syssis

 
Elin Tegelberg
Statusuppdatering: Jag tror det kallas tokförkylning... jag känner mig iaf döende

Annicka Barklund

Panodil, näsdroppar och... te måste jag väl säga för ordningens skull...
Men egentligen är det choklad som får en å må bättre -inte teet! ;)

 

Elin Tegelberg

eller hur :) Men i och med att jag inte får träna så lär jag nog hoppa över chokladen å gå direkt på värktabletterna :/ hemskt :))

 

Annicka Barklund

Te och panodil då... :S ;)

Elin Tegelberg

Annicka aww du får ta hand om mig :) jag kan kalla dig Gacka :D

Annicka Barklund

Jo tjena... helt övertygad om att du lärt dig prata (åtminstone något sånär) rent sen dess... :D
Jag kommer ihåg: "Eje gå Vedin" också -å då visste man aldrig hur fort du var borta från gården och mitt ut i skoltrafiken... :D

Elin Tegelberg

haha jag va snabb redan då! jag är lika nu.. har jag bestämt mig går allting väldigt snabbt :)
få som hänger med :) antar att jag var eje :) haha :)

Annicka Barklund

Det är nog bra... att sega på ett beslut har nog inte gjort någon människa lycklig
-bara det är ett genomtänkt beslut... :D
Japp -Eje va du... och Vedin var fabror Edvin två hus bort... ;)

Elin Tegelberg

hängde jag hos edvin också?! :) Herregud :)

Annicka Barklund

Jajjemän... du har nog hängt betydligt mer hos Edvin än jag... :D :D

Elin Tegelberg

mamma sa att jag var galen i dig..och jag känner igen ditt ansikte så lite koll har jag! :)

Annicka Barklund

Jag tror det kom sig av att du var typ 3 veckor gammal när vi blev grannar och jag var/är väldigt förtjust i typ 3 veckor gamla människor... Så jag tror att jag gick omkring och bar på dig så fort du var vaken (har funderat efteråt om inte Åsa tyckte det var jobbigt nångång ;-))
Och när du inte var vaken, så promenerades det många varv på skolgården... :D
Sen... lite senare i livet... hade vi x antal timmars gåträning ihop... :D

Elin Tegelberg

haha tror nog de va skönt för mamma :) då är det dig jag ska tacka för min raka gång idag alltså :)

Annicka Barklund

haha... man har i alla fall dåligt med val, när man är dryga året och nån går och håller en i armarna rakt upp... Kan inte bli annat än en rak hållning då... ;)

Elin Tegelberg

haha jekligt sant.. dock är de ingen som håller mig i armarna numer.. oftast inte iaf :) klarar mig på egen hand :) oftast som sagt :) Malin och Linda knuffa mig bara nedför trappor å så dom var inte någon vidare hjälp :)

Annicka Barklund

Känns ju betryggande på något sätt... med tanke på att du inte är dryga året längre... ;)
Malin och Linda var annars ganska beskedliga (åtminstone inom synhåll för grannskapet då ;-))
Fast började Malin kaxa mot Linda, så klippte Linda i tillbaka... så det slutade oftast med att det var Malin som grät. Eller förresten:
Linda grät också -men det var för att hon var förbannad!... :D
Det där med trappknuffning vågade dom kanske inte när jag var med... eller också började den trappknuffarepoken efter att vi hade flyttat... ;)

Elin Tegelberg

jag fick rätt hårda smällar i skallen så jag minns inte mycket av barndomen :) den var tuff ;) jo malin är den som börjar kaxa sen är de hon som skriker aj först :) hoppas hon inte ser detta :) Linda gör ont hela hon än idag :) lämnar blåmärken och har sig.. bara jag som är snäll och lugn... gör iiingenting mot någon :)

Annicka Barklund

Undrar om det är nu jag ska klappa på huvudet och säga stackars... eller om jag månne borde syna den där sista meningen lite i sömmarna... :D
Nåja... ett litet stackars för dom där smällarna i huvudet då... ;)

Elin Tegelberg

haha Jag kan tyvärr inte yttra mig för då avslöjar jag mig själv alldeles för mycket :) så jag åberopar rätten att vara tyst och invänta min advokat tror ja :)

Annicka Barklund

Det räcker för mig... svaret bekräftade just misstanken ;)
Men skit i advokaten... det blir ändå bara dyrt till ingen nytta.. :D
Men nu får du krya på dig! Jag måste nog lossa rumpan från stolen nu och göra lite nytta.

                

Kanske finns det något sorts hopp nu

... om att det ska våras, även om paddocken inte går att urskilja i snön. 
För bara någon vecka sedan såg det dock ut som på bild nummer ett och två här nedan och det kändes som om det var rätt långt till varmare tider. Vi bara skottade fram gården, bilarna och veden hela tiden.
Men så plötsligt kom årets första dagsvarmgrader och solen tittade fram.
Det underlättade i och för sig bara humöret, för som kronan på det verket töade snömassorna ner från ladugårdstaket och det blev minst sagt trångt på gården.
Så nu är vi glada varje dag ingen bil fastnar mellan eller i någon snövall ;) 

    

Men säga vad man vill om snö, men när solen lyser på den så är den ju skimrande vacker.
Och häromdagen hade jag dessutom några minuter (som visst samlade ihop sig och blev 1½ timme) till övers och pallrade mig ut med kameran och kollade in formationer på snö- och iskristaller. Otroligt läckert! Tiden bara rann iväg och till samlingen av bilder tillkom ganska exakt 87 stycken... sparade... inte tagna -sparade! ;)

   

1) Takdropp från farstukvisten... precis innan droppen har droppat.
2) Ur en halvsmält snöhög.
3) Istappar i slänten mot sandbanken.
4) Kontrast mellan den vita snön och den klarblåa himlen.




På jobbet går det sin gilla gång. Igår agerade jag provdocka för pvk-sättning.
Pvk står för "perifer venkater" och betyder en sån där kanyl som man kan få dropp genom.
Jag har så stickvänliga kärl, så det är tacksamt att som student öva teknik på dem... :)
Den här gången var det Monica som lyckades alldeles perfekt med detta övande under överinseende av syster Camilla.


Kram Annicka