syssis

Det är massor av sidor i varje bok

Och ännu fler bokstäver på varje sida. Men det är absolut ett av det bästa jag någonsin har läst.
Stieg Larsson hade verkligen idéerna och tangenterna på sin sida, när han författade trilogin om Mikael Blomqvist, Lisbeth Salander och tidningen Millennium med Erika Berger på den redaktionella posten. Än en gång bevisas att finns bara en vattentät story och ett media att publicera den i, så löser sig resten... förr eller senare ;)

Men jag är ändå fascinerad över att man kan få ihop en så elegant historia om en egen- sinnig frilansjournalist vars civilkurage vi skulle behöva lite till mans och en stökig datahacker som inte är äldre än... -jag var i hennes ålder ;) och som besitter de mest fantastiska cyber- kunskaper och en enastående förmåga att använda dem, men som kanske har ett å annat att önska vad det gäller social kompetens. Å andra sidan har hon ett mellanmänskligt rättvisepatos som gör hennes ibland något drastiska åtgärder lätt att försonas med.

I första delen av trilogin får läsare stifta bekanskap med huvudrollsinnehavarna som ska följa trilogin i ungefär 1800 sidor framåt. Målande bilder, detaljerade beskrivningar och genomtänkta personskildringar gör att läsaren snabbt lär känna personerna och miljöerna. Blomqvist & Co löser sedan omständigheterna kring Harriet Vangers försvinnande ungefär 40 år tidigare.
En familjesaga som på intet sätt är alltigenom vacker.

Del två är så klockrent samhällskritisk att motstycke sällan skådats i den svenska skön- litteraturen. Den tar sig an ämnet trafficking med en sådan träffsäkerhet att man undrar vilka källor författaren använt sig av. Högt uppsatta samhällsmedborgare halshuggs verbalt och sexhandeln mellan Östeuropa och Sverige är i boken snubblande nära att avslöjas av journalisten Dag Svensson och hans sambo Mia Bergman. Det är mordet av paret som står i fokus för den röda tråden och det som Blomqvist / Salander hänger sig åt -med tidskriften Millenniums goda minne.

Den sista delen i trilogin letar sig in i maktens innersta korridorer. Den lilla innercirclefraktionen inom SÄPO som i boken är döpt till "Sektionen för särskild analys" är här föremål för författarens granskande i lupp. Inte ens statsministern har tillgång till den hemligstämplade information som passerar gruppens skärpta ögon. Belyser korruptionen och leder alla trådarna tillbaka till Lisbeth Salander hennes far Alexander Zalachenko -en avhoppad rysk KGB-agent.
Återigen kan man inte vara annat än tacksam för Salanders utpräglade känsla för rättvisa.
Och personligen blev jag en smula förälskad i doktor Anders Jonasson -en mycket sympatisk och vidsynt människa. Till skillnad från psykiater Peter Teleborian.

Trilogin renderar inte många skratt, den inger inte många stunder av lugn, frid och frihet.
Den är under stundom dramatisk och skapar många tillfällen till eftertänksam reflektion om man så vill. Men jösses -den är en sträckläsare!!

Det spelar ingen roll om man har rast på jobbet, åker tåg, borde sova eller kokar sås till middagen -man vill helt enkelt inte släppa taget när man väl har börjat läsa.
Kan säga att tåget funkar bra, rasten på jobbet likaså... sovandet -nja sisådär...
Men vänligen -den som kan: Undvik såskokandet... det är nämligen inte säkert att kastrullbotten har samma karaktär som före försöket. ;)


Kram Annicka