syssis

     

Det vilar en viss känsla av hemvävd präktigthet över hemkokt sylt

Men jösses vad gott det är!!
Jag hade förmånen att få plocka björnbär i en mängd om fyra liter häromveckan.
Tackar familjen Neta för detta! Vad dom inte vet är att det förmodligen plockades fem liter... en liter liksom bara försvann -lika snabbt som efterrätt på maten. Det är kanon att kunna skylla på att bären måste fotograferas på plats ;)
Men jag åt bara dom nästan övermogna förstås!! *änglagloria*
Och med tanke på hur mycket bär som lämnades kvar, så kanske inte tilltaget upptäcks heller ;)

Nåja, hur som helst skulle det bli sylt av alla bären. Så glad i hågen åkte jag hem och slog upp gammelfarmors kokbok för att se hur man gör. För gammelfarmor lär sannolikt ha kokat sylt i mängder i sina dagar -så det borde bli bra!! *nöjd med idén* 
Grejen med att slå upp gammelfarmors kokbok är att den skrevs år 1842 och är baserad på att sylt kokas över eld och konserveras med hjälp av väldigt mycket socker och konjaksindränkt pergamentpapper. Därefter förvaras i jordkällare över vintern.
Kan säga att mina förutsättningar ser lite annorlunda ut!!

Nåväl -så här skulle det i alla fall gå till:
De bär som skola syltas böra vara av bästa beskaffenhet och plockade vid torr väderlek, mogna men ej övermogna (se där -bra att jag åt upp just dom då) Sockret ska också vara av bästa slag. Endast till lingonsylt eller till enklare sylt kan krossocker användas.
Emaljerad gryta användes bäst (om kopparkärl användas måste dessa blankskuras strax innan syltningen börjar) Skumsleven måste också vara emaljerad altternativt av silver. (trä kan jag å det varmaste avråda ifrån -om ni inte vill ha en väldigt mörkt röd nederdel på sleven efteråt)

Bären rensas (från kvistar och stenar får man veta) och sköljas hastigt i "vid" sil och få avrinnas. I en emaljerad syltgryta nedläggas bären varvtals med hackat socker och få stå övertäckta 24 tim. Grytan uppvärmes då sakta, flyttas sedan på elden för att sakta koka upp.
Då avlyftes grytan och skakas litet, så att allt skummet flyta upp och kan borttagas. Grytan sättes åter över elden och bären få koka i 30 minuter under försiktigt skakning och skummning.
Vid mindre mängd socker är det också nödvändigt att tillsätta litet Salicylsyra.
Därefter öses sylten i varma rengjorda burkar, sköljda i litet konjak och får svalna på skyddad plats tills dess den kan överbindas med det konjakinklappade pergamentpappret.

Sylt förvaras torrt och svalt -fukt gör att den möglar och värme att den jäser.
Skulle sylten mögla borttagas alla mögelfläckar omsorgsfullt och kanten på burken torkas med linnelapp doppad i hett vatten. Därefter ombindes burken på nytt.
Om sylten jäser, måste den kokas om och man tillsätter lite mer socker. Om sylten då sockrar sig (?) tillsättes lite extra vatten vid omkokningen. Upphälles därefter i nyrengjord burk.


Phu!! Vad säger man??
Finns det inget smidigare sätt än denna syltkokningslära anno 1842??

      

Joho då!
Ner med de sköjda bären i en (i yes) nydiskad teflonkastrull. Sätt på plattan.
I med Dansukkers syltsocker (som innehåller både socker, pektin och natriumbensoat -allt i ett!)
Koka i fem minuter, ta bort skummet, häll upp i burkar och:
NJUT av sylten till Frödinge ostkaka och grädde en kvart senare!! :)
 



Kram Annicka