Mottagningen den 10/8

  

Det är en helt vanlig dag

Regndropparna hänger i luften och björklöven prasslar intensivt i vinden.  Väckarklockan ringer tidigare än någon människa nånsin borde behöva kliva upp från värmen under täcket. I molnen finns små luckor där antydan till sol kan upptäckas om man bara har ögonlocken tillräckligt öppna... vilket man inte har eftersom klockan visar så väldigt arla morgonstund då. ;) Det är dock tur att väckarklockan uppfanns som fenomen, undrar annars om det över huvud taget skulle börjas någon mottagning klockan åtta... Inte med mig som syster i alla fall -det kan jag lova ;)

Iväg hemifrån, som vanligt i något senaste laget... men jag börjar ju lära mig kurvorna runt Roxen nu, så det är ju bara hålla farten där det går och öka lite på raksträckorna ;) Framme vid sjukhuset i tid idag också och ombytt före kollegorna som redan var i omklädningsrummet vid ankomsten. Antagligen adrenalinpåslaget som inte hunnit slå av än, som orsakar det fenomenet ;)

Nästa anhalt -kolla vilken position som ens namn står uppsatt vid. Idag mottagning på rum 31 under förmiddagen. Mest roligt under förmiddagen var assisterandet vid borttagande av ett aterom (talgkörtel) som krånglade. Lite kul när körteln kommer ut och sedan sy några stygn. Mest märkligt under förmiddagen var patienten som ville att vi skulle uträtta underverk med vederbörandes hals... men vi fick absolut inte titta i halsen??!!
Mjaha ja -hur tänkte vi nu då månntro??

Eftermiddagen innebar assistering på en hörselmottagning. En intressant eftermiddag med alltifrån söta och händiga små patienter som tar sin hörselnedsättning med betydligt större ro än alla vuxna omkring till tvärilskna föräldrar som redan vid ankomst låtit humöret segla upp tills det inte längre gick att prata resonalbelt med just det humöret.
Det känns i varje fall bättre av att veta att det åtminstone satt en tjänstvillig, lugn och vettig läkare i stolen mitt emot men det är svårt att hjälpa till i såna situationer.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter. På mitt ansvar hamnar då telefontiden med rådgivning på förmiddagen och assistering på jourrummet under eftermiddagen.

Kram Annicka

Iglar å sånt

   

Det finns många djur i vår Herres Hage
Och dom få vara där allihop... bara dom låter bli att vistas i mitt kök!!

Den lilla invasionen av smådjur tog sin början en regnig (vad ovanligt) dag i juni, då jag tror hälften av Stjärnorps sockens alla sniglar hade nån form av meeting på vår gräsmatta.
Vet inte vart dom skulle men man kan ju säga att fort gick det inte.
Måste dock säga till deras försvar att -de vistades förvisso aldrig i mitt kök.

Det gjorde däremot den lilla grodan... troligen mot sitt eget vetande.
En glad liten åttaåring studsar in i köket med en lite mindre vit sylthink i famnen och vill visa nåt "under gräset"... och undertecknads omedelbara inombordsliga reaktion blev:
-Jättefin... men flytta den gärna ut ur köket... typ NU!!! ;)
Hon fick dock en transparent plastburk att ha den i så länge... det är lättare att titta då ;)

Den lilla musen var i och för sig en alldeles bedårande förtjusande söt liten en... men av någon anledning känns det bättre när dom befinner sig utomhus... och inte under diskbänken!
Det är så fasligt triggaden att hoppa högt med fötterna när dom far ut och kilar under diskmaskinen... och detta så fort man öppnar dörren och ska slänga kaffefiltret i soporna.
Jag ställer mitt stora Tack till Marcus på Anticimex. Han kirrade så mössen började äta mat runt gårdsknuten istället för inne i vår inredning.

Spindeln har inte heller vistats i köket någongång. Inte vad jag vet i alla fall. Den här lille gröne gynnaren gillade interiören i vårt badrum. Och det är bra med spindlar i ett hus har jag hört...
Då finns det inte mögel... det var bara det att den här var så väldigt grön!!


Blodigeln har inte ens funnits i mitt liv på hemmaplan. Det var en väldigt sjukhusrelaterad upplevelse -en erfarenhet som jag inte alls är övertygad om att jag behöver öva på fler gånger. Iglar är av en synnerligen blodig natur och vetenskapen säger att dessa gör nytta inom plastikkirurgin. Alltså VÄLDIGT långt från öron-näsa-hals.

Dessutom är dom en kostsam historia. Iglar för medicinskt bruk föds upp i Skåne -av Gösta.
Och Gösta borde vara en rik människa! Han är ensam på marknaden i det här landet om igel-uppföderi och tar 200 kronor stycket, vilket jag tycker är ganska bra betalt för en 3 cm lång svart slipprig sak med sugploppar i båda ändarna.

Normalt skickas dom per post (vilket föranleder tanken om att brevbäraren förmodligen mår bäst av att inte veta vad försändelsen innehåller) men kan också transporteras i taxi...
Att skicka iglar i taxi från Skåne till universitetssjukhuset i Linköping är inte heller gratis.
Det kostar 4800 kronor! Fint ska're va! 
Säga vad man vill, men... ibland får det tydligen kosta!! ;)

Så hur gick det då??
• Musen klarade inte livhanken till följd av sin stora förtjusning för ost.
• Spindeln flyttade ut på gården med hjälp av dagstidningen Folkbladet.
• Snigeln lever forfarande i all högönskelig välmåga, såvitt jag vet.
• Igeln mötte sitt öde i 70%-ig sjukhussprit.
• Och grodan såg sin möjlighet till frihet och hoppade käckt ut ur plastburken! 
  Dessbättre efter att ha flyttat ut ur köket! :)



Kram Annicka

Funderat om semester

    

Tiden går fort

Jag har i mitt stilla sinne undrat lite hur det skulle kännas att inte ha någon "riktig semester" i år. Ni vet när alla går sitt sista pass innan semestern och förväntasfullt meddelar varje timme att nu är det bara x antal timmar kvar... och nu är det x antal -1 timme kvar... 

Jag är inget bättre när jag ska till att gå på semester och är dessutom van att vara ledig i fyra veckor i sträck... men bestämmer man sig för att flytta en fantastisk massa mil hemmifrån och byta landsting och därmed arbetsplats, så faller den traditionen...
I alla fall det året man flyttar ;)

Men har jag ens under en sekund tänkt på att jag inte är ledig??
Nepp! Det händer ju saker hela tiden ändå.

Och nu har ju halva sommaren gått redan och hälften av gänget har just kommit tillbaka från sina semestrar och har nu precis exakt lika situation som jag...
-Ett års väntan till nästa sommar... ;)

Och inom loppet av 3 veckor så kommer höstruljansen att vara igång som vanligt -för alla.
Idag träffade jag också en av de som jag jobbade mina allra första pass med när jag började i Linköping och förundrades stort över att hon var återkommen efter 5 veckors ledighet.
Helt otroligt, men jag har faktiskt jobbat här i snart två månader nu!!!
Vart tar tiden vägen??

Tja, i mitt fall har den fyllts med flyttstök och barn, besök av systerstyrelsen och föräldraenheten och lite av diverse ting. Vi har påtat ihop lite hyllor och en möbel för kontorsapparater.
Vi har också ägnat oss åt hönsförsäljning -fast vi saknar dom nog redan, så det kommer nog nya höns till gården vad det lider. Även om det blir ett helt nytt bestånd och ett lite mindre bestånd. Lagom så det täcker vårt eget behov av ägg bara ;)

Och igår, bäst som vi stod och plockade med de sista hönsen, så ringer Agneta och meddelar att hon och familjen står vägskälet bara bortom kröken och vill ha kvällskaffe.
Agneta är en av mina forna arbetskamrater i Uppsala och familjen hade roat sig med att äta glass i Söderköping och tyckte det var läge att testa vägarna kring Norrköping när dom ändå var i krokarna. Säger bara: Jätteroligt! Uppmuntrar alla såna former av tilltag!! ;)

Och kommer jag att känna av min antiledighet i fortsättningen??
Nepp. Det kommer att hända saker hela tiden framöver med.

Mer besök väntar. Åtminstone i fyra olika omgångar vad vi vet nu. 
Och däremellan ska det inrymmas en Cinderellakryssning med Anders familj och en
släktträff med min familj... Så det ser inte som om det kommer att bli särskilt långtråkigt
under augusti heller ;)

Och september 2009 kommer garanterat att skilja sig från septembrar andra år...
För då åker vi till Island en vecka!! :D

Kram så länge!! 
Annicka


Familjen Björktarast

   

Ibland händer det saker som man inte räknar med

Att det flyttar in en Björktrastsfamilj i penseé-lådan.. på en personalbalkong... vid ett större sjukhus i Östergötland är väl ungefär just en sån grej som man inte riktigt förväntar sig ;)
Men ack så sött det är. Det tog en stund innan mamma Björktrast förstod att personalen vid det stora sjukhuset i Östergötland inte ville vare sig henne eller hennes barn något illa...
Men om man väljer en personalbalkong som boplats, så får man nog finna sig i att bli närstuderad. ;) Så även om hon inte tväruppskattar att personalen vattnar bland hennes ungar och vackra strån i boet, så har hon ändå accepterat att hennes skydd i form av guldgula penseér måste vattnas.

   
Och så här började det!
Över en natt, så hade familjen Björktrast byggt ett litet bo mitt i penséerna i avdelning 27's balkonglåda och strax därefter fanns det i boet 5 små ljust gröna ägg med bruna prickar på. och ska sanningen fram så var detta så osannolikt att det fanns de i personalgruppen som trodde att någon lustigkurre till arbetskamrat lagt dit påskprydnaderna som ett klart försenat 1-april-skämt ;) Men icke... ibland måste man böja sig för det osannolika och när mamma Björktrast började ruva sina ägg helt i offentligheten för personalen, så var det bara att inse fakta... familjen Björktrast hade verkligen flyttat in!!
Sen kom en dag... närmare bestämt den 21 juni... då äggen plötsligt inte var kvar utan hade bytts ut mot 5 små ljust rosa råttliknande nakna varelser... inte det minsta sött egentligen... fast sött ändå liksom... för att dom var så små... och så nya... och rörde så gulligt på sig ;)

    
Efter detta har dessa små varelsers liv följts med stort intresse från alla möjliga håll och kanter. Och de har växt fort. Blivit matade av både mamma och pappa Björktrast. Vakade över av både personal och föräldrar ;) Fått ett solparasoll uppsatt som skydd mot solen, fått samma solparasoll nedtaget igen för att det strider mot naturens lagar (de hade sannolikt inte haft något blått paraply som solskydd om familjen hade valt nån mer normal trädkrona att bygga boet i ;-))

Några av alla uttryck som förssiggåtts bland de små fågelnäbbarna ;)

   
        Paltkoma                Risk för svält                   Sur                         Skitsur

   
Lite till och man ser        Lektion i...          ...hur man tvättar sig         Allmänt söt
stämbanden killen...

Och vi har lärt oss ett och annat också på kuppen, om just arten björktrast.
Det är en tätting i familjen trastfåglar och tillhör gruppen ryggradsdjur.
Arten heter Turdus Pilaris enligt Carl von Linnés sätt att se på saken.

• Längd: 22-27 cm och vingspann 39-42 cm  • Vikt 100 g
• Läte: det vanligaste är ett upprepat "schäckande" läte och ibland hörs ett tunt högt "giih".
• Äter: helst daggmask, men även andra insekter och spindlar. 
  Bär av olika de slag tillhör också favoriterna.
• Honan lägger 5-6 per kull och ruvar i 10-13 dygn och ungarna är flygfärdiga inom 11-15 dygn.
• Häckar i norra delarna av Europa och mot Ryssland så långt som i östra Sibirien.

   

Björktrasten är den vanligaste trastarten i Sverigen och finns i stort antal över hela landet. Många stannar här hela året men man kan uppenbarligen utgå från att alla björktrastar som bor norr om Mora om sommaren flyttar söderut över vintern. Den bosätter sig helst i fjällbjörksskog eller annan löv- och blandskog, parker och trädgårdar...
Och uppenbarligen på sjukhus... förutsatt att det finns balkonglådor att flytta in i ;) Uppgiften om att de söker sig till trädkronor som är öppna känns i alla fall som en myt ;)

Det var väl attans så trångt det börjar bli -knappt man får plats i blommorna.
Nehepp -dags att prova ställa sig på egna ben och pröva vingarna en smula
.

   

Björktrasten har kallats för både snöskata och björkskata genom tiderna... men vilket av dessa namn man än väljer att använda så vågar jag nog påstå att denna Björktrastfamilj är länets mest fotograferade! ;) Och det ska bli spännande att se vad personalen på avdelningen kommer att ersätta de senaste veckornas plötsligt uppkomna fågelskådarintresse med. ;)

   

Hur som helst så har det varit väldigt roligt att få följa dessa små liv från ägg till utflugna.
Känns lite unikt att kunnat göra det på ungefär 1 meters avstånd. Men jag undrar hur björktrastar tänker angående flyttstädning... personligen tycker jag städning verkar ha ett å annat i övrigt att önska -mycket skräp på "golvet" om man tittar...
Å andra sidan så vet ju alla som har små barn hur fort det samlas under köksbordet... ;)


Kram Annicka

Arkösund

   

En väldigt varm och vacker dag...

...bestämdes det att kosan skulle styras mot svalare vatten.
Målet för kosstyrandet blev Arkösund. Ett fullkomligt lyckodrag om ni frågar mig och jag tror att mamma och Mats håller med om ni frågar dem. Arkösund är en mycket vacker plats på vår jord. Bara att gå längs hela den brygga som omgärdar alla båtplatser och gästhamnen var en frid för själen.

Men det var inte bara vi som hade kommit på den eminenta idén att åka till St: Annas skärgård denna dag. Många sommarklädda människor var där, inklusive badande människor, seglande människor och en å annan som var lite glad i hatten ;)
Segellsällskapet håller också till där och hade ett gäng entusiastiska nybörjare med sig, vilket det var ganska underhållande att se på när de skulle angöra sin brygga ;)
Det är inte alltid så enkelt...

   

Rödpättan med remouladsås hos Gösta gick inte av för hackor, liksom inte att äta glass ute vid piren med sin härligt sköna vy av Svea Rikes färger i interiören och floran. Vatten är underbart!
Ja, det är bara att konstatera:
Detta är den svenska sommaren när den är som bäst!! Och den färska rökta vitlöksmakrillen tillsammans med färsk potatis krönte denna dag med sin krona :)

Kram Annicka

Storfamilj

   

Vilka dagar det har varit... och vilket väder sen!! :)

Sommaren kom som bara genom ett trollslag och säga vad man vill, men trots att det är 32 grader i skuggan på dagarna och tar sig ner mot "bara" 19 om nätterna... så är det bara ljuvligt!!
I alla fall när man får ligga nära intill sanden vid Sandviksbadet och stoppa ner tårna i Roxen precis när det behagar. Vilket man fick den här dagen! :D Att saften glömdes till barnen och sockret till kaffet gjorde inget eftersom vatten och festis gick minst lika bra. Sen kan jag ju säga att det gällde att välja sin tid för inköp av glass... Kön till glasskiosken var under stundom ingen barnlek ;)

Under just dessa dagar, när solen valde att börja hälla ner sina värmande strålar från himmelen, så valde mina föräldrar med respektive samt "syskonbarn" att trilla ner från de norduppländska slätterna till östgötabygdens något mer kuperade landskap.
Detta med en varsin husvagn. Mysigt!
Förevändningen var 35- och 8-årsdagsfirande... åsså lite bara för att det var länge sen vi sågs också och att man har semester i norduppland (dessvärre dock inte i östergötland) ;)

   

Åttaåringen såg nöjd ut med sin present och trettiofemåringen fick till sin stora förtjusning en digital 10 megapixelkamera. Mycket rolig pryl, som hittills har tagit sisådär...?!  mjaha ja... ja hur många det än månne ha blivit, så har redan ett batteri förverkats ;)
Men vad gör det när det ingick ytterligare ett laddningsbart dito!! *mycket nöjd med just den detaljen* ;) Det var så coolt att kunna ta en bild på en vattenscooter nånstans mitt i Roxen och ändå fånga en segelbåt nära Linköping... en mil över sjön på andra sidan! :B

För övrigt har det mest ätits gott, druckits gott, badats, njutits av solen och trilskats med knott på kvällarna ;) Besöket på Kolmården måste också få ett litet omnämnande, även om vissa var tvungen att hålla ställningarna på respektive arbetsplats. Men barn och föräldrar hade en varm med trevlig dag bland djuren i alla fall ;)
Kan en tillvaro bli mer behaglig. Tror faktiskt inte det...

   

Fast sen har Anders och jag bestämt oss för att inte låta sambo-kilona bli fler än de redan har blivit... och som, på något underligt vis, påbörjade sin uppgång redan före samboskapet... ;-)
Men jag kan säga att när väckarklockan ringde klockan sju denna startskottsmåndagmorgon, så var det inte för någon joggingtur på rosor...
Luftrören kändes som två nummer för små vid varje inandning och benen hade helt klart blyinfattningar redan efter första kilometern... Och varmt var det också!! ;) 
Men vi gjorde det i alla fall... och med handen på hela hjärtat, så kändes det ändå hyfsat efteråt... när duschen var avklarad och frukosten hade landat i magen ;)

   

Lite tråkigt att alla har åkt dock... det blev så tyst. Det är stor skillnad att vara en 10-personsfamilj än att vara "bara Anders och jag" ;) Å andra sidan fixade hönsen hönsen tystnaden med ett ivrigt kacklande en stund... och när de avslutat sin tveksamma skönsång i kör, så tog ett stilla sommarregn vid och smattrade så gott på gårdens solvarma torra yta.

Kram Annicka

Nu har det gått en månad

   

Och jösses vad det har hänt saker under den månaden

Ja, nu har det gått en månad sedan flyttlasset gick och jag har fått lite... *harkel*... påminnelser om att bloggen inte uppdaterats som den borde... ;)
Men trots att jag inte suttit vid datorn och häckat, så betyder inte det att rumpan suttit stilla i sambosoffan för det!! ;) Det var ju en å annan pryl som skulle plockas i ordning på.
Och jösses vad vi har plockat, städat, plockat om -för att det första inte blev bra- rensat skrot, planterat lite blommor, plockat om en tredje gång -för att det andra inte heller blev riktigt bra- städat lite till... och njutit av någon god middag då och då ;)

   

Men nu tycker vi nog att vi lyckats få ihop ett hem, som liknar ett hem mer än en lagerlokal för kaosartad "två-hushålls-samling" ;)
Sen vill jag väl inte påstå att kontoret är det rum med den bästa ordningen i -men Anders och jag är helt övertygade om att det är för att det rummet är minst :D 
Däremot har vi skapat en Anders/Annicka-mix som vi själva är väldigt nöjda med! :)
 
Och vi kunde konstatera två saker: Vi hade väldigt mycket saker... som vi inte behövde!
Och vi har ganska många fotografier uppe lite varstans ;)
Fotografierna förvånar väl inte så mycket med tanke på att i alla fall en (1) person i det här hemmet kan ta kort på ett gruskorn och efteråt ändå tycka att det var en bra idé... men mycket saker bor numera på kattvinden en trappa upp ;) Anders hävdar att vi kommer att slänga detta i nästa varv av utrensning -eftersom vi då ändå aldrig har tittat på pinalerna sen dess :D Och det roliga är att... jag tror han har rätt... i alla fall vad det gäller det mesta som inte tillhör jullådan ;)

   

Jag tycker personligen att min väg till jobbet blev ett lyft i alla avseenden. Dels slipper jag numera passa tågtider och trassla med tåg som inte går som dom ska. Dels slipper jag stiga upp före hin håle själv på morgnarna, eftersom jag bara har 2,5 mil till mitt arbete och inte 7 mil som tidigare! :D
Sen är det rent krasst så att vägen i sig är en naturskön upplevelse som jag får mig till livs två gånger om dagen ( i alla fall nu under den ljusa delen av året)
1) Ett ögonblick av Roxen
2) Stjärnorps kyrka och en gammal ruin
3) Vreta klosterkyrka
4) Bergs slussar (ännu har jag inte drabbats av broöppning här -när folk seglar genom Göta Kanal så här års ;-))
Det är så man ryser på vissa ställen för att det är så vackert. Knallgula rapsfält är också otroligt att beskåda och när Linköping tornar upp sig i bakrunden just vid Vreta klosterkyrka och man kan njuta av det tillfälliga slättlandskapet i nästan 1 mil innan man faktiskt når stan.
Och när man väl gör det så står IKEA närmast vägen -oerhört praktiskt :D

   

Sen var det ju det här med systeriet då!
Har nu sedan 2½ vecka tillbaka börjat jobba igen, efter två veckors ledighet när jag slutade i Uppsala och flyttade. Och så här långt måste jag säga att jag trivs väldigt bra.
Kommer på mig själv ibland att sakna många av dem jag jobbade med i Uppsala. Inte för att det är tråkig personal i Linköping (tvärtom) utan för att jag saknar dom som människor bara!!
För övrigt kan man bara notera: Ett universitetssjukhus är ett universitetssjukhus oavsett geografisk plats och ett jourrum är alltid ett jourrum. Sen är det väldigt vita kläder i Linköping, men med en ganska trevlig sydd logga med kliniktillhörighet på bröstet.

 
Mycket är alltså väldigt lika, men en del också ganska olika. Fascineras över hur många som fortfarande använder den klassiska doktorspannspegeln här nere, trots att det finns gott om moderna ljuskällor... Men det är ju inte min sak att lägga mig i! ;)
En trevlig detalj från väntrummet på mottagningen är den ovan porträtterade insektsliknande tingesten... För dom som är "öron-folk" behöver jag inte berätta... men den här insektsliknande prylen är en "lätt förstorad" avbild av vårt inneröra, med sin snäcka och sina båggångar...
Ni vet dom där båggångarna som man blir yrslig i, när man inte har ordning på balansen ;)

   

Sen kom ju förra helgen!! :D då Systerstyrelsen gjorde ett första besök i den här landsänden.
Och det var verkligen himla roligt!! Och plötsligt blev det oerhört tydligt vilka som var inbitna stadsbor och vilka som ändå kan tänka sig att umgås mer än en kvart med blommor, träd och små söta djur ;)
Kan säga att sniglar, fjärilar och gammeldags tickande klockor inte gick hem hos vissa... medan andra klarade det riktigt bra ;) Däremot gick hönsen bra att fotografera... när dom var instängda på andra sidan hönsnätet ;)
Och självklart fick det gångna dygnets äggprouktion tillfalla Systerstyrelsen ;)

   

För övrigt sysslade styrelsen med det som styrelsen kom till för:
Dricka vin, äta gott, fnittra och ha trevligt!! :D
Anders sa dock efteråt att han var imponerad över hur man kan "prata jobb" under SÅ Många Timmar och ändå ha så genuint roligt. ;)
Och jag måste nog hålla med de övriga när de imponerades över att han alls stod ut så länge som han gjorde med dessa konstanta öron-näsa-hals-tankarna som dryftades ;)
Vi provade verkligen att byta samtalsämne då och då... och lyckades säkert hålla oss till det i... ja säkerligen i mer än två minuter i alla fall... fem minuter känns dock mer tveksamt. ;)
Jag har dock lovat Anders att jag ska vara lika social den dagen då vårt kök fylls av elektriker ;)

 

Nåväl -himla skoj att ha dom här i alla fall!! Och eftersom jag i tisdags blev ålagd att kalla mig för 35 år, så fick jag också en födelsedagspresent. En korg med allehanda italienskt gott i samt en brasilianskt inspirerad hängmatta. Känner mig väldigt nöjd med vetskapen om att det finns två perfekt hängmattsavpassade björkar på gården -i söderläge!! ;)

Och när vi ändå är inne på födelsedagen då så... kommer inte den att "firas" förrän nästa helg. Så i tisdags jobbade jag som vanligt och var på After Work med mina nya arbetskamrater.
Åt jordens godaste Entrecote med friterad färsk småpotatis. Salladen med oliver, fetaost och rödlök gick inte heller av för hackor. Och Anders konstaterade ganska raskt när jag kom hem att jag förmodligen hade uppskattat något med massor av vitlök i också... Jag säger bara tzatziki... prova någongång tzatzikin på Bishop Arms i Linköping om ni får möjlighet -den är gudomlig!!
När jag sen kom hem stod det blommor på bordet och det var framdukat kaffe och en bakelse på bordet, vilket jag tackar min otroligt goa sambo för.
Födelsedagspresenten kommer inom kort -säger han... ;)

Ha det gott!!
Kram Annicka

Flyttlasset har gått

   

Äntligen!! har jag blivit sambo...

...Med Anders!! :D

Sista vägsnutten dit var en hel lördag med massa bärande, skruvande, packande, tråcklande och städande.. samt 30 mil i bil och ett glas vin på slutet... Precis som om det sistnämnda skulle ha behövts -hade nog somnat ovaggad ändå skulle jag tro. ;)
Men jodå, lördagen tog sin början klockan alldeles för tidigt enligt kroppens egen biologiska klocka... vilket den materiella väckarklockan struntade fullständigt i och väckte oss ändå.

En knapp frukost därefter stod flytthjälpen på trappen och ringde på -fulla av iver att få sätta igång... eller om så inte direkt iver för att sätta igång, så i alla fall för att dagsprojektet skulle ta sin ände nångång i alla fall... Det var ju lite som skulle donas med innan läggdags denna dag.
För att göra ett axplock så skruvades det på gömda skruvar i skrivbordslådor, badrumsdörrar hakades av för att tvättmaskinen skulle gå att få ut över huvud taget och det stuvades med varsamhet så att alla speglar skulle överleva resan utan några större missöden... ;)

   

Det städades på allehanda små pilliga ställen -även om min mamma tyckte jag var mer än lovligt onoga bakom kylskåpet och frysen... ni vet där bakom... liksom "i"... kylskåpet och frysen...
Men jag vet inte jag -vem i allsina dar uppskattar resultatet av att någon gör illa varenda knoge, för att göra det kliniskt just där bakom?? Dammet är ju borta i alla fall och sågspånen som myrorna haft dit!! Sådeså! ;-) Så skåpen sköts helt sonika tillbaka på sin befintliga plats och jorden kommer förmodligen att snurra runt sin axel ändå.

Pappa stod för uppvärmning av köttfärssås och spaghettikokning.
Jag har nämligen ganska händiga föräldrar -mamma hade gjort lunchköttfärssåsen dagen innan och pappa hade gjort en fläskfilégryta av guds nåde till middag på kvällen.
Så vem behövde fundera över mat -mer än att se till att få den i sig ;-)
Efter denna sista lunch i Västland begav sig alla män iväg mot Östergötland -med två hyfsat knökfullt lastade släp.

   

Kvar var kvinnorna och gjorde finishen vad det gällde städningen... Det visade sig vara ett lyckosamt drag att vara kvar till sist -det renderade nämligen i tårta till eftermiddagskaffet ;)
Mina forna hyresvärdar Magnus och Malin, bjöd på resterna av en födelsedagstårta innan det var dags att säga: "Tack-för-de-här-åren-jag-bott-på-gården:-vi-hörs-igen"...

Därefter begav sig Dessan iväg på sin sista "pendlar-resa" Tierp-Skärblacka...
Hädanefter ska hon bara finåka den sträckan!!
-det har hennes ägarinna bestämt ;)
   

Och till Skärblacka kom vi, sisådär tre och en halv timme senare.
Där blev jag hälsad Välkommen Hem av min då 30 sekunder gamla sambo... :D
Efter det har vi nu lyckats påta ihop fyra dagar -utan att vara osams en enda gång!! ;-)
Vi har också lyckats påta ihop en soffa, en funktionell och fin säng- o sovhörna samt tvättat en fantastisk massa handdukar och lakan... ni vet allt som vi packat allt i och som var full av resdamm ;)

Vi har också lyckats med konstycket att köra ner i ett grävt dike med en traktor och köra av ett hjul på en annan traktor som skulle lastas på ett lastbilsflak för bortfrakt till skroten.
Båda händelserna är av ganska intressant natur och undertecknad gick helt sonika in i huset igen, för att inte drabbas av nervösa sammanbrott av att titta på!!

  

Särskilt när den numera hjullösa traktorn stod och svajade i luften på sina egna armar och hjulaxlarna hotfullt glidandes på sniskan NER från flaket igen...
Men det där är ju som sagt två helt andra historier, så jag nöjer mig med att... allt gick som det skulle -även om det gjorde det fyra timmar senare än det var tänkt! ;)

Nåja, allt går inte som det var tänkt... För ett år sen hade jag inte tänkt flytta till Östergötland, men nu tänker jag att det är det bästa som har tänkts... Fast när jag tänker på alla prylar som fortfarande (efter fyra dagars plockande) ligger spridda över hela huset, kan jag tänka att:
Hur i all världen fick allt detta plats i en tvåa???



Men jag struntar högaktningsfullt i lösningen på den gåtan...
För nu har jag kommit hem! :)

Kram Annicka

Sista dagen på jobbet

    

Ja, idag var dagen kommen

Dagen som kändes ganska avlägsen när idén om att flytta till Östergötland poppade upp första gången!
Sedan dess har det krånglats med landstingsdirektörer, anställningsstopp och byråkratiskt trassel. Det har avtackats åt både höger och vänster, vilket varit oerhört trevligt!! Diverse abonnemang har sagts upp och skatteverket gjort sitt för att placera mig på rätt adress i framtiden. Sopor har hivats och fönster har putsas.

De sista tre veckorna har kort sagt varit hektiska! Men roliga på samma gång.
Idag har jag mer eller mindre bara haft en "säga-hejdå-dag" på jobbet. Och städa ur skåp och fack och mail och... ja, vad ni mer kan komma på att man måste göra innan man slutar en anställning. Städningen var inga som helst problem. Inte heller alla "sju miljoner" kramar jag utbytt idag. Men... när jag hade bytt om för sista gången och gick ut genom sjukhusdörrarna, så brast alla fördämningar och jag grät hejdlöst från Akademiska till Björklinge.
Inte så mycket för sjukhuset i sig, även om jag trivts otroligt bra där... men för alla människor som jag har lärt känna under alla mina 10 år på kliniken och som jag har kommit att tycka så mycket om!!!

Inser förstås att ett anfall av akut separationsångest måste komma in nångång och eftersom allt.. å då menar jag allt annat har gått som på räls, så hoppas jag att detta vara detta om detta... och att jag nu kan ta mitt flyttlass imorgon och bli sambo... Med Anders... äntligen!! :)
Tror det finns en farozon till... och det är när jag ska lämna tillbaka nycklarna till Magnus och Malin, för att sedan lämna gården för gott...

Men nu ska jag njuta av sisådär sju timmars nattsömn... Ögonlocken trillar förmodligen ihop av sig själva om bara ett par minuter ändå... eller nåja, sex timmar i alla fall då... -om jag och Anders ska hinna få nån frukost också innan flyttgänget knackar på dörren imorgonbitti för att hjälpa till att ombesörja att jag "blir östgötska någongång" ;)

Kram och Godnatt!!
Annicka

Rörpost

   

Rörpostsystemet -uråldrigt system men Akademiskas stolthet

Nåja -stolthet och stolthet... men det sedan länge avlagda statliga postala verket hade garanterat blivit påtagligt avundsjuka om de vetat att rörsystemet funnits.
Och säga vad man vill -systemet är oerhört praktiskt att transportera dokument så som t.ex informationsblad, remisser, mindre kvantiteter lånade läkemedel och prover av allehanda slag... eller vad man nu ser som nödgat komma iväg fort och som får plats i en rörposttub ;)

Över hela sjukhuset löper många kilometer monterat rörsystem som ska fylla funktionen av intern postgång inom sjukhuset. Alla enheter har en egen "poststation", med ett eget post-nummer...  Eller ja, inte precis postnummer -men väl en egen bokstavs- och sifferkombination á fyra tecken. För denna avdelning kan ses CE62 på en liten skylt vid poststationen ;)

Intill "adressen" finns också en vit platta med en lampa och en knapp på.
Lampan berättar synligt på långt håll att det kommit post. Och med knappen släcker man den lilla lampan och har därmed talat om för resten av omvärlden att posten är omhändertagen.
Förutsättningen är att den lilla lampan fortfarande har en fungerande lampa... det har inte lampan vid just CE62... ;)

För övrigt finns en lucka att skicka iväg utgående post via. Den suger med sig posten med mycket god effektivitet när man väl stoppat in hela rörposttuben i systemet. Det finns också en skena där det med kraft dunsar ner ett rörpoströr med inkommande post lite då och då på dagarna.
   

Detaljstudie av "så här gör man":
• Du tar ett rörposttub från den hylla med därför avsedda fack.
• Stoppar sedan ned det dokument som ska iväg... eller läkemedel... eller prov... eller...
• Vrider på vreden som bestämmer över den "fyrteckniga" bokstavs- och sifferkombinationen tills rätt adressat blivit aviserat.
• Öppna luckan och stoppa in tuben. Akta fingrarna så att dom inte far med in i "vacuumsuget" ;)
• Stäng luckan och känn dig nöjd med insatsen.

Nu ligger rörpostuben med tillhörande innehåll helt utanför din möjlighet att påverka ;) Och skulle det bli stopp nånstans på vägen, så kommer det som genom ett under nån händig människa och löser stockningen som kan bli ibland. Den händiga människan tillhör en central där posten också kan sorteras om -om det skulle behövas... ;)
Rörposten känns som en omvänd sciencefiction, nåt sorts retrofiction liksom... men kommer antagligen vara något jag saknar om det inte finns nåt motsvarande smidigt system att transportera post på i Linköping ;)

Kram Annicka

Vilken vecka det varit

   

Det började på KTC och slutade vid Skarholmen

Jag har under de senaste två åren, i samarbete med Anna-Lena, ägnat mig åt att utbilda vårdpersonal i omvårdnad av patienter med treakeostomi (hål i halsen)
I måndags var det dock dags för sista tillfället under min tid i Uppsala. Det gick bra men det kändes på sätt och vis vemodigt att lämna KTC (kliniskt träningscentrum) denna dag när jag vet att jag inte kommer att komma tillbaka hit.
Men gänget som bistått med allt man behöver när det fattas undervisningsmaterial, sett till att datorn och projektorn gör som den ska och fixat med... ja typ allt... tröstade mig med att det håller att byggas upp ett liknande centrum i Linköping...
Tack!! ;)
   

Efter föreläsandets slut var det meningen att det skulle hållas en officiell avskedspicknick i Stadsträdgården utanför sjukhuset. Nu tyckte inte vädret att det var en bra dag för sånt och visade sig från den mest lynninga sidan... Men all heder åt Marie som plockade fram en "bar", lite hastigt och lustigt. Dom har nämligen en allmängemensam sådan i huset där Marie bor.
Mycket mysigt!!
Så där avnjöts alltså den italienska picknick-tallriken som var medtagen. Vinet fick jag med mig hem, eftersom jag hade den illa valda smaken att köra bil ;)
Ett mindre tal, blommor och presenter ingick också i aftonen. Har ni funderat över att man är aldrig så "bra", som när man ska sluta på sin arbetsplats, fylla femtio eller gå i pension ;)
Mina arbetskamrater hade också "tänkt till" lite och bland presenterna kunde ses en bok som heter Tierp tar tillvara och en glasskål gjord vid det nystartade glasbruket i Tobo, som ligger bara ett stenkast från Tierp. Hemlandstoner att ta med sig till Östergötland alltså :)
För detta vill jag också säga: Tack!!

 

Tisdagen ägnades åt att jobba under dagens första 8,5 timmar.
Nästföljade 10 timmar ägnades åt att umgås med kamrat Annika och hennes sambo P-O över en bit stekt fisk och nån god gucka till det.
Det blev till och med så att rabarberpajen fick vänta... till efter dansen ;) Det fanns liksom inte plats för nåt mer i magen innan dess...
För dans blev det till Micke Ahlgrens i FH Hallunda. Och även om jag "lagt av mig" lite vad det gäller dansandet, så går det ganska fort att komma på hur kul det är, när man väl har entrat dansgolvet igen ;)
Efter dansen var det dock dags för den där pajen. Och efter att stigit upp tidigt på morgonen, varit igång hela dagen och dansat på det, så serverades den med en hel del fnitter där i Annikas vardagsrumssoffa...
Halv två slog vi ihop våra blå -och jag lovar att hade vi inte tagit det aktiva beslutet, så hade det ändå hänt då. Det fanns inte ett milliuns av energi kvar till att fortsätta hålla ögonlocken öppna ;)
Sen mina vänner följde en helt vanlig arbets-onsdags-kväll och en helt lika vanlig ledig torsdagskväll på det ;)
   

Men fredag efter jobbet -då var det dags igen: Det hölls klinikfest vid Skarholmen ;)
Klinikfesten gick i sommarens och blommornas tecken. Väldigt mysigt. Dessutom fanns det en påbjudan i inbjudan om att man skulle komma i sin sommarhatt och bli lite i densamma ;) 
Skarholmen ligger så vackert till vid vattnet -en perfekt plats att ha det på alltså.
Blåste gjorde det dock, vilket lockade ut säsongens första vindsurfare??!! :o 
Jag vet inte -men personligen tror jag nog att jag avstår det vårkalla Mälarvattnet ännu en liten stund ;)

   

Kvällen bjöd sedan på spex, underhållning, Körslaget och dans till discomusik.
Det bästa med att vara nykter (har fortsatt mitt oskick att köra bil hela veckan) på en tillställning där det dansas salongsberusat till just discomusik, är att då får man åbäka sig precis hur mycket man vill i sällskapet och det betraktas ändå som fullständigt normalt!! :D

Körslaget var ett kul inslag. Sex lag (körer) bjöd verkligen på sig själva med liv och lust... ;) 
Möjligen kan man tillägga att det skedde med varierande resultat... kanske... ;) 
"Barbro på operation" gjorde dock ett helt formidabelt framträdande med sin kör "The Juryslickers". Och det spelar ingen roll att de manliga kördeltagarna mutade den kvinnliga juryn med blommor före inslaget -coolare version av "Hon har blommor i sitt hår" lär kliniken aldrig mer få höra eller beskåda. De var värd varenda guldchokladmedalj de fick!! ;)

David Bowie gjorde också ett framträdande av guds nåde... eller om det var "vac-killen" på sjukhuset ;-)  Hur som helst -sjunga Bowie kunde han i alla fall... ;)

För att nämna en sista programpunkt bland aftonens underhållning, så måste jag säga att Anna-Lena och Mats gjorde sig väldigt bra som "syster Mimmi" och "doktor Alvar"...
Tror inte dom missade någonting av sånt som rör lågkostnadsbudget, it-system, tidsbrist och lågavlönad vårdpersonal ;)
Tror också att kontentan av syster Mimmis ideér till doktor Alvar blev att städarna ska ta över undersköterskornas sysslor (för städarna är ändå närmast patienterna) Undersköterskorna ska ta över mer av sjuksköterskornas arbetsuppgifter och sjuksköterskorna tar över läkarnas jobb och börjar i samma veva tillhöra IT-avdelningen -för sköterskorna sitter ändå så mycket framför datorerna... och då skulle säkerligen deras löner stiga också per automatik...
Mjaha?? Men läkarna då?? Ja men herregud -nån måste ju städa också!! ;)


    

Sommarhatten skulle alltså tas fram och dammas av efter vinterns förvaring... och bland aftonens många och vackra kreationer kunde bland annat följande ses.
Från vänster: Leif, Sylvester, Christina, Karin, Maria, Kalle och Gunhild.

Som sagt: vilken vecka det har varit!! Otroligt intensivt men lika otroligt roligt sätt att avsluta mina 10 år på öronkliniken i Uppsala på!! Och jag kan säga att jag har aldrig kramats så mycket med allehanda kollegor som just denna vecka... Det har förvisso varit en massa "avskedskramar" -men under rådande omständigheter så har de ändå inte varit av den sorgliga sorten. Jag ska ju inte lämna specialitén -jag ska bara byta klinik... så oddsen för att vi kommer att träffas igen förr eller senare på regiondagar odyl. är ju trots allt ganska stora... :D



Så till sist en helt ovidkommande notifikation från den gångna veckan:
Made in EU??
Vart ligger landet EU?? ;)

Kram Annicka

Systerstyrelsen



När Systerstyrelsen kallar till möte...

Då kommer man!!  Så är det bara!! :)
För då vankas det god mat i tacosform, berusande god dryck, allmänna trevligheter och massor av  fnitter... Åsså naturligtvis -diskussioner av den art som skulle kunna lösa världskriser om det bara fanns nån vettig människa i ledande ställning som tog tillvara alla nyuppfunna och tvärintelligenta idéer ;D Speciellet dom som skapas efter klockan 01.30 är ju i regel särskilt värdefulla ;)

  

Maten var väldigt god och fanns i mycket väl tilltagen mängd. Drycken var inte heller på sinande någongång och hade uppenbarligen effekten att 20% av skaran upplevde problem med cementkänsla i bihålorna dagen därpå! I sann öronsysterlig anda ;)
Personligen bara njöt jag av champagnen, tomteblossen och alla skratten... och har under denna "dagen efter" inte haft något som helst samröre med vare sig cement eller kopparslagare ;)

 

Sen var det ju så... att det inte på minsta vis har undgått någon av de övriga i systerstyrelsen att jag inom loppet av tre veckor inte längre kommer att finnas på 79F med min fysiska närvaro... så dessa fyra fantastiskt gulliga personer hade ordnat en liten present...
...för att jag inte "skulle glömma"...
Oddsen att jag skulle glömma vare sig styrelsen, öron-näsa-hals eller Akademiska är förvisso tämligen obefintlig... med efter igår lär det ju ska vara fullständigt omöjligt!!

De hade pillat ihop ett litet album... med bilder från sjukhuset och bilder från Anders o min lilla saga samt tagit ett foto av samtliga mina arbetskamrater och ombesörjt att var och en skrivit en liten hälsning under sin respektive bild! Jag säger bara:
TACK!! -så otroligt roligt!! Finare minne av avd. 79F hade jag aldrig kunnat få!!


   
      Hanna                 Maria                 Ingrid                 Vesna

Jag är dock imponerad över hur dom lyckades ro iland detta projekt -de kom nämligen på detta i tisdags... alltså 3 dagar före denna kväll som varit planerad under betydligt längre tid.
Att dom bara hann... och att dom fixade all logistik, som jag förstått inte var nån barnlek att få ihop.
Det enda smärre missödet som blev (och som det pratades högt om ;-)) var väl att det framkallades en väldig massa bilder som inte riktigt var tänkt att framkallas... ;)
Men, men... smakar det så kostar det... Och med det resultatet, kan jag inte annat än att vara tacksam över att de lät det kosta..:)

 

Ett Hur Stort Tack som helst, för en trevlig kväll -Ni är guld värda!! 
...och ett litet "på-sidan-av-tack" till syster Hanna som bistod med nattlogi och frukost! :)

Kram Annicka

Hastighetsöverträdelse

 

Det är inte varje dag man får brev från Rikspolisstyrelsen

Ett brev betyder så mycket sägs det -och jag är den första att skriva under på det!
Men jag måste säga att jag på sätt och vis är ganska glad alla dagar jag inte får nåt av just Rikspolisstyrelsen!! För det blir förhållandevis dyrt när jag får det.
Det är som att mottagaren liksom får betala portot själv -á 1500 kronor ;)
Till mitt eget försvar tänker jag tillägga att jag har haft körkort i 17 år och detta är första gången som Rikspolisstyrelsen känner sig föranledda att skicka brev till mig ;)

Och trots att Rikspolisstyrelsefolket sitter i Kiruna, så har de full koll på:
-Mig, vilken bil jag har, vilket datum och klockslag jag har färdats var någonstans... 
(vilket i detta fall var ca 130 mil från Kiruna!!) Och framför allt -hur fort jag färdades då!
Som synes färdades jag 7 km/h för fort... och för den nyfikne kan jag meddela att det var på en rak och fin 90-sträcka!




Sen har det gått åt en pappersnisse till brottsutredare (som utrett och konstaterat att jag på sannolika skäl gjort mig skyldig till ovanstående brott) tid och pengar för att få iväg detta brev 130 mil söderut, för att därefter ligga som ensamt kuvert i min brevlåda denna fredag.

Det roliga är att jag har till den 5 maj på mig att erkänna eller förneka :D
I mina öron låter det mer som: välj själv hur dyrt du vill att det ska bli... för med eller utan advokatarvode så... -så körde du för fort i alla fall ;)

Tycker dock att dom har lyckats med utformningen ganska bra. Körkortskortet ihop med registreringsnumret ser precis ut som en sån där bild på "riktiga kriminella"... ni vet... såna som får hålla upp ett nummer i brösthöjd, medan de blir fotograferade. ;)

Jag har dock bestämt mig för att inte anlita den här fotografen så ofta -jag tycker femtonhundra är lite dyrt för en bild på Dessan som jag ändå hade kunnat ta mycket bättre själv ;)


Kram Annicka

Att flytta ett skåp

   

Med tungan rätt i munnen

Vi hittade ett skåp uppe på loftet ovanför hönsen... eller rättare sagt jag hittade ett skåp uppe på loftet ovanför hönsen. Anders visste hela tiden att det stod där ;)
Och nu i dessa kristider bör man ju återanvända saker man redan har och inte bara köpa nytt!
Alltså: skåpet skulle ner från loftet, till ungefär vilket pris som helst... för att sen kunna inta sin plats i vardagsrummet! Och inför detta lilla projekt har jag och Anders nu legat i hårdträning i att kunna hålla många bollar i luften :D

Det mest komiska med det skåpet, som för övrigt är en släktklenod, är att snickarna (som för tillfället håller på att bygga på loftet) snällt har flyttat runt på skåpet vartefter det har stått i vägen för dem ;) Tycker det varit ganska tålmodigt av dem att inte "säga till" liksom :D Och det enda som hände med skåpet var att det övertäcktes med ett litet fint lager av byggdamm ;)
 
Fast nu skulle ju inte skåpet tro att dess vidare öden och äventyr var mindre riskfyllda för det...
För icket! :) Jag tror att tanken var att skåpet skulle fraktas via höskullen och ner till land- backen den vägen. Men nu föll det sig inte bättre än att vägen till höskullen just denna dag täppts till av en mycket vackert reglad och isolerad vägg... vilket man skulle kunna påstå minimerade chanserna att få ut skåpet den väg det borde, till ungefär noll... eller till minus om man hellre vill det ;)  Kvar blev brandtrappan!!

Om någon av er försökt prångla ut en äldre gedigen gammaldags salsmöbel via en 90 cm bred brandtrappa i 90 graders vinkel vet... att vi gjorde det ganska bra!! :D... som inte tappade skåpet när det stod och vickade halvvägs ute i luften på trappräcket -där högst upp! ;)
För alla sätt är bra utom de dåliga -så när möbeln äntligen var vriden åt samma håll som vi och alla ben var där alla ben skulle vara och ladugårdsväggen fått utgöra vårt stora stöd här i livet, så kom den faktiskt ner på backen i vederbörligen riktigt skick... Och vi med den!!  :)

  

Sen hade vi bara 150 meter gårdsplan, en ny trappa inklusive farstukvist, samt ett piano kvar att forcera innan möblen äntligen stod på sin plats... :D 
Gårdsplanen fixade vi så som man rättmätigen gör på en mindre gård -med skottkärra!
Farstukvisten hade vi tagit bättre om jag hade varit ungefär tio centimeter mindre över rumpan! Nu är jag inte det -men hålla in andan är jag bra på! ;)  Och pianot fick ge vika för farmors gamla trasmattor! ;)

Så vad blev kontentan med detta lilla möbelbärarprojekt??
Det tog ungefär en timme mer än vad vi hade tänkt!
Det snodde en ansenlig del av Anders tid den kvällen som det skulle ha dragits el på -just där uppe på loftet... Och framför allt: -det betydde mindre tid att kramas godnatt på!
Men jösses vad fint det blev i vardagsrummet!! :D

Kram Annicka

Helg, telefonrådgivning och krokus

   

Ja, kära hjärtanes ;) 
  
För någon dag sedan lade jag upp fyra bilder på bloggen i väntan på att jag skulle skriva blogginlägget också... och hips vips sattes det igång en botanisk debatt i kommentarerna samt min jobbarkompis Maria som förmodligen undrar om jag mist förståndet, eftersom jag valde att lägga upp vår jourtelefon som en av de fyra bilderna.
 
Till Neta vill jag bara säga:
Tack för din insats med att ge bilderna en förklaring i text :)
Det var faktiskt helt korrekt -med en liten reservation för min egen kunskap omkring de blå småblommorna då.
 
Till Mac vill jag säga:
Jag är glad över att du engagerade dig i blomdebatten, man kan aldrig veta när jag behöver lite stöd i mina scilla-teorier nästa gång.
 
Till Maria:
NU kommer förklaringen till varför jag valde att ta med jourtelefonen på avdelning 79F... ;)
 
Jag har nämligen jobbat min sista helg på just avdelning 79F.
Och för den som har missat det -så är jag mitt inne i en... som en våra patienter kallade det häromdagen... flyttprocess :D
Det var för övrigt en patient som själv stod i begrepp att flytta ett helt bibliotek (sitt eget) och behövde komma hem för att dirigera flyttfolket... för att böckerna skulle komma tillbaka i den ordning som skulle göra vilken bibliotekarie som helst stolt ;)
Samma patient som också ägnat sig åt naturvetenskap i hela sitt liv, men sedan han blivit pensionär bestämt sig för att läsa latin och grekiska... för som han också sa:
-Ja, du vet läsa sånt där som man inte fick läsa när man var ung...

Jag kan inte precis påstå att jag förstod hur den känlsan kändes, men jag hummade artigt med i påståendet och tänkte att det försvaras nog av att jag åtminstone skulle vilja läsa latin nu... som snart trettiofemåring ;)  Men "som ung" vet jag väl inte om jag kom på tanken direkt...


Men nu för att återvända till ämnet jourtelefoner. Den här lilla röda manicken som är avbildad som nummer tre i bildordningen är ett av det mest störande moment som finns. Särskilt på helgerna, när tiden inte riktigt finns för att prata i den.
För det första har den en ringsignal som kan få den mest lugna syster att få en lättare hjärtinfarkt. Den är tillräckligt ilsken för att man efter bara tredje gången den behagar höra av sig kan få ett smärre vredesutbrott av att den ens existerar.
Men så fort luren lyfts måste vredesutbrottet kväsas till en totalt lugn empatisk och glatt serviceminded ljuv stämma för mottagaren.

Det spelar ingen roll om det är folket på sjukvårdsrådgivningen som vill skicka hit ett barn som de hävdar har krupphosta bara för att de själva inte har tiden att ta hand om ytterligare en allmänt förkyld fyraåring eller om det är en gammal dam som är ängslig och orolig över varför näsan börjat blöda -fastän hon bara använt näsdroppar i fem dagar...
Människor har en helt fantastisk koll på att näsdroppar "får användas i högst tio dagar" ;)
Vad man svarar??
Tja, man kan ju alltid påminna den gamla damen om att hon alldeles nyss upplyst syster i luren om att hon varit förkyld i en vecka och att det trots allt är -20 grader kallt ute och att -20 grader kall luft är förtvivlat torrt för förkylda och sköra näsor...


Hade jag tänkt på det från början så skulle jag ha räknat alla de allsköns telefonsamtal jag haft. Många är enbart av rådgivande art och på det viset ganska snabbt avklarade.
Andra innehåller många frågor och kanske ännu fler följdfrågor...
Tålamod, tålamod, tålamod... Åsså var de också avklarade.

Sen kommer vi till den absolut svåraste sorten... vilka dessbättre inte är så vanliga dock... men det är de personer som ringer och underdriver sina symtom!!
En man ringer och berättar om en ganska moderat förkylning med för förkylningar helt normala symtom. Kanske att han tycker att det är lite tungt att andas, men inte så farligt.
Han ville bara få lite bra råd om egenvård.
Av någon anledning fångar jag dock upp att hustrun står bakom och säger något och frågar om det var något mer?!
-Ja, säger han lite roat om sin "oroliga hustru", hon vill att jag ska tala om att förra gången det var så här hade jag struplocksinflammation...

Det är ungefär i exakt det läget som man som öronsyster får hicka och ber stilla och lugnt och försiktigt personen i fråga att komma in... typ inte så fort som möjligt eller så fort som bilen får köras, utan typ så OMEDELBART det går!!!
Senare samma dag låg mannen på intensivvårdsavdelningen med helt igensvullet struplock!
Tack gode gud för intubationernas födelse (plaströr som sätts ner i luftröret utan att för den skull göra "hål i halsen") och antibiotika!  Det gick bra den här gången också!

Men det roligaste samtalet jag nånsin fått var nog när det ringde en kvinna och på fullt allvar frågade om hon kunde kvävas i sömnen om hon låg på rygg med öppen mun och det ramlade ner en färgflaga från innertaket...
Inte skratta, inte skratta, inte skratta... Fast vad är oddsen för att just det ska hända??!
-Ja du, men du kan nog i alla fall komma förbi problemet om du lägger dig på sida...
För man kan ju inte gärna be folk skrapa och måla om taket innan dom går och lägger sig ;)

Men som sagt: detta var min sista helg på avdelning 79F!
Ute lyser solen och i backen syns gott om vackra och skira förstatecken på vår.
Oavsett vad dom heter... Vem vet -man kanske skulle läsa lite latin ändå trots allt ;)

I alla händelser blir man fullständigt lycklig i själen. :)
Kram Annicka


Jag känner en katt



Rasmus alias Lennart

Rasmus är förmodligen en av de mest söta hankatter som går i ett par tassar... åtminstone i Uppsala. Förmodligen också den katt med störst personlighet jag känner.
Och för den som undrar, så har jag frågat Rasmus och hans matte om detta lilla biografiblogginlägg. De har kollat med PUL osv och anser att detta är okej ;)
Titta och njut!!

 Rasmus stora filosofi  
Varför gå själv om man kan åka väska?? Han är i alla fall först i -när den väl kommit ur garderoben. Finns ingen som helst anledning att missa en resa... och ve den som försöker norpa den, när Rasmus väl har hittat sin plats i den framtagna blå axelremstingesten... Finns heller ingen som helst anledning att störa honom då, bara för att packa i den eller nåt annat så dumt!

 Sova i handfatet??... -Ja, vad är det med det nu då??
Man har ju nära till både vatten och muggen om man blir nödig om nätterna!!
Du där, kameramannen -kan du släpa ut dig och den där blixtlådan till nån annanstans??
Jag försöker få lite lugn och ro här... Borsta tänderna??... -Va?? NU?? Neehej du... inte så länge jag ligger här ska jag bara få be att tala om!! Jag kan ju få vatten i öronen!! *fnys*

Herregud!! Orka!!

 
Matte Maria är en genuin anhängare till Eva Dahlgren... så här gäller det att hålla i prylarna...
Bäst jag lägger en tass på nya skivan,
så den inte kommer bort...
   
Matte Maria har en viss fascination för gem också... men vad fan ska jag göra åt det??
Nehepp, bättre jag tar mig en titt på hennes datapinaler istället!
Få se här nu... Grön sladd till blå koppling, löda lite extra på kretsarna -inte mycket, lite här och där bara- och alla röda plattor bytes mot rostfria och sen är det bara att damma av skiten och plocka ihop... Sådär ja... nu kan hon bara sätta sig vid tangenterna igen och msn:a med Vesna och Annicka... Perfekt! :D


 
Men man blir törstig av att fixa med grejer hela tiden... Läge att dricka lite vatten...
Det var väl själva...den!!... vad höga vattenskålar människofolket har. Tar ju evigheter innan man tassat i sig så man klarar sig... Å fy f -nattgammalt var det också!!


 
Woow -tv é kul... särskilt när dom där lustiga trikåmänniskorna glider träbräder och skjuter prick. Det är så det lyser i ögonen när det är skidskytte på tv!!
Skjutningen är spännande, då är det bara att sitta still och hålla andan.
Men sen, när dom börjar åka på planken igen, så kan man ju passa på att jaga stavarna...
Alltid ska man väl kunna slå undan en pinne för nån liten Italienare.
Olofsson vågar jag mig inte på -för då lär jag väl ska bli lynchad av matte...


 Matte säger att jag ägnar 98% av min vakna tid till att stirra på saker och ting... inte sant anser jag... men säg bara till när jag får börja öppna paketen -jag är redo!!


 
Ja, det finns många anektdoter man skulle kunna berätta om Rasmus alias Surrokat-Lennart.
Vad Surrokat-Lennart kommer ifrån... det förstår jag mycket väl...
Men jag ser fram emot den dagen när jag får stifta bekantskap med anledningen till smeknamnet "Lord Lennart"... för att inte prata om "Signore Don Lennarto"...
Den spansk-hatten ni... -coolt!! ;)

Kram Annicka


Snöig vår och flyttkartonger

  

Fredagen bjöd på ett tättsnöande elände som föll i blöt form från himmelen

I det vädret var det meningen att jag skulle ta mig iväg till Anders syster med familj för en trevlig stunds samvaro över lite mat. Jo jo, det gick ju fint -fem och en halv timme senare.
Under dom fem och en halv timmarna hann jag få kramp i fingrarna pga all snömodd som ville ta herraväldet över ratten samt göra en liten sightseen a'la Eskilstuna by... sen kväll! :s

Har ni någon gång varit på väg till Vingåker och plötsligt insett att Hälleforsnäs liksom passerades på fel sida?? Jag säger bara: Prova inte!!  För i nästa sekund kommer ni att upptäcka skylten där det står "Eskilstuna 7"... Och jag lovar att man i det läget inte vill se just "Eskilstuna 7"!!
Eftersom det betyder att man är fruktansvärt onödigt långt från Vingåker!
Jag kan också garantera att fingerkrampen i snömodden blir inte bättre bara för att man
försöker längre!
Men när jag väl kommit på rätt köl igen i de sörmländska skogarna och hittat Anders med syster och familj och maten landat i magen... så blev det en väldigt trevlig kväll!! :)

Resten av helgen har gått åt till att umgås med barnen -även om nedan avbildade snöpurrning roade den manliga delen av skaran mest ;) Den kvinnliga delen stod dock väldigt redo och tjänstvillig med en varsin kamera :D
Nåja -den manliga delen uppvisade ett visst mått av lugn också... För när alla kommit in igen och alla dom med blöta kläder hade fått av sig sina blöta persdlar, så visade det sig att det i helgen har flyttat in ett schackspel på Norrfallet ;)

   

Är för övrigt ganska imponerad över hur många flyttkartonger det går att knö in i en liten Polo. Banankartongsraden här ovanför var den som följde med ner i fredags.
En anmärkningsvärd samling på nåt vis ;)
Alla är urplockade, men bara hälften är med tillbaka... För på vägen hem hade jag två barn med mig en bit -inklusive packning. Och hon sväljer inte hur mycket som helst -lilla Dessan ;)

Kram Annicka

Fjäderfäfoder och tättpackat spån

   

Dom pratar om hönsmammor

Men hönorna på Norrfallet håller mest ordning på fodret och äggen tror jag ;)
Mot bättre vetande skulle man kunna misstänka att dom har en "skalman-mat-och-sov-klocka" för just sånt... Ja, för mat- och värptider alltså ;)  Åsså tuppen Britt-Arne som vill ha ett ord med i laget mellan varven... ja, naturligtvis efter avklarat matintag han också då förstås ;)

Det har sin charm i alla fall att pyssla lite där inne i hönsgården! Gammalt spån ut och nytt spån in. För mig som är ny i fågelbranschen ska tilläggas att jag hittills uppvisat ett ganska stort mått av försiktighet i spridandet av just spån...
Det är en sak att bädda "handfullsvis", lite varsamt och försiktigt i redena... men att täcka resten på samma sätt blev jag snabbt varse är nåt man inte gör...
Prata om att hönsen fick hålla in fjädrarna för att inte få alltihop i huvudet ;)

En å annan höna tittade också ut lite förnärmat när jag försökte plocka ut äggen ur redena!!
Lite sådär "pilla-mig-inte-i-rumpan-förnärmat" -om ni förstår ;)
På sätt och vis förstår jag dom... Vem i hela friden vill bli störd när det är dags för ägglossning liksom ;) Det är ju även då läge att vara ifred en liten stund... ligga under täcket, läsa en bok och äta chokladpraliner.

Men det är himla mysigt med nyplockade färska ägg. Rengjorda sen, så ser det så vackert ut när dom ligger där i kylen och väntar ;) Gott är det också. Smakrika och med lite speciell känsla i konsistensen. Dom är ju fullständigt omöjliga att skala, men vad gör det när man kan nocka dom i toppen och äta med sked ;)

 

Den här dagen plockades 64 stycken!
Eller egentligen 65...men ett havererade när det på nåt sätt slutade ligga i min hand och istället valde att lägga sig i vasken... Å där rök två spänn ;)

Kram Annicka

Universitetssjukhuset i Linköping

  

Jag ska byta universitetssjukhus

Sannolikheten var ungefär = noll när jag i januari skickade iväg intresseanmälan till sex stycken "öron-näsa-hals-enheter" i Norrköping och Linköping -att någon verkligen skulle tycka att det var en lika bra idé som jag tycker att det är... att jag flyttar till Östergötland så fort tillfälle ges ;)
Sannolikheten var ungefär = minus noll att tre av de sex önh-enheterna faktiskt skulle svara!!
Och sannolikheten att det skulle gå att krångla sig förbi landstingsdirektören, anställningstopp och allehanda byråkrati som varit ivägen - Det finns liksom inte!!

Men johodå!! Det finns visst... och inom loppet av tre månader har jag nu gjort den coolaste underskriften i mitt liv!! Tillsvidareanställning, heltid och med en lön som... jag gillar ;)
Att jag sen gjorde underskriften med en Lasse Stefanz-penna, det begriper jag egentligen inte. Men det kan vara för att Micke Ahlgrens inte har nån... ja, penna alltså ;)

  

Finns det nåt att klaga på?? Nepp -gör det inte!!
• Jag får behålla min specialité så som jag helst ville. Tycker Öron-näsa-hals är roligt!
• Lokalerna är fina, arkitektritade i "L-formation" och ligger i en ganska nybyggd del av sjukhuset med ingång från entrén här ovan.
• Det är tänkt att tjänsten ska vara en mixad tjänst där jag kommer att rotera mellan mottagningen och avdelningen.
• Skillnaderna mellan ÖNH-klinikerna på Akademiska sjukhuset i Uppsala och
Universitetssjukhuset i Linköping är marginella.
  -Båda klinikerna har en mottagning... förstås... ;)
  -Avdelningarna har likvärdigt antal slutenvårdsplatser.
  -Klinikerna har båda tätt samarbete med plastikfolket och käkkirurgerna.
Det kommer bara att bli SÅ bra!!

 För allt det ovan nämnda är ju en bonus till det skäl som gör att jag från och med den 16 maj blir östgötska! Jag blir sambo med Anders!
Och det mina vänner kommer att vara det bästa som hänt mig!! :)

Kram Annicka

En annorlunda helg

    

Den började med lite rött vin och kall pannkaka med socker på...

Ja, det blev en kort sagt hektisk tillvaro!
Dessan packades i och för sig ganska knökfull redan i torsdags -men fredagen var väl den mest hektiska dagen... Det är egentligen ganska fantastiskt att det ryms fyra banankartonger från ICA + en liten, två tältsängar och täcken och kuddar och lakan till dom, två pappkassar med prylar och presenter i, en väska med kläder för en vecka, lite annat smått och gott som kunde packas in i små hål här och där men ändå ligga tryggt... åsså en ryggsäck uppepå... i en liten Polo... 
Man ser inte så mycket sen, men jag skulle ju bara till Skärblacka med grejerna ;)

Jag blev dock uppenbarligen sedd av ett gäng kryssningsfarare på väg hem, nånstans på E4:an utanför Järva krog... för jag fick veta att jag nog inte borde andas medan jag körde -det skulle tydligen inte finnas plats för utandningsluften ;)
Upplysningsvis vill jag bara berätta för alla oroliga att det gick alldeles utmärkt...

Däremot trodde jag att jag hade tagit mig vatten över huvudet när jag gjort mitt shoppingstopp vid köpcentrumet i Ingelsta, Norrköping... För det fanns verkligen inte plats för tre matkassar också... vilket blev oerhört tydligt när jag kom hem och Anders undrade varför jag testat kvalitén på grädd-tetrorna just idag?? Han hävdade att jag inte bara bulat till den för att den skulle få plats -utan kollat exakt HUR PLATT den kunde bli :D 
Jag insåg att påståendet inte var helt obefogat just i samma sekund jag såg det han såg...
I botten på påsen låg det nämligen fem deciliter grädde i lösvikt... kan man säga ;)
Nåja, det mesta var ju intakt i alla fall inför helgens tänkta ansamling av människor :)

 
Dels kom alla mina föräldrar på besök till den här delen av välden för första gången.
Ja...östgötadelen av världen om man så säger ;)
Så nu vet dom att stället jag har sagt mig åka till i flera månader faktiskt existerar ;)
Det var himla roligt!! Dom hade dessutom ett helt kärrlass med grejer med sig också...
Så Anders konstaterade att han under april månad kommer att vara mera sambo med mina möbler än med mig ;) Lite trist i sig kanske -men det ordnar ju upp sig i mitten av maj :D

Söndagen var också himla trevlig, för då trillade Anders pappa och syster med familj också in! Då var då det det officiella födelsedagskalaset ägde rum. Dels har Christoffer just fyllt 12 år och dels har Anders i dagarna blivit exakt tre månader äldre än jag ;) 

 
Åsså var det det där med pannkaka och rödvin då...
Kan bara säga att: -Det var ruggigt gott, speciellt när man inte hade ätit nåt sen lunch och klockan hunnit bli ganska sen kväll :)
Men jag frågade naturligtvis min kompis Annika om det var okej med just pannkaka först...
Hon förespråkar annars kanelbullar till rött vin -i alla fall när det stadiet nås att rödvin känns för surt för hennes små smaklökar ;)

Mycket trevlig helg som följdes av en dag som bisittare till elektriker Anders Fälth ;)
Ganska intressant tillvaro dom har dom där elektrikerna. Många dosor, mycket kabel och en ansenlig mängd byggdamm... Men jag gillade folket inne på Selga ;)


Kram Annicka

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0