Krabbfest i Musslan
Man ska inte ha bråttom... för det är inte "bara" att äta krabba!
Men med hammare, virknål och trevliga arbetskamrater så renderar det i en trevlig kväll.
Ja, åsså nötknäpparen förstås, en rejäl nötknäppare behöver man också -till benen! Har man ett hyfsat stämjärn, så är inte det heller någon nackdel.
Sen kan man ju alltid fundera över om det är värt mödan och besväret ;)
Vi pratar ändock om en sysselsättning som kostar 120 kronor skaldjuret, är omöjlig att komma in i och där man måste ta bröd och smör FÖRE man börjar bryta, bända och äta...
För tar man av dessa saker "efter", så riskerar man att få köpa nytt -om man inte gillar ost med skaldjurssmak förstås. Vilket man kanske gör -det finns ju företag som lever på att tillverka den typen av ostar... Kavlí till exempel! ;)
Någon har sagt mig att erfarenhet är att inte vara aningslös!
Under denna krabbätarafton blev jag väldigt varse om vad som avsågs med det.
Det var premiär för min del vad det gäller att äta krabba, så jag hade absolut ingen aning om vad jag glatt tackade ja till när frågan kom på bordet för ett par veckor sen.
Sen kom dagen i tisdags då det var dags. Hela tillställningen skulle gå av stapeln i grupprummet Musslan på öronmottagningen. Att det i detta sammanhang inte avses skaldjuret mussla, utan öronmusslan tror jag alla normalbegåvade individer kan förstå varför... fast jag tror ärligt inte krabborna brydde sig om vilket.
Från början såg allt så gemytligt ut. Det dukades med höstlöv, ljus och vackra bär på bordet och på varje framdukad tallrik lades en krabba. Vilket jag har förstått var av typen "portionskrabbor", dvs en krabba till en person. Och säga vad man vill, men de ser ju i alla fall häftiga ut! ;) Det var sen det började! 
Lektion 1: Hur man över huvud taget får upp en krabba, så att det alls blir möjligt att äta av den. Först tar man bort svansen! Deltentamen 1 gick alltså ut på att visa sina kun- skaper gällande svansens placering: Den sitter invikt under kroppen om man kollar på ena långsidan, för den som inte visste det!
Sen kommer manöverprov 1! Att få skalet att lossa från övriga kroppen!
Det är här hammaren kommer in i bilden, liksom stämjärnet och starka fingrar. Just det sistnämnda gjorde att Kerstin och Helena, som är vana krabbätare, öppnade ovanligt många krabbor denna kväll. Fast tar man initiativet till en krabbfest med ovana deltagare så får man stå sitt kast! ;)
Men till slut så... låg det äntligen 17 stycken färdigdelade på bordet. Och jag hoppas att alla inser att det är nu först man kan ta sin första tugga av delikatessen... man ska med andra ord inte vara hungrig när man börjar! För den första tuggan är liksom ingen "tugga" -den intas nämligen med hjälp av knivsudd och virknål! Detta är alltså kursplanen för Lektion 2!
Deltentamen i detta moment består av gälkunskapsexamination. Det är nämligen sex eller åtta (eller hur många dom nu var) grådassiga gälgångar som ska bort innan man börjar äta med virknålen... Och hur detta rent praktiskt går till är inledningen till Lektion 3!
Men först säger jag Tack och lov för den utomordentligt goda hovmästarsåsen! Annars hade den något torra romen blivit en ganska pulveriserad historia för munnen att ta hand om.
Men "smöret" var himmelskt!
När man väl har pillat i sig innehållet i "locket" så det har blivit helt rent på insidan, så går första rundan med skalfatet... Skalfat när man pratar 17 krabbor, består av en hink -annars får de inte plats! Sen inleds Lektion 3 som sagt: Lossa klorna från benhuset!
Benhuset?? Bara benämningen är ju intressant!! Och strukturen där innanför är en synnerligen märklig konstruktion och man kan ju i sitt stilla sinne undra om Vår Herre verkligen var nykter när han uppfann det där?! Fast vetenskapen kallar det säkert för snillrikedom! ;)
Här har i alla fall virknålen en oerhört framträdande position för om maten ska komma magen till godo eller bli kvar i det s.k benhuset. Deltentamen 3 är helt enkelt virknålskunskapernas tentamen och i den ingår manöverprov i detsamma!
När benuset är helt tömt på sitt innehåll och benhuset syns med hela sin benstruktur kommer Lektion 4: Klorna!
Den som tror att man kan göra som med kräftorna, nämligen stoppa klon i munnen knäcka till med tänderna och suga ur innehållet blir snart varse att... man ska åtminstone inte ha dåliga tänder eller halvrassliga lagningar om man ska ta sig för med det projektet. Nope -det är nu nötknäpparens tid är inne! Det är som med Paranötter ungefär -man tar i för allt man är värd och sen skalar man fram det som är innanför!
Och nu mina vänner -kommer dagens första regelrätta tugga! Det är först i det här läget man får en hel bit att stoppa i munnen... och vi pratar 1 timme och 1 kvart in i måltiden!!
Personligen tror jag det var därför man var så påstridig med att bröd och ost skulle tas först!
Initiativtagarna visste ju vad som komma skulle och att ingen hade ätit sin middag än... ;)
Efter detta kom kvällens befrielse. Kaffet och chokladtårtan!
Jag VET hur man Dricker Kaffe och jag VET hur man Äter Chokladtårta!! ;)
Konklusion:
Räkor och kräftor ligger fortfarande över krabba på listan över favoritskaldjur! Det är lika slaskigt att äta alla tre sorterna, men de två första förstår jag mig på och dessa är heller inte lika "torra" som den sistnämnda.... så tack igen för hovmästarsåsen! ;)
Jag blev alltså inte frälst av denna första gång i krabbätandets konst, men det var himla roligt! Och jag säger absolut inte att jag ätit krabba för sista gången.
Jag är inte längre aningslös. Jag är en erfarenhet rikare!
Kram Annicka
Vacker höstmorgon
Hösten är här... och alla färgerna
Här kommer några bilder från hösten när hösten är som vackrast!
Jag är egentligen inte särskilt intresserad av att det ska bli grått och kallt och mörkt och... ja allt sånt där som hör hösten till...
Men när man åker till jobbet tidigt en morgon och luften är klar och kall och dagens första solstrålar skänker sitt ljus till alla färger i naturen -då går det ju inte att säga annat än att det är hissnandes vackert! Då blir i alla fall jag lika varm i själen som när våren börjar spricka ut i sin skira grönska.
Så det är väl helt enkelt bara att ha överseende med att november kommer nu och istället vänta på stearinljusen i december.
Kram Annicka
I vedhögen
Att trava ved är en konst
Eller ja, det krävs väl ingen större intelligenskvot att att förflytta vedklabbar från en uppen- bart oorganiserad hög under bar himmel -till en snyggt staplad vedkast under tak. Men det krävs tålamod och lite styrka i fingrarna.
Tålamod har jag ganska gott om, men fingrarna tyckte nog inte att jag hade så mycket styrka som jag trodde igår. Jag har träningsvärk i dom idag -och detta trots att det bara var första bildens ved kvar att trava ;)
De östgötska vädergudarna var heller inte på sitt bästa humör igår. Det var sisådär en 4 plusgrader och regnade i stort sett hela dagen. Kan säga att soprent (från ved på backen) och snustorrt inte hade något som helst med varandra att göra... för varken veden eller jag var särskilt snustorra efteråt!
Men till slut fanns båda under tak i alla fall. För vädergudar är till för att trotsas -åtminstone om alternativet är att behöva knäcka loss frusna klabbar från varandra sen (i minusgrader) när vintern och kylan behagar slå till. Och som sagt -tålamodet är det inget fel på.
Så "färdigtravad och dyngsur" kändes som en bra summering efter de sista timmarnas göranden och havanden. Och kvar av den oorganiserade vedhögen är nu enbart en ganska vacker höstbacke.
En stackars fjäril hade också på något sätt lyckats övervara sommaren mitt i vedhögen och tyckte jag var på tok för närgången med den där fotomanicken för att tillvaron skulle kännas riktigt trygg och behaglig. Men till slut kom vi överens om det var färdigfotograferat och fjärilen kunde andas ut. Funderade också om det inte var dags att ta in hängmattan för säsongen.
Men det kom bara till funderingsstadiet -det är nämligen inte vår hängmatta, så risken är det en sån handling skulle komma att betraktas som stöld. ;)
Istället kröp vi in den goa värmen inomhus och stortröjan kom på för att bli varm ända in i själen... och Anders blandade till en varsin shot till oss.
En klassisker med kaffe, galliano och en klick äkta nyvispad grädde ovanpå! :)
Kram Annicka
Surströmming 091010
I helgen har det doftat -i precis hela huset
En blandning av schampo, hårspray, skaldjur först. Det som sen tog över hela tillställningen var surströmmingen. Det är en kort sagt intensiv doft den sortens strömming har ;)
Alla våra föräldrar har varit samlade hos oss i helgen samt barnen och Anders syster med man. Och det var surströmmingen som var huvudanledningen till att ses just denna helg, även om det fanns olika rådande meningar om det över huvud taget går att äta denna genomsvenska maträtt.
Pappa fick i alla fall äran att öppna burkarna -utomhus ;) Han är på nåt vis den som klarar den första doften från innehållet i burkarna bäst. Men med den tekniken där man vänder burken i 45 graders vinkel, sätter i konservöppnaren och därefter ber en bön om rätt vindriktning så skulle nog även jag fixa det ;)
Beredning av surströmming enligt J. A. Ling från 1907.
Strömmingen, som bör vara fullkomligt färsk och oskadad, lägges först ner i lake af rent vatten och salt med c:a 25 graders salthalt och med en efter omständigheterna afpassad lake så att denna vid upphämtandet morgonen därpå håller mellan 8 och 10 grader. – helst 9. Grader salt i lake mäts med en s.k. salttermometer.
Under denna tid omröres strömmingen i kärlet flera gånger.
Därefter gälas strömmingen på vanligt sätt för hand hufvudlös och inlägges i halftunnor – oftast sådana som året förut begagnats men då noga rengjorts jämte dit förut häld ca 19 liter lake (per halftunna) af 16 à 17 proc. salthalt i förhållande till årstiden och omständigheterna
Kärlen fylles ej fullständigt utan lämnas vanligen ca 1 à 2½ tum djupt tomrum under öfre botten, som senast dagen efter insättes, hvarefter tunnorna nedlägges och efter någon tid vändes då och då något halft hvarf.
Strömmingen förvaras bäst i sjöbod där intet solljus intränger direkt på kärlen. Vid insaltningen omröres strömmingen och laken noga och alla sönderrifna strömmingar m.m. bortplockas.
Efter 6 och 8 veckor är strömmingen färdig att inläggas i afsändningskärlen och bör därvid noga tillses att endast fullt färdigberedd och välsmakande samt oskadad strömming inlägges.
Lite kul kuriosa på nåt sätt, att det påpekas extra att strömmingen bör vara fullkomligt färsk och oskadad när syrandet tar sin början -en motsats alltså till många anser att just surströmming är ;) Sen undrar jag två saker:
Hur gör man för att spara 2 tum i övre botten? Och såg afsändningskärlen då ut som våra fina färgglada burkar från Oskars, Ulvens eller som den med Höga Kustens suströmming från Enånger? ;)
Hur det nu står till med den saken så hade vi i alla fall en väldigt trevlig eftermiddag och kväll.
På bordet fanns något för alla smaker och tyckanden och åldrar. Kräftorna måste nämnas.
De var fantastiskt fina och med perfekt sälta, egenhändigt fiskade av svåger & Co.
Åsså surströmmingen förstås och den självklara mandelpotatisen och lök, turkisk yoghurt och Mjälloms hårda tunnbröd. Som gjort för att göra en klassisk surströmmingsklämma :)
Annars funkar det att äta direkt från tallrik också.
Det är strömmingsbenen som är det trixiga... men med vana strömmingsätare omkring sig så ordnar det sig. Fenor väck och stjärten bort, därefter pillar man den silverfärgade fisken på mage och trycker den i ryggen... med gaffeln, ni vet som man gör till barnen när man mosar banan på en tallrik ;) Sen så -är det bara att dra lite i ryggraden så följer alla ben med enkelt och behändigt.
Det luktade suströmming i hela huset, vilket blev extra tydligt om man varit ute i friska luften en stund och kom in igen. Men det hindrade inte någon från att ha en trevlig samvaro.
Dansen tog sedan fart på köksgolvet... vi har ju ett par kvadratmeter att dansa på i vårt kök, så det mötte ju inga hinder att alla fortsatte att vistas i samma rum ;)
Någon gång efter mitt i natten började dock gästlistan tunnas ut lite på grund av trötthet... och jag kan sätta min sista krona på att det var, Anders pappa och min svärfar, som tyckte det tunnades ut alldeles på tok onödigt för tidigt och var den som hade kunnat fortsätta längst in på natten. Och då var ju han ändå den äldste på samma gästlista ;)
Mycket trevligt var det i alla fall! Tack till alla!
Kram Annicka
