Bowling och badrumsbygge
Förra lördagen var det dags igen
Det var säkert 10 år sen sist. Eller i alla fall var det tillräckligt länge sen för att jag inte ska komma ihåg när det var. Anders, jag och barnen bokade käckt en bana på bowlinghallen i Norrköping och åkte dit glada i hågen i ett uschligt blåsigt och grått vårväder.
Men innomhus gjorde ju inte det någonting :)
Käglorna är större än man kan tro, när man ser dem på en bowlingbanas avstånd... men å andra sidan ska de stå pall för ganska stora bowlingklot också ;)
Eller ja... stå pall ska dom väl inte, eftersom det är varje bowlingspelares dröm att gå en hel match med bara strikes... Men när det kommer ett klot som väger multum och smachar rakt in i den där formationen av samlade käglor, så är det ju ett under att de håller över huvud taget :-)
Vi som inte är bowlingspelare till vardags (och inte har en sån där fin väska med plats för tre klot och en liten handduk och vattenflaska) har bara att välja klot i rännorna som finns uppradade bakom banorna. Tar man en rosa, så blir det precis lagom för annickisk armstyrka -det gäller bara att hitta en kula med lagom stora hål för annickiska fingrar också. Det är så trist när klotet stannar kvar för att tummen sitter fast i hålet ;)
Skor är också en egen historia. Sådana får man låna gratis -det är bara att leta upp ett par som passar! Och det finurliga med dom är att man behöver inte tala om för sin omedelbara omvärld vilken skostorlek man har... Det finns nämligen inte en chans att man kan hålla den detaljen hemlig... ;-)
Christoffer kollar nogsamt resultatet efter avslutad familjematch och konstaterar att "pappa vann stort, typ" ;) Vi hoppade över att ta en drink i baren, men det blev i alla fall en god eftermiddagsfika på plats innan vi åkte hem igen. Inte så dumt det heller.
En liten vända till Cupolen i Linköping hanns också med. Söndagsdans till Micke Ahlgrens efter en dag i Östergötlands hittills vackraste och varmaste vårväder. Det blir ju inte så mycket dans nuförtiden. Jag vet inte om jag saknar det speciellt, men det är kul när det blir av. Och kanske blir det lite mer nu när Anders börjar tycka att buggkursen givit litegrand i alla fall.
Badrumsbygget går vidare. Nu är det i alla fall färdigreglat om man bortser från stål-konstruktionen som ska stadga upp underifrån. Den ska konstrueras på plats i pannrummet har jag förstått och när jag tittar in i pannrumstaket och ser alla rör och ledningar där så är jag glad att jag är... sjuksköterska... ;-)
Det har i alla fall blivit ett ytterligare ett hål i hallväggen precis som jag tänkt... ja, som jag tänkt alltså... Anders och snickarna tittade lite underligt på mig när jag kom med den önskan.
Men jag har tänkt att den där ladugårdsdörren som jag hittade på höskullen för ett tag sedan skulle fixas till och sen täcka hålet i hallväggen.
På dörren ska det bli en spegel och bakom dörren ska det bli en liten, ca 30 cm djup, platsbyggd garderob. Kanonbra att förvara hattar och mössor i... å fingervantarna till vintern...;-)
Och bara pojkarna hade förstått vad hålet skulle resultera i och fick börja mäta, konstruera och planera bygget så blev de nöjda igen och funderade inte så mycket på grundidén längre ;-)
Rören för vatten och avlopp börjar också hamna på sina rätta platser. Rörmokar'n har dessutom världens sötaste lilla dotter som var här och åt lunch i fredags... Ja, hennes mamma också för den delen. Mycket trevligt!
Lilltjejen fick däremot de strängaste order av pappa rörmokar'n att inte ens fundera på att bli elektriker när hon hittade en liten avklippt kabelsnutt att klia tänderna mot...
Medan elektrikern i huset gladeligen gav bort kabelsnutten utan att blinka en sekund... ;-)
Som sagt mamma Helena och jag ägnade oss åt att äta lunch... ;-)
Kram Annicka
Åsså var det påsk igen
Isen ligger kvar men snön har haft det tufft
Ja, snön har sannerligen inte haft det lätt i de senaste dagarnas plusgrader, solsken och under stundom väldigt friska vårvindar. Av de 1.20 meter snö som ramlade ner under december, januari och februari är det nu bara de is-sammanhållna kristallerna i kanterna kvar.
Och det är ju så att man jublar inombords när barmarken knastrar under fötterna där snön knarrade för bara någon månad sedan... :-)
Och igår när jag var ute på en liten promenad innan kvällspasset på sjukhuset så infann sig känslan av att vilja göra ett äkta "Ronja-Rövardotter-vårskrik"... Men sen erinrade jag mig att det faktiskt fortfarande bara var mars igår, så jag avstod ;)
Idag är det dock april... första april! En dag då man kanske i största allmänhet bör se upp med de uppgifter man möjligen får ta del av under dagen. Östgötacorrespondenten (allmänt kallad Corren) upplyste imorse den östgötska befolkningen om att Göta Kanal håller på att brista i vallarna på sina håll och att man i vår är av nöden tvungen att göra en "genväg" på kanalen. Denna kanalgenväg ska enligt digert journalistisk research handgrävas av interner och militärer... :D
Jag vet inte om den var bättre eller sämre än den uppmaning som gävleborna tycks ha fått om att åka ut till Bönan och hämta lite snö... i hopp om att badvattnet inte ska bli så kallt i gävlebukten i sommar... Ja -vem vill bada i kallvatten liksom ;)
För övrigt händer det en del hemma just nu. Vi har just anlagt ett kontor suturängvåningen på gården. Norrfallets Elektriska måste ju ha någonstans att ta vägen nu när det har blivit ett kommanditbolag. På altanen har vi också anlagt ett bygglager för vårt eget badrums stomme. Det ligger hur mycket reglar som helst där nu och väntar på att snickarna ska komma och snickra upp dem på tisdag. Och förr i världen kan jag säga att jag inte hade den blekaste aning om vad en "145:a" var... men nu har jag full koll på att de ska ligga om "cc 30" i golvet... 75:or har man i väggarna om man ska ha kakel utanpå... och det roliga är: jag fattar till och med vad det innebär... =)
Själv är jag dock mest nöjd med att allt inredningsmaterial numera finns hemma, bortsett från ett litet runt pivå-hängt fönster, som inte snickeriet i Vimmerby tänker släppa ifrån sig förrän i slutet av maj... Men vem tusan har sagt att man måste se ut medan man duschar...
Ingen! Inte FÖRE sommaren åtminstone... ;) Sen kan man ju alltid ha åsikter om ny- tänkandet kring att ha ett badkar i köket... men som rörmokar'n sa:
Ni har ju i alla fall plats!... Klok man det där... ;)
Två nya saker till som hänt i den här hörnan av världen är att vi förra måndagen fick en pelletsbrännare installerad -av Hasse! Hasse är en kul och trevlig prick vilken har ett företag som han valt att registrera som Allmaskinsservice AB...
Perfekt!! Hasse -jag har en symaskin... ;-)
Varpå Hasse satte sig tillrätta på huk i vårt pannrum, drog upp glasögonen i pannan, log under luggen och upplyste mig om att det mest korkade han hade gjort som egen företagare var när han döpte företaget till just allmaskinsservice... Där dog mina förhoppningar om symaskinen och jag bestämde mig för att bara vara glad över att Hasse jobbat med vår typ av pelletsbrännare i mer än 12 år! :)
Den andra nya saken som hänt är att det kommit en ny elektrikerbil på gården. För de upplysta så blev det ju bara skrot av den förra efter att den sammanstrålat med en rumänsk lastbil på en E4:a. Och nu med facit i handen och mindre revbensont vid skratt, så blev det ett väldigt lyft för elektrikern som tillhör bilen. Att jag fick posera utanför den beror enbart på alla kuvert som jag håller i handen. Det ser lite lagom sekreteraraktigt ut på nåt vis. Och visst...229 frankerade kuvert är nog väldigt sekreteraraktigt -fast min största bedrift var nog att posta dem ;)
Skärtorsdagen är snart till ända. Påskpyntet är framplockat -jodå vi hittade nån kyckling och nåt ägg o lite fjädrar när vi inventerade vårt gemensamma förråd av påskprylar... ;)
En och annan påskkärring har jag också lyckats se -även om det mest var sådana som nappat på Ica Maxis kampanj om att alla barn som kom utklädda till påskkärringar fick ett varsitt påskägg :) Långfredagen ska här bjuda på sol och vårlikt väder...
Både Anders och jag är lediga då, så vi tänkte njuta av ledighet, god mat och påskgodis
och vi hoppas att ni gör det samma!
Och med dessa rader vill jag önska alla en Glad Påsk!
Kram Annicka
Tycka vad man vill om Facebook, men när man hittar f.d grannar som man inte sett... sedan dess... så är det väldigt roligt! :D
Takdropp och PVK
Kanske finns det något sorts hopp nu
... om att det ska våras, även om paddocken inte går att urskilja i snön.
För bara någon vecka sedan såg det dock ut som på bild nummer ett och två här nedan och det kändes som om det var rätt långt till varmare tider. Vi bara skottade fram gården, bilarna och veden hela tiden.
Men så plötsligt kom årets första dagsvarmgrader och solen tittade fram.
Det underlättade i och för sig bara humöret, för som kronan på det verket töade snömassorna ner från ladugårdstaket och det blev minst sagt trångt på gården.
Så nu är vi glada varje dag ingen bil fastnar mellan eller i någon snövall ;)
Men säga vad man vill om snö, men när solen lyser på den så är den ju skimrande vacker.
Och häromdagen hade jag dessutom några minuter (som visst samlade ihop sig och blev 1½ timme) till övers och pallrade mig ut med kameran och kollade in formationer på snö- och iskristaller. Otroligt läckert! Tiden bara rann iväg och till samlingen av bilder tillkom ganska exakt 87 stycken... sparade... inte tagna -sparade! ;)
1) Takdropp från farstukvisten... precis innan droppen har droppat.
2) Ur en halvsmält snöhög.
3) Istappar i slänten mot sandbanken.
4) Kontrast mellan den vita snön och den klarblåa himlen.
På jobbet går det sin gilla gång. Igår agerade jag provdocka för pvk-sättning.
Pvk står för "perifer venkater" och betyder en sån där kanyl som man kan få dropp genom.
Jag har så stickvänliga kärl, så det är tacksamt att som student öva teknik på dem... :)
Den här gången var det Monica som lyckades alldeles perfekt med detta övande under överinseende av syster Camilla.
Kram Annicka
Vintern fortsätter
Vintern verkar ha kommit för att stanna
I alla fall så verkar minusgraderna vägra släppa greppet om våra vinterdagar.
Imorse kändes det i och för sig som det första mildvädret gav sig till känna och som nån klok människa sa på radion igårkväll när jag åkte hem:
Har det varit 22 grader kallt i flera dagar, så är -7 inte kallt längre ;)
Och i Norrfallet kl. 05.25 imorse var det bara -2.8, så det kändes som om man snart kan krama
snöbollar igen.
Å andra sidan är jag inte helt säker på att jag vill att all den gnistrande frosten ska försvinna på träden eller det vita snötäcket som ligger så vackert över ängarna. Det är ju som att färdas i ett julkortsmotiv hela tiden... och detta sett mot utsikten av skitiga vägar, grått överallt och våt modd så föredrar jag nog, om så inte 22 minusgrader, så i alla fall -7.
Det går ju att klä sig mot det.
Helgdagarna är nu verkligen över och alla tomtar och stakar och julgransglitter är bortplockade. Fick till och med lite julplundringsgodis den här gången. Det har jag inte fått på de senaste 25 åren tror jag. ;) Plantagen fick också bidra med lite nytt i blomsterväg, för att fylla upp tomrummet efter adventsljusstakarna och julgranen.
Ett stort tack till Annika och P-O för presentkortet på nämnda affär! :)
Sen när man som bäst slagit sig till ro efter allt avjulande och i tron om att man ska få dricka en kopp kaffe... Det är då man upptäcker den...
Julkulan som envist hängt sig kvar i kökslampan!! ;)
Den kulan ska få ett nytt hem i famnen hos tomtemor i väntan på nästa jul. :)
Kram Annicka
Å så blev det 2010
Jul, nyår och pulkabacke
Jaha ja, så har det då hänt igen -det har blivit nytt år. Vi har ju också återigen bytt decennium.
Och så här bara ett par dygn in på det nya året känns det fortfarande lite märkligt att skriva 2010.
Jag minns en film (låter som om jag skulle vara född på 1800-talet, men jag är i alla fall från slutet av nittonhundra:-)) från när jag var liten, som var i genren science fiction... Inte min favorittyp av filmer och jag kommer inte ihåg vad den hette -men det jag kommer ihåg var att det som var science fiction i den filmen utspelade sig 2013!... DÅ var det SÅ LÅNGT in i framtiden... Nu blickar vi ditåt om bara 3 år ;)
Nåväl det ska till 3 julaftnar till också innan dess, så jag tänkte nöja mig med att uppehålla mig en stund vid den som var 2009. Tanken var att tillbringa den i Tierp med start hos pappa och Gittan och sen fortsätta till Mamma och Mats. Och under kvällen innan skulle vi så käckt bara mysa och packa lite kläder inför helgdagarna.
Jo, tjena... det blev allmänt röj, vedintravning och ingen packning!!
Och när vi så kom till punkten mys, så blev det en stund vid tv:n och lite vacker julkonståkning på skridskor... ja, för dem som åkte och för den delen av publiken som höll ögonlocken öppna alltså... Anders och jag somnade så gott lutade mot varandra och bytte, efter två timmar och nackspärr, plats från soffan till sängen.
På julaftonen kokades sedan tomtegröt, eldades, packades och det där med att sitta med en kopp kaffe och bara ta det lugnt de sista fyrtio minutrarna innan avfärd kändes mest som att det var lika bra att sluta tänka på ;) Men tro't eller ej, men vi var iväg bara 50 minuter senare än vi egentligen hade planerat. Och i slutänden blev det inte nån större skada skedd... vi missade bara 9 minuter av Kalle Anka och inte så mycket som en enda prinskorv eftersom maten skulle intas EFTER Kalle Ankas jul.
Och som för alla barn i alla tider så äter vuxna mat alldeles för länge... tänk att vuxna inte kan lära sig någon gång att julklappar borde delas ut i samma sekund som barnen pillat i sig sista köttbullen. Potatisen kan väl i värsta fall också vara och Jansson frestelse är ju ett fullständigt onödigt påfund...;)
Men det blev i alla fall lite julklappsutdelning till slut. Jenny fick vara tomtens stand-in detta år ;)
Egentligen var det inte förrän efter detta som julefriden satte in på allvar. Och julafton övergick så småningom i juldag. En väldigt lugn och beskedlig dag också där vi hann med att träffa Frank en vända som var här på besök över julen. Det var kul att träffa honom igen! Det blir ju inte så ofta när man bor 110 mil ifrån varandra och har två landsgränser emellan.
Sen bar det i alla fall vidare till nästa ställe, nästa bord med julmat och nya julklappar. Jag kan säga att just mat är absolut inget vi har lidit någon brist på någon gång under den sista en och en halv veckan. Men så känns ändå mysbyxorna som mest bekväm just för tillfället också ;)
Fridfull tillvaro även här och första gången sen jag träffade Anders så såg jag honom läsa en bok... eller ja såg och såg... men varje gång mina ögonlock tittade upp så låg han i alla fall kvar med julklappsdeckaren framför näsan ;) Under tiden för vilan hann min mamma göra mat, förbereda mat för ytterligare gäster dagen därpå, åstadkomma rabarberpajer och fixa efterrätt... Men jag tyckte verkligen att vi hade kommit överens om att tiden kunde stå stilla en liten stund denna annandag... men icke, så jag är glad att jag åtminstone hann med att skala potatisen.
Den icke-julmatsinspirerade middagen var i alla fall väldigt god och de varma bananerna med sirap och philadelphiaglass smälte bokstavligen i munnen och gjorde därefter ett tappert försök att trängas med i övrig mat i en redan överfull mage...
Men precis som varje år före detta, så är julhelgen bara tre dagar lång och efter tre dagar var det dags att lämna den upplänska slätten igen, till förmån för... att få skotta lite snö!! Herre Gud i himmelen vad snö det hade ramlat ner i Östergötland under dessa dagar. Och är det något man inte riktigt längtar efter, när man är som lugnast och goast och mättast och gladast är nog att behöva skotta sig in till sitt eget hus någon timme före midnatt med vetskapen om att hela bilen är full med saker som ska in. Och den som trodde att det var någon sorts fjäderlätt pudersnö som trillat ner kan omedelbart tänka om... för nehepp 3 dm blytyng blötsnö var det vi hade att göra med... Nåja, en gångbar ränna gick ju bra... resten tog vi med plog dagen därpå. Inte för att snön var lättare att hanskas med bara för att det blev dagsljus men det kändes ju roligare ;)
Men vi hade en mysig "tredje jul afton" med de egna barnen sen i alla fall!! :)
Och "pappa" har i princip sträckläst sin första julklappsbok! ;)
Det som var bra med all denna snö var att det blev en cool pulkabacke från huset och ner i paddocken... Den backen har sett många vurpor de senaste dagarna... för att inte prata om Lola och Zäta -hästarna som går i hagen nedanför... Jättenyfikna på vad som händer i backen och med språng bort från densamma varje gång det for en hojtande människa ner för den...
Liten människa eller stor människa verkade vara av underordnad betydelse.
För jag kan upplysa om att stora människor också for en hel del upp och ner i backen... fast just under nerfart var de stora kanske inte fullt lika gracila som de små ;) Men kul hade vi! :D
På nyårsafton kom Fredrik och Amanda till oss. Och kvällen flöt på i stilla mak, som en nyårsafton kan göra när man firar den i hemmets lugna vrå. På menyn stod det fläskfilé i mangochutneysås och potatisgratäng och till efterrätt en vaniljpanacotta med vit choklad. Gott!
Sen fanns det snacks, godis och ost & kex så det räckte åt ett helt kompani... i alla fall så det räckte och blev över åt 6 godisglada deltagare och som hade en hel kväll att äta på ;)
Av någon outrundlig anledning missade vi champagnen... trots att den kom med ut ihop med glasen när det var dags att öppna tändsticksasken och sätta fyr på lite stubiner.
Men sen som sagt... så blev det till slut 2010... ett nytt år och ett nytt decennium! :)
Jag tror att det kommer att bli ett spännande år och ser med tillförsikt fram emot det!
Kram Annicka
December
En kort glimt av december månads olika händelser
Kort och gott kan man väl säga att december har varit en ganska grå och mörk månad, i alla fall väderleksmässigt sett. Fast vem har sagt att det prompt måste vara tråkigt för det. Det gnistrade ju trots allt till och blev både kallt och vackert en bit in i månaden. Snö trillade det ner också, i såna mängder att traktorn och snöplogen måste fram. Det var i alla fall så Anders såg på det -jag jobbade kväll och lade mig inte i. Nu har också vedpannan fått gå varm både morgon och kväll! Härligt! :)
En av de mysiga saker som passerat var julbordet vid Löfstads slott. En fullständigt underbar miljö att äta mat på. Sen att man omöjligen klarar av att äta mat för precis varenda öre som läggs ut per kuvert -det är det värt! ;) Det blev ju i alla fall en julsnaps! ;) Vi fick också veta att det spökar på slottet. Bestick ligger inte på sina platser och steg kan noteras i den gamla byggnaden... Spännande spökmys -jag skulle vilja vara där när det händer ;)
Sen var det ju dags för huset att städas... nåja, så pass att det dög åt Anders och mig i alla fall -tveksamt om det skulle ha godkänts som julstädning av generationen ovan oss ;) Det pyntdes också helgen före jul. Anders och Linnea hjälptes åt med granen. Stjärnorna sitter av tradition och hävd på tok för högt upp för att åttaåriga små armar ska räcka upp ;)
Christoffer skulle också pilla med grankulorna, men så... av en händelse... loggade det in en... eehm... ja rätt person på Msn, och då var julgranspyntning inte längre så högt stående på listan längre -lite mysigt det med! ;)
Julklapparna var för övrigt prydligt inslagna och lagda under granen i hyfsat god tid för att vara vi och tomtarna står fotfarande på post lite varstans i huset.
Pappas Adventspannkaka lämnas dock inte åt sitt öde -även om det är trevligt på Msn... så just här är det bara Och i sällskap med kompisen Tove smakade den om möjligt bättre denna vacka vinterdag.
När dessa bilder skulle läggas ut var det ännu några dagar kvar till jul, men tiden den tiden gjorde ett litet avbrott i de planerna... så nu har vi hunnit med både julmaten, Kalle Anka och nyårsraketerna... Men den storyn kommer i ett eget inlägg :)
Ha det fint så länge!
Kram Annicka
Skåne tur och retur
Det blev en liten tripp till Granada -folkets park i Lönsboda
Ja gårdagen bjöd på en 70 milsresa tillsammans med Micke Ahlgrens orkester. Antagligen hade de ledsnat på tjatet om bilder till facebooksidan och bloggen på deras hemsida, så de tänkte säkert helt enkelt att nu får hon åka med och ta sina egna bilder... ;)
Å det är jag bra på!!... -det blev styvt 200 stycken! :D
Nu går ju inte alla att använda eftersom orkestermedlemmarna inte alltid förstår att de måste stå stilla just i fotoögonblicket -oavsett om det är just under uppackningsmomentet eller i en tonartshöjning. ;) Dansande människor står inte heller tillräckligt stilla alla gånger! ;)
Fast de sistnämnda har min fulla sympati -av egen erfarenhet vet jag ju att det är precis omöjligt att stå still om det finns musik, ett dansgolv och en kavaljer i närheten ;)
Lönsboda folkets park är en väldigt fin liten park. Mysigt iordninggjort med möjlighet till dans, pubverksamhet och lokal att hålla sammankomster i av olika slag. Man berättade också att parken blivit utnämnd till "Årets Folkets Park 2007"
-vilket kändes mycket välförtjänat.
Det är ganska precis 35 mil mellan IKEA i Linköping och Folkets Park i Lönsboda. Och det var vid IKEA som jag blev upplockad för vidare färd nedåt landet. På sätt och vis kan jag ju själv höra hur galet det låter med 35 mil enkel resa för lite dans en söndagskväll...
Men till mitt försvar måste ändå läggas till att det var ju det där med fotograferingen också då,
-jag har ju trots allt ett uppdrag med alla dessa bilder ;)
Sen är det nog tveksamt som gossarna Ahlgren hade godkänt den första bilden här i raden ovan om de hade befunnit sig i vaket tillstånd ;) Jag har dock full förståelse för att de inte visade sina vakna sidor just här: spelningar i hur många dar som helst i sträck som toppades med en extrainsatt kväll i Stockholm i lördags, tre timmars sömn i Nyköping innan upplockande av dansintresserad fotograf i Linköping... Det är legalt att vara en smula tung i ögonlocken då ;)
Det lämnade dessutom utrymme för mig att studera skulpturerna i Huskvarna och sjukhuset i Ljungby på vägen... till exempel... ;)
Fast väl framme i Lönsboda city kvicknades det till ganska raskt ändå, får jag väl ändå lov att tycka... Men så vankades det mat också!! :D Micke först i korvkön och Kent inte sent därefter. Petter lät i alla fall den stackars lilla killen komma emellan med sitt tänkta läskinköp innan han också rättade in sig i ledet för matudelningen.
Möjligen kan man ha åsikter om gourmékänslan inför just denna måltid, men Jörgen och Micke lyckades förmodligen döva det med riklig mängd ketchup och personligen kan jag se det som en praktiskt källa till nödvändigt näringsintag! ;)
Väl framme vid parken sedan fick vi dock en rykande het och god kopp kaffe!
Macka och pepparkaka för den hågade.
Här serverat av Maria, som i och för sig har vanan inne att servera -fast inte på folkets park i Lönnboda utan hemma i Klippan. Igår var hon dock på genomresa, på sin väg hem från en semestervecka och passade på att stanna och dansa ett slag. Himla roligt att träffa henne!
Kaffedrickandet var hur som helst en parallellgärning med uppackandet av alla musikaliska ting som ryms i släpet till den vackert motivlackade Chevroleten. Och jag vet inte hur många gånger jag har förundrats över hur dom orkar. När jag kommer till min arbetsplats så finns alla grejer jag behöver, snyggt och prydligt placerade på samma ställe där de alltid står... nåja -oftast i alla fall ;) Jag behöver aldrig fundera över sånt.
Å andra sidan -när dom har har bytt om i sin loge och blir synliga för allmänheten, så är dom långt mycket stiligare än vad jag är i min systeroutfit från omklädningsrummet på bottenplan ;)
Och stiliga är de i sina kritstrecksrandiga kostymer och röda slipsar med smakfullt diskreta prickar på. Skorna hörde jag något om att de är av den varmare sorten -jag säger bara:
Lev med det, för dom är snygga!! ;)
Spelar bra i dem gör ni också -fast det gör ni säkert i foppatofflor också... hoppas dock ni har för avsikt att undvika detta utom möjligen vid soundcheck ;-)
Kvällen avlöpte sedan i god dansant anda. Det var ungefär 300 personer som hade tagit sig ut i det gråkulna vädret för att dansa till Micke Ahlgrens. Kul!
Kul också med blandningen av smålänningar och skåningar.
Som en sån där informationen i facket för oviktigt vetande, så kan jag upplysa att om man är upplänning så försvinner uppfattningsförmågan för skånska mycket fortare i dansmusik än vad småländskan gör... eller också var det jag som slumpmässigt hade de mysigaste danserna med skåningar så att orden gled med i dansstegen istället för att registreras i hjärnan ;)
Sen envisas ju skåningarna fortfarande med att ha kvar detta fenomen att man dansar en låt per dans och kavaljer. Personligen tycker jag inte det är det mest finurliga, eftersom bytena mellan danserna är mycket effektiva dans-tids-tjuvar och det är ett enda evigt "jagande" hela tiden.
Nu löste det det sig ganska galant ändå eftersom gårdagens publik visade upp en oerhört flexibel sida om man bara frågade snällt efter en dans till ;)
Så tack gode gud för att de hade demokratisk dans i alla fall!! :D
När musiken ebbat ut, lamporna släckts och dansgästerna fortsatt sin färd genom kvällen fortsätter orkesterns jobb ytterligare en stund. I det läget är det ganska skönt att orkestern är av åsikten att jag förmodligen skulle trassla till mer än jag skulle göra nytta om jag försökte börja reda i kablar, små dosor och knappar. Det betyder att jag får fortsätta att bara vara ledig ;) Fast Maria och jag gjorde åtminstone en gemensam insats med back-dropen (det egna scenväggsskynket) Det lät dock inte vänta på sig att det fanns åsikter om hur detta gjordes också, men eftersom resultatet blev detsamma (och de ändå inte gillar att göra det själv) så slapp vi undan fler gliringar om att kvinnor aldrig får lära sig vika pressenningar på ett praktiskt sätt... ;)
Två timmar senare var det i alla fall dags att avsluta denna dag och lämna Skåne igen. Trettiofem mil hem kändes på något vis längre än det gjorde ner, men när jag blev avsläppt vid IKEA i Linköping var jag ändå ganska glad över att jag bara hade 2,5 mil kvar hem.
Ahlgrens gossar hade ju fortfarande 20 mil framför sig då.
Men vid det här laget vet jag att det ordnade sig för dem med de där sista 20 också och förhoppningsvis har de sovit gott till långt in på dagen!
Tack så mycket för att jag fick följa med. Det har varit en himla rolig dag tillsammans med er!
Ni är goast i (dans-)världen!
Bilder kommer jag väl inte att sluta tjata om, men just för tillfället är jag nöjd ;)
Kram på er så länge!
Kram Annicka
Klinikfest
Som nummer 1 i ordningen i Östergötland
Ja, under den första riktigt kalla vinterdagen var det dags... klinikfest á la öron-näsa-hals!
En intressant tillställning på många vis.
Exakt klockan 18.30 var den röda mattan utrullad utanför Livgrenadjärsmässen vid Garnisonen i Linköping och vi hälsades välkomna in av rader med gamla vapen och avporträtterade militärer av olika rang. Små tomtar och vackra ljus stod också strategiskt placerade lite varstans. En liten tomte upplyste om var herrarnas toalett låg belägen i byggnaden och man kan bara ana att de äldre gentlemännen på de målade tavlorna skulle ha vänt sig i sina gravar om de hade vetat att det numera finns "damernas" också. Tror näppeligen det förekom kvinnor där på den tiden.
Fast säga vad man vill -men nog är det stiligare på något vis med en löjtnant av den gamla stammen när det gäller målade tavlor. Det gör sig liksom inte med dagens grönkamouflerade uniformer målat i olja... ;)
Nåväl -biblioteket var i alla fall mingelrummet för aftonen och en ganska kvalificerad gissning är väl ändock att procenten kvinnor var något litet högre än andelen män i församlingen.
Men icke dessto mindre trevligt för det. Vi hade äran denna afton att stifta bekantskap med vår nye klinikchef -två dagar gammal på sin post. En klinikchef som genast lade ribban genom att... som man säger... dra en fräckis... :D Vi hade också förmånen (tror jag ändå att man måste kalla det ;-)) att se vår avgående klinikchef bakstavligen talat dansa på bortet... :D
Däremellan bjöds vi på skönsång i form av sekreterarnas och sköterskornas egenhändigt författade julvisa. Har fortfarande inte bestämt mig för om det var en vacker visa eller en ren och skär nidvisa ;) Hur som helst avhandlades diverse ämnen som varit föremål för diskussioner under året ;)
Personalen som huserar på plan 11, vilket är de som pysslar med tal- och hörselvård, var inte sämre de. De hade fixat fram en liten grupp som de kallade "Muminpappan och Hattifnattarna"... ;) Deras julsång raljerade fullständigt med vårt datajournalsystem -Cosmic... och tillägnade den sedan till vår verksamhetsutvecklare! Hon sitter nämligen 8 timmar varje dag och sliter med listor, osignerade anteckningar och felnoteringar... sen om det blir någon minut till övers hinner hon med utvecklingen också... nåja, om man nu ser lite krasst på saken ;)
Efter detta var det så dags för läkarnas bidrag till den muntra stämningen. Och jag vill bara säga: Det var två minuter långt, de gick in... och de gick ut... Men jösses i himmelens plättar vilket kul sätt dom gjorde det på... Dom vann faktiskt lite pluspoäng på den grejen! ;)
Öronläkarna när de handlar i bästa Matrix-anda... ja, åsså i läkarrockarna förstås ;)
När vi ändå är inne på ämnet himmelens plättar, så går ju tanken osökt över till aftonens meny. Den bestod av en mycket god marinerad kyckling och rotsaksgratäng (vilket förmodligen inte tillhörde kategorin smalmat) Efter det serverades lite ost och kex. Osten tog i och för sig slut en smula i förtid, men personligen tycker jag inte att det var till någon större nackdel för det innebar att vi fick glasstårta till kaffet istället... och det skulle vi visst inte ha fått annars ;)
Med en väldigt trevlig kväll och många skratt i minnet vill jag säga tack så mycket till alla som engagerat sig i denna klinikfest! Det månne ha varit min första, men jag hoppas att det inte var den sista!
Jag hoppas också att generallöjtnanten på tavlan här strax ovan nu har lite lugn och ro igen och kan försjunka i stilla julefrid... intill den glittrande julgranen med sina glimmande ljus.
Själv gick jag ut i den isande kalla natten och gjorde "inbrott" i min egen bil. Dessan tyckte det var onödigt kyligt och bestämde sig för att frysa ihop låsen.
Men rådighet är en dygd... även om det betyder att man måste ta sig i på ett mycket suspekt sätt genom bakluckan!... och hem kom jag ju... ;)
Kram Annicka
1:a Advent
Jag behövde ju bara lite kontakter till ljusstakarna
Men bor man då ihop med en elektriker, så blir man ganska raskt varse att det inte är temporär skarvsladd över jul och nyår som gäller...
Nope -då klamras nya kablar och dras nya trådar (vars färger betyder olika saker)
för att... lyssna noga nu... styrningen ska bli korrekt!!
För detta lilla projekt ägnas sålunda en hel lördag och en halv söndag i de mest spektakulära arbetsställningar både högt och lågt. Men när köksinredningen började monteras ner undrade jag dock om jag ändå inte skulle ha fixat med skarvsladdarna i smyg... ;)
Å andra sidan har jag också fått lära mig att för elektriker så är el vackert... och när Anders vid vårt mys-första-advents-fika idag sa att: "vad kul det är att få dra lite el åt sig själv ibland"... så förstod jag att jag gjort helt rätt i att inte driva skarvsladdsfrågan... ;)
Resten av helgen har gått i adventspysslets tecken. Ljusstakarna räckte nästan, när vi lade ihop Anders och mina sammanlagda tillgångar i ämnet. Det saknades bara två -i köket!
Så fredagskvällen gick åt till att plöja sig igenom adventshyllorna i så gott som varenda elförsäljande affär i nordvästra Linköping. Det var inte helt enkelt att hitta något som dög... i mitt tycke... Till slut anlöt Anders (efter shopping i glöggbutiken) till detta oerhört viktiga val av ljusstakar... Gissa vad som händer då??
Jo, snabb titt i hyllan åsså peka på absolut den enda som jag inte haft som kandidat över huvud taget! Men den modellen blev det och det är jag mycket glad för -dessa var nämligen av den lite större sorten och gjorde sig väldigt bra i vårt inte så lilla kök!
Sammanfattningsvis står det nu adventsljustakar i alla fönster förutom på kontoret -där mormors stjärna lyser upp med sitt vackra sken. Även ljusslingan på farstukvisten fick en liten bädd att vila på -efter ett litet nyknipsat bidrag från granskogen... ;)
Resultatet? Ja, det blev hemtrevligt och adventslikt... om man bortser från att Kung Bore har glömt att det ska vara snö som gnistar och 8 grader kallt så här års. Inte dimma, duggregn och plusgrader. Men... glöggen var lika god som den brukar i alla fall;)
Kram Annicka
Grått
Men att det bara kan vara så grått??
Ja, nu börjar det kännas som om vädret har ställt in sig på ett och samma läge:
Grått, regn och 6-10 grader varmt.
Och skulle solen av någon anledning få möjlighet att titta fram, så kan man ge sig tusan på att två saker inträffar: antingen jobbar man helg eller också hann man aldrig förstå att det var solstrålar som lyste upp tillvaron innan strålarna täcktes av (citat av patientanhörig från ett då snökristallvitt Boden) den grå militärfilt som lagt sig över stan.. (slut citat)
Fast det finns två fördelar:
Det går inte åt så mycket ved och man behöver inte frysa om nätterna!
Sen när människor påminner mig om att det är första advent på söndag häpnar varenda cell i min hjärna... 8 plusgrader, regn och adventsljusstakar gifter sig inte riktigt i mitt huvud... ;)
Men till helgen ska de upp hur som helst -för adventsljusstakar är ett av det mysigaste jag vet!
Och när jag klev ut genom entrédörrarna till sjukhuset igår, så fanns denna vackra skapelse uppställd precis bredvid... med glödlampor å allt! :)
Kram Annicka
Gustav Adolfsdagen
Slaget vid Lützen
På morgonen den 6 november 1632 låg en tät dimma utbredd över slätten vid Lützen, hvarför Gustaf Adolf måste uppskjuta anfallet...
Ja alla har vi väl någon gång läst texten som inleds med dessa rader. Oavsett intresse för historia tror jag inte att man lyckats komma undan just detta under historielektionerna i skolan.
Kriget avslutades med en seger för Sveriges del, men det uppvägde inte förlusten av konung... och än idag firas Gustav Adolfsdagen den 6 november till minne av Gustav II Adolfs dödsdag 1632 i slaget vid Lützen.
• Dagen har firats sedan början av 1800-talet. I Göteborg har dagen haft stor betydelse eftersom Gustav II Adolf anses som stadens grundare. Han lär ska ha pekat med hela handen och sagt:
-Här skall staden stå!
• Gustav Adolfsbakelserna skapades första gången av konditoriet Bräutigams i Göteborg år 1906 och kan fortfarande ätas just i november.
• I Uppsala firar studenterna dagen till minne av Gustav Adolfs generösa gåva till universitetet. 
• Gustav Adolfsdagen firas även i Finland under namnet Svenska dagen. Gustav II Adolf sågs som en hjälte och frihetskämpe och dagen var avsedd att verka för den finlandssvenska befolkningens sammanhållning och har sedan dess fungerat som ett slags nationaldag för finländare med svenska som modersmål. På Svenska dagen sjungs "Modersmålets sång".
Det är också en stor festdag med middagsbjudningar och underhållning på många håll i landet.
• Åsså till slut vill jag bara säga:
Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg hundrakronorssedeln... ;)
• Sen kan jag ge mig katten på att det var lika dimmigt i Östergötland i morse,
som det var i Lützen 1632... däremot gick det inte lika våldsamt till på öronmottagningen denna dag, som det tycks ha gjort på slagfältet vid Lützen för 377 år sedan ;)
Kram Annicka
Snö, tårta och vaccination
Den första snön har fallit och vi noterar 4 november i almanackan.
Det började med små duniga flingor till förmiddagsfikat. Inte mer än att marken hann smälta bort de små vita fjunen allteftersom de föll. Men så här höll naturen på till dess klockan hade slagit "efter lunch". Det var då de kort sagt lite större lapptäckena började trilla ner från den grå himmelen. Idag har nämligen varit en sån där dag som det aldrig blir riktigt dagsljus på.
När jag sen kom hem kunde jag notera att jag faktiskt bor 118 meter över havet.
För hemma på gården låg vinterns första centimeter nysnö så vackert på marken.
Postlådan hade ett litet fint flor som det nästan var synd att röra... men posten skulle ju in också, så vad fanns det för val?! Kärleksörten som inte har blommat ut riktigt ännu hade ändrat färg och grannarnas grill såg i mörkret ut som att den skulle vara fotograferad i svartvitt... ;)
Jag vet inte om jag är speciellt intresserad av att det börjar falla snö redan.
Men bättre i november än senare i mars eller april i alla fall.
Fast det är väl bara att konstatera: Dags att sätta på vinterhjulen på Dessan!
Korta notifikationer från den gånga veckan.
Halloween har ju varit och för första gången har jag ätit en halloweentårta. Det var Norrfallets Elektriska som bjöd på den. Tycker jag var gulligt. Tack så mycket!
Och denna apelsinprinsesstårta fast med spindlar på var dessutom väldigt god.... och glad ;)
Och jag kan sätta en krona på att jag hade fått tårta även om jag hade varit i de norduppländska trakterna vid samma tillfälle. Min mamma har nämligen fyllt... exakt 20 år mer än jag... :)
Grattis igen Mamma!
Vaccinationen A(H1N1) är ju modeordet för dagen. Gud och alla människor pratar svininfluensa, vaccinationssprutor, feber och ont i sprutarmen...
Men det kan det ju vara värt om nu influensan hotar få ordentlig fäste nu när de första kallgraderna trycker undan förkylningsvirusarna som hittills legat som en liten barriär ivägen.
Alternativet är ju inte så kul. Det är i alla fall så Landstinget har berättat för sina medarbetare att det kommer att bli. Sen om det är så eller om det är Landstingets sätt att motivera åttatusen vårdarbetande att ställa sig i kilometerlånga köer för att bli stucken i armen -det låter jag vara osagt.
Men för att hålla sig till givet samtalstema då så... Jösses vad det gjorde ont i armen!!
Jag är glad att vaccinet gavs i vänster arm eftersom jag är högerhänt... men å andra sidan sover jag på vänster sida... Kan säga att de gånger jag hamnade på vänsterarmen så sov jag plötsligt inte längre. Och Anders fick på nåt sätt ett reaktivt kramningsförbud på vänster sida av samma skäl. Fast jag har i alla fall gjort min del nu och tagit mitt samhällsmedborgerliga ansvar.
Detta med medföljande karensdag, huvudvärk och arm-ont!
Kram och godnatt!
Annicka
Krabbfest i Musslan
Man ska inte ha bråttom... för det är inte "bara" att äta krabba!
Men med hammare, virknål och trevliga arbetskamrater så renderar det i en trevlig kväll.
Ja, åsså nötknäpparen förstås, en rejäl nötknäppare behöver man också -till benen! Har man ett hyfsat stämjärn, så är inte det heller någon nackdel.
Sen kan man ju alltid fundera över om det är värt mödan och besväret ;)
Vi pratar ändock om en sysselsättning som kostar 120 kronor skaldjuret, är omöjlig att komma in i och där man måste ta bröd och smör FÖRE man börjar bryta, bända och äta...
För tar man av dessa saker "efter", så riskerar man att få köpa nytt -om man inte gillar ost med skaldjurssmak förstås. Vilket man kanske gör -det finns ju företag som lever på att tillverka den typen av ostar... Kavlí till exempel! ;)
Någon har sagt mig att erfarenhet är att inte vara aningslös!
Under denna krabbätarafton blev jag väldigt varse om vad som avsågs med det.
Det var premiär för min del vad det gäller att äta krabba, så jag hade absolut ingen aning om vad jag glatt tackade ja till när frågan kom på bordet för ett par veckor sen.
Sen kom dagen i tisdags då det var dags. Hela tillställningen skulle gå av stapeln i grupprummet Musslan på öronmottagningen. Att det i detta sammanhang inte avses skaldjuret mussla, utan öronmusslan tror jag alla normalbegåvade individer kan förstå varför... fast jag tror ärligt inte krabborna brydde sig om vilket.
Från början såg allt så gemytligt ut. Det dukades med höstlöv, ljus och vackra bär på bordet och på varje framdukad tallrik lades en krabba. Vilket jag har förstått var av typen "portionskrabbor", dvs en krabba till en person. Och säga vad man vill, men de ser ju i alla fall häftiga ut! ;) Det var sen det började! 
Lektion 1: Hur man över huvud taget får upp en krabba, så att det alls blir möjligt att äta av den. Först tar man bort svansen! Deltentamen 1 gick alltså ut på att visa sina kun- skaper gällande svansens placering: Den sitter invikt under kroppen om man kollar på ena långsidan, för den som inte visste det!
Sen kommer manöverprov 1! Att få skalet att lossa från övriga kroppen!
Det är här hammaren kommer in i bilden, liksom stämjärnet och starka fingrar. Just det sistnämnda gjorde att Kerstin och Helena, som är vana krabbätare, öppnade ovanligt många krabbor denna kväll. Fast tar man initiativet till en krabbfest med ovana deltagare så får man stå sitt kast! ;)
Men till slut så... låg det äntligen 17 stycken färdigdelade på bordet. Och jag hoppas att alla inser att det är nu först man kan ta sin första tugga av delikatessen... man ska med andra ord inte vara hungrig när man börjar! För den första tuggan är liksom ingen "tugga" -den intas nämligen med hjälp av knivsudd och virknål! Detta är alltså kursplanen för Lektion 2!
Deltentamen i detta moment består av gälkunskapsexamination. Det är nämligen sex eller åtta (eller hur många dom nu var) grådassiga gälgångar som ska bort innan man börjar äta med virknålen... Och hur detta rent praktiskt går till är inledningen till Lektion 3!
Men först säger jag Tack och lov för den utomordentligt goda hovmästarsåsen! Annars hade den något torra romen blivit en ganska pulveriserad historia för munnen att ta hand om.
Men "smöret" var himmelskt!
När man väl har pillat i sig innehållet i "locket" så det har blivit helt rent på insidan, så går första rundan med skalfatet... Skalfat när man pratar 17 krabbor, består av en hink -annars får de inte plats! Sen inleds Lektion 3 som sagt: Lossa klorna från benhuset!
Benhuset?? Bara benämningen är ju intressant!! Och strukturen där innanför är en synnerligen märklig konstruktion och man kan ju i sitt stilla sinne undra om Vår Herre verkligen var nykter när han uppfann det där?! Fast vetenskapen kallar det säkert för snillrikedom! ;)
Här har i alla fall virknålen en oerhört framträdande position för om maten ska komma magen till godo eller bli kvar i det s.k benhuset. Deltentamen 3 är helt enkelt virknålskunskapernas tentamen och i den ingår manöverprov i detsamma!
När benuset är helt tömt på sitt innehåll och benhuset syns med hela sin benstruktur kommer Lektion 4: Klorna!
Den som tror att man kan göra som med kräftorna, nämligen stoppa klon i munnen knäcka till med tänderna och suga ur innehållet blir snart varse att... man ska åtminstone inte ha dåliga tänder eller halvrassliga lagningar om man ska ta sig för med det projektet. Nope -det är nu nötknäpparens tid är inne! Det är som med Paranötter ungefär -man tar i för allt man är värd och sen skalar man fram det som är innanför!
Och nu mina vänner -kommer dagens första regelrätta tugga! Det är först i det här läget man får en hel bit att stoppa i munnen... och vi pratar 1 timme och 1 kvart in i måltiden!!
Personligen tror jag det var därför man var så påstridig med att bröd och ost skulle tas först!
Initiativtagarna visste ju vad som komma skulle och att ingen hade ätit sin middag än... ;)
Efter detta kom kvällens befrielse. Kaffet och chokladtårtan!
Jag VET hur man Dricker Kaffe och jag VET hur man Äter Chokladtårta!! ;)
Konklusion:
Räkor och kräftor ligger fortfarande över krabba på listan över favoritskaldjur! Det är lika slaskigt att äta alla tre sorterna, men de två första förstår jag mig på och dessa är heller inte lika "torra" som den sistnämnda.... så tack igen för hovmästarsåsen! ;)
Jag blev alltså inte frälst av denna första gång i krabbätandets konst, men det var himla roligt! Och jag säger absolut inte att jag ätit krabba för sista gången.
Jag är inte längre aningslös. Jag är en erfarenhet rikare!
Kram Annicka
Vacker höstmorgon
Hösten är här... och alla färgerna
Här kommer några bilder från hösten när hösten är som vackrast!
Jag är egentligen inte särskilt intresserad av att det ska bli grått och kallt och mörkt och... ja allt sånt där som hör hösten till...
Men när man åker till jobbet tidigt en morgon och luften är klar och kall och dagens första solstrålar skänker sitt ljus till alla färger i naturen -då går det ju inte att säga annat än att det är hissnandes vackert! Då blir i alla fall jag lika varm i själen som när våren börjar spricka ut i sin skira grönska.
Så det är väl helt enkelt bara att ha överseende med att november kommer nu och istället vänta på stearinljusen i december.
Kram Annicka
I vedhögen
Att trava ved är en konst
Eller ja, det krävs väl ingen större intelligenskvot att att förflytta vedklabbar från en uppen- bart oorganiserad hög under bar himmel -till en snyggt staplad vedkast under tak. Men det krävs tålamod och lite styrka i fingrarna.
Tålamod har jag ganska gott om, men fingrarna tyckte nog inte att jag hade så mycket styrka som jag trodde igår. Jag har träningsvärk i dom idag -och detta trots att det bara var första bildens ved kvar att trava ;)
De östgötska vädergudarna var heller inte på sitt bästa humör igår. Det var sisådär en 4 plusgrader och regnade i stort sett hela dagen. Kan säga att soprent (från ved på backen) och snustorrt inte hade något som helst med varandra att göra... för varken veden eller jag var särskilt snustorra efteråt!
Men till slut fanns båda under tak i alla fall. För vädergudar är till för att trotsas -åtminstone om alternativet är att behöva knäcka loss frusna klabbar från varandra sen (i minusgrader) när vintern och kylan behagar slå till. Och som sagt -tålamodet är det inget fel på.
Så "färdigtravad och dyngsur" kändes som en bra summering efter de sista timmarnas göranden och havanden. Och kvar av den oorganiserade vedhögen är nu enbart en ganska vacker höstbacke.
En stackars fjäril hade också på något sätt lyckats övervara sommaren mitt i vedhögen och tyckte jag var på tok för närgången med den där fotomanicken för att tillvaron skulle kännas riktigt trygg och behaglig. Men till slut kom vi överens om det var färdigfotograferat och fjärilen kunde andas ut. Funderade också om det inte var dags att ta in hängmattan för säsongen.
Men det kom bara till funderingsstadiet -det är nämligen inte vår hängmatta, så risken är det en sån handling skulle komma att betraktas som stöld. ;)
Istället kröp vi in den goa värmen inomhus och stortröjan kom på för att bli varm ända in i själen... och Anders blandade till en varsin shot till oss.
En klassisker med kaffe, galliano och en klick äkta nyvispad grädde ovanpå! :)
Kram Annicka
Surströmming 091010
I helgen har det doftat -i precis hela huset
En blandning av schampo, hårspray, skaldjur först. Det som sen tog över hela tillställningen var surströmmingen. Det är en kort sagt intensiv doft den sortens strömming har ;)
Alla våra föräldrar har varit samlade hos oss i helgen samt barnen och Anders syster med man. Och det var surströmmingen som var huvudanledningen till att ses just denna helg, även om det fanns olika rådande meningar om det över huvud taget går att äta denna genomsvenska maträtt.
Pappa fick i alla fall äran att öppna burkarna -utomhus ;) Han är på nåt vis den som klarar den första doften från innehållet i burkarna bäst. Men med den tekniken där man vänder burken i 45 graders vinkel, sätter i konservöppnaren och därefter ber en bön om rätt vindriktning så skulle nog även jag fixa det ;)
Beredning av surströmming enligt J. A. Ling från 1907.
Strömmingen, som bör vara fullkomligt färsk och oskadad, lägges först ner i lake af rent vatten och salt med c:a 25 graders salthalt och med en efter omständigheterna afpassad lake så att denna vid upphämtandet morgonen därpå håller mellan 8 och 10 grader. – helst 9. Grader salt i lake mäts med en s.k. salttermometer.
Under denna tid omröres strömmingen i kärlet flera gånger.
Därefter gälas strömmingen på vanligt sätt för hand hufvudlös och inlägges i halftunnor – oftast sådana som året förut begagnats men då noga rengjorts jämte dit förut häld ca 19 liter lake (per halftunna) af 16 à 17 proc. salthalt i förhållande till årstiden och omständigheterna
Kärlen fylles ej fullständigt utan lämnas vanligen ca 1 à 2½ tum djupt tomrum under öfre botten, som senast dagen efter insättes, hvarefter tunnorna nedlägges och efter någon tid vändes då och då något halft hvarf.
Strömmingen förvaras bäst i sjöbod där intet solljus intränger direkt på kärlen. Vid insaltningen omröres strömmingen och laken noga och alla sönderrifna strömmingar m.m. bortplockas.
Efter 6 och 8 veckor är strömmingen färdig att inläggas i afsändningskärlen och bör därvid noga tillses att endast fullt färdigberedd och välsmakande samt oskadad strömming inlägges.
Lite kul kuriosa på nåt sätt, att det påpekas extra att strömmingen bör vara fullkomligt färsk och oskadad när syrandet tar sin början -en motsats alltså till många anser att just surströmming är ;) Sen undrar jag två saker:
Hur gör man för att spara 2 tum i övre botten? Och såg afsändningskärlen då ut som våra fina färgglada burkar från Oskars, Ulvens eller som den med Höga Kustens suströmming från Enånger? ;)
Hur det nu står till med den saken så hade vi i alla fall en väldigt trevlig eftermiddag och kväll.
På bordet fanns något för alla smaker och tyckanden och åldrar. Kräftorna måste nämnas.
De var fantastiskt fina och med perfekt sälta, egenhändigt fiskade av svåger & Co.
Åsså surströmmingen förstås och den självklara mandelpotatisen och lök, turkisk yoghurt och Mjälloms hårda tunnbröd. Som gjort för att göra en klassisk surströmmingsklämma :)
Annars funkar det att äta direkt från tallrik också.
Det är strömmingsbenen som är det trixiga... men med vana strömmingsätare omkring sig så ordnar det sig. Fenor väck och stjärten bort, därefter pillar man den silverfärgade fisken på mage och trycker den i ryggen... med gaffeln, ni vet som man gör till barnen när man mosar banan på en tallrik ;) Sen så -är det bara att dra lite i ryggraden så följer alla ben med enkelt och behändigt.
Det luktade suströmming i hela huset, vilket blev extra tydligt om man varit ute i friska luften en stund och kom in igen. Men det hindrade inte någon från att ha en trevlig samvaro.
Dansen tog sedan fart på köksgolvet... vi har ju ett par kvadratmeter att dansa på i vårt kök, så det mötte ju inga hinder att alla fortsatte att vistas i samma rum ;)
Någon gång efter mitt i natten började dock gästlistan tunnas ut lite på grund av trötthet... och jag kan sätta min sista krona på att det var, Anders pappa och min svärfar, som tyckte det tunnades ut alldeles på tok onödigt för tidigt och var den som hade kunnat fortsätta längst in på natten. Och då var ju han ändå den äldste på samma gästlista ;)
Mycket trevligt var det i alla fall! Tack till alla!
Kram Annicka
Island -sagornas ö
Nybadade, förlovade och lyckliga
Vilken fantastisk resa det blev! Naturen, maten, människorna och som kronan på verket: förlovning i en av Islands varma källor. Det har verkligen varit en otrolig upplevelse alltihop.
Och allting startade på Arlanda. Där torskade Anders i säkerhetspassagen pga lite mynt i fickan. Men han hade lagt ur mobiltelefon och nycklar i alla fall ;)
Jag fastnade också i säkerhetskontrollen... eller rättare sagt min ryggsäck. Och jag som var så noga med att lägga nagelklipparen och sytrådssaxen i necessären i stora resväskan för att detta inte skulle hända. Men vad gör man när det har slunkit med en mini-mini-sax från landstinget i händelse av plötsligt suturtagningsbehov.
Nåväl, ingen större skada skedd dock -killen som stod för säkerheten log mot det lilla potentiella "mordvapnet" och sa att jag skulle vara glad att dom (säkerhetsfolket) fanns, så att jag fick lite koll på vad jag egentligen packat med för grejer ;) Jo tack så mycket för det ja... ;)
Att flyga är häftigt -det är bara att konstatera! Suget i magen när motorerna i planet drar igång den fågellika kolossen för en färd genom luftströmmarna är en häftig känsla. Att sedan komma över molnen och se solen lysa över dom små bomullstopparna kan ju göra vilken människa som helst lycklig. Vi hade också förmånen att få se lite av land också, när molnen plötsligt skingrade sig... bara för att därefter få förundras över hur stort Atlanten egentligen är! Bara hav, hav, hav så långt ögat nådde. Och sett sådär i solskenet och ungefär en mil från vattenytan, såg det kav lugnt ut.
Vårt första möte med Island blev dock regn. Många vackra droppar föll från himlen och det höstkuliga Keflavik. Men det gjorde ingenting, för både Anders och jag hade föregått islandsregnet och införskaffat oss mycket rejäla regnkläder. Vilket vi var väldigt glada över den dagen då vi åkte och tittade på vattenfallet Gullfoss. För blev vi inte våta någon annan gång så lovar jag att vi hade blivit blöta ända in till mässingen om vi inte hade haft regnkläder på oss då. Jisses vad det fallet öste vatten! :)
Regnet blev dock inte mer än bara lite stillsamt just denna första dag på ön och vi kunde lugnt kliva av planet och ta våra första steg på isländsk mark.
Och det gjorde vi rakt in i Frihöfnin... alltså Taxfree ;) och lite måste man väl shoppa -om inte annat det nödvändigaste till att fylla minibaren på hotellet med ;) Och där i kassan uppdagade sig den första resehändelsen värt att spilla några ord på. I "grann-kassan" stod nämligen ett gäng ystra manliga flugfiskefiskare i mellersta medelåldern och hade problem!
Nån har bestämt att man bara får ta med sig 1 liter starksprit per person...
-dom behövde en fysisk person till i sitt gäng! :D 
Jag hade inhandlat päronkonjak för min ranson så det fick bli Anders -för han hade bara shoppat öl på sin. När de misstänksamt leende tulltjänstemännen hade sagt sitt så kunde vi dock skiljas från de tacksamma flugfiskarna och fick med oss dagens Andra visdomsord:
Flugfiske är inte en hobby -det är en religion! ;)
Vilket det första visdomordet var? Ja, vad det än härstammar ifrån så var det resans absolut roligaste också! Snyrtingar!
Jag kan meddela att när nöden inte visar någon barmhärtighet, så får det heta vad det vill, bara det finns en toalett bakom dörren ;)
Därefter var det dags att förskansa oss något ätbart också -korv med bröd i liten praktisk ficka som vi inte förstod vitsen med förrän vi upptäckte att senapen kom ut bakvägen eftersom islänningarna lägger senapen under korven... och då var det ju så dags ;-)
Detta gjorde vi vid Islands motsvarighet till Seven-eleven... fast på Island heter det 1-11... Och även med den vildaste fantasi och tidsskillnad med eller utan sommartid i åtanke, så kan jag inte komma fram till annat än att det borde ha varit kortare öppettider på Island än det är i Sverige... men jag vet inte -för jag tycker precis att den här lilla varukedjan var öppen tämligen jämt ;)
Hur som helst tog denna lilla procedur tillräckligt lång tid för att vi skulle missa flygbussen till Reykjavik med ungefär 3½ minut. Där stod vi utanför dörrarna till flygplatsen och insåg att Taxi var vår möjlighet om vi inte kände för att gå de dryga fyra milen till huvudstaden.
Taxi fick det bli. Att åka taxi mellan Keflavik och Reykjavik kostar ganska precis 12.000 pix. Nu behöver man dock inte sätta i vrångstrupen för detta -vi pratar trots allt om isländska tolvtusen pix... inte svenska! Men sisådär en sjuhundring fick vi nog mindre att förströ oss med under veckan sen.
Nåja... å andra sidan fick vi ju skjuts ända fram till hotelldörren i denna stad som vi hittintills inte tittat ett smack på :)
Hotellet syns på första bilden och det kan ju ge skenet av att vi bott på Apoteket...
Det har vi inte! Inte ens i pillershoppande syfte. Möjligen i studiesyfte för att se vad som finns i ett apotek på Island. Upplysningsvis är det till hälften en kosmetikabutik förutom det som vi är vana att se på apoteken hemma.
Som den sjuksköterska jag nu är, så var jag tvungen att kolla in läkemedlen också.
Panodil heter uppenbarligen Panatabs och säljs i blå förpackningar. Nezeril heter Nezeril och ser likadana ut. Samma sak med Voltaren i gelform... fast de säljs numera med 100 gram i förpackningen får man veta i reklamen! ;)
Hotellrummet var till belåtenhet. Enkelt men snyggt och prydligt! Sköna sängar och hade man känt behovet av att stryka så fanns ett mycket fint strykjärn med tillhörande bräda instoppat i garderoben.
Sen kom dagen! Den 365:e dagen av Anders och mitt förhållande! Närmare bestämt den 13:e september 2009 och det datum som står angivet i våra förlovningsringar. :)
Dags att åka till en varm källa... för det var ju det som var grundtanken med vår resa till Island -att förlova oss i en varm källa på Island. Blå lagunen nästa -Bláa lónið.
Vilket häftigt ställe! Vattnet var blåare än blåast och kontrasten mellan detta blåa vatten och den svarta lavastenen som omgärdade stället var så sagolikt läckert! Det är kiselhalten i vattnet som gör stenarna så vita.
Blå Lagunen är en väldigt fin bad- och spaanläggning i anslutning till den varma källan. Och vi njöt i stora drag av hela vår dag här. Först gjorde vi en rekognoseringsrunda och hittade butiken med alla krämer, badskum och duschgel i. Även souvernirer säljs där förstås.
Och där handlar Annicka det mest ologiska ting som möjligen kan bli handlat vid en hettempererad vattenkälla: En tunnare ulljacka från 66° North -företaget som hållit islänningarna varma sedan 1926. Men fin var den! ;)
Därefter åt vi lunch och lät den följas av en drink före badet. Härligt med utsikt över det vackra blå vattnet.
Men sen var det dags! Kvittera ut en varsin handduk och leta upp sitt omklädningsskåp.
Och det kan jag ju säga: Är man född 1974 och får klädskåp nummer 74, så kräver det ju sin avporträttering en sån här dag -även om folk tittar lite underligt ;) Ingen frågade dock så...
Enda missödet i denna fas var att Anders badbyxor blivit kvar i min väska. Där blev de dock inte långlivade utan sattes i handen på en manlig personal, som en kort stund kom tillbaka ut från männens omklädningsrum och strålade ett glatt "I found him" ;) Tack snälla för det ;)
Sen var det bara en liten detalj kvar! Vart någonstans i den här lagunen är den bästa för förlovning... tror inte att det var förstuderat liksom.
Men vi har hittat den! :D Efter en stunds vattenvandring med en påse i handen (tantlikt hållen ovanför vattenytan) så hittade vi den plats -där fötterna inte drunknade i varm gyttja och där inga andra åskådare fanns än vi själva... och kameran förstås ;)
Det är en otroligt härlig känsla att känna vinden och de 14° plus i ansiktet och regndropparna falla mot håret... och ändå vara helt innesluten i 39 graders värme. För det var den temperaturen det blå lagunvattnet höll... 40° ibland. Helt enkelt ljuvligt! Bilderna får beskriva resten av vår förlovning! Klockan 15.15 var det i alla fall!
Middagen avnjöts sedan på Lava Restaurante. 
På menyn stod Lamm med getost, ugnsbakad potatis och wookade grönsaker. Och till efterrätt serverades Skyr med nötkaka och färska bär. Men före detta noterade personalen på restaurangen att det logs mycket vid just vårt bord och att det togs foton på ringförsedda händer, så de frågade helt enkelt om så var fallet. Och minuten efter vi hade berättat att det skett i lagunen vi hade utsikt över i fönstret strax bakom, så kom de in med ett varsitt glas.
Blått som lagunens vatten och med tydlig smak av Vira Blåtira -och med en gnutta alkohol i ;)
Tack så mycket!
Resten av veckan
...tillbringades åt att att njuta av varandra, vår förlovning, staden och alla naturupplevelser vi hann med... åsså besöket hos Sigriður förstås. Väldigt roligt att träffa henne igen -det är ju ganska precis ett år sedan sist. Kul att få se hur hon har det att hon ser ut att må bra! Däremot bor hon på en gata som jag är glad att hon stavade till -för att uttala den gick inte ;)
För dem som inte känner Sigriður, kan jag berätta att hon varit öron-näsa-hals-läkare i Uppsala
-därav detta besök.
Hon ägnade en lång fikastund hemma i köket till åt att förklara alla öns mysterier ;)
Eller mysterier och mysterier... men att den isländska kronan nu sjunkit i värde med nästan 30% sedan krisen i alla fall och att energiverket måste kyla ner vattnet de hämtar upp ur jordens inre för husuppvärmningens skull innan de kan ta in det i husen -det är för varmt att leda det direkt. :) Å här eldar vi med ved och kärnkraftverk för att hålla värmen under vintrarna -inte fullt lika grön energi skulle man kunna säga.
Ett mycket vackert porträtt finns också i det Sveinsdottirska hemmet -på henne, barnen Katla och Sölvi taget i Uppsala Domkyrka. Vi fick också veta att man på Island egentligen inte lägger så mycket vikt vid efternamnet. Eftersom alla islänningar (förutom någon enstaka som har något taget gårdsnamn eller så) har sin pappas förnamn + son eller dottir beroende på kön, så presenterar man sig i första hand med förnamnet och svarar sedan i nästa led på "vems son eller dotter man är"... Man Är någons barn helt enkelt.
Bilder från vår stadsvandring i Reykjavik.
1) Lilla sjön Tjörnin mitt i stan. Till vänster "City hall". Rådhuset.
2) Anders kollar in ett av stadens alla små torg.
3) Vid Seabraut -en "ringväg i stan".
4) Gången över Tjörnin mot Rådhuset. Just vid detta tillfälle konstaterade vi att islänningarna nog är ganska vana vid lite halvruskigt väder. Anders och jag barrikaderade oss i regnkläder och funderade över varför inte sjömansstövlarna var med under en liten stund precis vid den långa gången mot och in i rådhuset. Och när vi kommit under tak kliver det ut en kostymnisse i slips och lågskor och täcker ena tinningens lockar med en dagstidning... Det är skillnad på olika! ;)
1) Också vid Tjörnin. Där stadens Jazz och brass orkester spelat då det begav sig.
2) Mitt i stan vid Laekjargatan.
3) Morgontidningar verkar det finnas två av... Morgunbladid och någon sorts frihetsblad ;)
4) Staden sett från gamla kyrkogården.
Likt och olikt
Lätt & lagom gick ju inte att ta miste på. Inte heller köttbuljongen -Knorr är Knorr även i övriga skandinavien tydligen ;) Mjólkvörur och Gosdrykkir kändes också som hemma. Gosdrykkir är exakt samma läsk som i övriga världen... Coca Cola och Fanta och så där...
Enda skillnaden är väl att "Egil" har en alldeles egen serie läsksorter.
Kjúklingabaunir var välbekanta till utseendet, även om namnet mer påminnner om kyckling än kikärtor ;)
Chipsen var misstänkt lika Estrellas sortiment ;) Och Sirius håller islänningarna med choklad motsvarande Marabous Schweizernöt. Rjóma(grädde)súkkoladi med hnetum (nötter)
Dödlur var väl det namn som såg mest suspekt ut i ett svenskspråkigt perspektiv, men väl inne i påsen hittade man helt vanliga dadlar.
Bitafiskur hängde på rad bland vanliga natursnacksen i hyllorna... vi säger bara:
Spar för guds skull era pengar! ;)
Hallgrimskyrkan är en ganska magnifik skapelse. Även om det var under restauration när vi var där, så var den ändå vacker. Vi missade den karaktäristiska framsidan av kyrkan bara. En bred trappstegsliknande historia som omgärdar kyrkportarna.
Utanför kyrkan står Leifur Eiriksson staty, som den förste européiske uttäcktsresanden som nådde Nordamerika. Detta konsttycke lär han har rott iland redan på 1000-talet.
Pengar var en intressant del i resan. Att göra av med tusenlappar var det inga som helst bekymmer med. Bara att ta ut i automaten och sedan glatt betala.
Det är inget konstigt att äta middag för elva å ett halvt tusen. Men så får man också en mycket vällagad och god 2- eller 3-rätters middag med vin och kostnaden på kontoutdraget hemma blir ändå i stort sett som för en dito middag i Sverige. Som sagt -det råder ekonomisk kris i landet och det är inte så dyrt, förhållandevis, att leva på Island som det varit för svenska resenärer.
Jurtaapoteket är som våra Naturapotek och postlådorna... är ganska snygga...
Nåja, väldigt vackert röda i alla fall ;)
För en sjuksköterska gäller: Ingen resa utan att åtmistone titta på ett sjukhus i alla fall ;)
Bráðamóttaka tycker jag var ett ganska klurigt ord för akuten... man kan nästan höra hur det brådskar att komma in på den mottagningen ;)
Sjúkrabillen fångades i flykten... inte helt olikt de hemma, fast vit i botten. Ambulansen var på utryckning, så vi fick se de blåa ljusen också ;)
Men numera finns det en elektriker kopplad till denna blogg också... och han var ju gudbevars med på trippen ;) Idén med resan hade på något vis fallit annars ;)
Och ett kunde vi ju konstatera: De har likadan ström på Island som i Sverige, våra elektriska apparater fungerade nämligen alldeles utmärkt.
Dock har man kvar 220V där, mot våra 230V, men det påverkade ju inte apparaturerna.
Motsvarigheten till Vattenfall heter Orkuveita. Och vi var under en dagstur och tittade på en av Orkuveitas anläggningar där man borrar sig ner under lavaskorpan och hämtar upp hett vatten från det geotermiska området, kyler det och tar sedan vara på energin i både varmvattnet och i den kondenserande ångan och skickar ut det i ett gigantiskt pipelinesystem ut till hushållen.
Den som önskar en mer utförlig redogörelse för energitillförseln på Island kan bara höra av sig, så ska vederbörande få Anders telefonnummer... ;)
Själv är jag fullkomligt nöjd med att veta att det är ett fruktansvärt hett inre dom har och att det är tämligen grön energi de förfogar över. Coolt att det funkar.
Jag har dessutom sett deras pipelines -de är verkligen gigantiska och jag förstår varför islänningnarna aldrig behöver frysa inomhus. ;)
Maten och desserterna måste få några ord också!
Vi har ätit mycket god mat under vår vistelse på Island och som starter för veckan som komma skulle, började vi med en 3-rätters valmeny.
Att äta seafood och lamm på Island är himmelskt. På något sätt "kan" dom dessa två huvudingredienser ;) och just Val både förvånade och avnjöts.
Val var i mitt huvud en fisksort ända tills pepparsteken av densamma väl kom in på tallriken.
Då erinrade vi oss både Anders och jag någon biologilektion i skolan som berättade att Val tillhör oss vanliga däggdjur. Med andra ord: val är vanligt kött, rött som vilt! Annars vad det gäller just denna meny så finns det klara åsikter om lobstersoppan... ja alltså, det var nog inget fel på själva hummern, men cognacen den var kokt i...
Vi var rörande överens om att den brytningen inte är något vi ämnar uppleva igen ;)
För övrigt har vi hunnit med jordens godaste lammsoppa, fisk med wokade grönsaker, lamm med grillade tigerräkor och en BBQ-anrättning på Vikingavis. Mycket delikat!
Bland desserterna har ätits en hel del Skyr. Skyr är Islands nationalefterrätt -en slags yoghurtkultur i fast form och betydligt sötare. Gott med färska bär till och som vid Blå Lagunen -gärna en nötkaka till ;)
Den lilla vulkanliknade desserten här nedan var en apelsinsorbet med marängtäcke, jordgubbar och en physalis. Åts också i vikingaresturangen -tror förvisso inte att det var särskilt vikingalikt, men jag vet att det var Himmelskt! :)
Kaffe på Island är som i Sverige! Kaffeautomatkaffe som kaffeautomatkaffe och hemgjort kaffe som hemgjort.
Svenskt på isländska
Det var med ett stort leende vi tittade in i en bokaffär (verslun=affär) och hittade Alfons Åberg som ett av det första vi gjorde. Islänningarna har dock döpt om honom till Einar :D
Emma har också gjort sin plats på kartan bland barnböcker på Island liksom allas vår Astrid Lindgren. Lina Langsokkur är lika uppfinningsrik på Island som hon är i Sverige. Madicken och Emil gjorde alla sina upptåg precis som de gör på svenska och Ronja är lika mycket Rövardotter där som här :)
IKEA har vi också lanserat till ön uppenbarligen ;)
Naturen
Vi upplevde en hel del av naturen på Island också! Och som de förstagångsturister vi nu är, så var det bara ett måste att se Þingvellir (Tingvellir) Det är den platsen där Alltinget såg dagens ljus. Oerhört vacker plats med höga skyddande bergsklippor på ena sidan och praktisk slättmark att hålla ting på.
Vattenfallet Gullfoss var också både mäktigt och magnifikt -även om vi blev lite blöta om byxbenen ;)
Dessa två platser tillsammans med gejsrarna Geysir (som givit namnet åt de vattensprutande källorna) och Strokkur ingår i den s.k Gyllne Cirkeln.
Väl värt ett besök alla tre, men åk på egen hand. Det är ett tips -eftersom vi upplevde en viss forcering vid varje ställe för att hinna med dagen. Vi hade gladeligen stannat mycket längre vid varje anhalt bara för att njuta lite.
Geysir var väl inte sådär tjänstvillig mot sin publik vad det gällde att spruta upp vatten från sitt inre, men Strokkur bistod gärna till åskådarnas stora glädje -sisådär var femte var sjätte minut.
Bubblade i lilla vattenhålet gjorde det mest hela tiden, men när trycket ökade och gejsern gjorde sig beredd för nästa "utbrott", blev vattnet betydligt med oroligt och kokade häftigare innan kulmen kom i form av en flera meter hög vattenpelare.
Och att man varnar för hetta är kolossalt befogat. Vattnet kokar ju bokstavligen och det gick absolut inte att sticka ner handen och känna efter -det var för varmt.
Vi provade också att känna på vattnet i en liten rännil som blivit av naturen, ca fem meter från själva källan, för att se om det hade hunnit svalna av -men icket!
Det hade förstås svalnat, men inte tillräckligt för att kunna hålla kvar handen.
En av de vackraste naturupplevelserna hade vi vid sjön Kleifarvatn. Det var ett helt fantastiskt landskap och höjden ovanför vattnet som vi befann oss på gjorde utsikten så det hissnades i kroppen.
Här ovan var sånt vi funderade lite över? ;)
1) Föräldrahus? Finns det daghem för både vuxna och barn?
2) Vedurstofa? Är det månne motsvarigheten till SMHI?
3) Kling och Bang? Kling och Klang heter dom väl ändå?
4) Parkering för sjuklingar? Finns det för anhöriga också?
Här är ytterligare några bilder från Islands bubblande inre. Värmen ångade tätt och det luktade svavel så det knappt var uthärdligt mellan varven. Den kräkmagade råds inte att åka hit.
Surströmming är rena Doftrenaren. Men fint var det!
Och under resan slås vi återigen av det absolut blåa och helt kristallklara vattnet på sina håll.
Djuren och naturen
-Vulkaner finns det ju ett par av på Island. Vi skulle hinna med att besöka Hekla hade vi tänkt, men det här är ungefär så nära en vulkan vi kom!
-Islandshästarna får man ju inte heller missa när man är på ön. Och det gjorde vi inte heller, även om vi inte red på några.
-Fåren undgick oss inte heller -de kunde poppa upp längs de mindre vägarna precis som rådjuren gör här i Östergötland och renarna gör i norrland.
-Sen mitt ute i ingenstans på någon slättmark dök det plötsligt upp stora ordentliga vägskyltar åsså var vi liksom på banan igen ;)
Vikingabyn
Under den dagen vi hyrde bil och tittade oss omkring på egen hand hamnade vi bland annat i Hafnarfjördur. En litet gemytlig plats, inte så långt från Reykjavik.
I Hafnarfjördur finns det en hel liten vikingaby. Vikingarna kom tydligen ursprungligen från Norge och bosatte sig på Island. Vi var i alla fall in och tittade lite på stället.
Hotellet, souvernirerna och resturangen utgjorde större delen av vikingabyn men det var lite trevligt och det var också där vi åt vår vikingainspirerade middag senare under kvällen.
Vi återvände nämligen den vägen, efter vår tur till hjuls.
Värt att notera från denna visit var bronstavlan vi hittade hängandes på en vägg. "Tors hammare". Det blev plötsligt en känsla av att "vara hemma", för den tavlan har jag växt upp med praktiskt taget. Fast en Tors hammare gjord i järn, från Tierps Järnbruk där man normalt gör gatulock till brunnar etc. och där min mamma jobbade då. Kul detalj ;)
För att börja från höger den här gången så, så...
4) "Vårt dagliga bröd" hette det gulligaste konditoriet vi hittade! :)
3) Pipelife var också lite skoj att se... på våra brunnslock i Sverige står det ju tex. A för Avlopp och V för... och K för... (min mamma ska få fylla i de sistnämnda detaljerna ;-))
På de isländska brunnslocken står det Pipelife... för det är det som har den största betydelsen för deras brunnar :D
2) Bild nummer två från vänster, är tagen på en bensinmack. Fri Glykol framställt i en kanna -bara att fylla på ;) Och var det så att innehållet i kannan tog slut, var det bara att pumpa upp mer ur tanken under. Inte illa! ;)
1) Och sist i raden: Sigridur berättade för oss att islänningarna har ett litet annorlunda tänk vad det gäller förbud än vad svenskarna har.
Svenskar tror i regel inte att de får göra någonting... men islänningarna tänker att Om det inte finns ett uppsatt förbud så betyder det att man får... eller ja... det finns i alla fall inget förbud!
Så den här skylten tolkar vi som att: Bov och bandit får man inte vara på Island ;)
Så till sist ytterligare några bilder från en underskön natur.
Det svarta jag har i handen på bild nummer 3 är sand. Lava är ju svart och sanden blir följdaktligen också svart... och väldigt vacker. Någon har påpekat att jag håller sanden i samma hand som min alldeles blänkande nya förlovningsring sitter på... och vederbörande undrade om jag inte tänkte på att den kunde bli repig? och jag kan bara säga att: nej, det tänkte jag inte på... men oavsett om sanden hade åstadkommit en repa eller två så var det nog värt det...
-svart sand lär inte få ses så ofta ;)
Och dessa sista bilder får avsluta berättelsen om en fantastisk vecka!
Vår vecka -Anders och min...
Kram Annicka
Trakealkanyler
Det finns lika många modeller som det finns tillverkare
Så här ser dom ut... eller kan i alla fall se ut...
Plaströren som man sätter in när man måste göra "hål i halsen" på någon.
• Bild 1 är Portexkanyl -en helt "vanlig" utan några större finesser förutom att man kan hålla fri luftväg med den, vilket ju i sig är en ganska händig finess ;)
• Bild nummer 2 är också en helt "vanlig", fast en Sheileykanyl och på den här finns det ett litet hål upptill som man drar nytta av när patienten vill kunna prata och är så frisk att han eller hon kan det. Den har också en liten uppblåsbar ballong nertill, som man kan ha glädje av att använda om patienten lätt sväljer fel när han/hon äter tex. Då kan ballongen blåsas upp en stund och på det viset riskerar man inte att patienten får mat ner i lungorna. Mycket praktiskt! ;)
• Fjärde bilden är en silverkanyl. Det var sådana man hade innan plast och silikon hade hittat sin uppfinnare. Himla behändigt -bara att ta ut och putsa upp någon gång då och då ;)
Det finns fortfarande en och annan som har den här sortens kanyl, men numera är de ganska lätt räknade!
• Men det är bild tre som jag egentligen ville klottra ner några rader om.
Under mina 11 år som öron-näsa-halssyster har jag aldrig sett nåt liknande.
Det är en Saulkanyl... ett litet hemmabygge -gjort av en kille Saul får man anta.
För en vecka sedan satt den här kanylen i halsen på en patient... och nu gör den det inte!
Detta trots att patienten haft den i 25 år! 25 ÅR!!
Det är en gigantiskt tidsrymd för 4 centimeter långa plastmanicker (i hårdplast) som på något vis sitter i kroppen på en människa.
Men det har fungerat klockrent fram till nu. Och det hade säkert fortsatt att funka alldeles utmärkt i 25 år till om nu inte patienten i fråga hade visat sig för vården.
För då kom plötsligt överheten inom vården på hur lång tid 25 år egentligen är, förfasade sig över detta faktum och sa att: SÅ LÄNGE kan man då rakt inte ha samma kanyl sitta!!
Nehepp -går icket!!
Så nu sitter det en ganska snarlik konstruktion i halsen på ovan nämnda patient.
Uppföljningen kommer inte att kunna dröja i 25 år, trots att man hör talas om alla vårdköer som växer. Nej -för ser ni, 4 centimeter långa plastmanicker gjorda av idag håller inte måttet mer än ...ja, dom byts åtminstone varannan, var tredje månad...
Nåväl -patienten ändå såg ganska nöjd ut när vi vinkade adjö inför hemgång!
Kram Annicka
P.s
Bild 1 och 2 har jag lånat ur Anna-Lenas galleri, bild 3 har jag tagit själv och bild 4 tackar jag Maria för hjälpen med! :)
Sommar, vänner och lite av vardera
Sommar summarum
Det är inte i brist på fantasi!! Är det sommar så är det, å då ska man grilla -så dé så! ;)
Med tanke på hur mycket det har jobbats så har det ändå hunnit passerat väldigt många människor förbi Östergötland... eller ja -det är klart att det har, så för att vara mer specifik... Där många som har passerat vårt hem i Östergötland och gjort längre eller kortare stopp hos oss ;) Väldigt roligt! Och när man tittar tillbaka i den sprillans, för sommaren, nya digitala kameran så kan man snabbt notera att det finns väldigt många exakt likadana bilder på Anders och grillen... och den manliga halvan av sommarens besökare ;)
Sommaren började med systerstyrelsen och alla föräldrar vi har. Fast det är ju gammal skåpmat numera, som redan finns nedtecknat. Men det slutade ju dock inte riktigt med det :)
Annika och P-O
Många var turerna... men till sist blev det en tur ner till östergötland på motorcykel för Annika och P-O... en varsin motorcykel ska sägas. Däremot är det visst P-O som står för backandet av dessa farkoster. Jag som inte är någon inbiten mc-människa förstår ju inte sånt där, men ett är uppenbart tydligt: Motorcyklar väger... kilovis... och är inte till för att backas med... ;)
Nåja -strunt i det... ett förstår jag i alla fall: Bara dom får av sig sina michelinförklädnader så kan man både kramas och prata med dom.
Och det var väl ungefär det vi roade oss med -till vinet, vid grillen och vid tjejsnacket lite där på nattkröken -ni vet då när man borde ha gått och lagt sig för att sova för länge sen, men fortfarande har så mycket att avhandla ;)
Dagen därpå gjordes en tur runt Roxen. Med stopp vid Löfstad slott, Stjärnorps kyrka o gamla ruin och naturligtvis en blåbärskakepaus (mycket gott ;)) vid slussarna i Berg fast i omvänd ordning. Resten av resan blev ett enda långt försök att åka runt Roxen kustvägen liksom... men försöket måste nog ses som ett mindre lyckat sådant, för det mesta vi såg var ängar, hagar och smala asfaltsvägar... Nåväl -maten var ju god när vi kom hem i alla fall ;)
Christer och Birgitta
Först var dom på väg -på vägen ner... men då hindrades planerna av hönsplockning á la 10.000 st. Sen var dom på väg -på vägen upp från en liten vända nedåt i landet. Då fanns inget hönsplockningshinder, men det blev någon dags delay där ändå -sannolikt pga trevligheter där söderöver.
Men till slut så... hittade de ut i obygden 2,5 mil från civilisationen! :) I och för sig möttes vi upp vid helikopterplattan på sjukhuset och hade sällskap ut i obygden efter en gemensam shoppingrunda vid köpcentret i Tornby... men ändå -de hade ju husvagn, det hade inte jag... ;)
Med sig hade de något för... gissa en gång... jo, helt rätt grillen... :D De hade också med sig något som... vi inte drack till det grillade. Men i skrivande stund finns bara 50% kvar av det och de 50% som inte längre finns var väldigt gott :D
Med sig hade de också Birigttas hantverk av alla de tomma kaffepaket som jag anmodade släkten att samla ihop innan jag flyttade... Jag säger bara en sak: Cool väska!! Tack! :)
Anne-Li och Dan
Tja, det verkar vara på modet att "svänga förbi" när man är på väg söderöver... vilket väl är ett fenomen som inte är alltför svårförklarat ;) Man svänger inte gärna bara förbi östergötland en kväll annars, om man själv är från Uppland. Så även för Anne-Li och Dan som skulle göra en vända till Halland på vägen ;)
Det blev en kväll av relativt elektrisk art... Det blir gärna så när man själv bor ihop med en elektriker, får besök av en annan elektriker samt en elbutiksarbetare ;) Men dom är goa alla tre, så det var lika bra bara finna sig i det... de pratade åtmistone om lite andra saker då och då ;)
Men vi grillade faktiskt inte ;)
Dagen därpå blev en kortis för umgänget relaterat till arbete för värdparet... Men jag måste beundra gästerna som klev upp för hin själv på morgonen för att äta frukost tillsammans med oss. När vi lämnade hemmet satt de dock fortfarande och närstuderade kartan för sin fortsatta rutt. Gjorde de helt rätt i... och eftersom de redan är hemma sedan länge när dessa rader skrivs kan jag berätta: De hade en fin resa!! ;)
Maria
Här kommer en dag emellan då syster Maria visar att hon inte blev avskräckt från östgötabygden när systerstyrelsen avlade sitt besök här... Men denna gång med betydligt mindre systerprat, betydligt mindre vin och betydligt mer stillsam samvaro med diskussioner av det djupare slaget.
Vi hann också med en långfika i Norrköping i samband med passande av tågavgång.
Hur hon sen fixade tillvaron som nattsyster vete gudarna... men syster Kristina hävdar att det gick alldeles utmärkt.
Neta, Leffe, Elle och Stiin...
Stiin vill inte längre bli kallad Stiin egentligen. Stiin har nämligen blivit stor, men hon kramas fortfarande lika mysigt. ;)
Trevlig helg dock, med ett besök på Brunnby musteri. En behändigt ställe med allköns sorter av safter och sylter och marmelader och chutneys och muster och drickor och ostar och rotsakschips och lin... ;) Med till kassan kom en rabarbersaft, en ligondricka, granatäppeldricka och äppel-päroncider... ja åsså var det dom där rotsakerna då, som väl inte var direkt i viktväktarformat -men väldigt goda. Efter detta avlades också visit i Ulvåsa... ja, alltså när vi väl hittade dit alltså ;) Ulvåsa är ett "plocka-på-dig-massor-av-det-mesta-du-absolut-inte-behöver-till-ett-pris-du-inte-kan-motstå"-ställe. 
Och som sagt...behövde vi ett nytt nyckelskåp?? Nixpix! Men snyggt var det ;) Vi behövde inte den harpaspelande mannen heller -men han gör sig klockrent i köksfönstret ;)
Vad vi gjorde när vi kom hem?? Vi nyttjade grillen förstås ;) Kalkon denna gång -med tillhörande potatisklyftor och egengjord tzatziki. Kan rekommenderas å det varmaste.
Söndagen blev en ganska lat historia, med mycket snack över en kopp kaffe och faktiskt en oerhört positiv upptäckt till följd -vi har färska kryddor i vår trädgård!! Åtminstone jättefin oregano och någon sorts timjan! :)
När Anders kom hem efter att ha kollat på Christoffers fotbollsmatch avslutades samvaron med en Kreolsk gryta innan upplänningarna tog bilen med tillhörande husvagnen Skalman och styrde kosan tillbaka till de uppsaliensiska slätterna.
Släktträff
Vi har också hunnit med en resa till den uppländska slätten däremellan.
Det har varit släktträff! Inte illa... 27 personer av en syskongren med två systrar och en bror och tillhörande barn, barnbarn och barnbarnsbarn... att det kan bli så många ;) Och fördelen med att tillhöra grenen som bor på gården där vi var och komma längst bort ifrån är att man får förtur på husvagnen... ;)
God mat, lekar i en solbadande hage och kul att träffa allihop igen. Grillen var förstås tänd ;) Det var liksom inte precis i förra veckan.
Tack till Mats och hans systar... och tack till mamma också jobbat för att denna dag skulle kunna bli av.
På vägen hem på söndagen tog vi svängen om pappa och Gittan. Fick god mat där också!
Och ska man hinna med alltihop det där på en och samma helg, så kan vi bara konstatera: Man bör inte ha barn med sig som börjar i skolan, efter sommarlovet, på måndagen... Det är nämligen väldigt långt hem och bara hälften av dem sov i bilen... nåväl -nu sisådär 2 veckor senare vet vi att de överlevde ;)
Om vi har varit lediga något?? Det är ledighet att ha tid att umgås med sina nära och kära... sen att man inte hinner med dammsugaren i samma utsträckning som man brukar -det må väl vara hänt. Fönstrena är dock putsade ;)
Må gott!
Kram Annicka
