syssis

   

Tacokväll och dans till Lunkans dansotek

Snön föll ganska vackert hela dagen, solen lyste med sin frånvaro och dimman hade lagt sig lägre än husgrunden. Men vad gjorde det när stämningen ändå skulle komma att stiga upp i tak och förgylla min lördagskväll på allra bästa sätt.
Det vankades både mat och dans och trevligt sällskap -så vad kunde gå fel liksom ;)

Det började med att Gunilla och Roine kom från en liten metropol i Hållnäs...
Eller nåja... metropol och metropol, men dom kom susandes från Hållnäs i alla fall ;)
De hämtade upp mig för vidare färd till Anne-Li och Dan. Och för att göra en lång historia kort, så var Anne-Li och Dan's vardagsrum samordningsplatsen för ett gäng glada individer som då passade på att avnjuta glögg och en rad skratt ;)

Målet för kvällen var sedan Morkarla bygdegård -en fantastiskt fin liten bygdegård, belägen ungefär mitt ute i ingenstans. Lite mingel till en början och med sådana där trevande "jasså-är-du-också-här-vad-kul-kommentarer" ni vet, som haglade i lokalen ;)

På givet kommando av Anders (toastmaster för kvällen) blev det så äntligen dags att bänka sig vid borden och sitta ungefär så länge att rumpan lagom hann känna vilken temperatur stolsitsen hade... bara för att därefter gå som förstabord till det bord där maten var placerad.
Tacobröd i botten, åsså lite grönsaker ovanpå, majschips, röd lök och å lite mer grönsaker, tacokryddad köttfärs och gula majskorn och ost uppe på det, åsså toppa med lite salsa och nåt gräddfilsliknande allra sist... Pilla upp en Jaffa apelsin med ena handen och sen tillbaka till bordet...

Vid återanländande till bords så skulle anrättningen förvandlas till en liten fint invirad tacorulle...
-ni vet en sån där rulle som man kan ta i ett fast grepp och äta med båda händerna...
Hahaha... Jo tjena!! :D
Har ni nånsin försökt göra en fin liten invirad tacorulle av nåt som ser ut som en välfylld panpizza redan från början?? Då vet ni vad jag pratar om: Man äter den helt enkelt rakt av med kniv och gaffel -för att minimera kladdandet med fingrarna :D

Fast vad Anne-Li och Kjell sysslade med där en stund är det fortfarande ingen som vet?!
Ett är i alla fall säkert -det fanns tillräckligt med mat för att dom inte skulle behöva 
slåss om samma tallrik!! ;)

Nåja, ingen verkade lida särdeles under måltiden, utan åt glatt och fortsatte att ägna sig åt att skratta åt allsköns ting.
På min högra sida hade jag Niklas -en synnerligen trevlig nybekantskap och delsambo med Siri, med vem jag lyckades hitta bl.a dans och Astra Zeneca som gemensamma punkter här i livet.
På min vänstra sida hade jag Gunilla... och är det nåt jag är bra på med ihop med Gunilla så är det att skratta -av den där hejdlösa sorten liksom... ;)

Av någon outgrundlig anledning blev Linköping ett engagerat gemensamt samtalsämne där på vänsterflajen ;) Fick veta att sonen nyligen avlagt visit i just Linköping men att han, ungefär tre minuter efter hemkomst till Uppland igen, hade blivit förbjuden att ens tänka tanken på att flytta dit... -Å det tror mamma Gunilla att mamma Gunilla får vara med och bestämma över?? ;)
Mamma Gunilla fattar galoppen direkt och klipper i rappare än tåget: 
-Tycker jag absolut...hade en tillräckligt besvärlig förlossning!!

Hade i samband med detta uttalande uppenbara problem att hålla majskornen på rätt
sida om struplocket ;)

Men ingen middag utan lite "på-sidan-av-tok"!! Och heter man toastmaster Anders så finns det alltid något sådant på lut... Ämnet för dagen gick helt tidsenligt korrekt i Melodifestivalens tecken.
9 låtar och 9 frågor och 9 svar med anknytning till varandra.
Därefter en utslagsfråga och jag gillade verkligen karaktären på den utslagsfrågan ;)

Församligen fick ett tydligt direktiv att lyssna nogsamt på hela låten, vilken för övrigt var "Michelangelo" med Björn Skifs. 
Någon bordsgranne längre bort var helt övertygad om att vi nu skulle få svara på vilket tredje ordet i andra versen var... eller något i den stilen... ;)  Men icket!!  Frågan löd:
Om man dansar ett steg på varje taktslag hela låten igenom... -hur många steg har man då tagit totalt när låten är slut :D

Jo jo, klura på den ni. Det blev i alla fall ett intensivt räknande i lokalen och trummande mot bordet och pannan i djupa veck... Möjligen bortsett från Gunilla då -som roades mer av att titta på vuxna människors engagemang inför just denna grannlaga uppgift :D

Själv hade jag en kortare överläggning i huvudet om att låten nog gick i 140 bpm (taktslag per minut) och att låten säkert var någonstans kring det normala 3 minuter lång...
Räknade ut på papper och skrev ner svaret, lämnade in lappen och bad en bön ;)
Jag kom 2:a i tävlingen på den överläggningen...*stolt*... Tveksamt dock om insatsen förtjänade den placeringen -men jag fick ju höra mitt namn ropas upp i alla fall... :D

Efter detta lilla spektakel drogs borden unden mot kanterna i lokalen, Lunkan seglade in och drog igång sin anläggning och dansen tog sin början. Och den fortsatte tills Lunkan hade fullföljt sitt åtagande till fullo... Vilket skedde vid strax efter kl. 01 -fullt normal ordning för dans ;)
Gammal och ung mixade i en salig blandning, duktiga dansare blandat med nån enstaka kavaljer med uppenbart rundade dansskor under. Fast alla med konstanta och glada leenden...
Det kan ju göra kvällen för vem som helst!! :)

När kvällen nått sin ände tog det sina sedvanligt ungefärliga en halvtimme-trekvart att prata och krama sig ut ur lokalen. Rutinerat byta till torr tröja och skifta dansskor mot ytterkängor för att inte frysa ihjäl på vägen hem. Sedan åka hemåt lycklig i hjärtat efter en rolig kväll -nöjd över att inte vara med i festkomittén och behöva börja städa då.
Ramla in hemma och nyttja närmaste kvarten åt att få kroppen att bli lite mindre salt på utsidan ;) På med pyjamasen och krypa till kojs!!

Ett litet Tack till alla ni som var med!!

Kram på Er!
/Annicka