Arn -en resa i tiden

 

Äntligen dags att göra den medeltida resa jag planerat för under en tid
Fast... ja, det var ju inte så att jag brann av lust att åka iväg på semester... när jag tittade ut på morgonen den 10 augusti och såg regndropparna falla fortare än dominobrickor -när man väl fått fart på dom. Och regnet fick jag nog trotsa med envishet och blått paraply varje dag under resan... i alla fall någon stund varje dag.


     

Mariestad
Första anhalten var Mariestad. En liten gullig stad. Ortsbefolkningen försökte få mig att acceptera: Som sommarstad ja!!... och eftersom det faktiskt var sommar (trots ihärdigt regn) så kunde jag väl inte gärna säga emot ;) Men det var väldigt fint vid det vandrarhem jag bodde på alldeles ovanför den småbåtshamn som Mariestadsborna har.
Gick en liten upptäckarrunda mellan regndropparna första kvällen och försökte lokalisera musiken som kom från något hörn i stan och trodde i min enfald att det var vid Café Holmen -en dansrotunda. Men icke -när jag gått i ungefär en evighet visade det sig att det var cirkus i stan!! Kan säga att då vandrade jag hem igen -det var ungefär lika lång evighet tillbaka...
Men å andra sidan fick jag därmed se den otroligt vackra Domkyrkan och de blå bussarna som hette samma sak som vår personaltidning på jobbet... "Ronden"... ganska intressant att det kan sammanträffa på det viset ;)


     

Medeltidens Värld
Naturligtvis har jag ju också sett till att få träffa Arn själv. Det var ju trots allt han som var huvudrollsinnehavaren för min resa. Fast den här killen sa att han hette Thomas??
Ser väl vilken kotte som helst att det där är Arn!!
Och han bodde på gården Arnäs, som numera ligger i Götene... på Medeltidens Värld, dit man flyttat gården när filminspelningarna var gjorda.
Här finns också mycket av den interiör och rekvisita som ingick i filmerna.


     

Medeltida mat
Gör man en medeltida resa, måste man ju naturligtvis prova på liknande sorts mat som serverades på den tiden. Maten var kort sagt snillrikt uttänkt, efter vad våra kroppar behöver i näringsväg och vad som var möjligt att odla eller jaga sig till.
Så bland festfolk och munkar intogs bl.a varmrökt lax och potatiskaka med handsmidd kniv och sked. Och den som ätit lax och potatiskaka med sked vet att... gaffel är en uppfinning väl värd sitt namn!! ;)
Tiggarbröd med och örtfärskost, munkarnas blandning av matvete, korngryn, färska örter, lök och bönor samt vatten med mynta i är också klart godkänt :) 
Utgår naturligtvis från att örter och potatis och baljväxter kommer från Arns och Cecilias eget trädgårdsland ;)

     

Tornerspel
Dagen till ära skulle även riddarna få visa upp sina färdigheter till häst.
Lite roligt att se skådespelet vid "rennerbahn", där ringar plockades upp med diverse vapen och havregrynspåsar massakrerades så grynen yrde och blandade sig fint med underlaget av grovkornig sand ;)
Bild nummer 3 visar munken som just givit flickan, mitt på banan, "sista smörjelsen" -av den händelse hon inte skulle överleva riddarens "Wilhelm-Tell-övning". Det gjorde hon dock ;)
Efter det att spelen var avklarade, fick publiken klappa på både hästar och riddare ;)


      

Gudhem och Cecilias Gästhem
... skulle bli mitt hem för resten av min Arn-resa. Cecilia blir förvisad till klosterlivet i unga år och hamnar då i Gudhems kloster, under moder Rikissas styrande järnhand.
Jag har av vänner fått veta att detta är så nära nunneliv jag någonsin kommer att komma?!
Är inte helt övertygad om vad som menades med det påståendet, men det kanske 
ligger något i det... ;)
Kyrkan står kvar, men av klostret finns idag bara ruiner kvar. Och detta kan ses från frukosttrappan vid Cecilias Gästhem. Mycket fridfull plats att befinna sig på!

 
      

Gudhems klosterruin
En mycket väl bevarad ruin och otroligt vacker i solsken :)
Här ligger drottning Katarina begravd och en republikation av sten finns på hennes troliga
gravplats i ruinen. Drottning Katarina skänkte, som änka efter kung Erik den läspe och halte, en förmögenhet av gods och andra värden till
just Gudhem.

     

Gudhems klostermuseum
I andra änden av Cecilias Gästhem ligger hennes Café också samt ett iordninggjort klostermuseum, där man kan beskåda delar av klosterlivet från den tiden då klostret fortfarande var verksamt.
Och tack vare kyrkans och ruinens vaktmästare fick jag också möjlighet att se några av de kulisser som varit med i filmerna om Arn. Kan säga att om det såg ut i verkligeheten i den fängelsecell där Cecilia spärras in i bestraffningssyfte av moder Rikissa, som det gjorde i kulissen... så hade inte jag velat vara Cecilia!!
Nämnda vaktmästare har i alla fall räddat kulisserna från ett soptippsöde. Han åkte helt rådigt och hämtade dem från inspelningsplatsen vid Trollywood i Trollhättan och har byggt upp dem igen alldeles granne med klosterruinen.
Där ska bli ytterligare museum här vad det lider.


     

Dagar av sten
Stenar har alltid fascinerat mig. Det hävdar i alla fall mina föräldrar ;)
Och mycket stenar har jag sett i olika färger och former och formationer.
För tänk så mycket roliga saker man kan göra med sten. Som det här:
Domarringen -Rane stenar till exempel... I Askeberga utanför Tidan...
Det var ju inte precis smågrus de kånkade omkring på under den här tiden. Stenar av den här storleken finns inte naturligt i just de här trakterna -så någon har ju uppenbarligen släpat....
Vissa stenar var verkligen högre än jag är lång.
24 till antalet, vilket tydligen i sig var ganska ovanligt. I en domarring skulle stenarna helst vara udda till antalet, för att man skulle slippa "oavgjorda" mål när ting hölls. Ingen dum tanke ;)
Hade också läst att Kung Rane hade en egen "hög" och att den högen skulle finnas vid Flistad kyrka. Kyrkan var det ingen match att hitta -det är skyltat till Flistad ;)... men högen kunde jag för mitt liv inte hitta...
Tills jag vred en aning på huvudet där på kyrkbacken och insåg att det kanske var den där lilla grästuvan bredvid och som i rätt vinkel nästan täckte kyrkan dom menade ;)


      

Ekornavallen - en hel vall i kunskaper av sten
Bild 1 är en s.k griftegång, eller megalitgrav. Mega efter stor och "lit" efter grekiskans ord för sten (litos) Där begravdes en person åt gången.
Bild 2 är ett gravröse, där man begravde hela familjer -till skillnad från griftegångarna.
Bild 3 är helt enkelt en annan domarring -fast med betydligt mindre stenar.
Och när jag kom till resterna av den stensättning som bild nummer 4 illustrerar, insåg jag till min förvåning att jag faktiskt knallade omkring i en fårhage.
Undrar bara vilka som blev mest rädd när vi träffade på varandra där bakom all sten ;)
Nåja, det var ett kort ögonblick, sen var det ju nästan bara som att vara hemma ;)


      

Mer stenlära
Det finns också mängder av så kallade "resta stenar" -föregångarna till våra gravstenar. (bild 1)
Det skulle dock ta ganska lång tid innan man började göra utsmyckningar av och på resta stenar -så att de blev lika vackra som i bild 2.
Varianten i bild 3 kallas för "liljestenar". Varför vet man inte -det har i alla fall inget med liljor att göra. Men kärt barn har många namn, så dessa stenar kallas även för hällstenar och altarstenar... samt min favorit skötestenar.
Skötestenarna skulle i så fall symbolisera en kvinnas sköte med möjligheten till växande liv -så det var nog sjuksköterskan i mig som attraherades av denna förklaring ;)
Bild 4 är en monumentsten i Skara -rest som minne över den dagen då kristna inte längre fick hållas som trälar. Utöver detta har jag sett mängder av sandsten, kalksten, tegelsten, kullersten och... helt vanligt grus... :D

  
      

Kungslena och Gestilren
En annan monumentsten som naturligvis måste besökas är den som finns vid Gestilren.
Den restes på 700-årsdagen för "Slaget vid Gestilren".
Det är här och då, som enligt historien, Sverige blev svenskt.
Den danske Kung Sverker (Karlsson för övrigt) hade varit här med sina sverkermän och stökat med de svenska erikarna redan ett par år tidigare (år 1208), men då tvingats till reträtt. År 1210 bestämmer han sig dock igen för att försöka erövra svensk mark från Västra Götars rike. Men killen stupar här det året och svenske Erik Knutsson kan krönas till kung.
Fast vem vet... OM inte utfallet hade blivit som det blev -så hade vi kanske varit danskar allihop idag. Hemska öde -det är ju knappt man förstår språket en gång :o
Alldeles bredvid Gestilren ligger grannbyn Kungslena.
Stället hette egentligen bara Lena från början. "Kungs-" kom inte till förrän 400 senare när man ville stryka under byns förhållande till Kronan.
Vid Kungslena kyrka träffade jag "högreståndskvinnan" Rosa Qvist. Det är hon som förfogar över den gigantiska och vackra nyckeln till kyrkan ;)
Rosa berättade för mig att kyrkan är byggd av Erik den läspe och halte till minne av faderns seger vid "Slaget vid Lena" (ni vet där 1208) och att de tre tornen på kyrkan anses komma från då Birger Jarl bevistade kyrkan påskdagen år 1258, med sin son Valdemar och sin svärson Kung Håkon av Norge. Det största tornet symbolisererar Birger Jarl själv.
Eehm... nåja enligt Jan Guillou ska Arn Magnusson vara Birger Jarls farfar också... ;)


      

Forshem och Råbäcks hamn
Forshems kyrka var Arns "hemmakyrka". Det är vid denna kyrka som den mytomspunna reliefen finns ovanför kyrkporten. Det råder delade meningar om huruvida mannen i mitten av bilden är ett självporträtt av stenhuggaren själv eller om det möjligen kan vara tempelriddare Arn Magnusson ;)
Råbäcks hamn är filmens Visingsö. Man kan faktiskt känna igen sig i filmen om man bortser från att kulisserna av slottet på Visingsös Näs inte finns kvar nu förstås.
Vacker plats dock!


         

Falköping
Bor man bara nio kilometer från Falköping, så måste man ju ändå titta på stan litegrand -även om det inte fanns någon solklar Arn-anknytning till just denna plats.
Ett för övrigt fullständigt ologiskt ställe på jorden, där jag aldrig kommer att lära mig att hitta utan karta. Jag gjorde verkligen ett mycket tappert försök denna dag. Men hur jag än betedde mig, så kom jag inte fram där jag trodde att jag skulle komma fram.
Men stan låter sig i alla fall bäst tittas på från detta utsiktstorn. Benen var helt överens om att det var på tok för många trappsteg i detta torn, men det var värt alla 192 st -när man väl kommit upp :D  Fyndig gästbok hade man också i tornet... Man upplåter helt enkelt en varsin tegelsten till besökande gäster.
Alternativet till tornet är att ta sig upp till Ållebergets segelflygskola och titta på utsikten över stan... liksom från andra hållet ;) Ganska läckert!
Den som har gjort utsmyckningen till segelflygmuséet tänkte nog faktiskt till också -innan han bestämde sig för vilken betäckning just den där flygplansstjärten skulle ha :D


           

Skara
Maria Domkyrka i Skara är också en fantastiskt byggnad. Både utanpå och inuti.
Och blir man sugen på fika och har möjlighet välja ett bord med just nämnda domkyrka som utsikt, så är det helt i min smak. Nu ska ärligt erkännas att jag hade fikat på vilket ställe som helst just då, bara dom serverat kaffe där... Var vid tillfället oerhört less på regn ;)
Men det blev himla lyckat -för jag kan verkligen rekommendera "När som's" blåbärsmuffins, om det är så att ni passerar någongång ;) Undvik dock om möjligt toaletten... inte för att den är ofräsch på något vis -men man blir yr av tapeterna ;)
Utanför kyrkan finns den s.k Krönikerbrunnen. Här finns utsnidat en liten bit historia runt hela fontänen.


     

Berts Skara
Har även kollat in Bert Karlssons stenar... även om dessa var i artificiell form vid en inomhus-äventyrs-minigolfbana". Ganska snillrikt uttänkt attraktion, där spelarna samtidigt får njuta av lite äkta svensk dansmusik under tiden. B)
Man får väl förmoda dock att det bara spelas Mariann Grammofon-producerad musik ;)
Bert har också ett modifierat Internetcafé, kamoflerat till Paintball-ställe i bästa M.A.S.H-anda ;)
Kollade även om Bert själv var tillgänglig -men icket... kontoret var i alla fall stängt... ;)


          

I gamla Biblioteket
...ligger numera "Visitror Center"... På svenska även kallat Turistinformation...
Där finns (förutom all turistinformation som en turist möjligen kan önska sig) en hel liten utställning med rekvisita och filmklipp och annat diverse från inspelningarn av Arn-filmerna. Det var lite roligt att se. Film nummer två hade dessutom Sverigepremiär i Skara nu under min vistelse här. Tyvärr var man tvungen att vara VIP-gäst för att få gå... och genuint Arn-intresse ingick visst inte i VIP-faktorerna ;)
   

Mer från det gamla biblioteket...
Har man samlat så mycket roliga ting på ett och samma ställe utan att sätta upp en rekorderlig förbudsskylt mot fotografering, så får man finna sig i att
det tas en massa bilder ;)

       

Västergötlands Museum
Här fanns allt från en utställning om fotboll och motorcyklar, till utställningarna om medeltiden och digerdöden. Skelettet ska visst vara ett välbevarat sådant från den tiden.
Man får väl hoppas att digerdöden har dött just i det där skelettet, eller att skelettet är väldigt tättslutande paketerat där i sin glasmonter ;)
Boken bredvid är "Skaramissaglet". Den betraktas som en av Sveriges äldsta bevarade böcker. Man kan köpa reproduktioner av Skaramissaglet i nästan varenda snusbod här i trakten.
Munken hittade jag i en trappa bara -ståendes görandes ingenting liksom... ;)


 

Suntak
På muséet hittade jag också den så kallade Suntakstolen.
Om Skaramissaglet var en av de äldsta bevarade böckerna, så betraktas denna stol som en av Sveriges äldsta bevarade möbler.
Den har stått i Suntaks gamla kyrka (de har en ny också ;)) -därav namnet.
Det roliga med stolen är drakhuvudet som finns på sidan där. Och kanske är det stolens samtida historia som gjorde att den fick en plats i filmen om Arn.
Så nu har jag sett stolen i verkligheten, jag har sett kyrkan den kom från och jag har suttit i avbilden av den -under min vistelse på Medeltidens Värld.
Här någonstans fick jag en känsla av att börja knyta ihop säcken litegrand ;)

       

Forsvik
Det var till Forsvik Arn och Cecilia kom för att bygga upp en tillvaro när de avtjänat sina
20-åriga botgörande straff. Arn som tempelriddare i krigen i Det Heliga Landet och Cecilia som leksyster (nunna som inte avlagt några klosterlöften) i Gudhems kloster.
Idag är här en allmänt vacker plats där man för tillfället bygger på en ångbåt -Erik Nordvall II.
Passade på att titta på slussningen av segelbåtar i Göta Kanal och titta in byns lilla souvernirbutik när jag ändå var där ;) En liten sommmaridyll!


     

Karlsborg
I närheten av Forsvik ligger Karlsborg... eller om det snarare är så att Forsvik ligger i närheten av Karlsborg ;) Så ett besök på Karlsborgs fästning kändes som en självklarhet, när jag ändå var i krokarna och faktiskt inte hade sett fästningen någon gång tidigare.
Det var ganska häftigt att stå uppe på vallen och blicka ut över fästningen, resten av Karlsborg och Vätterns vatten. Friden stördes möjligen av de ideliga skottsalvorna från regementet ;)
I Karlsborg fanns också möjligheten att prova på hällbakat bröd i Lilles Bagarstuga...
Mysfaktor hög!! :D


     

Så plötsligt mitt ute i ingenstans...
... bland alla tallarna uppe på Varvsberget...hittade jag" Franciskus kapell" -en rastplats för själen. Och tydligen är Franciskus själv fortfarande aktiv, för inne i kapellet brann ett ljus och det låg en textbok med dagens datum uppslagen.
Jag blev kort sagt imponerad över denna kreativitet.

      

Hornborgasjön
En av dagarna på min resa var nästan så gott som Arn-fri... inte helt, men dock...
Det var den dagen jag bl.a tog mig till Hornborgasjön och tittade på fågellivet där. Den enda tranan jag fick se var dock den som satt på taket ;)
Men fåglar var det annars väldigt gott om. Även om just denna svanfamilj minsann inte tänkte stanna till och prata med turismen inte... utan simmade raskt vidare och gjorde en liten kanal i algerna :)
Att Broddetorp (byn precis intill den offentliga platsen för fågelskådning) har en affär som heter ICA Tranan -det förvånar mig inte särskilt... men att det skulle finnas en marknad för sjuk-gymnastik för dessa sjöfåglar -det slog mig med häpnad ;)



       

Husaby
Husaby kyrka är en av landets äldsta domkyrkor. Och det är i den kyrkan Arn träffar Cecilia Algotsdotter för första gången, vid en körövning av julsånger.
Alldeles intill kyrkan ligger Sankt Sigfrids källa. Här ska enligt traditionen möjligen vara den plats som Olof Skötkonung, som den förste av Svea rikes konungar, låter sig döpas av den engelske missionären Sigfrid. Detta för att visa att Kyrka och Krona hörde ihop.
I Husaby ligger också ruinerna av en borg. Den ska i och för sig ha inhyst en biskop, men eftersom man kunde gå ner i kvarvarande källarvalv så gjorde jag ju naturligtvis det ;)
Och jag kan säga att där nere såg det allt annat än kristligt vänligt ut...
I berättelsen om Arn var det här som han blev förförd av Cecilias syster Katarina och som senare ledde till Arn och Cecilias 20-åriga botgöring. Katarina lackade nämligen ur då Arn inte ville ha henne och gick därför till Moder Rikissa och spred lögner.


 

Lasse i Bergets grotta
Som "bonus" i just Husaby, hittade jag resterna av Lasse i Bergets hus... eller vad man nu kallar en mycket minimal etta med eldstad och knapp farstukvist och som är inbyggt i ett berg??
Tittar man från "baksidan" (bild 2) ser det helt osannolikt ut på något vis.
Men här har i alla fall nämnda Lasse och hans hustru bott så sent som 1928.



     

Tierp eller Tiarp -äsch det finns blå vägskyltar till båda ;)
Vad är sannolikheten för att man ska ha bott i Tierp i stora delar av sitt liv och sedan plötsligt en mulen dag vid 34 års ålder hitta Två Tiarp på en och samma dag?? ;)
Frågan är dock om inte Tierp ändå är lite större... Inget av de båda ställena är särskilt stora men i det större av Tiarp lyckades jag bara identifiera en kyrka och en busshållplats som tecken på civilt liv... Tierp har ju åtminstone en hel station ;)
Kossan som bodde i det mindre av Tiarp:arna var för övrigt av mycket sällskaplig sort.
Hon kom gärna fram och pratade lite och lät sig glatt klappas en stund... :D


   

Tidaholm
Fungerade mest som genomfartsställe och lunchplats en av dagarna.
I Tidaholm finns en vacker park, mycket väl värd ett besök.
Och parken fungerar alldeles utmärkt att sitta ute vid Turbinhusön och äta medhavd lunch på.
Finns ett litet café där också, samt några av 
lokala ortens hantverkare.

      

Åsle Tå
Sex kilometer utanför Falköping ligger Åsle Tå. Där finns den by som funnits där sedan urminnes tider, intakt och på samma sätt som det stod då.
Idag fungerar det som ett större museum över svunnen tid och i vart och ett av husen längs byvägen har man gjort iordning med olika teman. Ett rum beskriver skomakarens liv, ett annat provinsialläkarens och i ett tredje kan man förstå att det bott en musikalisk familj.
På det nu tillbyggda caféet kan man få både mat och fika. Och där uppe på en fönsternisch hittade jag en hel rad träsnidade figurer -bl.a denna som absolut liknade en örondoktor som är i färd med att titta in på en patients trumhinna ;)


       

Varnhems klosterkyrka
...en pärla bland alla pärlor jag sett under min resa! 
Säga vad man vill om cisterciensermunkarna på 1100-talet -men bygga, det kunde dom.
Det är en otroligt vacker skapelse detta!! Och det är nästan så att man kan känna historiens vingslag när man tittar ut över de vidder som munkarna hade att förfoga över.
Cisterciensermunkarna var de första med att ha vatten "indraget".
De hade också hittat en lösning för att hålla denna enorma stenkoloss varm om vintrarna.
Man byggde helt enkelt en stenkammare under hela härligheten, som man sedan höll varm genom eldens försorg. Där kan man prata om centralvärme -klipska grabbar det där ;)
Här ligger Birger Jarl med maka begraven och greve Magnus De la Gardies gravplats finns också här lite längre in i kyrkan.


    

Forts. Varnhems klosterkyrka
1) Guidande nunna.
2) Munkarnas örtagård. Där odlades både örter till matlagning och medicinalväxter.
3) Det som finns kvar av munkarnas matsal i det forna klostret. Man kan, med lite fantasi, förstå att det varit en pampig sal i sin medeltida och munklikt asketiska karghet -med tolv höga pelare från golv till tak. De gamla och sjuka munkarna samt lekbröderna fick den bästa maten.
Därefter fick prästmunkarna ta det som blev över.
4) Lavatoriet. Munkar tvättade sig två gånger om dagen, vilket nog var ganska ovanligt på den här tiden hos den övriga befolkningen.
5) Det var hit som Arn sändes som liten "oblat" (barn i Guds tjänst)
Och här blev han fostrad av munkarna och får på detta vis deras kunskaper i språk, teologi och filosofi. Men han fick även kunskaper i smide, sjukvård, odling och byggteknik.


     

Men man kan inte bara gräva ner sig i stenar och gamla dammigheter
Så jag har hälsat på kamrat Karin på vägen också och tillsammans med henne ägnat mig åt det andra stora intresset jag har -nämligen dans!! :D
Så vi hade en mycket trevlig snack- och fnitterkväll tillsammans först, en av kvällarna.
Som parantes kan nämnas att till och med mina medboende på gästhemmet nog undrade vad man gör ute till sent på kvällen som turist i trakten -i hällande regn ;)
För på morgonen när vi påtade med frukosten ihop sa den ena: Försynt frågat -men vad gjorde du igår kväll, som inte var "hemma"?? Jag tycker det var lite gulligt av dem att bry sig över huvud taget ;)
Den andra kvällen som jag och Karin umgicks, så var det till tonerna av Jive som spelade upp till dans, på Folkets Park i Falköping. Även det en trevlig tillställning.
Avverkade också några danssteg till Refreshments o Face84 på Olstorps festplats i Tidan och till Casanovas på Sägnernas Hus i Sandhem.
Sägnernas Hus tillhör otvetydigt en av mina favoriter bland logar i det här landet.
Paret Lea och Sven-Gunnar Lindell har gjort detta till en fantastisk plats att bara vara på!! :D
Caféets dubbla nötkakor med kräm emellan, går heller inte av för hackor... Ett tips är att fråga efter dem, om ni kommer dit!! :)



       

Nu börjar dock min vandring i Arns fotspår lida mot sitt slut
Den andra och avslutande filmen om Arn hade ju som sagt sverigepremiär i Skara medan jag var där. Jag fick dock vänta med att se den tills jag kom hem.
Men det biobesöket lät å andra sidan inte vänta på sig!! Och det är min fasta mening att denna film var den bästa av de två... 2 timmar och 5 minuter av total hänförelse :D


   

Undrar om Jan Guillou förstod vilken industri han skulle dra igång
...när han började skriva dessa böcker. Det är en fantastisk research som ligger bakom och historiska fakta vävs in i den fiktiva berättelsen på det mest otroliga sätt.
Vilket väl i och för sig är ett av skälen till att åtminstone skaraborgarna kan göra så mycket av sagan nu, efter berättelsens tillblivelse. För allt och alla har verkligen slagit mynt av detta.
Inte bara att olika platser har fått ett enormt uppsving.
Vykortspressarna går för högtryck, smyckestillverkare har en liten guldåder i detta
och mejerierna gör Arn-ost... en lagrad variant och en extralagrad...
Det finns även en Birger Jarl-ost ;)
Och även om jag nu, 1100 foton och 10 dagar senare, har kommmit hem från mina steg i Arns fotspår... så lär nog traktens åkare fortsätta låta sin bilar rulla i Arns Hjulspår....


Kram Annicka

Kommentarer
Postat av: Maria

Det var det längsta blogginlägg jag någonsin läst!!! Och när jag kommer till slutet ser jag att jag måste ha gått in här precis när du la upp det :)

2008-08-26 @ 14:28:39
Postat av: Annicka

Maria: Jag lovar att det var det längsta blogginlägg jag någonsin skrivit ;)

Och ja... det var ju inte många minuter emellan ;)

2008-08-26 @ 14:51:39
Postat av: Neta

Ja långt var det och för mig fullt av nostalgi men det visste du ju...

Grämer mig fortf att jag inte tipsade om Kommandobryggan i Forsvik... både den "balkongen" och trädgården är värt ett besök bara dom. Fattas absolut ingenting i svensk sjöhistoria där.

2008-08-26 @ 15:08:41
Postat av: Annicka

Neta: Ja, jag fick ju en liten hint här och där under resans lopp om att det fanns nostalgiska inslag :)

Och Ja, det hade varit kul att se det också... men det går väl fler tåg... eller åtminstone fler båtar till Forsvik ;)

2008-08-26 @ 15:51:19
Postat av: jappe

Humm är de inte snart dax att tänka på de vi pratat om tidigare ????

Sen väntar ja med Spänning att läsa om fredagens äventyr MED BILDER ;-)

Kram Jappe

2008-08-26 @ 17:54:17
Postat av: Annicka

Jappe: Kanske ingen som är särskilt intresserad av mina Arn-resor bland förläggare ;)

Tänk... Vissa bilder har så lätt att komma bort i hanteringen så... ;)

2008-08-26 @ 22:08:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0