syssis

När Systerstyrelsen kallar till möte...

Då kommer man!!  Så är det bara!! :)
För då vankas det god mat i tacosform, berusande god dryck, allmänna trevligheter och massor av  fnitter... Åsså naturligtvis -diskussioner av den art som skulle kunna lösa världskriser om det bara fanns nån vettig människa i ledande ställning som tog tillvara alla nyuppfunna och tvärintelligenta idéer ;D Speciellet dom som skapas efter klockan 01.30 är ju i regel särskilt värdefulla ;)

  

Maten var väldigt god och fanns i mycket väl tilltagen mängd. Drycken var inte heller på sinande någongång och hade uppenbarligen effekten att 20% av skaran upplevde problem med cementkänsla i bihålorna dagen därpå! I sann öronsysterlig anda ;)
Personligen bara njöt jag av champagnen, tomteblossen och alla skratten... och har under denna "dagen efter" inte haft något som helst samröre med vare sig cement eller kopparslagare ;)

 

Sen var det ju så... att det inte på minsta vis har undgått någon av de övriga i systerstyrelsen att jag inom loppet av tre veckor inte längre kommer att finnas på 79F med min fysiska närvaro... så dessa fyra fantastiskt gulliga personer hade ordnat en liten present...
...för att jag inte "skulle glömma"...
Oddsen att jag skulle glömma vare sig styrelsen, öron-näsa-hals eller Akademiska är förvisso tämligen obefintlig... med efter igår lär det ju ska vara fullständigt omöjligt!!

De hade pillat ihop ett litet album... med bilder från sjukhuset och bilder från Anders o min lilla saga samt tagit ett foto av samtliga mina arbetskamrater och ombesörjt att var och en skrivit en liten hälsning under sin respektive bild! Jag säger bara:
TACK!! -så otroligt roligt!! Finare minne av avd. 79F hade jag aldrig kunnat få!!


   
      Hanna                 Maria                 Ingrid                 Vesna

Jag är dock imponerad över hur dom lyckades ro iland detta projekt -de kom nämligen på detta i tisdags... alltså 3 dagar före denna kväll som varit planerad under betydligt längre tid.
Att dom bara hann... och att dom fixade all logistik, som jag förstått inte var nån barnlek att få ihop.
Det enda smärre missödet som blev (och som det pratades högt om ;-)) var väl att det framkallades en väldig massa bilder som inte riktigt var tänkt att framkallas... ;)
Men, men... smakar det så kostar det... Och med det resultatet, kan jag inte annat än att vara tacksam över att de lät det kosta..:)

 

Ett Hur Stort Tack som helst, för en trevlig kväll -Ni är guld värda!! 
...och ett litet "på-sidan-av-tack" till syster Hanna som bistod med nattlogi och frukost! :)

Kram Annicka