syssis

   

Man ska inte vara sämre än att man kan ändra sig

När Sveriges television drog igång sin satsning med Dansbandskampen så var det nog inte bara jag som höll på att få spader över att man lät något så 70-tals-töntigt dansbandsaktigt släppas fram i teverutorna hemma hos det svenska folket. Det formligen haglade kritik från alla som tyckte sig kunna någonting om dansvärlden som mestadels betonade att detta misskrediterade en hel svensk folkkultur.

Dock skam den som inte viker sig inför fullbordat faktum: "Vi" hade fel! Folk älskade detta!!
För den dansintresserade behövs ingen förklaring, men för den oinsatte kan berättas:
Det var just detta 70-tals-tönt som tog hem hela spelet!!
Ivrigt konkurrerande med Scotts -ett band av tjugohundratalet ;)

Och nu har det hänt: Jag har sett 70-tals-töntet live!! :D Och det är bara att erkänna:
Det var coolt!! :B

Anna ringde till mig en dag och sa att:
-Du vet väl att Larz-Kristerz och Scotts är på Möbeln i Tierp den 21 februari?!
(Möbeln är för övrigt ett gammalt möbelsnickeri som man gjort om till danslokal)
-Eehm... ja oh ja... Det skulle vara roligt!
-Tycker jag med, men det brinner i knutarna för det finns inga förköpsbiljetter kvar
  -däremot finns det fem biljetter kvar där middag ingår!
Fem biljetter?!... Det var läge att kvicka på med besluten alltså...
Efter den förmiddagen fanns det bara två middagsbiljetter kvar -för tre gick åt på samma bräde:
En till Anna, en till Anders och en till mig! :)

Summa summarum blev:
God middag i trevligt sällskap! Vi var till en början lite fundersamma över hur Möbeln ordnat det med platser osv... En helt obefogad fundering visade det sig, för skylten bara lyste mot oss på första bordet vi såg när vi kom in lokalen:
Anna Berg -dukat för tre, så varför inte bara slå sig ner liksom ;) 

Det serverades en skagenrulle till förrätt. 
Till huvudrätt stod det fläskfilé och potatiskaka på menyn, med en svampsås som man hade kunnat gå tillbaka och äta med sked direkt ur kastrullen... om det inte hade varit så att man fick lära sig som liten att det är ouppfostrat att göra så ;)
Därpå rann en kopp kaffe ned med lätthet. Fast med den tillhörande kakan var det inte fullt lika enkelt -men till slut så... ;)

När klockan närmade sig halv tio kunde man omöjlig ta miste på att  det var dags för ett av kvällens band att entra scenen...
Folk liksom bara delade på sig... som havet för Moses... när dom kom...
I sina vita och röda 70-tals-scenkläder med glitter och utställda byxben...
Larz-Kristerz!!! :) Antagligen har Tierparna aldrig jublat mer än just då...
Stämningen lade sig i taket -trots att matsmältningens tid borde ha trätt i kraft precis då ;)

Scotts!!! :) fick sin del av ovationenerna de också när de klev upp på scenen. Och hur man än vänder sig så har man rumpan i bak! Och hur coola Larz-Kristerz än är med sina upphottade gamla dansklassiker, så passar Scotts musik mig bättre -som dansmusik betraktat!! :)
Nu var det ju i det närmaste 1000 personer på Möbeln just den här kvällen, så att dansa var ju minst sagt lite trångt! Men känslan i bröstet när 1000 personer sjunger(??!!) med i "Purple Rain"
-DEN är svårsmält!!  Aldrig har väl Tierparna tagit i mer än då.. heller ;)  Helt otroligt!!!

Hade varit kul att ta med dem till jobbet dagen därpå och kolla hur många som hade knutor på
stämbanden efter den här kvällen ;)
Men just då var tankarna väldigt långt bort från fiberoptisk stämbandskontroll.
Och det kanske var bra för Tierparna att få släppa loss lite röstresurser också -vad vet jag...
Förresten var det inte bara Tierpare där.
Bara i mitt sällskap på tre var jag, i egenskap av tierpare, i klar minoritet kan man säga ;)
Både Anna och Anders är ju utsocknes ifrån ;)

Jag vill dock säga Tack till dem båda!
Till Anna för att hon donade med initiativ och biljetter och
Till Anders för skivorna... en med Scotts och en med Larz-Kristerz!! :D

För en kväll med Larz-Kristerz på direkt hemmaplan kanske kommer att vara en sådan där "once-in-a-life-time-grej" i mitt liv... och måste ju naturligtvis verifieras med en signerad skiva ;)
(den enda skiva jag äger som faktiskt är signerad!)
Och det var när vi stod där framme och fick den signerad som det blev tydligt:
-Killarna från Älvdalen är trevliga också ;)


Kram Annicka