syssis

   

Förra lördagen var det dags igen

Det var säkert 10 år sen sist. Eller i alla fall var det tillräckligt länge sen för att jag inte ska komma ihåg när det var. Anders, jag och barnen bokade käckt en bana på bowlinghallen i Norrköping och åkte dit glada i hågen i ett uschligt blåsigt och grått vårväder.
Men innomhus gjorde ju inte det någonting :)
Käglorna är större än man kan tro, när man ser dem på en bowlingbanas avstånd... men å andra sidan ska de stå pall för ganska stora bowlingklot också ;)
Eller ja... stå pall ska dom väl inte, eftersom det är varje bowlingspelares dröm att gå en hel match med bara strikes... Men när det kommer ett klot som väger multum och smachar rakt in i den där formationen av samlade käglor, så är det ju ett under att de håller över huvud taget :-)

   

Vi som inte är bowlingspelare till vardags (och inte har en sån där fin väska med plats för tre klot och en liten handduk och vattenflaska) har bara att välja klot i rännorna som finns uppradade bakom banorna. Tar man en rosa, så blir det precis lagom för annickisk armstyrka -det gäller bara att hitta en kula med lagom stora hål för annickiska fingrar också. Det är så trist när klotet stannar kvar för att tummen sitter fast i hålet ;)

Skor är också en egen historia. Sådana får man låna gratis -det är bara att leta upp ett par som passar! Och det finurliga med dom är att man behöver inte tala om för sin omedelbara omvärld vilken skostorlek man har... Det finns nämligen inte en chans att man kan hålla den detaljen hemlig... ;-)

   

Christoffer kollar nogsamt resultatet efter avslutad familjematch och konstaterar att "pappa vann stort, typ" ;) Vi hoppade över att ta en drink i baren, men det blev i alla fall en god eftermiddagsfika på plats innan vi åkte hem igen. Inte så dumt det heller.

   

En liten vända till Cupolen i Linköping hanns också med. Söndagsdans till Micke Ahlgrens efter en dag i Östergötlands hittills vackraste och varmaste vårväder. Det blir ju inte så mycket dans nuförtiden. Jag vet inte om jag saknar det speciellt, men det är kul när det blir av. Och kanske blir det lite mer nu när Anders börjar tycka att buggkursen givit litegrand i alla fall.


   
Badrumsbygget går vidare. Nu är det i alla fall färdigreglat om man bortser från stål-konstruktionen som ska stadga upp underifrån. Den ska konstrueras på plats i pannrummet har jag förstått och när jag tittar in i pannrumstaket och ser alla rör och ledningar där så är jag glad att jag är... sjuksköterska... ;-)

Det har i alla fall blivit ett ytterligare ett hål i hallväggen precis som jag tänkt... ja, som jag tänkt alltså... Anders och snickarna tittade lite underligt på mig när jag kom med den önskan.
Men jag har tänkt att den där ladugårdsdörren som jag hittade på höskullen för ett tag sedan skulle fixas till och sen täcka hålet i hallväggen.
På dörren ska det bli en spegel och bakom dörren ska det bli en liten, ca 30 cm djup, platsbyggd garderob. Kanonbra att förvara hattar och mössor i... å fingervantarna till vintern...;-)
Och bara pojkarna hade förstått vad hålet skulle resultera i och fick börja mäta, konstruera och planera bygget så blev de nöjda igen och funderade inte så mycket på grundidén längre ;-)


 
Rören för vatten och avlopp börjar också hamna på sina rätta platser. Rörmokar'n har dessutom världens sötaste lilla dotter som var här och åt lunch i fredags... Ja, hennes mamma också för den delen. Mycket trevligt!
Lilltjejen fick däremot de strängaste order av pappa rörmokar'n att inte ens fundera på att bli elektriker när hon hittade en liten avklippt kabelsnutt att klia tänderna mot...
Medan elektrikern i huset gladeligen gav bort kabelsnutten utan att blinka en sekund... ;-)
Som sagt mamma Helena och jag ägnade oss åt att äta lunch... ;-)


Kram Annicka