Iglar å sånt
Det finns många djur i vår Herres Hage
Och dom få vara där allihop... bara dom låter bli att vistas i mitt kök!!
Den lilla invasionen av smådjur tog sin början en regnig (vad ovanligt) dag i juni, då jag tror hälften av Stjärnorps sockens alla sniglar hade nån form av meeting på vår gräsmatta.
Vet inte vart dom skulle men man kan ju säga att fort gick det inte.
Måste dock säga till deras försvar att -de vistades förvisso aldrig i mitt kök.
Det gjorde däremot den lilla grodan... troligen mot sitt eget vetande.
En glad liten åttaåring studsar in i köket med en lite mindre vit sylthink i famnen och vill visa nåt "under gräset"... och undertecknads omedelbara inombordsliga reaktion blev:
-Jättefin... men flytta den gärna ut ur köket... typ NU!!! ;)
Hon fick dock en transparent plastburk att ha den i så länge... det är lättare att titta då ;)
Den lilla musen var i och för sig en alldeles bedårande förtjusande söt liten en... men av någon anledning känns det bättre när dom befinner sig utomhus... och inte under diskbänken!
Det är så fasligt triggaden att hoppa högt med fötterna när dom far ut och kilar under diskmaskinen... och detta så fort man öppnar dörren och ska slänga kaffefiltret i soporna.
Jag ställer mitt stora Tack till Marcus på Anticimex. Han kirrade så mössen började äta mat runt gårdsknuten istället för inne i vår inredning.
Spindeln har inte heller vistats i köket någongång. Inte vad jag vet i alla fall. Den här lille gröne gynnaren gillade interiören i vårt badrum. Och det är bra med spindlar i ett hus har jag hört...
Då finns det inte mögel... det var bara det att den här var så väldigt grön!!
Blodigeln har inte ens funnits i mitt liv på hemmaplan. Det var en väldigt sjukhusrelaterad upplevelse -en erfarenhet som jag inte alls är övertygad om att jag behöver öva på fler gånger. Iglar är av en synnerligen blodig natur och vetenskapen säger att dessa gör nytta inom plastikkirurgin. Alltså VÄLDIGT långt från öron-näsa-hals.
Dessutom är dom en kostsam historia. Iglar för medicinskt bruk föds upp i Skåne -av Gösta.
Och Gösta borde vara en rik människa! Han är ensam på marknaden i det här landet om igel-uppföderi och tar 200 kronor stycket, vilket jag tycker är ganska bra betalt för en 3 cm lång svart slipprig sak med sugploppar i båda ändarna.
Normalt skickas dom per post (vilket föranleder tanken om att brevbäraren förmodligen mår bäst av att inte veta vad försändelsen innehåller) men kan också transporteras i taxi...
Att skicka iglar i taxi från Skåne till universitetssjukhuset i Linköping är inte heller gratis.
Det kostar 4800 kronor! Fint ska're va!
Säga vad man vill, men... ibland får det tydligen kosta!! ;)
Så hur gick det då??
• Musen klarade inte livhanken till följd av sin stora förtjusning för ost.
• Spindeln flyttade ut på gården med hjälp av dagstidningen Folkbladet.
• Snigeln lever forfarande i all högönskelig välmåga, såvitt jag vet.
• Igeln mötte sitt öde i 70%-ig sjukhussprit.
• Och grodan såg sin möjlighet till frihet och hoppade käckt ut ur plastburken!
Dessbättre efter att ha flyttat ut ur köket! :)
Kram Annicka
Funderat om semester
Tiden går fort
Jag har i mitt stilla sinne undrat lite hur det skulle kännas att inte ha någon "riktig semester" i år. Ni vet när alla går sitt sista pass innan semestern och förväntasfullt meddelar varje timme att nu är det bara x antal timmar kvar... och nu är det x antal -1 timme kvar...
Jag är inget bättre när jag ska till att gå på semester och är dessutom van att vara ledig i fyra veckor i sträck... men bestämmer man sig för att flytta en fantastisk massa mil hemmifrån och byta landsting och därmed arbetsplats, så faller den traditionen...
I alla fall det året man flyttar ;)
Men har jag ens under en sekund tänkt på att jag inte är ledig??
Nepp! Det händer ju saker hela tiden ändå.
Och nu har ju halva sommaren gått redan och hälften av gänget har just kommit tillbaka från sina semestrar och har nu precis exakt lika situation som jag...
-Ett års väntan till nästa sommar... ;)
Och inom loppet av 3 veckor så kommer höstruljansen att vara igång som vanligt -för alla.
Idag träffade jag också en av de som jag jobbade mina allra första pass med när jag började i Linköping och förundrades stort över att hon var återkommen efter 5 veckors ledighet.
Helt otroligt, men jag har faktiskt jobbat här i snart två månader nu!!!
Vart tar tiden vägen??
Tja, i mitt fall har den fyllts med flyttstök och barn, besök av systerstyrelsen och föräldraenheten och lite av diverse ting. Vi har påtat ihop lite hyllor och en möbel för kontorsapparater.
Vi har också ägnat oss åt hönsförsäljning -fast vi saknar dom nog redan, så det kommer nog nya höns till gården vad det lider. Även om det blir ett helt nytt bestånd och ett lite mindre bestånd. Lagom så det täcker vårt eget behov av ägg bara ;)
Och igår, bäst som vi stod och plockade med de sista hönsen, så ringer Agneta och meddelar att hon och familjen står vägskälet bara bortom kröken och vill ha kvällskaffe.
Agneta är en av mina forna arbetskamrater i Uppsala och familjen hade roat sig med att äta glass i Söderköping och tyckte det var läge att testa vägarna kring Norrköping när dom ändå var i krokarna. Säger bara: Jätteroligt! Uppmuntrar alla såna former av tilltag!! ;)
Och kommer jag att känna av min antiledighet i fortsättningen??
Nepp. Det kommer att hända saker hela tiden framöver med.
Mer besök väntar. Åtminstone i fyra olika omgångar vad vi vet nu.
Och däremellan ska det inrymmas en Cinderellakryssning med Anders familj och en
släktträff med min familj... Så det ser inte som om det kommer att bli särskilt långtråkigt
under augusti heller ;)
Och september 2009 kommer garanterat att skilja sig från septembrar andra år...
För då åker vi till Island en vecka!! :D
Kram så länge!!
Annicka
Familjen Björktarast
Ibland händer det saker som man inte räknar med
Att det flyttar in en Björktrastsfamilj i penseé-lådan.. på en personalbalkong... vid ett större sjukhus i Östergötland är väl ungefär just en sån grej som man inte riktigt förväntar sig ;)
Men ack så sött det är. Det tog en stund innan mamma Björktrast förstod att personalen vid det stora sjukhuset i Östergötland inte ville vare sig henne eller hennes barn något illa...
Men om man väljer en personalbalkong som boplats, så får man nog finna sig i att bli närstuderad. ;) Så även om hon inte tväruppskattar att personalen vattnar bland hennes ungar och vackra strån i boet, så har hon ändå accepterat att hennes skydd i form av guldgula penseér måste vattnas.
Och så här började det!
Över en natt, så hade familjen Björktrast byggt ett litet bo mitt i penséerna i avdelning 27's balkonglåda och strax därefter fanns det i boet 5 små ljust gröna ägg med bruna prickar på. och ska sanningen fram så var detta så osannolikt att det fanns de i personalgruppen som trodde att någon lustigkurre till arbetskamrat lagt dit påskprydnaderna som ett klart försenat 1-april-skämt ;) Men icke... ibland måste man böja sig för det osannolika och när mamma Björktrast började ruva sina ägg helt i offentligheten för personalen, så var det bara att inse fakta... familjen Björktrast hade verkligen flyttat in!!
Sen kom en dag... närmare bestämt den 21 juni... då äggen plötsligt inte var kvar utan hade bytts ut mot 5 små ljust rosa råttliknande nakna varelser... inte det minsta sött egentligen... fast sött ändå liksom... för att dom var så små... och så nya... och rörde så gulligt på sig ;)
Efter detta har dessa små varelsers liv följts med stort intresse från alla möjliga håll och kanter. Och de har växt fort. Blivit matade av både mamma och pappa Björktrast. Vakade över av både personal och föräldrar ;) Fått ett solparasoll uppsatt som skydd mot solen, fått samma solparasoll nedtaget igen för att det strider mot naturens lagar (de hade sannolikt inte haft något blått paraply som solskydd om familjen hade valt nån mer normal trädkrona att bygga boet i ;-))
Några av alla uttryck som förssiggåtts bland de små fågelnäbbarna ;)
Paltkoma Risk för svält Sur Skitsur
Lite till och man ser Lektion i... ...hur man tvättar sig Allmänt söt
stämbanden killen...
Och vi har lärt oss ett och annat också på kuppen, om just arten björktrast.
Det är en tätting i familjen trastfåglar och tillhör gruppen ryggradsdjur.
Arten heter Turdus Pilaris enligt Carl von Linnés sätt att se på saken.
• Längd: 22-27 cm och vingspann 39-42 cm • Vikt 100 g
• Läte: det vanligaste är ett upprepat "schäckande" läte och ibland hörs ett tunt högt "giih".
• Äter: helst daggmask, men även andra insekter och spindlar.
Bär av olika de slag tillhör också favoriterna.
• Honan lägger 5-6 per kull och ruvar i 10-13 dygn och ungarna är flygfärdiga inom 11-15 dygn.
• Häckar i norra delarna av Europa och mot Ryssland så långt som i östra Sibirien.
Björktrasten är den vanligaste trastarten i Sverigen och finns i stort antal över hela landet. Många stannar här hela året men man kan uppenbarligen utgå från att alla björktrastar som bor norr om Mora om sommaren flyttar söderut över vintern. Den bosätter sig helst i fjällbjörksskog eller annan löv- och blandskog, parker och trädgårdar...
Och uppenbarligen på sjukhus... förutsatt att det finns balkonglådor att flytta in i ;) Uppgiften om att de söker sig till trädkronor som är öppna känns i alla fall som en myt ;)
Det var väl attans så trångt det börjar bli -knappt man får plats i blommorna.
Nehepp -dags att prova ställa sig på egna ben och pröva vingarna en smula.
Björktrasten har kallats för både snöskata och björkskata genom tiderna... men vilket av dessa namn man än väljer att använda så vågar jag nog påstå att denna Björktrastfamilj är länets mest fotograferade! ;) Och det ska bli spännande att se vad personalen på avdelningen kommer att ersätta de senaste veckornas plötsligt uppkomna fågelskådarintresse med. ;)
Hur som helst så har det varit väldigt roligt att få följa dessa små liv från ägg till utflugna.
Känns lite unikt att kunnat göra det på ungefär 1 meters avstånd. Men jag undrar hur björktrastar tänker angående flyttstädning... personligen tycker jag städning verkar ha ett å annat i övrigt att önska -mycket skräp på "golvet" om man tittar...
Å andra sidan så vet ju alla som har små barn hur fort det samlas under köksbordet... ;)
Kram Annicka
Arkösund
En väldigt varm och vacker dag...
...bestämdes det att kosan skulle styras mot svalare vatten.
Målet för kosstyrandet blev Arkösund. Ett fullkomligt lyckodrag om ni frågar mig och jag tror att mamma och Mats håller med om ni frågar dem. Arkösund är en mycket vacker plats på vår jord. Bara att gå längs hela den brygga som omgärdar alla båtplatser och gästhamnen var en frid för själen.
Men det var inte bara vi som hade kommit på den eminenta idén att åka till St: Annas skärgård denna dag. Många sommarklädda människor var där, inklusive badande människor, seglande människor och en å annan som var lite glad i hatten ;)
Segellsällskapet håller också till där och hade ett gäng entusiastiska nybörjare med sig, vilket det var ganska underhållande att se på när de skulle angöra sin brygga ;)
Det är inte alltid så enkelt...
Rödpättan med remouladsås hos Gösta gick inte av för hackor, liksom inte att äta glass ute vid piren med sin härligt sköna vy av Svea Rikes färger i interiören och floran. Vatten är underbart!
Ja, det är bara att konstatera:
Detta är den svenska sommaren när den är som bäst!! Och den färska rökta vitlöksmakrillen tillsammans med färsk potatis krönte denna dag med sin krona :)
Kram Annicka
Storfamilj
Vilka dagar det har varit... och vilket väder sen!! :)
Sommaren kom som bara genom ett trollslag och säga vad man vill, men trots att det är 32 grader i skuggan på dagarna och tar sig ner mot "bara" 19 om nätterna... så är det bara ljuvligt!!
I alla fall när man får ligga nära intill sanden vid Sandviksbadet och stoppa ner tårna i Roxen precis när det behagar. Vilket man fick den här dagen! :D Att saften glömdes till barnen och sockret till kaffet gjorde inget eftersom vatten och festis gick minst lika bra. Sen kan jag ju säga att det gällde att välja sin tid för inköp av glass... Kön till glasskiosken var under stundom ingen barnlek ;)
Under just dessa dagar, när solen valde att börja hälla ner sina värmande strålar från himmelen, så valde mina föräldrar med respektive samt "syskonbarn" att trilla ner från de norduppländska slätterna till östgötabygdens något mer kuperade landskap.
Detta med en varsin husvagn. Mysigt!
Förevändningen var 35- och 8-årsdagsfirande... åsså lite bara för att det var länge sen vi sågs också och att man har semester i norduppland (dessvärre dock inte i östergötland) ;)
Åttaåringen såg nöjd ut med sin present och trettiofemåringen fick till sin stora förtjusning en digital 10 megapixelkamera. Mycket rolig pryl, som hittills har tagit sisådär...?! mjaha ja... ja hur många det än månne ha blivit, så har redan ett batteri förverkats ;)
Men vad gör det när det ingick ytterligare ett laddningsbart dito!! *mycket nöjd med just den detaljen* ;) Det var så coolt att kunna ta en bild på en vattenscooter nånstans mitt i Roxen och ändå fånga en segelbåt nära Linköping... en mil över sjön på andra sidan! :B
För övrigt har det mest ätits gott, druckits gott, badats, njutits av solen och trilskats med knott på kvällarna ;) Besöket på Kolmården måste också få ett litet omnämnande, även om vissa var tvungen att hålla ställningarna på respektive arbetsplats. Men barn och föräldrar hade en varm med trevlig dag bland djuren i alla fall ;)
Kan en tillvaro bli mer behaglig. Tror faktiskt inte det...
Fast sen har Anders och jag bestämt oss för att inte låta sambo-kilona bli fler än de redan har blivit... och som, på något underligt vis, påbörjade sin uppgång redan före samboskapet... ;-)
Men jag kan säga att när väckarklockan ringde klockan sju denna startskottsmåndagmorgon, så var det inte för någon joggingtur på rosor...
Luftrören kändes som två nummer för små vid varje inandning och benen hade helt klart blyinfattningar redan efter första kilometern... Och varmt var det också!! ;)
Men vi gjorde det i alla fall... och med handen på hela hjärtat, så kändes det ändå hyfsat efteråt... när duschen var avklarad och frukosten hade landat i magen ;)
Lite tråkigt att alla har åkt dock... det blev så tyst. Det är stor skillnad att vara en 10-personsfamilj än att vara "bara Anders och jag" ;) Å andra sidan fixade hönsen hönsen tystnaden med ett ivrigt kacklande en stund... och när de avslutat sin tveksamma skönsång i kör, så tog ett stilla sommarregn vid och smattrade så gott på gårdens solvarma torra yta.
Kram Annicka
