syssis

   

Äntligen!! har jag blivit sambo...

...Med Anders!! :D

Sista vägsnutten dit var en hel lördag med massa bärande, skruvande, packande, tråcklande och städande.. samt 30 mil i bil och ett glas vin på slutet... Precis som om det sistnämnda skulle ha behövts -hade nog somnat ovaggad ändå skulle jag tro. ;)
Men jodå, lördagen tog sin början klockan alldeles för tidigt enligt kroppens egen biologiska klocka... vilket den materiella väckarklockan struntade fullständigt i och väckte oss ändå.

En knapp frukost därefter stod flytthjälpen på trappen och ringde på -fulla av iver att få sätta igång... eller om så inte direkt iver för att sätta igång, så i alla fall för att dagsprojektet skulle ta sin ände nångång i alla fall... Det var ju lite som skulle donas med innan läggdags denna dag.
För att göra ett axplock så skruvades det på gömda skruvar i skrivbordslådor, badrumsdörrar hakades av för att tvättmaskinen skulle gå att få ut över huvud taget och det stuvades med varsamhet så att alla speglar skulle överleva resan utan några större missöden... ;)

   

Det städades på allehanda små pilliga ställen -även om min mamma tyckte jag var mer än lovligt onoga bakom kylskåpet och frysen... ni vet där bakom... liksom "i"... kylskåpet och frysen...
Men jag vet inte jag -vem i allsina dar uppskattar resultatet av att någon gör illa varenda knoge, för att göra det kliniskt just där bakom?? Dammet är ju borta i alla fall och sågspånen som myrorna haft dit!! Sådeså! ;-) Så skåpen sköts helt sonika tillbaka på sin befintliga plats och jorden kommer förmodligen att snurra runt sin axel ändå.

Pappa stod för uppvärmning av köttfärssås och spaghettikokning.
Jag har nämligen ganska händiga föräldrar -mamma hade gjort lunchköttfärssåsen dagen innan och pappa hade gjort en fläskfilégryta av guds nåde till middag på kvällen.
Så vem behövde fundera över mat -mer än att se till att få den i sig ;-)
Efter denna sista lunch i Västland begav sig alla män iväg mot Östergötland -med två hyfsat knökfullt lastade släp.

   

Kvar var kvinnorna och gjorde finishen vad det gällde städningen... Det visade sig vara ett lyckosamt drag att vara kvar till sist -det renderade nämligen i tårta till eftermiddagskaffet ;)
Mina forna hyresvärdar Magnus och Malin, bjöd på resterna av en födelsedagstårta innan det var dags att säga: "Tack-för-de-här-åren-jag-bott-på-gården:-vi-hörs-igen"...

Därefter begav sig Dessan iväg på sin sista "pendlar-resa" Tierp-Skärblacka...
Hädanefter ska hon bara finåka den sträckan!!
-det har hennes ägarinna bestämt ;)
   

Och till Skärblacka kom vi, sisådär tre och en halv timme senare.
Där blev jag hälsad Välkommen Hem av min då 30 sekunder gamla sambo... :D
Efter det har vi nu lyckats påta ihop fyra dagar -utan att vara osams en enda gång!! ;-)
Vi har också lyckats påta ihop en soffa, en funktionell och fin säng- o sovhörna samt tvättat en fantastisk massa handdukar och lakan... ni vet allt som vi packat allt i och som var full av resdamm ;)

Vi har också lyckats med konstycket att köra ner i ett grävt dike med en traktor och köra av ett hjul på en annan traktor som skulle lastas på ett lastbilsflak för bortfrakt till skroten.
Båda händelserna är av ganska intressant natur och undertecknad gick helt sonika in i huset igen, för att inte drabbas av nervösa sammanbrott av att titta på!!

  

Särskilt när den numera hjullösa traktorn stod och svajade i luften på sina egna armar och hjulaxlarna hotfullt glidandes på sniskan NER från flaket igen...
Men det där är ju som sagt två helt andra historier, så jag nöjer mig med att... allt gick som det skulle -även om det gjorde det fyra timmar senare än det var tänkt! ;)

Nåja, allt går inte som det var tänkt... För ett år sen hade jag inte tänkt flytta till Östergötland, men nu tänker jag att det är det bästa som har tänkts... Fast när jag tänker på alla prylar som fortfarande (efter fyra dagars plockande) ligger spridda över hela huset, kan jag tänka att:
Hur i all världen fick allt detta plats i en tvåa???



Men jag struntar högaktningsfullt i lösningen på den gåtan...
För nu har jag kommit hem! :)

Kram Annicka

    

Ja, idag var dagen kommen

Dagen som kändes ganska avlägsen när idén om att flytta till Östergötland poppade upp första gången!
Sedan dess har det krånglats med landstingsdirektörer, anställningsstopp och byråkratiskt trassel. Det har avtackats åt både höger och vänster, vilket varit oerhört trevligt!! Diverse abonnemang har sagts upp och skatteverket gjort sitt för att placera mig på rätt adress i framtiden. Sopor har hivats och fönster har putsas.

De sista tre veckorna har kort sagt varit hektiska! Men roliga på samma gång.
Idag har jag mer eller mindre bara haft en "säga-hejdå-dag" på jobbet. Och städa ur skåp och fack och mail och... ja, vad ni mer kan komma på att man måste göra innan man slutar en anställning. Städningen var inga som helst problem. Inte heller alla "sju miljoner" kramar jag utbytt idag. Men... när jag hade bytt om för sista gången och gick ut genom sjukhusdörrarna, så brast alla fördämningar och jag grät hejdlöst från Akademiska till Björklinge.
Inte så mycket för sjukhuset i sig, även om jag trivts otroligt bra där... men för alla människor som jag har lärt känna under alla mina 10 år på kliniken och som jag har kommit att tycka så mycket om!!!

Inser förstås att ett anfall av akut separationsångest måste komma in nångång och eftersom allt.. å då menar jag allt annat har gått som på räls, så hoppas jag att detta vara detta om detta... och att jag nu kan ta mitt flyttlass imorgon och bli sambo... Med Anders... äntligen!! :)
Tror det finns en farozon till... och det är när jag ska lämna tillbaka nycklarna till Magnus och Malin, för att sedan lämna gården för gott...

Men nu ska jag njuta av sisådär sju timmars nattsömn... Ögonlocken trillar förmodligen ihop av sig själva om bara ett par minuter ändå... eller nåja, sex timmar i alla fall då... -om jag och Anders ska hinna få nån frukost också innan flyttgänget knackar på dörren imorgonbitti för att hjälpa till att ombesörja att jag "blir östgötska någongång" ;)

Kram och Godnatt!!
Annicka

   

Rörpostsystemet -uråldrigt system men Akademiskas stolthet

Nåja -stolthet och stolthet... men det sedan länge avlagda statliga postala verket hade garanterat blivit påtagligt avundsjuka om de vetat att rörsystemet funnits.
Och säga vad man vill -systemet är oerhört praktiskt att transportera dokument så som t.ex informationsblad, remisser, mindre kvantiteter lånade läkemedel och prover av allehanda slag... eller vad man nu ser som nödgat komma iväg fort och som får plats i en rörposttub ;)

Över hela sjukhuset löper många kilometer monterat rörsystem som ska fylla funktionen av intern postgång inom sjukhuset. Alla enheter har en egen "poststation", med ett eget post-nummer...  Eller ja, inte precis postnummer -men väl en egen bokstavs- och sifferkombination á fyra tecken. För denna avdelning kan ses CE62 på en liten skylt vid poststationen ;)

Intill "adressen" finns också en vit platta med en lampa och en knapp på.
Lampan berättar synligt på långt håll att det kommit post. Och med knappen släcker man den lilla lampan och har därmed talat om för resten av omvärlden att posten är omhändertagen.
Förutsättningen är att den lilla lampan fortfarande har en fungerande lampa... det har inte lampan vid just CE62... ;)

För övrigt finns en lucka att skicka iväg utgående post via. Den suger med sig posten med mycket god effektivitet när man väl stoppat in hela rörposttuben i systemet. Det finns också en skena där det med kraft dunsar ner ett rörpoströr med inkommande post lite då och då på dagarna.
   

Detaljstudie av "så här gör man":
• Du tar ett rörposttub från den hylla med därför avsedda fack.
• Stoppar sedan ned det dokument som ska iväg... eller läkemedel... eller prov... eller...
• Vrider på vreden som bestämmer över den "fyrteckniga" bokstavs- och sifferkombinationen tills rätt adressat blivit aviserat.
• Öppna luckan och stoppa in tuben. Akta fingrarna så att dom inte far med in i "vacuumsuget" ;)
• Stäng luckan och känn dig nöjd med insatsen.

Nu ligger rörpostuben med tillhörande innehåll helt utanför din möjlighet att påverka ;) Och skulle det bli stopp nånstans på vägen, så kommer det som genom ett under nån händig människa och löser stockningen som kan bli ibland. Den händiga människan tillhör en central där posten också kan sorteras om -om det skulle behövas... ;)
Rörposten känns som en omvänd sciencefiction, nåt sorts retrofiction liksom... men kommer antagligen vara något jag saknar om det inte finns nåt motsvarande smidigt system att transportera post på i Linköping ;)

Kram Annicka

   

Det började på KTC och slutade vid Skarholmen

Jag har under de senaste två åren, i samarbete med Anna-Lena, ägnat mig åt att utbilda vårdpersonal i omvårdnad av patienter med treakeostomi (hål i halsen)
I måndags var det dock dags för sista tillfället under min tid i Uppsala. Det gick bra men det kändes på sätt och vis vemodigt att lämna KTC (kliniskt träningscentrum) denna dag när jag vet att jag inte kommer att komma tillbaka hit.
Men gänget som bistått med allt man behöver när det fattas undervisningsmaterial, sett till att datorn och projektorn gör som den ska och fixat med... ja typ allt... tröstade mig med att det håller att byggas upp ett liknande centrum i Linköping...
Tack!! ;)
   

Efter föreläsandets slut var det meningen att det skulle hållas en officiell avskedspicknick i Stadsträdgården utanför sjukhuset. Nu tyckte inte vädret att det var en bra dag för sånt och visade sig från den mest lynninga sidan... Men all heder åt Marie som plockade fram en "bar", lite hastigt och lustigt. Dom har nämligen en allmängemensam sådan i huset där Marie bor.
Mycket mysigt!!
Så där avnjöts alltså den italienska picknick-tallriken som var medtagen. Vinet fick jag med mig hem, eftersom jag hade den illa valda smaken att köra bil ;)
Ett mindre tal, blommor och presenter ingick också i aftonen. Har ni funderat över att man är aldrig så "bra", som när man ska sluta på sin arbetsplats, fylla femtio eller gå i pension ;)
Mina arbetskamrater hade också "tänkt till" lite och bland presenterna kunde ses en bok som heter Tierp tar tillvara och en glasskål gjord vid det nystartade glasbruket i Tobo, som ligger bara ett stenkast från Tierp. Hemlandstoner att ta med sig till Östergötland alltså :)
För detta vill jag också säga: Tack!!

 

Tisdagen ägnades åt att jobba under dagens första 8,5 timmar.
Nästföljade 10 timmar ägnades åt att umgås med kamrat Annika och hennes sambo P-O över en bit stekt fisk och nån god gucka till det.
Det blev till och med så att rabarberpajen fick vänta... till efter dansen ;) Det fanns liksom inte plats för nåt mer i magen innan dess...
För dans blev det till Micke Ahlgrens i FH Hallunda. Och även om jag "lagt av mig" lite vad det gäller dansandet, så går det ganska fort att komma på hur kul det är, när man väl har entrat dansgolvet igen ;)
Efter dansen var det dock dags för den där pajen. Och efter att stigit upp tidigt på morgonen, varit igång hela dagen och dansat på det, så serverades den med en hel del fnitter där i Annikas vardagsrumssoffa...
Halv två slog vi ihop våra blå -och jag lovar att hade vi inte tagit det aktiva beslutet, så hade det ändå hänt då. Det fanns inte ett milliuns av energi kvar till att fortsätta hålla ögonlocken öppna ;)
Sen mina vänner följde en helt vanlig arbets-onsdags-kväll och en helt lika vanlig ledig torsdagskväll på det ;)
   

Men fredag efter jobbet -då var det dags igen: Det hölls klinikfest vid Skarholmen ;)
Klinikfesten gick i sommarens och blommornas tecken. Väldigt mysigt. Dessutom fanns det en påbjudan i inbjudan om att man skulle komma i sin sommarhatt och bli lite i densamma ;) 
Skarholmen ligger så vackert till vid vattnet -en perfekt plats att ha det på alltså.
Blåste gjorde det dock, vilket lockade ut säsongens första vindsurfare??!! :o 
Jag vet inte -men personligen tror jag nog att jag avstår det vårkalla Mälarvattnet ännu en liten stund ;)

   

Kvällen bjöd sedan på spex, underhållning, Körslaget och dans till discomusik.
Det bästa med att vara nykter (har fortsatt mitt oskick att köra bil hela veckan) på en tillställning där det dansas salongsberusat till just discomusik, är att då får man åbäka sig precis hur mycket man vill i sällskapet och det betraktas ändå som fullständigt normalt!! :D

Körslaget var ett kul inslag. Sex lag (körer) bjöd verkligen på sig själva med liv och lust... ;) 
Möjligen kan man tillägga att det skedde med varierande resultat... kanske... ;) 
"Barbro på operation" gjorde dock ett helt formidabelt framträdande med sin kör "The Juryslickers". Och det spelar ingen roll att de manliga kördeltagarna mutade den kvinnliga juryn med blommor före inslaget -coolare version av "Hon har blommor i sitt hår" lär kliniken aldrig mer få höra eller beskåda. De var värd varenda guldchokladmedalj de fick!! ;)

David Bowie gjorde också ett framträdande av guds nåde... eller om det var "vac-killen" på sjukhuset ;-)  Hur som helst -sjunga Bowie kunde han i alla fall... ;)

För att nämna en sista programpunkt bland aftonens underhållning, så måste jag säga att Anna-Lena och Mats gjorde sig väldigt bra som "syster Mimmi" och "doktor Alvar"...
Tror inte dom missade någonting av sånt som rör lågkostnadsbudget, it-system, tidsbrist och lågavlönad vårdpersonal ;)
Tror också att kontentan av syster Mimmis ideér till doktor Alvar blev att städarna ska ta över undersköterskornas sysslor (för städarna är ändå närmast patienterna) Undersköterskorna ska ta över mer av sjuksköterskornas arbetsuppgifter och sjuksköterskorna tar över läkarnas jobb och börjar i samma veva tillhöra IT-avdelningen -för sköterskorna sitter ändå så mycket framför datorerna... och då skulle säkerligen deras löner stiga också per automatik...
Mjaha?? Men läkarna då?? Ja men herregud -nån måste ju städa också!! ;)


    

Sommarhatten skulle alltså tas fram och dammas av efter vinterns förvaring... och bland aftonens många och vackra kreationer kunde bland annat följande ses.
Från vänster: Leif, Sylvester, Christina, Karin, Maria, Kalle och Gunhild.

Som sagt: vilken vecka det har varit!! Otroligt intensivt men lika otroligt roligt sätt att avsluta mina 10 år på öronkliniken i Uppsala på!! Och jag kan säga att jag har aldrig kramats så mycket med allehanda kollegor som just denna vecka... Det har förvisso varit en massa "avskedskramar" -men under rådande omständigheter så har de ändå inte varit av den sorgliga sorten. Jag ska ju inte lämna specialitén -jag ska bara byta klinik... så oddsen för att vi kommer att träffas igen förr eller senare på regiondagar odyl. är ju trots allt ganska stora... :D



Så till sist en helt ovidkommande notifikation från den gångna veckan:
Made in EU??
Vart ligger landet EU?? ;)

Kram Annicka