syssis

   

Man ska inte ha bråttom... för det är inte "bara" att äta krabba!

Men med hammare, virknål och trevliga arbetskamrater så renderar det i en trevlig kväll.
Ja, åsså nötknäpparen förstås, en rejäl nötknäppare behöver man också -till benen! Har man ett hyfsat stämjärn, så är inte det heller någon nackdel.
Sen kan man ju alltid fundera över om det är värt mödan och besväret ;)
Vi pratar ändock om en sysselsättning som kostar 120 kronor skaldjuret, är omöjlig att komma in i och där man måste ta bröd och smör FÖRE man börjar bryta, bända och äta...
För tar man av dessa saker "efter", så riskerar man att få köpa nytt -om man inte gillar ost med skaldjurssmak förstås. Vilket man kanske gör -det finns ju företag som lever på att tillverka den typen av ostar... Kavlí till exempel! ;)

Någon har sagt mig att erfarenhet är att inte vara aningslös! 
Under denna krabbätarafton blev jag väldigt varse om vad som avsågs med det.
Det var premiär för min del vad det gäller att äta krabba, så jag hade absolut ingen aning om vad jag glatt tackade ja till när frågan kom på bordet för ett par veckor sen.
Sen kom dagen i tisdags då det var dags. Hela tillställningen skulle gå av stapeln i grupprummet Musslan på öronmottagningen. Att det i detta sammanhang inte avses skaldjuret mussla, utan öronmusslan tror jag alla normalbegåvade individer kan förstå varför... fast jag tror ärligt inte krabborna brydde sig om vilket. 
Från början såg allt så gemytligt ut. Det dukades med höstlöv, ljus och vackra bär på bordet och på varje framdukad tallrik lades en krabba. Vilket jag har förstått var av typen "portionskrabbor", dvs en krabba till en person. Och säga vad man vill, men de ser ju i alla fall häftiga ut! ;) Det var sen det började!

  

Lektion 1: Hur man över huvud taget får upp en krabba, så att det alls blir möjligt att äta av den. Först tar man bort svansen! Deltentamen 1 gick alltså ut på att visa sina kun- skaper gällande svansens placering: Den sitter invikt under kroppen om man kollar på ena långsidan, för den som inte visste det!
Sen kommer manöverprov 1! Att få skalet att lossa från övriga kroppen!
Det är här hammaren kommer in i bilden, liksom stämjärnet och starka fingrar. Just det sistnämnda gjorde att Kerstin och Helena, som är vana krabbätare, öppnade ovanligt många krabbor denna kväll. Fast tar man initiativet till en krabbfest med ovana deltagare så får man stå sitt kast! ;)
Men till slut så... låg det äntligen 17 stycken färdigdelade på bordet. Och jag hoppas att alla inser att det är nu först man kan ta sin första tugga av delikatessen... man ska med andra ord inte vara hungrig när man börjar! För den första tuggan är liksom ingen "tugga" -den intas nämligen med hjälp av knivsudd och virknål! Detta är alltså kursplanen för Lektion 2!

Deltentamen i detta moment består av gälkunskapsexamination. Det är nämligen sex eller åtta (eller hur många dom nu var) grådassiga gälgångar som ska bort innan man börjar äta med virknålen... Och hur detta rent praktiskt går till är inledningen till Lektion 3!
Men först säger jag Tack och lov för den utomordentligt goda hovmästarsåsen! Annars hade den något torra romen blivit en ganska pulveriserad historia för munnen att ta hand om.
Men "smöret" var himmelskt!

   

När man väl har pillat i sig innehållet i "locket" så det har blivit helt rent på insidan, så går första rundan med skalfatet... Skalfat när man pratar 17 krabbor, består av en hink -annars får de inte plats! Sen inleds Lektion 3 som sagt: Lossa klorna från benhuset!
Benhuset?? Bara benämningen är ju intressant!! Och strukturen där innanför är en synnerligen märklig konstruktion och man kan ju i sitt stilla sinne undra om Vår Herre verkligen var nykter när han uppfann det där?! Fast vetenskapen kallar det säkert för snillrikedom! ;) 
Här har i alla fall virknålen en oerhört framträdande position för om maten ska komma magen till godo eller bli kvar i det s.k benhuset. Deltentamen 3 är helt enkelt virknålskunskapernas tentamen och i den ingår manöverprov i detsamma!

När benuset är helt tömt på sitt innehåll och benhuset syns med hela sin benstruktur kommer Lektion 4: Klorna!
Den som tror att man kan göra som med kräftorna, nämligen stoppa klon i munnen knäcka till med tänderna och suga ur innehållet blir snart varse att... man ska åtminstone inte ha dåliga tänder eller halvrassliga lagningar om man ska ta sig för med det projektet. Nope -det är nu nötknäpparens tid är inne! Det är som med Paranötter ungefär -man tar i för allt man är värd och sen skalar man fram det som är innanför!
Och nu mina vänner -kommer dagens första regelrätta tugga! Det är först i det här läget man får en hel bit att stoppa i munnen... och vi pratar 1 timme och 1 kvart in i måltiden!!
Personligen tror jag det var därför man var så påstridig med att bröd och ost skulle tas först!
Initiativtagarna visste ju vad som komma skulle och att ingen hade ätit sin middag än... ;)

   

Efter detta kom kvällens befrielse. Kaffet och chokladtårtan!
Jag VET hur man Dricker Kaffe och jag VET hur man Äter Chokladtårta!! ;)

Konklusion:
Räkor och kräftor ligger fortfarande över krabba på listan över favoritskaldjur! Det är lika slaskigt att äta alla tre sorterna, men de två första förstår jag mig på och dessa är heller inte lika "torra" som den sistnämnda.... så tack igen för hovmästarsåsen! ;)
Jag blev alltså inte frälst av denna första gång i krabbätandets konst, men det var himla roligt! Och jag säger absolut inte att jag ätit krabba för sista gången.

Jag är inte längre aningslös. Jag är en erfarenhet rikare!

Kram Annicka