syssis

Dansbandsdax hade fest i helgen! Närmare bestämt lördagen den 23 augusti!
Trivsam och rolig tillställning på många sätt :D
Dagen före
     

Först möttes jag av denna specialdesignade och vältryckta tröja när jag kom.
Nåja... tröjan utgjorde ju inget större hot för kvällen...
Dansbandsdax' största Lasse Stefanz-fantast "Mannen med Hatten" var ju inte där... och fram till dags datum har jag ännu inte sett någon nyöppnad tråd i Forumet om denna tröjas existens med sitt mycket korta men i allra högsta grad kärnfulla innehåll  ;)
Och musiken skulle ju Gideons och Nova stå för... så för den delen var det ju också lugnt. 

Nåväl -fast det var ju på lördagen det... För min del började allt redan på fredagen...
Med homeparty med min värdinna, efter en måltid grillad av min värd.
Kan säga att jag uppskattade båda delarna. Det ena stillade min fysiska hunger på ett alldeles förnämligt sätt och det andra stillade min köplust en smula ;)

När dessa båda aktiviteter var avklarade visade det sig att långtidsparkeringen utanför Skultuna Lagår'n innehöll ett ansenligt antal medlemmar i Dansbandsdax.
Rätt intressant det där...
Att det kan rymmas så många olika sorters människor i en nätradiokanal...

Och rätt som det var... efter mycket trevlig samvaro och ett ganska digert och snyggt utfört Friskis & Svettispass sisådär typ klockan mitt över natten -med Cathrine som gympaledare. (Cathrine var ju den som var utbildad för att dra i det hela ;-)) så var samma klocka plötsligt halv fyra på morgonen...
Hoppsan Kerstin -kanske dags att masa sig över parkeringen och hem till utlånad logi på Wärdshuset där jag bodde... medan det fortfarande fanns något kvar av det som kunde liknas vid någon sorts tid att sova på... innan festen började liksom...

Men redan i början av parkeringen stötte jag på ett uppenbart hinder... En vit Volvo kombi!!
För i den låg det två fnittrande flickor i sin yngre ungdom och låtsades som att de frös...
Ska dom säga -dom hade ju i alla fall ett varsitt täcke!! ;)
Dock ansåg någon av mina hjärnceller att det hade varit ouppfostrat att inte stanna till och vara lite sällskaplig där och då. Och såna hjärnceller var det uppenbarligen tre till som hade...

Nu efteråt, med facit i handen har jag fått veta av Neta som bodde i den husvagn som Volvon var fastknyten i, att det med all önskad tydlighet framgått att det pågick bakluckesamkväm två meter från hennes öra... som hon valde att uttrycka sig??! ;)
Jag har bara två saker att tillägga:
1) Det var minst 3 meter till hennes öra... Det sätter jag min sista... eeehm??... ja nåt på!!
2) Tycker för det andra att  vi var väldigt försynta och försiktiga... Vi klämde ju ihop oss alla sex i den där bakluckan!!

Nåja, hur som helst så var klockan plöstligt fem på morgonen... Då fanns det vissa som bestämde sig för att en promenad inte vore så dumt...
Men uppenbarligen tyckte samma hjärnceller som tidigare ansåg att det var uppfostrat att ha bakluckesamkväm, att det nog ändå var dags att faktiskt inte hitta fler hinder att passera på den där långtidsparkeringen...
Så det fick promeneras utan mig...  Och jag passerade över planen med lätta steg och ramlade sedan ihop till sängs -fast inte utan den sedvanliga tandborstning först förstås :)

Dagen fest
Vaknar av att det finns en tjej som INTE har deltagit i något samkväm dagen innan och har lika mycket energi ensam, som hela gårdagens bakluckegäng till nöds klarar av att uppbringa tillsammans! Och med just den tjejen vet jag med bestämdhet att jag lovat....
ATT HOPPA STUDSMATTA!!!
                                            
Av alla jordens påhitt... varför Heliga Guds Moder just idag??
Men nejdå... Heliga Guds Moder visade ingen barmhärtighet... Detta var dagen!!...
Så efter ett långsökt försök till förhalning... Ni vet -det kan ta lång tid att äta frukostmackan och sen lika lång tid att dricka frukostkaffet och sen ska tänderna borstas igen... och sen... och sen gick det inte längre...
Men jag måste tillstå att efter en timme på studsmattan, en dusch och lite lunch... så var det ingen fara på taket längre!! :)

Nu kunde festen börja!!
Och det var trevligt... Dels var det roligt att träffa alla dansbandsdaxare som jag har träffat tidigare. Någon nämnd men ingen glömd så... Kanonroligt att träffa "Torget" och "Bissen" bl.a som bor så långt bort, men ändå tagit sig dit... Andy med familj likaså!
Åsså Rebb förstås -min enda patient på nätet ;)
Dels var det himla skoj att träffa de dansbandsdaxare som jag har velat träffat länge, men som jag bara sett på bild hittills. Bland dessa finns Tant Hanne som solklar etta :D
Men fortfarande utan att glömma någon av de andra.

Kul också att träffa dem som håller i trådarna på Dansbandsdax.se igen.
Som tex. Micke och Mackan!!
Micke ser ut som han försöker få Mac övertygad om något... och kan ärligt säga att just i det där läget när bilderna är tagna, så tror jag att Mac nog inte kunde bry sig mindre...
Jag vet nämligen vad Mac äter på... Det fanns ett par till mig också :D
Å andra sidan så tror jag inte Micke var så ledsen för det heller... för han såg inte allvarlig ut några längre stunder :)
       

Å appropå Ahlgrens bilar så har jag ikväll fått lära mig att 1967 kunde dom köpas som ettöresgodis på Konditori Ångan i Gnesta. Hade man några tvåöringar, ettöringar och någon femöring och sedan tog en sväng förbi parkbänken vid järnvägen och där hittade några tomflaskor efter pilsnergubbarna, så kunde man få en försvarlig bunt bilar.
Känns som om det var långt före min tid... ja en 7 år minst ;)
Fick också svart på vitt att bilarna säljs i ett antal om 98 stycken med fördelningen 42 vita, 23 gröna, 33 röda och borde enligt noggranna uträkningar kosta 7,15 kronor påsen.
Och att det vid krocktest med hammare kan konstateras att gröna (de med den besynnerliga smaken) och rosa klarar sig bäst men att de vita inte alls håller måttet...
Sen var det något med Stalintiden och proletariatet också... men där någonstans kom det visst några trevliga killar i vita rockar och avbröt testerna...
Det är Tobbe som besitter alla dessa kunskaper... :D

Dagen efter
Och om jag skulle få i uppdrag att hitta två likheter mellan Janeth och Millan, så skulle jag absolut hävda att: De har samma häng... men är lika söta ;)
 
 

Tack för en trevlig helg!!
Kram Annicka

 

Äntligen dags att göra den medeltida resa jag planerat för under en tid
Fast... ja, det var ju inte så att jag brann av lust att åka iväg på semester... när jag tittade ut på morgonen den 10 augusti och såg regndropparna falla fortare än dominobrickor -när man väl fått fart på dom. Och regnet fick jag nog trotsa med envishet och blått paraply varje dag under resan... i alla fall någon stund varje dag.


     

Mariestad
Första anhalten var Mariestad. En liten gullig stad. Ortsbefolkningen försökte få mig att acceptera: Som sommarstad ja!!... och eftersom det faktiskt var sommar (trots ihärdigt regn) så kunde jag väl inte gärna säga emot ;) Men det var väldigt fint vid det vandrarhem jag bodde på alldeles ovanför den småbåtshamn som Mariestadsborna har.
Gick en liten upptäckarrunda mellan regndropparna första kvällen och försökte lokalisera musiken som kom från något hörn i stan och trodde i min enfald att det var vid Café Holmen -en dansrotunda. Men icke -när jag gått i ungefär en evighet visade det sig att det var cirkus i stan!! Kan säga att då vandrade jag hem igen -det var ungefär lika lång evighet tillbaka...
Men å andra sidan fick jag därmed se den otroligt vackra Domkyrkan och de blå bussarna som hette samma sak som vår personaltidning på jobbet... "Ronden"... ganska intressant att det kan sammanträffa på det viset ;)


     

Medeltidens Värld
Naturligtvis har jag ju också sett till att få träffa Arn själv. Det var ju trots allt han som var huvudrollsinnehavaren för min resa. Fast den här killen sa att han hette Thomas??
Ser väl vilken kotte som helst att det där är Arn!!
Och han bodde på gården Arnäs, som numera ligger i Götene... på Medeltidens Värld, dit man flyttat gården när filminspelningarna var gjorda.
Här finns också mycket av den interiör och rekvisita som ingick i filmerna.


     

Medeltida mat
Gör man en medeltida resa, måste man ju naturligtvis prova på liknande sorts mat som serverades på den tiden. Maten var kort sagt snillrikt uttänkt, efter vad våra kroppar behöver i näringsväg och vad som var möjligt att odla eller jaga sig till.
Så bland festfolk och munkar intogs bl.a varmrökt lax och potatiskaka med handsmidd kniv och sked. Och den som ätit lax och potatiskaka med sked vet att... gaffel är en uppfinning väl värd sitt namn!! ;)
Tiggarbröd med och örtfärskost, munkarnas blandning av matvete, korngryn, färska örter, lök och bönor samt vatten med mynta i är också klart godkänt :) 
Utgår naturligtvis från att örter och potatis och baljväxter kommer från Arns och Cecilias eget trädgårdsland ;)

     

Tornerspel
Dagen till ära skulle även riddarna få visa upp sina färdigheter till häst.
Lite roligt att se skådespelet vid "rennerbahn", där ringar plockades upp med diverse vapen och havregrynspåsar massakrerades så grynen yrde och blandade sig fint med underlaget av grovkornig sand ;)
Bild nummer 3 visar munken som just givit flickan, mitt på banan, "sista smörjelsen" -av den händelse hon inte skulle överleva riddarens "Wilhelm-Tell-övning". Det gjorde hon dock ;)
Efter det att spelen var avklarade, fick publiken klappa på både hästar och riddare ;)


      

Gudhem och Cecilias Gästhem
... skulle bli mitt hem för resten av min Arn-resa. Cecilia blir förvisad till klosterlivet i unga år och hamnar då i Gudhems kloster, under moder Rikissas styrande järnhand.
Jag har av vänner fått veta att detta är så nära nunneliv jag någonsin kommer att komma?!
Är inte helt övertygad om vad som menades med det påståendet, men det kanske 
ligger något i det... ;)
Kyrkan står kvar, men av klostret finns idag bara ruiner kvar. Och detta kan ses från frukosttrappan vid Cecilias Gästhem. Mycket fridfull plats att befinna sig på!

 
      

Gudhems klosterruin
En mycket väl bevarad ruin och otroligt vacker i solsken :)
Här ligger drottning Katarina begravd och en republikation av sten finns på hennes troliga
gravplats i ruinen. Drottning Katarina skänkte, som änka efter kung Erik den läspe och halte, en förmögenhet av gods och andra värden till
just Gudhem.

     

Gudhems klostermuseum
I andra änden av Cecilias Gästhem ligger hennes Café också samt ett iordninggjort klostermuseum, där man kan beskåda delar av klosterlivet från den tiden då klostret fortfarande var verksamt.
Och tack vare kyrkans och ruinens vaktmästare fick jag också möjlighet att se några av de kulisser som varit med i filmerna om Arn. Kan säga att om det såg ut i verkligeheten i den fängelsecell där Cecilia spärras in i bestraffningssyfte av moder Rikissa, som det gjorde i kulissen... så hade inte jag velat vara Cecilia!!
Nämnda vaktmästare har i alla fall räddat kulisserna från ett soptippsöde. Han åkte helt rådigt och hämtade dem från inspelningsplatsen vid Trollywood i Trollhättan och har byggt upp dem igen alldeles granne med klosterruinen.
Där ska bli ytterligare museum här vad det lider.


     

Dagar av sten
Stenar har alltid fascinerat mig. Det hävdar i alla fall mina föräldrar ;)
Och mycket stenar har jag sett i olika färger och former och formationer.
För tänk så mycket roliga saker man kan göra med sten. Som det här:
Domarringen -Rane stenar till exempel... I Askeberga utanför Tidan...
Det var ju inte precis smågrus de kånkade omkring på under den här tiden. Stenar av den här storleken finns inte naturligt i just de här trakterna -så någon har ju uppenbarligen släpat....
Vissa stenar var verkligen högre än jag är lång.
24 till antalet, vilket tydligen i sig var ganska ovanligt. I en domarring skulle stenarna helst vara udda till antalet, för att man skulle slippa "oavgjorda" mål när ting hölls. Ingen dum tanke ;)
Hade också läst att Kung Rane hade en egen "hög" och att den högen skulle finnas vid Flistad kyrka. Kyrkan var det ingen match att hitta -det är skyltat till Flistad ;)... men högen kunde jag för mitt liv inte hitta...
Tills jag vred en aning på huvudet där på kyrkbacken och insåg att det kanske var den där lilla grästuvan bredvid och som i rätt vinkel nästan täckte kyrkan dom menade ;)


      

Ekornavallen - en hel vall i kunskaper av sten
Bild 1 är en s.k griftegång, eller megalitgrav. Mega efter stor och "lit" efter grekiskans ord för sten (litos) Där begravdes en person åt gången.
Bild 2 är ett gravröse, där man begravde hela familjer -till skillnad från griftegångarna.
Bild 3 är helt enkelt en annan domarring -fast med betydligt mindre stenar.
Och när jag kom till resterna av den stensättning som bild nummer 4 illustrerar, insåg jag till min förvåning att jag faktiskt knallade omkring i en fårhage.
Undrar bara vilka som blev mest rädd när vi träffade på varandra där bakom all sten ;)
Nåja, det var ett kort ögonblick, sen var det ju nästan bara som att vara hemma ;)


      

Mer stenlära
Det finns också mängder av så kallade "resta stenar" -föregångarna till våra gravstenar. (bild 1)
Det skulle dock ta ganska lång tid innan man började göra utsmyckningar av och på resta stenar -så att de blev lika vackra som i bild 2.
Varianten i bild 3 kallas för "liljestenar". Varför vet man inte -det har i alla fall inget med liljor att göra. Men kärt barn har många namn, så dessa stenar kallas även för hällstenar och altarstenar... samt min favorit skötestenar.
Skötestenarna skulle i så fall symbolisera en kvinnas sköte med möjligheten till växande liv -så det var nog sjuksköterskan i mig som attraherades av denna förklaring ;)
Bild 4 är en monumentsten i Skara -rest som minne över den dagen då kristna inte längre fick hållas som trälar. Utöver detta har jag sett mängder av sandsten, kalksten, tegelsten, kullersten och... helt vanligt grus... :D

  
      

Kungslena och Gestilren
En annan monumentsten som naturligvis måste besökas är den som finns vid Gestilren.
Den restes på 700-årsdagen för "Slaget vid Gestilren".
Det är här och då, som enligt historien, Sverige blev svenskt.
Den danske Kung Sverker (Karlsson för övrigt) hade varit här med sina sverkermän och stökat med de svenska erikarna redan ett par år tidigare (år 1208), men då tvingats till reträtt. År 1210 bestämmer han sig dock igen för att försöka erövra svensk mark från Västra Götars rike. Men killen stupar här det året och svenske Erik Knutsson kan krönas till kung.
Fast vem vet... OM inte utfallet hade blivit som det blev -så hade vi kanske varit danskar allihop idag. Hemska öde -det är ju knappt man förstår språket en gång :o
Alldeles bredvid Gestilren ligger grannbyn Kungslena.
Stället hette egentligen bara Lena från början. "Kungs-" kom inte till förrän 400 senare när man ville stryka under byns förhållande till Kronan.
Vid Kungslena kyrka träffade jag "högreståndskvinnan" Rosa Qvist. Det är hon som förfogar över den gigantiska och vackra nyckeln till kyrkan ;)
Rosa berättade för mig att kyrkan är byggd av Erik den läspe och halte till minne av faderns seger vid "Slaget vid Lena" (ni vet där 1208) och att de tre tornen på kyrkan anses komma från då Birger Jarl bevistade kyrkan påskdagen år 1258, med sin son Valdemar och sin svärson Kung Håkon av Norge. Det största tornet symbolisererar Birger Jarl själv.
Eehm... nåja enligt Jan Guillou ska Arn Magnusson vara Birger Jarls farfar också... ;)


      

Forshem och Råbäcks hamn
Forshems kyrka var Arns "hemmakyrka". Det är vid denna kyrka som den mytomspunna reliefen finns ovanför kyrkporten. Det råder delade meningar om huruvida mannen i mitten av bilden är ett självporträtt av stenhuggaren själv eller om det möjligen kan vara tempelriddare Arn Magnusson ;)
Råbäcks hamn är filmens Visingsö. Man kan faktiskt känna igen sig i filmen om man bortser från att kulisserna av slottet på Visingsös Näs inte finns kvar nu förstås.
Vacker plats dock!


         

Falköping
Bor man bara nio kilometer från Falköping, så måste man ju ändå titta på stan litegrand -även om det inte fanns någon solklar Arn-anknytning till just denna plats.
Ett för övrigt fullständigt ologiskt ställe på jorden, där jag aldrig kommer att lära mig att hitta utan karta. Jag gjorde verkligen ett mycket tappert försök denna dag. Men hur jag än betedde mig, så kom jag inte fram där jag trodde att jag skulle komma fram.
Men stan låter sig i alla fall bäst tittas på från detta utsiktstorn. Benen var helt överens om att det var på tok för många trappsteg i detta torn, men det var värt alla 192 st -när man väl kommit upp :D  Fyndig gästbok hade man också i tornet... Man upplåter helt enkelt en varsin tegelsten till besökande gäster.
Alternativet till tornet är att ta sig upp till Ållebergets segelflygskola och titta på utsikten över stan... liksom från andra hållet ;) Ganska läckert!
Den som har gjort utsmyckningen till segelflygmuséet tänkte nog faktiskt till också -innan han bestämde sig för vilken betäckning just den där flygplansstjärten skulle ha :D


           

Skara
Maria Domkyrka i Skara är också en fantastiskt byggnad. Både utanpå och inuti.
Och blir man sugen på fika och har möjlighet välja ett bord med just nämnda domkyrka som utsikt, så är det helt i min smak. Nu ska ärligt erkännas att jag hade fikat på vilket ställe som helst just då, bara dom serverat kaffe där... Var vid tillfället oerhört less på regn ;)
Men det blev himla lyckat -för jag kan verkligen rekommendera "När som's" blåbärsmuffins, om det är så att ni passerar någongång ;) Undvik dock om möjligt toaletten... inte för att den är ofräsch på något vis -men man blir yr av tapeterna ;)
Utanför kyrkan finns den s.k Krönikerbrunnen. Här finns utsnidat en liten bit historia runt hela fontänen.


     

Berts Skara
Har även kollat in Bert Karlssons stenar... även om dessa var i artificiell form vid en inomhus-äventyrs-minigolfbana". Ganska snillrikt uttänkt attraktion, där spelarna samtidigt får njuta av lite äkta svensk dansmusik under tiden. B)
Man får väl förmoda dock att det bara spelas Mariann Grammofon-producerad musik ;)
Bert har också ett modifierat Internetcafé, kamoflerat till Paintball-ställe i bästa M.A.S.H-anda ;)
Kollade även om Bert själv var tillgänglig -men icket... kontoret var i alla fall stängt... ;)


          

I gamla Biblioteket
...ligger numera "Visitror Center"... På svenska även kallat Turistinformation...
Där finns (förutom all turistinformation som en turist möjligen kan önska sig) en hel liten utställning med rekvisita och filmklipp och annat diverse från inspelningarn av Arn-filmerna. Det var lite roligt att se. Film nummer två hade dessutom Sverigepremiär i Skara nu under min vistelse här. Tyvärr var man tvungen att vara VIP-gäst för att få gå... och genuint Arn-intresse ingick visst inte i VIP-faktorerna ;)
   

Mer från det gamla biblioteket...
Har man samlat så mycket roliga ting på ett och samma ställe utan att sätta upp en rekorderlig förbudsskylt mot fotografering, så får man finna sig i att
det tas en massa bilder ;)

       

Västergötlands Museum
Här fanns allt från en utställning om fotboll och motorcyklar, till utställningarna om medeltiden och digerdöden. Skelettet ska visst vara ett välbevarat sådant från den tiden.
Man får väl hoppas att digerdöden har dött just i det där skelettet, eller att skelettet är väldigt tättslutande paketerat där i sin glasmonter ;)
Boken bredvid är "Skaramissaglet". Den betraktas som en av Sveriges äldsta bevarade böcker. Man kan köpa reproduktioner av Skaramissaglet i nästan varenda snusbod här i trakten.
Munken hittade jag i en trappa bara -ståendes görandes ingenting liksom... ;)


 

Suntak
På muséet hittade jag också den så kallade Suntakstolen.
Om Skaramissaglet var en av de äldsta bevarade böckerna, så betraktas denna stol som en av Sveriges äldsta bevarade möbler.
Den har stått i Suntaks gamla kyrka (de har en ny också ;)) -därav namnet.
Det roliga med stolen är drakhuvudet som finns på sidan där. Och kanske är det stolens samtida historia som gjorde att den fick en plats i filmen om Arn.
Så nu har jag sett stolen i verkligheten, jag har sett kyrkan den kom från och jag har suttit i avbilden av den -under min vistelse på Medeltidens Värld.
Här någonstans fick jag en känsla av att börja knyta ihop säcken litegrand ;)

       

Forsvik
Det var till Forsvik Arn och Cecilia kom för att bygga upp en tillvaro när de avtjänat sina
20-åriga botgörande straff. Arn som tempelriddare i krigen i Det Heliga Landet och Cecilia som leksyster (nunna som inte avlagt några klosterlöften) i Gudhems kloster.
Idag är här en allmänt vacker plats där man för tillfället bygger på en ångbåt -Erik Nordvall II.
Passade på att titta på slussningen av segelbåtar i Göta Kanal och titta in byns lilla souvernirbutik när jag ändå var där ;) En liten sommmaridyll!


     

Karlsborg
I närheten av Forsvik ligger Karlsborg... eller om det snarare är så att Forsvik ligger i närheten av Karlsborg ;) Så ett besök på Karlsborgs fästning kändes som en självklarhet, när jag ändå var i krokarna och faktiskt inte hade sett fästningen någon gång tidigare.
Det var ganska häftigt att stå uppe på vallen och blicka ut över fästningen, resten av Karlsborg och Vätterns vatten. Friden stördes möjligen av de ideliga skottsalvorna från regementet ;)
I Karlsborg fanns också möjligheten att prova på hällbakat bröd i Lilles Bagarstuga...
Mysfaktor hög!! :D


     

Så plötsligt mitt ute i ingenstans...
... bland alla tallarna uppe på Varvsberget...hittade jag" Franciskus kapell" -en rastplats för själen. Och tydligen är Franciskus själv fortfarande aktiv, för inne i kapellet brann ett ljus och det låg en textbok med dagens datum uppslagen.
Jag blev kort sagt imponerad över denna kreativitet.

      

Hornborgasjön
En av dagarna på min resa var nästan så gott som Arn-fri... inte helt, men dock...
Det var den dagen jag bl.a tog mig till Hornborgasjön och tittade på fågellivet där. Den enda tranan jag fick se var dock den som satt på taket ;)
Men fåglar var det annars väldigt gott om. Även om just denna svanfamilj minsann inte tänkte stanna till och prata med turismen inte... utan simmade raskt vidare och gjorde en liten kanal i algerna :)
Att Broddetorp (byn precis intill den offentliga platsen för fågelskådning) har en affär som heter ICA Tranan -det förvånar mig inte särskilt... men att det skulle finnas en marknad för sjuk-gymnastik för dessa sjöfåglar -det slog mig med häpnad ;)



       

Husaby
Husaby kyrka är en av landets äldsta domkyrkor. Och det är i den kyrkan Arn träffar Cecilia Algotsdotter för första gången, vid en körövning av julsånger.
Alldeles intill kyrkan ligger Sankt Sigfrids källa. Här ska enligt traditionen möjligen vara den plats som Olof Skötkonung, som den förste av Svea rikes konungar, låter sig döpas av den engelske missionären Sigfrid. Detta för att visa att Kyrka och Krona hörde ihop.
I Husaby ligger också ruinerna av en borg. Den ska i och för sig ha inhyst en biskop, men eftersom man kunde gå ner i kvarvarande källarvalv så gjorde jag ju naturligtvis det ;)
Och jag kan säga att där nere såg det allt annat än kristligt vänligt ut...
I berättelsen om Arn var det här som han blev förförd av Cecilias syster Katarina och som senare ledde till Arn och Cecilias 20-åriga botgöring. Katarina lackade nämligen ur då Arn inte ville ha henne och gick därför till Moder Rikissa och spred lögner.


 

Lasse i Bergets grotta
Som "bonus" i just Husaby, hittade jag resterna av Lasse i Bergets hus... eller vad man nu kallar en mycket minimal etta med eldstad och knapp farstukvist och som är inbyggt i ett berg??
Tittar man från "baksidan" (bild 2) ser det helt osannolikt ut på något vis.
Men här har i alla fall nämnda Lasse och hans hustru bott så sent som 1928.



     

Tierp eller Tiarp -äsch det finns blå vägskyltar till båda ;)
Vad är sannolikheten för att man ska ha bott i Tierp i stora delar av sitt liv och sedan plötsligt en mulen dag vid 34 års ålder hitta Två Tiarp på en och samma dag?? ;)
Frågan är dock om inte Tierp ändå är lite större... Inget av de båda ställena är särskilt stora men i det större av Tiarp lyckades jag bara identifiera en kyrka och en busshållplats som tecken på civilt liv... Tierp har ju åtminstone en hel station ;)
Kossan som bodde i det mindre av Tiarp:arna var för övrigt av mycket sällskaplig sort.
Hon kom gärna fram och pratade lite och lät sig glatt klappas en stund... :D


   

Tidaholm
Fungerade mest som genomfartsställe och lunchplats en av dagarna.
I Tidaholm finns en vacker park, mycket väl värd ett besök.
Och parken fungerar alldeles utmärkt att sitta ute vid Turbinhusön och äta medhavd lunch på.
Finns ett litet café där också, samt några av 
lokala ortens hantverkare.

      

Åsle Tå
Sex kilometer utanför Falköping ligger Åsle Tå. Där finns den by som funnits där sedan urminnes tider, intakt och på samma sätt som det stod då.
Idag fungerar det som ett större museum över svunnen tid och i vart och ett av husen längs byvägen har man gjort iordning med olika teman. Ett rum beskriver skomakarens liv, ett annat provinsialläkarens och i ett tredje kan man förstå att det bott en musikalisk familj.
På det nu tillbyggda caféet kan man få både mat och fika. Och där uppe på en fönsternisch hittade jag en hel rad träsnidade figurer -bl.a denna som absolut liknade en örondoktor som är i färd med att titta in på en patients trumhinna ;)


       

Varnhems klosterkyrka
...en pärla bland alla pärlor jag sett under min resa! 
Säga vad man vill om cisterciensermunkarna på 1100-talet -men bygga, det kunde dom.
Det är en otroligt vacker skapelse detta!! Och det är nästan så att man kan känna historiens vingslag när man tittar ut över de vidder som munkarna hade att förfoga över.
Cisterciensermunkarna var de första med att ha vatten "indraget".
De hade också hittat en lösning för att hålla denna enorma stenkoloss varm om vintrarna.
Man byggde helt enkelt en stenkammare under hela härligheten, som man sedan höll varm genom eldens försorg. Där kan man prata om centralvärme -klipska grabbar det där ;)
Här ligger Birger Jarl med maka begraven och greve Magnus De la Gardies gravplats finns också här lite längre in i kyrkan.


    

Forts. Varnhems klosterkyrka
1) Guidande nunna.
2) Munkarnas örtagård. Där odlades både örter till matlagning och medicinalväxter.
3) Det som finns kvar av munkarnas matsal i det forna klostret. Man kan, med lite fantasi, förstå att det varit en pampig sal i sin medeltida och munklikt asketiska karghet -med tolv höga pelare från golv till tak. De gamla och sjuka munkarna samt lekbröderna fick den bästa maten.
Därefter fick prästmunkarna ta det som blev över.
4) Lavatoriet. Munkar tvättade sig två gånger om dagen, vilket nog var ganska ovanligt på den här tiden hos den övriga befolkningen.
5) Det var hit som Arn sändes som liten "oblat" (barn i Guds tjänst)
Och här blev han fostrad av munkarna och får på detta vis deras kunskaper i språk, teologi och filosofi. Men han fick även kunskaper i smide, sjukvård, odling och byggteknik.


     

Men man kan inte bara gräva ner sig i stenar och gamla dammigheter
Så jag har hälsat på kamrat Karin på vägen också och tillsammans med henne ägnat mig åt det andra stora intresset jag har -nämligen dans!! :D
Så vi hade en mycket trevlig snack- och fnitterkväll tillsammans först, en av kvällarna.
Som parantes kan nämnas att till och med mina medboende på gästhemmet nog undrade vad man gör ute till sent på kvällen som turist i trakten -i hällande regn ;)
För på morgonen när vi påtade med frukosten ihop sa den ena: Försynt frågat -men vad gjorde du igår kväll, som inte var "hemma"?? Jag tycker det var lite gulligt av dem att bry sig över huvud taget ;)
Den andra kvällen som jag och Karin umgicks, så var det till tonerna av Jive som spelade upp till dans, på Folkets Park i Falköping. Även det en trevlig tillställning.
Avverkade också några danssteg till Refreshments o Face84 på Olstorps festplats i Tidan och till Casanovas på Sägnernas Hus i Sandhem.
Sägnernas Hus tillhör otvetydigt en av mina favoriter bland logar i det här landet.
Paret Lea och Sven-Gunnar Lindell har gjort detta till en fantastisk plats att bara vara på!! :D
Caféets dubbla nötkakor med kräm emellan, går heller inte av för hackor... Ett tips är att fråga efter dem, om ni kommer dit!! :)



       

Nu börjar dock min vandring i Arns fotspår lida mot sitt slut
Den andra och avslutande filmen om Arn hade ju som sagt sverigepremiär i Skara medan jag var där. Jag fick dock vänta med att se den tills jag kom hem.
Men det biobesöket lät å andra sidan inte vänta på sig!! Och det är min fasta mening att denna film var den bästa av de två... 2 timmar och 5 minuter av total hänförelse :D


   

Undrar om Jan Guillou förstod vilken industri han skulle dra igång
...när han började skriva dessa böcker. Det är en fantastisk research som ligger bakom och historiska fakta vävs in i den fiktiva berättelsen på det mest otroliga sätt.
Vilket väl i och för sig är ett av skälen till att åtminstone skaraborgarna kan göra så mycket av sagan nu, efter berättelsens tillblivelse. För allt och alla har verkligen slagit mynt av detta.
Inte bara att olika platser har fått ett enormt uppsving.
Vykortspressarna går för högtryck, smyckestillverkare har en liten guldåder i detta
och mejerierna gör Arn-ost... en lagrad variant och en extralagrad...
Det finns även en Birger Jarl-ost ;)
Och även om jag nu, 1100 foton och 10 dagar senare, har kommmit hem från mina steg i Arns fotspår... så lär nog traktens åkare fortsätta låta sin bilar rulla i Arns Hjulspår....


Kram Annicka

 

Tänk vad man får lära sig

...bara för att någon råkar påpeka att det saknas en saltkorns-närbild på den äggmacka som finns här nedanför ;) Här kommer det i alla fall en sån -närstudie i salt!! :D

Jozo salt -alltså jodiumhoudend zout... är det holländska ordet för jodsalt.
Salt är en livsnödvändig mineral som består av grundämnena natrium och klorid.
Utan natrium kan vi till exempel inte spänna våra muskler och hjärtat kan inte slå.
Utan klorid hade vi inte kunnat ta upp näring. Klorid ser till att magsyran bryter ner maten.
Joden mår vår sköldkörtel bra av.

Salt är ett av de absolut vanligaste mineralerna på jorden. De väldiga haven på vårt jordklot rymmer fyra miljoner kubikmil salt och i berggrunden finns ytterligare miljonstals ton.
Beroende på vilket sätt man utvinner saltet talas det om havssalt, stensalt och vakuumsalt.


Havssalt  har genom århundraderna framställts genom att låta havsvatten avdunsta i grunda dammar -saliner. Man skördar saltet ungefär en gång om året.
Efter skörden "tvättar" man saltet, torkar det och silar det för att få fram olika kornstorlekar. Coolt!!  (förf. anm.)

Stensalt bryts i saltgruvor. Saltdepåerna i underjorden är rester av försvunna hav.

Stensalt är inte så rent och används framför allt till vägsalt för snösmältning.

I nedlagda gruvor finns numera arkiv, frimärksamlingar, pälsar och petroleumprodukter. (Mycket coolt!!)

Wieliczka-gruvan (Europas största saltgruva), finns utanför Krakow i Polen.  Den har under årens lopp tydligen blivit till en fascinerande labyrint med gångar på 12-13 mil, tre katolska kapell, ett sanatorium och tusentals andra gruvrum. Eftersom akustiken är fantastisk har man ibland konserter nere i gruvan. (Riktigt coolt!!)

Vakuumsalt är bergsalt som man har raffinerat och är mycket rent. Man pumpar ner rent vatten i stora saltfyndigheter och löser upp saltet till en saltlösning. Denna saltlösning renas från föroreningar och man låter sedan vattnet koka bort antingen under tryck eller under vakuum (undertryck). Man får då ett salt som är till >99,9% ren natriumklorid. Med hjälp av kokningen kan man dessutom styra storleken på saltkornen. (Praktiskt!!)

Vanligt bordssalt väger runt 1300 kg/m³, det vill säga ungefär 1,3 gram per milliliter.

Åsså... bara för att jag är sjuksköterska då:
Fysiologisk saltlösning (koksaltlösning) är en lösning av natriumklorid i vatten med samma koncentration som kroppsvätskorna och har därför egenheten att "inte svida" vid egenvårdsinsatser som näs- eller ögonsköljning :)
Den används också för andra medicinska ändamål: som t.ex intravenös vätskeersättning (dropp) i laboratoriesammanhang och för sköljning o funktionstest av venkatetrar.
Fysiologisk saltlösning brukar ha koncentrationen 0,9 procent.
Ett vanligt recept för hemmabruk är 1 tesked salt till 0.75 liter vatten.

Salt hjälper också till att:
- Sänka temperaturen på den smälta isen till minusgrader. Detta snabbar på kylningsprocessen. (Praktiskt om man har bråttom med kylan i ishinken ;)

- Att behålla pommes frites frasiga? Tillsätts saltet så sent som möjligt hindras pommesarna från att bli degiga.

- Rensa hal fisk -blir mycket enklare om du först fuktar dina händer och sedan strör lite salt på dom. Blir bättre grepp och gör rensningen lättare. 
    (knappast nåt vidare tips om man har sår på händerna ;)

- Höja aromen på kaffe. Genom att tillsätta en nypa salt i kaffepulvret innan man sätter på kaffekokaren. (känner mig högst tveksam -nyttjar kokkaffe ;)

- Få bort rostfläckar på hushållsredskap. Blanda 1 tsk pressad citron med hushållssalt till en smet. Tag lite av smeten på en torr trasa och gnid på rostfläcken. (Simsalabim! )
 - Göra det betydligt enklare att få ut valnötter ur sina skalen "i ett stycke"...om man låter dem dra i saltvatten över natten. (undrar hur ofta detta bekymmer uppstår i världen?)

           

Inom kemin är salter jonbundna kemiska föreningar som består av positivt laddade katjoner och negativt laddade anjoner sammansatta så att nettoladdningen blir neutral, det vill säga noll. Exempel är natriumklorid NaCl (koksalt) som består av katjonen Na⁺ och anjonen Cl^- och kalciumfluorid CaF₂ som består av katjonen Ca²⁺ och anjonen F^-. I det senare fallet krävs två fluoridjoner per kalciumjon för att nettoladdningen skall bli noll....

Eller....   Äsch...
Jag gillade aldrig kemi i skolan! och NU är det dessutom fortfarande sommarlov... ;)

Att Jozo ägs av Akzo Nobel Salt AB och att koncernen Akzo Nobel har 62.000 anställda och omsätter ungefär 110 miljarder, är en uppgift som...
-Mjaha?? Intresseklubben antecknar...

Däremot tyckte jag att det var lite spännande med alla små anekdoter som finns om salt... t.ex:
- Att man i England under medeltiden kunde se vilken social status någon hade -på var han eller hon fick sitta i förhållande till saltet.
Om man blev placerad mellan värden och saltet d.v.s. "above the salt"  var man en viktig person -någon att räkna med. Om man däremot fick en sittplats på andra sidan saltet, "below the salt" var man inte mycket att bry sig om. 

- Eller som den med en något annorlunda kärleksförklaring i... där en ung kvinna lagar en måltid utan salt till en man, för att bevisa att livet utan honom gav henne en känsla av meningslöshet...
Hon sade sig nämligen älska honom -som människor älskar salt...
Ganska sött om ni frågar mig... det var ju inte salt i alla fall;)


                                    Nåväl... men håll med om att de är vackra: 
                                                     Saltkristallerna!

                                                  

                                   Nästan synd att lägga dom på äggmackan ;)
                                                       Kram Annicka

                                              

                                   Det är med stor sorg och saknad
                                       det nu är nödsakat att meddela 
                                           Pia Sava von Kvastskafts 
                                               oväntade bortgång.
                                          Kvastskaft uppnådde den, 
                                                   (för en kvast) 
                                         aktningsvärda åldern av 7 år.

             Det var idag vid 16.45-tiden, som P von Kvastskaft hittades utanför sitt hem.
             Vid myndighetens utredning avfärdas dock alla misstankar om brott.
             Istället får antas att det var tidens tand, väder och vind som orsakade
             von Kvastskafts något hastiga frånfälle.

             Pia von Kvastskaft har under sitt liv bistått med många förtjänstfulla insatser.
             I såväl sol som regn och bland höstlöv o i snöfall stod hon på sin post,
              -alltid redo att tjäna det kall hon föddes till.
             Inget kunde avhålla hennes iver att sopa en trappa fri från snö.
             Inget kunde heller rubba hennes tro på renlighet.
             Nu har hon äntligen gått till sin välförtjänta vila.

                   Över är din längtan till himmelrikets öppna portar,
                   Över är din strävan här i jordelivet.
                   Över är din kamp mot grenar, grus och lortar,
                   Över är din trägen, mot allting överblivet.
                   Må dina röda strån och ditt väderpinade trä få vila i frid.

            Begravningen kommer att ske i stillhet i von Kvastskafts hemförsamling.
            Närmast sörjande är von Kvastskafts ägarinna och den bro hon så troget 
            tjänade under sina år i livet. 

            Tierp den 3 augusti 2008.
            //Annicka