


Säga vad man vill: Men Gud vad Gott det är!!... :D
Kram Annicka

   

Man ska inte vara sämre än att man kan ändra sig

När Sveriges television drog igång sin satsning med Dansbandskampen så var det nog inte bara jag som höll på att få spader över att man lät något så 70-tals-töntigt dansbandsaktigt släppas fram i teverutorna hemma hos det svenska folket. Det formligen haglade kritik från alla som tyckte sig kunna någonting om dansvärlden som mestadels betonade att detta misskrediterade en hel svensk folkkultur.

Dock skam den som inte viker sig inför fullbordat faktum: "Vi" hade fel! Folk älskade detta!!
För den dansintresserade behövs ingen förklaring, men för den oinsatte kan berättas:
Det var just detta 70-tals-tönt som tog hem hela spelet!!
Ivrigt konkurrerande med Scotts -ett band av tjugohundratalet ;)

Och nu har det hänt: Jag har sett 70-tals-töntet live!! :D Och det är bara att erkänna:
Det var coolt!! :B

Anna ringde till mig en dag och sa att:
-Du vet väl att Larz-Kristerz och Scotts är på Möbeln i Tierp den 21 februari?!
(Möbeln är för övrigt ett gammalt möbelsnickeri som man gjort om till danslokal)
-Eehm... ja oh ja... Det skulle vara roligt!
-Tycker jag med, men det brinner i knutarna för det finns inga förköpsbiljetter kvar
  -däremot finns det fem biljetter kvar där middag ingår!
Fem biljetter?!... Det var läge att kvicka på med besluten alltså...
Efter den förmiddagen fanns det bara två middagsbiljetter kvar -för tre gick åt på samma bräde:
En till Anna, en till Anders och en till mig! :)

Summa summarum blev:
God middag i trevligt sällskap! Vi var till en början lite fundersamma över hur Möbeln ordnat det med platser osv... En helt obefogad fundering visade det sig, för skylten bara lyste mot oss på första bordet vi såg när vi kom in lokalen:
Anna Berg -dukat för tre, så varför inte bara slå sig ner liksom ;) 

Det serverades en skagenrulle till förrätt. 
Till huvudrätt stod det fläskfilé och potatiskaka på menyn, med en svampsås som man hade kunnat gå tillbaka och äta med sked direkt ur kastrullen... om det inte hade varit så att man fick lära sig som liten att det är ouppfostrat att göra så ;)
Därpå rann en kopp kaffe ned med lätthet. Fast med den tillhörande kakan var det inte fullt lika enkelt -men till slut så... ;)

När klockan närmade sig halv tio kunde man omöjlig ta miste på att  det var dags för ett av kvällens band att entra scenen...
Folk liksom bara delade på sig... som havet för Moses... när dom kom...
I sina vita och röda 70-tals-scenkläder med glitter och utställda byxben...
Larz-Kristerz!!! :) Antagligen har Tierparna aldrig jublat mer än just då...
Stämningen lade sig i taket -trots att matsmältningens tid borde ha trätt i kraft precis då ;)

Scotts!!! :) fick sin del av ovationenerna de också när de klev upp på scenen. Och hur man än vänder sig så har man rumpan i bak! Och hur coola Larz-Kristerz än är med sina upphottade gamla dansklassiker, så passar Scotts musik mig bättre -som dansmusik betraktat!! :)
Nu var det ju i det närmaste 1000 personer på Möbeln just den här kvällen, så att dansa var ju minst sagt lite trångt! Men känslan i bröstet när 1000 personer sjunger(??!!) med i "Purple Rain"
-DEN är svårsmält!!  Aldrig har väl Tierparna tagit i mer än då.. heller ;)  Helt otroligt!!!

Hade varit kul att ta med dem till jobbet dagen därpå och kolla hur många som hade knutor på
stämbanden efter den här kvällen ;)
Men just då var tankarna väldigt långt bort från fiberoptisk stämbandskontroll.
Och det kanske var bra för Tierparna att få släppa loss lite röstresurser också -vad vet jag...
Förresten var det inte bara Tierpare där.
Bara i mitt sällskap på tre var jag, i egenskap av tierpare, i klar minoritet kan man säga ;)
Både Anna och Anders är ju utsocknes ifrån ;)

Jag vill dock säga Tack till dem båda!
Till Anna för att hon donade med initiativ och biljetter och
Till Anders för skivorna... en med Scotts och en med Larz-Kristerz!! :D

För en kväll med Larz-Kristerz på direkt hemmaplan kanske kommer att vara en sådan där "once-in-a-life-time-grej" i mitt liv... och måste ju naturligtvis verifieras med en signerad skiva ;)
(den enda skiva jag äger som faktiskt är signerad!)
Och det var när vi stod där framme och fick den signerad som det blev tydligt:
-Killarna från Älvdalen är trevliga också ;)


Kram Annicka

 Finns det något som är så underbart som att

 en solig dag i Vallentino-tider, få sitta ute

 och dricka årets första utomhuskopp kaffe?

 Se snön gnistra i solen... och hur...

 dagsmejan åstadkommer  sina första isande vattendroppar...


      Vet ni....-jag tror inte det!! :)

        Kram Annicka

   

Tacokväll och dans till Lunkans dansotek

Snön föll ganska vackert hela dagen, solen lyste med sin frånvaro och dimman hade lagt sig lägre än husgrunden. Men vad gjorde det när stämningen ändå skulle komma att stiga upp i tak och förgylla min lördagskväll på allra bästa sätt.
Det vankades både mat och dans och trevligt sällskap -så vad kunde gå fel liksom ;)

Det började med att Gunilla och Roine kom från en liten metropol i Hållnäs...
Eller nåja... metropol och metropol, men dom kom susandes från Hållnäs i alla fall ;)
De hämtade upp mig för vidare färd till Anne-Li och Dan. Och för att göra en lång historia kort, så var Anne-Li och Dan's vardagsrum samordningsplatsen för ett gäng glada individer som då passade på att avnjuta glögg och en rad skratt ;)

Målet för kvällen var sedan Morkarla bygdegård -en fantastiskt fin liten bygdegård, belägen ungefär mitt ute i ingenstans. Lite mingel till en början och med sådana där trevande "jasså-är-du-också-här-vad-kul-kommentarer" ni vet, som haglade i lokalen ;)

På givet kommando av Anders (toastmaster för kvällen) blev det så äntligen dags att bänka sig vid borden och sitta ungefär så länge att rumpan lagom hann känna vilken temperatur stolsitsen hade... bara för att därefter gå som förstabord till det bord där maten var placerad.
Tacobröd i botten, åsså lite grönsaker ovanpå, majschips, röd lök och å lite mer grönsaker, tacokryddad köttfärs och gula majskorn och ost uppe på det, åsså toppa med lite salsa och nåt gräddfilsliknande allra sist... Pilla upp en Jaffa apelsin med ena handen och sen tillbaka till bordet...

Vid återanländande till bords så skulle anrättningen förvandlas till en liten fint invirad tacorulle...
-ni vet en sån där rulle som man kan ta i ett fast grepp och äta med båda händerna...
Hahaha... Jo tjena!! :D
Har ni nånsin försökt göra en fin liten invirad tacorulle av nåt som ser ut som en välfylld panpizza redan från början?? Då vet ni vad jag pratar om: Man äter den helt enkelt rakt av med kniv och gaffel -för att minimera kladdandet med fingrarna :D

Fast vad Anne-Li och Kjell sysslade med där en stund är det fortfarande ingen som vet?!
Ett är i alla fall säkert -det fanns tillräckligt med mat för att dom inte skulle behöva 
slåss om samma tallrik!! ;)

Nåja, ingen verkade lida särdeles under måltiden, utan åt glatt och fortsatte att ägna sig åt att skratta åt allsköns ting.
På min högra sida hade jag Niklas -en synnerligen trevlig nybekantskap och delsambo med Siri, med vem jag lyckades hitta bl.a dans och Astra Zeneca som gemensamma punkter här i livet.
På min vänstra sida hade jag Gunilla... och är det nåt jag är bra på med ihop med Gunilla så är det att skratta -av den där hejdlösa sorten liksom... ;)

Av någon outgrundlig anledning blev Linköping ett engagerat gemensamt samtalsämne där på vänsterflajen ;) Fick veta att sonen nyligen avlagt visit i just Linköping men att han, ungefär tre minuter efter hemkomst till Uppland igen, hade blivit förbjuden att ens tänka tanken på att flytta dit... -Å det tror mamma Gunilla att mamma Gunilla får vara med och bestämma över?? ;)
Mamma Gunilla fattar galoppen direkt och klipper i rappare än tåget: 
-Tycker jag absolut...hade en tillräckligt besvärlig förlossning!!

Hade i samband med detta uttalande uppenbara problem att hålla majskornen på rätt
sida om struplocket ;)

Men ingen middag utan lite "på-sidan-av-tok"!! Och heter man toastmaster Anders så finns det alltid något sådant på lut... Ämnet för dagen gick helt tidsenligt korrekt i Melodifestivalens tecken.
9 låtar och 9 frågor och 9 svar med anknytning till varandra.
Därefter en utslagsfråga och jag gillade verkligen karaktären på den utslagsfrågan ;)

Församligen fick ett tydligt direktiv att lyssna nogsamt på hela låten, vilken för övrigt var "Michelangelo" med Björn Skifs. 
Någon bordsgranne längre bort var helt övertygad om att vi nu skulle få svara på vilket tredje ordet i andra versen var... eller något i den stilen... ;)  Men icket!!  Frågan löd:
Om man dansar ett steg på varje taktslag hela låten igenom... -hur många steg har man då tagit totalt när låten är slut :D

Jo jo, klura på den ni. Det blev i alla fall ett intensivt räknande i lokalen och trummande mot bordet och pannan i djupa veck... Möjligen bortsett från Gunilla då -som roades mer av att titta på vuxna människors engagemang inför just denna grannlaga uppgift :D

Själv hade jag en kortare överläggning i huvudet om att låten nog gick i 140 bpm (taktslag per minut) och att låten säkert var någonstans kring det normala 3 minuter lång...
Räknade ut på papper och skrev ner svaret, lämnade in lappen och bad en bön ;)
Jag kom 2:a i tävlingen på den överläggningen...*stolt*... Tveksamt dock om insatsen förtjänade den placeringen -men jag fick ju höra mitt namn ropas upp i alla fall... :D

Efter detta lilla spektakel drogs borden unden mot kanterna i lokalen, Lunkan seglade in och drog igång sin anläggning och dansen tog sin början. Och den fortsatte tills Lunkan hade fullföljt sitt åtagande till fullo... Vilket skedde vid strax efter kl. 01 -fullt normal ordning för dans ;)
Gammal och ung mixade i en salig blandning, duktiga dansare blandat med nån enstaka kavaljer med uppenbart rundade dansskor under. Fast alla med konstanta och glada leenden...
Det kan ju göra kvällen för vem som helst!! :)

När kvällen nått sin ände tog det sina sedvanligt ungefärliga en halvtimme-trekvart att prata och krama sig ut ur lokalen. Rutinerat byta till torr tröja och skifta dansskor mot ytterkängor för att inte frysa ihjäl på vägen hem. Sedan åka hemåt lycklig i hjärtat efter en rolig kväll -nöjd över att inte vara med i festkomittén och behöva börja städa då.
Ramla in hemma och nyttja närmaste kvarten åt att få kroppen att bli lite mindre salt på utsidan ;) På med pyjamasen och krypa till kojs!!

Ett litet Tack till alla ni som var med!!

Kram på Er!
/Annicka

   

Jag skulle bara ha ett grenuttag

Man blir ganska snabbt varse att: Nuförtiden räcker det inte riktigt med de väggfasta kontakterna som finns i normalt byggda bostäder för att tillgodose all teknisk apparatur som behövs ihop med datoranvändande. I alla fall räcker det inte hemma hos mig!
Och efter att ha ledsnat på klumpiga skarvdosor som gör att fötterna inte får plats under skrivbordet längre, så hade jag bestämt mig för att skaffa ett avlångt grenuttag!!
Det ledde till en generell shoppingrunda på stan som blev något dyrare än de 159 kronor som grenuttaget kostade ;)

Men vad fick jag för pengarna då?? Jo, ett grenuttag ;) och en lektion i överspänningsskydd.
Lite hushållspinaler, plastfickor och fotopapper... samt mat och huvudvärk :D
Grenuttaget var ju som sagt prio ett och Anders fick bistå, telefonledes, med lite "bra-å-ha-kunskaper" i grenuttagens djungel.

Fråga ett: "Om man ska ha ett grenuttag med en massa "grenar" -ska det vara med eller utan överspänningsskydd då"??
Smart motfråga ett: "Annicka -vem är det som ska handla"?? ;)
Svar ett: "Det är jag" ;) ...vilket antagligen berättade för honom vad jag behöver ;-)
Slutsvar ett: "Överspänningsskydd och överlastskydd är aldrig fel, så även om du kanske aldrig behöver skydden så kosta på dig dom där extra 20 kronorna du" ;-)
-Tack!! :D
Sen höll det på sådär i fem frågor ungefär...

Anders insåg nog ganska raskt att mina kunskaper i el-teknisk lära är en smula begränsade.
Och jag insåg lika raskt att med Anders tålamod och pedagogik så kan det nog bli en ändring på den fronten ;) Jag lärde mig på bara en liten stund att "antalet grenar" (som för övrigt heter brunnar på elektrikerspråk) inte har ett dugg med överspänningsskydd att göra.
Det är helt enkelt bara ett allmänt åskskydd för hela dosan!
Jag lärde mig också att 3G1.5 utläses som "tre ge, en å´n halv" och att G står för ground (alltså jord) och 1.5 är arean i kvadratmillimeter på totala antalet kardeler i en ledare...
Och all denna kunnskap tillskansades vid grenuttagshyllan på Jula... medan stackars kamrat Fredrik snällt fick sitta bredvid Anders i bilen och lyssna på alltihop och äta cocosbollar ;)

Sen skulle jag bara kolla lite i alla andra x antal affärer som jag gick in i... Men -det slutade med ett försvarligt antal kassar från olika håll. Fast naturligtvis bara med nyttosaker i! :D 
Hoppade dock stolt över banandelaren -som annars verkar vara en väldigt fiffig manick som det är ett under att världen klarat sig utan fram till nu ;)

Det var då jag insåg att: -jag är hungrig!!
Så sista stoppet innan hemfärd blev följdaktligen hos en känd kedja gjord för färdigmat i påse ;) Därefter skulle jag bara in i bilen och ta mig hem.
Jag lovar att det är intressant att balansera färdigmat i påse ovanpå kassar som innehåller det mesta mellan toaborstar, grenkontakter, rengöringsmedel och fotopapper.
Det blir på nåt vis inte direkt några plana ytor i det läget ;) Speciellt intressant blir det med läsken i mugg med lock och sugrör... -men Tack Gode Gud åtminstone för lock och sugrör ;)

Men får man bara ordning på det så... -Äta hamburgare utan att drälla alltför mycket lök, sallad och dressing i knät, styra med knäna, åsså släppa allt för att inte sugas med in i lastbilen som skulle köras om... fånga upp burgaren igen, komma på att man är törstig mitt i stripsen, styra med knäna, inte drälla dressing... vara glad att mobiltelefonen inte ringer...

Det var just då huvudvärken kom ;) Mobiltelefonen ringde!!
Och där i andra ändan var det en glad manusläsande röst som ville veta var jag tycker och har för kunskaper om kärnkraften i det här landet??!!
Va f-n??...-vem vill veta det så här en torsdagskväll vid kl 19.39?? Men jodå...

-Är jag orolig/rädd för hanteringen av utbränt kärnbränsle?? (Borde kanske -men funderar i alla fall inte nämnvärt över det till vardags!!)
-Vill jag att man ska begrava det kvarvaranade avfallet efter använt kärnbränsle i haven eller i urbergen? (Bergen känns om möjligt mer solida?!)
-Vet jag hur länge efter radioaktiviteten är farlig för mänskligheten?
Det var jag tvungen att googla på när jag kom hem - och även om värdet inte säger nåt som farligheten i sig, så har i alla fall Uran 238 en halveringstid (Obs!! halveringstid) på 4,5 miljarder år... Jag lär alltså inte få vara med när den sista strålningen släcks av det kärnbränsle som används i Forsmark idag ;-)
-Vill jag att slutförvaringen ska ske i Sverige eller utomlands? (Schysst att låta andra ta riskerna för vårt egenanvända radioaktiva skräp??)
-Är jag engagerad i politiken kring utbränt kärnbränsle? (Nix-läser knappt infobladen som kommer i brevlådan en gång)
-Litar jag på politikerna?? (Har jag nåt val??)

Den sista frågan var ju också lite intressant: -Vilket postnummer har jag?
Med tanke på hur många frågor som ställdes omkring Forsmark i förhållande till antalet frågor omkring Barsebäck, så tror jag att det finns en liiten liiten möjlighet att manusläsarkvinnan kanske redan visste det ;)

Det skulle i alla händelser vara intressant att läsa resultatet på denna scopundersökning!!
För om alla satt med händerna fulla med MacFeastmeny när de svarade, knät full i ratt och fick ungefär två komma tre sekunder på sig att svara eftertänksamt på alla frågor i en skala från ett till hur många som helst (man hann ju glömma frågan innan alla svarsalternativen räknats upp) 
-så undrar jag ju lite över trovärdigheten i den ;)

Det var då texten på t-shirtsmagneten här ovan plötsligt kändes oerhört relevant:
Stop talking I'm out of Aspirin ;)


Kram Annicka

  

Jag har gjort en liten studie -i senap

Är det någon som har funderat över hur många olika sorters senap det finns??
Inte jag heller förrän jag stod framför senapshyllan i en liten ICA-butik i Östergötland och kollade in den ofantliga mängd senap som fanns där.
Jag skulle inte ens ha senap, men fascinerad fastnade jag där säkert i en kvart i alla fall ;)
Det är ett myller av original, sött, starkt, grovkornigt, slätt och mellanmalet.
Men...-vad i herrans namn ska vi med alla sorterna till??


   

Läser man på lite i ämnet så får man veta är senap en kryddsås som utgörs av mer eller mindre krossade senapsfrön. De kan vara gula -från vitsenap, svarta -från svartsenap eller bruna, från sareptasenap. Fröna blandas med huvudsakligen vinäger, salt och socker. Även andra ingredienser kan förekomma, som whisky, vin, cider, öl, vetemjöl, honung, pepparrot samt andra kryddor. Förr har det förekommit förfalskningar, där åkersenap ingått som utdrygning.

Den första industriella tillverkningen inleddes 1920 av AB Upsala ättiksfabrik, som tillverkade Slottssenap. Det som framför allt gav senapskonsumtionen i Sverige ett uppsving på 1950-talet var serveringen av senap som tillbehör till varm korv.


  

Senap som krydda är känd från bland annat indiska samhällen cirka 3000 f.Kr., men det var framför allt romarna som lärde sig uppskatta dess kulinariska möjligheter.
I Norden användes den under vikingatiden. Speciellt tillredde man den till julen som Skånsk senap, då frön från svartsenap krossades genom att en järnkula
rullades över dem i en skål.
   

Det finns regionala skillnader i svensk senap, exempelvis är den skånska grövre och mörkare (görs av svartsenap), och i Östergötland föredrar man den slät, stark och söt. Internationellt finns en lång rad av speciellt smaksatta senaper, var och en med en speciell karaktär.


   

Fransk senap, innefattar egentligen all bordssenap från Frankrike. Den görs av frön från svartsenap eller sareptasenap, den senare även kallad brun senap. Senapen smaksätts ofta med vitt vin och är medelskarp i smaken. Mest berömd är den från Dijon, andra stordistrikt är Meaux och Bordeaux.

Dijonsenapen är ljus, innehåller inget eller mycket lite socker och ibland vitt vin.
På 1600-talet var Dijon i Frankrike centrum för senapstillverkningen och 1776 startade Grey & Poupon sin kända fabrik. Dijon står fortfarande för 90% av Frankrikes senapstillverkning.


   

Johnny's senap är en svensk senap. Den ursprungliga varianten är söt, slät och medelstark.

Johnny's senap skapades av och döptes efter Johnny Andersson som 1987 köpte en fabrik för produktion av senap. Senapen som vid det laget producerades i fabriken valde Andersson att ändra i receptet på, vilket resulterade i den sötstarka variant som än idag finns på marknaden utan förändrad smak.

När Andersson gick i pension sålde han företaget till Dr PersFood AB,
mer känt som Druvan, vilka fortsatte att producera Johnny's senap.

Druvan har sedan dess introducerat varianten Grov & stark och
Johnnys ketchup.

   

Det som gjorde att mina ögon fastnade på just den här östgötska senapshyllan var den röda burken med Korvgubbens Finsenap på. Tyckte nämligen (i hasten) att det stod Finspång på den. Och just ordet "Finspång" kommer alltid att få mig att reagera med visst mått av avsmak...
Nåja -reagera i alla fall... ;-) Relaterat till ett slottscafé som då rakt inte var värd sitt namn!!
Detta är dock en helt annan historia och det är möjligt att Finspångsborna också kom på det till slut. För cafeét finns inte längre och Finspång kan i rimlighetens namn inte längre lastas för att detta café förstörde en hel eftermiddag i mitt liv! ;)
Edwin tycker jag däremot var en finurlig herre... han blandade grädde och äppelmos i sin senap... Lät gott tyckte jag ;)
Och naturligtvis i detta tidevarv... så går det utmärkt att få en ekologisk variant också :D

 Colman's senap är ett torrt, gult senapspulver, som vanligen blandas till en pasta efter något av många recept. Finns också som vanlig färdigblandad senap. Pulvervarianten kan även användas till att exempelvis rulla kött i före tillagningen. Colemans senap är mycket skarpare i smaken än den till exempel traditionella svenska senapen.

Produkten skapades 1814 av Jeremiah Colman, som inrättade en fabrik i Norwich, England. 1854 introducerades den karakteristiska förpackningen med gul etikett och röd rubriktext. Mitt på etiketten ett tjurhuvud, som symboliserar styrkan i senapens smak.
Samma utseende används än i dag. Såväl runda glasburkar, som rektangulära plåtburkar förekommer. Plåtburken torde vara den som är mest känd i Sverige.

Firman fick hedern av att vara kunglig hovleverantor till brittiska hovet, en ära som ännu på 2000-talet består.

   

Och som den sjuksköterska jag är, så måste det in en notifikation till:

Senap har genom historien använts som läkemedel. Och under en tid ingick till och med senapen som medicinalväxt i den svenska farmakopén. Senap säljs av tradition fortfarande på svenska apotek. Här ovan: på Apoteket Lejonet i Malmö, vilket är Sveriges äldsta nu bevarade apotek. Bilden är från 1898. I Sverige har det dock funnits offentliga apotek sedan början av 1500-talet.

Så till slut:
Med senapsgul avses en vanligen varm mörk gul till gulbrun färg.
Kram Annicka