Trakealkanyler

   

Det finns lika många modeller som det finns tillverkare

Så här ser dom ut... eller kan i alla fall se ut...
Plaströren som man sätter in när man måste göra "hål i halsen" på någon.
• Bild 1 är Portexkanyl -en helt "vanlig" utan några större finesser förutom att man kan hålla fri luftväg med den, vilket ju i sig är en ganska händig finess ;)

• Bild nummer 2 är också en helt "vanlig", fast en Sheileykanyl och på den här finns det ett litet hål upptill som man drar nytta av när patienten vill kunna prata och är så frisk att han eller hon kan det. Den har också en liten uppblåsbar ballong nertill, som man kan ha glädje av att använda om patienten lätt sväljer fel när han/hon äter tex. Då kan ballongen blåsas upp en stund och på det viset riskerar man inte att patienten får mat ner i lungorna. Mycket praktiskt! ;)

• Fjärde bilden är en silverkanyl. Det var sådana man hade innan plast och silikon hade hittat sin uppfinnare. Himla behändigt -bara att ta ut och putsa upp någon gång då och då ;)
Det finns fortfarande en och annan som har den här sortens kanyl, men numera är de ganska lätt räknade!

• Men det är bild tre som jag egentligen ville klottra ner några rader om.
Under mina 11 år som öron-näsa-halssyster har jag aldrig sett nåt liknande.
Det är en Saulkanyl... ett litet hemmabygge -gjort av en kille Saul får man anta.
För en vecka sedan satt den här kanylen i halsen på en patient... och nu gör den det inte! 
Detta trots att patienten haft den i 25 år! 25 ÅR!!
Det är en gigantiskt tidsrymd för 4 centimeter långa plastmanicker (i hårdplast) som på något vis sitter i kroppen på en människa.

Men det har fungerat klockrent fram till nu. Och det hade säkert fortsatt att funka alldeles utmärkt i 25 år till om nu inte patienten i fråga hade visat sig för vården.
För då kom plötsligt överheten inom vården på hur lång tid 25 år egentligen är, förfasade sig över detta faktum och sa att: SÅ LÄNGE kan man då rakt inte ha samma kanyl sitta!!
Nehepp -går icket!!

Så nu sitter det en ganska snarlik konstruktion i halsen på ovan nämnda patient. 
Uppföljningen kommer inte att kunna dröja i 25 år, trots att man hör talas om alla vårdköer som växer. Nej -för ser ni, 4 centimeter långa plastmanicker gjorda av idag håller inte måttet mer än ...ja, dom byts åtminstone varannan, var tredje månad...

Nåväl -patienten ändå såg ganska nöjd ut när vi vinkade adjö inför hemgång!
Kram Annicka

P.s
Bild 1 och 2 har jag lånat ur Anna-Lenas galleri, bild 3 har jag tagit själv och bild 4 tackar jag Maria för hjälpen med! :)

Kommentarer
Postat av: Maria

Anytime, nu vet jag iaf vars de ligger :)

2009-09-16 @ 18:53:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0