syssis

   

Turen idag började vid Ruvallen...

...är en mening med viss modifikation i sanningshalten... för innan äggmackan vid Ruvallens fäbodvall intogs, hade en ganska diger sightseen gjorts vid både Flatruet och i Ljungdalen.
Måste dock hävda att Flatruet med sin landets högst belägna landsväg, sina enorma vidder, sin spikraka och kilometerlånga väg tvärs över en halv fjällvärld imponerade ganska mycket mer, än Ljungdalens inte ännu så vinterupplivade lilla samhälle...

   

Vandringen som sen tog sin början efter äggmackan vid fäbodvallen blev en hisnande promenad i den Härjedalska fjällvärlden. Första anhalten utgjordes av hällmålningar.
Hällmålningarna i sig vet jag inte om jag förstod mig på, men platsen de fanns på behövdes inte många sekunder för att förstå att den var vacker.

  

På vägen dit jobbade jag ganska hårt på att hålla jämnt tempo med Dan och Camilla.
Problemet med att ens försöka hålla jämna steg med Dan och Camilla är inte på minsta vis konditionsrelaterat -utan enbart att jag inte på minsta vis hinner med att kolla in naturen då!!
Och hur dom hinner med att se något annat än upp... för stenar och trädgrenar... är för mig en gåta ;-)

Trixet för att komma undan det där fenomenet heter kamera...
Kameran gör det nämligen legalt att stanna upp och skylla på att något objekt eventuellt skulle göra sig på bild om man bara tittar efter lite... ett bär eller så... ;-) Bären blev dock genomskådade som motiv, när det enmiljonfyrtiofjärde "bäret" fotograferades ;-)
Men vad gör väl det... jag hann ju med att ta in naturen i alla fall... :D

Efter Hällmålningsanhalten kom en ganska intressant stigning som skulle övervinnas...
Kan säga att UTAN vetskap om hur brant det var och hur länge -så gick det ;-)
Men jag undrar om det inte borde vara i lag förbjudet att glömma sätta en motsvarande skylt (fast omvänd)  som fanns längst upp vid stigningen: "Varning för Brant utförslöpa"
-Jo tack, vi vet -vi har just gått uppför den branta utförslöpan!! ;-)

 

Nåja, till slut nåddes i alla fall anhalt  två: "Evagraven" -en sprickbildning som blivit till en enastående kanjon mitt i fjället. Det var ganska magnifikt att stå vid kanten och titta ut över den sprickbildningen. Det var en ganska magnifik hisnande känsla som infann sig i magen också ;-) Det var nämligen LÅNGT ner!!!

   

Vid Evagraven passade vi på att äta sockerinvirade pannkakor... Vet ni hur gott det är med sockerinvirade pannkakor när man befinner sig på ett fjäll i solen med alla höstfärger omkring sig och en utsikt värd sitt namn ;-) Lite plåster på såren efter den branta utförslöpe-bergsbestigningen är det i alla fall...

   

På listan över dagens anhalter stod som nummer tre: Fiskhålsgraven.
Liksom en annan Evagrav fast för fisk skulle man kunna säga ;-) Den kanjonen ska tydligen ha brutits av isen på istiden och numera fortfarande innehålla fisk härstammande från den tiden. Mycket fascinerande plats. Fisk såg vi också.
Efter detta handlade det bara om att ta sig tillbaka till utgångsplatsen. Vilket var en fantastisk vandring i sig. Spångade leder över blötmark och upptrampade stigar efter ansenliga antal vandringssteg tagna före våra...

Så... även denna dag nådde till slut sitt slut och vi kunde nöjda åka hem till stugan för att i lugn och ro duscha och äta en välförtjänt middag. En middag som idag bestod av Paltbröd i vit sås och stekt fläsk... Vet ni hur gott det är med paltbröd i vit... jodå... gott som palt!! ;-)



Som sista händelse idag kan nämna att jag nu är en god andraplatsinnehavare i Trivial Pursuit.
Endast slagen av Dan -som plockade tårtbitar fortare än på finare kalas.
Själv intog jag silvermedaljen med glänsande kunskaper i en fråga -som jag redan har glömt!
Men det var nog nåt bra... ;-)


Kram Annicka