syssis

   

2,5% gick det åt -av den röda vätskan

Under den gångna veckan har jag sett följande blandning göras i avdelningens läkemedelsrum.
Den slutgiltiga vätskan såg allt annat än miljövänlig ut, men sägs vara helt ofarlig och blandas i vanligt koksaltvatten och ges till patient i utredande syfte.

Koksaltvattnet  i sig är inte gratis om man betänker hur mycket natriumklorid som faktiskt används på en vårdavdelning under ett dygn. Men att vara den som rekvirerar det där röda som existerar i den lilla flaskan med grått gummimembran på -den blir inte rik kan jag säga ;)
Det går 10 milliliter i varje flaska och det gick inte att beställa mindre kvantiet än en förfärlig massa flaskor. Och det användes ganska exakt 0.25 ml av det röda innehållet för att få en ½ halv liter klart koksaltvatten att anta den uppenbart giftigt knallgula färgen.

Nåja, nu ska vi inte förfasas över att det finns en så stor kvantitet hemma av det röda. Det är lång hållbarhetstid på det, så alla de övriga flaskorna kan ju komma till användning... senare...
Att det sedan är första gången under mina tio år på bygget som jag träffar på detta Fluorescein injektionsvätska® kanske dock borgar för att vi inte kommer att hinna nyttja hela den förpackningen med flaskor som kom hem i den gröna apotekslådan. Inte före utgångsdatumet i alla fall... och efter är det ju inte tillåtet... ;)

Vad det gäller sista bilden i raden här ovan, så står det inte helt klart huruvida den togs före eller efter handhavandet av den röda vätskan.
Men eftersom Vesna såg ytterst välmående ut när vi skildes från varandra igår eftermiddag, så får jag väl anta att dessa inte har med varandra att göra ;)

Kram Annicka

Det är massor av sidor i varje bok

Och ännu fler bokstäver på varje sida. Men det är absolut ett av det bästa jag någonsin har läst.
Stieg Larsson hade verkligen idéerna och tangenterna på sin sida, när han författade trilogin om Mikael Blomqvist, Lisbeth Salander och tidningen Millennium med Erika Berger på den redaktionella posten. Än en gång bevisas att finns bara en vattentät story och ett media att publicera den i, så löser sig resten... förr eller senare ;)

Men jag är ändå fascinerad över att man kan få ihop en så elegant historia om en egen- sinnig frilansjournalist vars civilkurage vi skulle behöva lite till mans och en stökig datahacker som inte är äldre än... -jag var i hennes ålder ;) och som besitter de mest fantastiska cyber- kunskaper och en enastående förmåga att använda dem, men som kanske har ett å annat att önska vad det gäller social kompetens. Å andra sidan har hon ett mellanmänskligt rättvisepatos som gör hennes ibland något drastiska åtgärder lätt att försonas med.

I första delen av trilogin får läsare stifta bekanskap med huvudrollsinnehavarna som ska följa trilogin i ungefär 1800 sidor framåt. Målande bilder, detaljerade beskrivningar och genomtänkta personskildringar gör att läsaren snabbt lär känna personerna och miljöerna. Blomqvist & Co löser sedan omständigheterna kring Harriet Vangers försvinnande ungefär 40 år tidigare.
En familjesaga som på intet sätt är alltigenom vacker.

Del två är så klockrent samhällskritisk att motstycke sällan skådats i den svenska skön- litteraturen. Den tar sig an ämnet trafficking med en sådan träffsäkerhet att man undrar vilka källor författaren använt sig av. Högt uppsatta samhällsmedborgare halshuggs verbalt och sexhandeln mellan Östeuropa och Sverige är i boken snubblande nära att avslöjas av journalisten Dag Svensson och hans sambo Mia Bergman. Det är mordet av paret som står i fokus för den röda tråden och det som Blomqvist / Salander hänger sig åt -med tidskriften Millenniums goda minne.

Den sista delen i trilogin letar sig in i maktens innersta korridorer. Den lilla innercirclefraktionen inom SÄPO som i boken är döpt till "Sektionen för särskild analys" är här föremål för författarens granskande i lupp. Inte ens statsministern har tillgång till den hemligstämplade information som passerar gruppens skärpta ögon. Belyser korruptionen och leder alla trådarna tillbaka till Lisbeth Salander hennes far Alexander Zalachenko -en avhoppad rysk KGB-agent.
Återigen kan man inte vara annat än tacksam för Salanders utpräglade känsla för rättvisa.
Och personligen blev jag en smula förälskad i doktor Anders Jonasson -en mycket sympatisk och vidsynt människa. Till skillnad från psykiater Peter Teleborian.

Trilogin renderar inte många skratt, den inger inte många stunder av lugn, frid och frihet.
Den är under stundom dramatisk och skapar många tillfällen till eftertänksam reflektion om man så vill. Men jösses -den är en sträckläsare!!

Det spelar ingen roll om man har rast på jobbet, åker tåg, borde sova eller kokar sås till middagen -man vill helt enkelt inte släppa taget när man väl har börjat läsa.
Kan säga att tåget funkar bra, rasten på jobbet likaså... sovandet -nja sisådär...
Men vänligen -den som kan: Undvik såskokandet... det är nämligen inte säkert att kastrullbotten har samma karaktär som före försöket. ;)


Kram Annicka

   

I helgen var vi till Busfabriken

För den som aldrig varit på Busfabriken kan jag meddela att: Det är ett riktigt roligt ställe :D
Det finns en fantastisk massa skoj saker där som kan göra den mest oengagerade individ till
en ivrigt lekande och stojande och hoppande och fnattande dito...
Anders och jag?? Ja, vi var ju naturligtvis där bara för barnens skull ;)
   

Eller nåja... det kanske inte riktigt bara för barnens skull då ;) Det fanns ju så mycket!!
Nån sorts fotbollsspel som jag undrar vem som fick mest mål i... egentligen ;)
Det bara rasslade in såna... ja mål alltså...
Anders fick i alla fall en släng av snabbt övergående axelont på kuppen... ;)
Hoppborgar, studsmattor, luftrutschkanor, bollhav och klätterväggar var annat
man också kunde roa sig med.


   

Men bus kräver sitt!
Dags för vila i halvlek -Slush-dags!! Och säga vad man vill om den där halvfrysta sörjiga saften som säljs i mängder numera, men den serverades i alla fall i ganska häftiga... eehm??... greppvänliga ting med tillhörande sugrör ;)

Önskade man något utöver det, så var det lätt ordnat också...
Fanns både mat och godis. Godiset hade nog kunnat räcka till att sanda Norrköpings alla gator med -om det bara hade varit snö och halt. Nu var det ju inte det, så det fick väl räcka med att stoppa en femma i automaten och be en bön att inte alla ramlade ur lilla luckan samtidigt!! Det kom nämligen ett par stycken vid
varje utdosering ;)
   

Efter energiintaget fanns två alternativ att välja mellan.
Antingen gick man till nästa automat och fixade sig en lite sovkompis och tog vilan på allvar eller också började man om med busandet bland lianer och pulkarullåkning.
Med ett lätt förvånat uttryck i ena ögonbrynet kunde konstateras att: det var väldigt många pappor födda på 70-talet som kämpade med kloarmarna vid sovkompis-glasmontrarna...
Och jag kan nästan svära på att dessa såg mer stolt ut än den lilla tvåårige telningen som till slut fick gosedjuret, efter all möda ;)

Nåväl... Christoffer och Linnea hoppade gosedjuren och ramlade snart in i en
vilt sladdande tillvaro på cykelracingbanan ;)
Anders åt upp sin glass och och jag åt resterna av popcornssmulorna.
Vill bara upplysa om att popcorn är klart mer effektiv mot hungerkänsla än vad slush är :D
Därefter en vända till enheten för vattenklosetter!
Och om ni trodde att den var utan bus... så Nepp!! ;)
Det var fantastiskt söta små varelser som höll i speglarna ovanför handfaten.
Som en liten tjej så klokt sa: Dom kan ju ramla ner annars!! ;)

 Det enda jag egentligen hade emot stället var den här lille figuren...
Han uppenbarade sig på alltför många platser för att vara i min smak... och han hindrade min framfart på, på tok för många ställen med sin glada snabel och skylten som onödigt tydligt deklarerade: ENDAST FÖR BARN!! ;)

Men en kul dag var det!
Så jag får väl helt enkelt komma över det faktum att jag om bara några månader, 
-faktiskt fyller 35 år.... ;)

Kram Annicka

   

Häromdagen knackade det på dörren

Och utanför stod fyra unga damer i yngre skolåldern, ivrigt pratandes i munnen på varandra och med papper och penna i högsta hugg!
Undertecknad nagelfors sedan i ett mycket samvetsgrannt korsförhör och alla svar nedteckandes mycket noga i det medhavda anteckningsblocket:

Förhörsledare: -Vart var du på nyårsafton?
Åtalad: -Här hemma!
Förhörsledare: -Vad gjorde du här hemma?
Åtalad: -Åt middag med Anders, Annika och P-O!
Förhörsledare: -Vad gjorde du efter middagen?
Åtalad: -Drack vuxencider, åt popcorn och pratade! 
(det finns nämligen barnchampagne, för den som inte visste det ;-))
Förhörsledare: -Jasså?? Men vad gjorde ni mer då?? ("popcornssnack" dög uppenbarligen inte riktigt som sysselsättning en nyårsafton då, kan man förmoda ;-))
Åtalad: -Inte så mycket... lyssnade på musik och dansade lite!
Förhörsledare: -Men vart exakt var du vid tolvslaget?
Åtalad: -På baksidan och tittade på fyrverkeri och drack champagne!! (vuxenchampagne!! ;-))

Å det skulle undertecknad inte ha sagt... för nu hade den samlade kommissionen fått vatten på sin kvarn och kunde slå fast sina misstankar med övertygande bevis... 
-AHA, utbrister de med ett triumferande leende och fortsätter sedan i någon sorts märkligt mixad korus... -Vi har hittat den Skyldiga!!



Det visar sig att den popcornätande nyårsfirande skaran inte undanröjt spåren efter den trekantiga fyrverkeriförpackningen som nyttjats -och att detta nu uppdagats av fyra observanta och färgglada toppluvor på skidor ;)
Och jag fick med all önskad tydlighet veta att brottsrubriceringen lyder:
"Nedskräpning av naturen -ett mycket allvarligt brott enligt lagen"!!

Det blev också min uppgift att belöna dessa fyra små brottsbekämpare för deras insats...
Med choklad!! ;) En muta kan tyckas -men brottskommissionen verkade snarare se det som ett sätt att "betala böterna" bara :D

Hur som helst förtjänar denna uppfinningsrikedom i konsten att förskansa sig choklad lite cred!!
Så det är väl bara att tillägga: Länge leve Moder Justitia!! ;)

Kram Annicka

  

Nu har jag träffat dem... barnen!

Och vad annat kan man säga än att det gick bra?! För även om SJ nu prompt skulle krångla just den 27/12 med signalfel och trassel så att det tvunget måste börja frysas av allt väntande, så värmer det i själen att kliva av tåget och få en spontan kram av två barn redan på perrongen!!
Två barn som jag bara pratat med i telefonen tidigare! :-)
Det värmer och bli kramad av barnens pappa också -men det har ju hänt förr... någon enstaka gång...eller två...eller tre...per minut...eller så... ;)

Dagen fortsatte med lite shopping... i Skärblacka city ;)
Nåja ICA fick sig ett besök i alla fall -för att täcka helgens behov av mat och godis.
Godis blev barnens uppgift att ordna -vilket inte var så svårövertalat... ;)
Men det som fascinerade mig när de kom tillbaka från godishyllorna, var för det första att de kom tillbaka med helt lagom stora godispåsar... men sen, framför allt, att de kom med:
-en påse till Christoffer, en till Linnea... och en till Pappa och Annicka!!
Det kan ju ha varit ett taktikdrag för att få ha sitt eget godis ifred... men det kändes som om det var av omtänksamhet ;-)

 

Väl hemma var det uppenbar middagstid... Och jag kan säga att: att göra köttfärsbiffar med brun sås och potatis har nog aldrig varit mysigare. Alla fyra var där och petade i nåt hela tiden.
Efteråt låg potatisskalen i en intressant utspridning över halva diskbänken, det fanns brunsås lite här å där och spisen var fylld av stänk från stekpannan... Men ihop med lingonsylt och mjölk var hela anrättningen oslagbar!! :D

Kvällen fortsatte sedan i tv-soffan. Vet väl inte om tv:n fyllde störst funktion i och för sig men...
Det fanns så mycket annat som lockade. Tända ljus, dricka julmust och äta knäck, öppna lite julklappar som tomten hade lämnat kvar dagen till ära... åsså spela Fia med knuff.

Vet ni om att det händer något intressant med vuxna människor när dom spelar Fia med knuff tillsammans med barn... Plötsligt blir knuff-funktionen i det spelet oerhört roande.
Ja, de vuxna emellan alltså :D Aldrig har väl en trea eller en femma, eller vad man nu behöver för att peta den andre av banan, blivit så åtråvärd på tärningen :D
Vilket också naturligtvis ledde till att Anders och jag var sist kvar på plan...

Hur det gick??
Jag förlorade spelet med ett steg från bo!!



Men vad gör väl det... Spel är lek, pappor med barn är verklighet...
Och jag kan med facit i handen konstatera att jag tog i, i underkant när jag målade upp förväntningarna inför denna helg... och både handen och hjärtat vet -att nyckeln jag fått...
...leder Hem!!

Kram Annicka