syssis

     

I onsdags ringde min mamma...

... och berättade att kusin Micke med familj var i antågande från väldigt nordliga breddgrader.
Och eftersom jag verkligen menar väldigt nordliga breddgrader, så var ju detta förstås himla kul!! :D Vi ses ju inte alltför ofta på grund av det geografiska avstånd som råder...
Det är ju inte precis så att man "kvistar över på en kopp kaffe en tisda'kväll"...

Men i helgen har de i alla fall varit här och det var en fröjd att träffa dem!
Och det roliga med detta var också att det var fler som tyckte att det var kul att kusin Micke med familj trillade ner från bortre Norrland... vilket innebar att jag denna helg fick träffa fler människor som jag har släktrelaterade band till :)
Vilka jag i och för sig  normalt ändå skulle kunna kvista förbi en tisda'kväll, för en kopp kaffe... Dessa finns ju till vardags på min väg hem från jobbet...
Och på jobbet är jag ju lite titt som tätt - så går det inte att skylla på kvällsskift varje tisdag!! ;)

Fast nu var det inte riktigt "till vardags" den här helgen då... 7 personer hade alltså vallfärdat till min mamma och hennes man, med lite olika längd för sin färd...
Vissa 2 mil, andra 9... åsså då fyra stycken som rest 900 svenska kilometer... för att umgås, bada och äta grillad fläskfilé med kall fransk potatissallad till.

Värmen har ju hållt i  sig, så tanken på att ställa sig vid "storkoksgrillen" är en uppgift som jag är glad att... Mats tog på sig ;)
I skrivande stund är det 3 grader varmare ute, än vad det är inne...
Å då ligger ändå "inne" i direkt i tidigt eftermiddags-solskott...

Ganska många intressanta saker kommer en dock till del vid sådana här sammankomster...
...ja alltså, efter det att den allmänna "det-här-har-hänt-i-släkten-sen-sist-uppdateringen" är avklarad.
T.ex. skyller man på att det är på barnen som man ser att tiden går... Jo just ja... 
Men jag undrar vad det är som gör att det är så oerhört lätt att helt bortse från alla de gråa hårstrån som faktiskt också gett sig till känna... hos generationen ovanför barnen... ;)

Helt klart går det att konstatera: Det är ett tag sedan fem år äldre kusin Micke lurade i lillkusin Annicka att det skulle vara en händig idé att stoppa indianpärlor i magen.
Hoppas att de gråa hårstråna har givit lite sundare erfarenhet av just indianpärlor, än att stoppa dom precis där...
De som är fem år äldre har ju fattat att man kan göra bättre saker av dessa pärlor -och tömde kinden efter tilltaget... Men dom som är fem år yngre, dom låter dessa färgglada småsaker av plast -komma ut den naturliga vägen ett dygn senare ;)

Nu har han dock egna barn i den åldern... undrar om han har tänkt på det ;)
Jag bor ju 90 mil bort och behöver inte ta några konsekvenser av galenskaperna! 
Mycket praktiskt... *ler glatt*... ;)
Nåja -jag ska avhålla mig från att lära de små liven en massa hyss, även om det är frestande.

Om barnen kan sägas att: hälften av dem gillar hallonsylt och hälften gör det inte...
Båda gillar dock när Farfar ritar hus.
Och när Farfar ritar hus... så blir det inga "streck-varianter". Det blir 3 dimensionella miniatyr-ritningar. Farfar har nämligen jobbat med byggnad i hela sitt liv :)

Summan av denna dag:
Varmt som bara den, himla roligt att ses, god mat, och härliga barn!!
I det läget är det lätt att överbrygga allt... även 180 mil till slut...
Fast det är ju å andra sidan enkelt för mig att säga... som var den enda som bara hade 2...
...mil alltså... ;)

Kram Annicka

     

Det borde finnas en lag...

...som reglerar normal arbetstid sådana här dagar.  
Ingen människa kan må bra av att jobba när det är så här varmt... 
När det börjar skymma över sjukhuset är det fortfarande 21 grader ute!

Och tittar man på hur arbetet har förflutit idag, så kan man nog konstatera att det funnits ett å annat värmeöverslag...
Hos patienterna vet jag i och för sig inte, -de har nog tett sig hyfsat normalt.... och de som inte har gjort det, de gör det förmodligen inte när det är minusgrader heller.
Men personalen... den har det sannerligen inte varit lätt att hålla reda på...

Som exempel kan tas de händelser inne på sal 5 som sannolikt skulle kunna kandidera till "dolda-kameran" och utan problem vinna pris!
Förvirringen var total under en stund.

Patienten i säng 1 hette inte Algot... för det gjorde mannen  som låg i grannsängen... 
Men grannsängen hette inte Johannesson, utan Bertrell. 
Farbrorn i 3-sängen hette däremot Johannes, fast han ville inte ha nåt fika... 
Däremot ville Markus gå hem och sova över natten... men det fick han inte utan tvål... 
Och  tvålen  fick Hugo -som inte behövde... Men han hette åtminstone Olsson...
Den yngsta killen i rummet hade aldrig legat i 1-sängen, som alla trodde... utan hela tiden funnits i 4-sängen. Den killen skrattade dock ganska gott. Och det är ju allmänt nyttigt för tillfrisknandet har jag hört.

Vet ni om förresten, att sängar på sjukhus alltid... sedan tidernas begynnelse... räknas från vänster i rummet närmast dörren, mot fönstret och runt, och slutar helt logiskt med sängen närmast dörren... fast på höger sida.

Men det som fascinerat mig mest idag, är att patienter verkligen är av två olika sorter...
Antingen ifrågasätter dom allt man gör... och då menar jag ALLT man gör!! 
Eller också går dom med på allt som föreslås... och då menar jag ALLT som föreslås!!
Jag är inte helt övertygad om vilken kategori det går bäst för... men "ifrågasättarna" tar i alla fall längre tid att ta hand om ;)

Fast jag kan säga att om jag skulle ligga inne för en mindre åkomma och sedan få en svullnad under ögat... då skulle jag bli livrädd om någon till synes sjukvårdskunnade människa kom in och ville ta ett EKG på mig...
Tack gode gud för att apparaterna kräver att man knappar in ett namn, så att den där sjukhusklädda individen åtminstone måste ställa frågan...
Svullna ögon och EKG hör inte ens ihop i de mest märkliga av förvirrade världar ;)

Nåväl... kvällen har dock slutat lyckligt.
Hugo i 2-sängen hade förmaksflimmer... och oavsett vad han hette i efternamn, så togs det EKG som behövdes till slut... Rätt patient, rätt namn och i rätt säng.
Alla fick fika som ville ha, Markus sover hemma och har tvål med sig hem.

Personalen fortsatte dock ha underliga beteenden för sig i linneförrådet... 
Inget oanständigt dock i motsats till vad myten säger. Men underkläder av varianten unisex var understundom inte längre underkläder utan någon form av utanpåliggande accessoar??

Enligt ordboken
Accessoar -er, betyder tillbehör, bisaker, bihang; (konsth.) staffege, oväsentliga detaljer, bifigurer. Oftast om prydnader och dylikt särskilt till klädsel...
Jojo... jag vill mena det...

Nu har aftonen sänkt sig över det stora sjukhuset, patienterna sover förhoppningsvis och personalen har bytts ut till ett nytt gäng.
Det är fortfarande svårt att avgöra om graderna är flest inomhus eller utomhus. 
Ändlösa försök att åstadkomma någon form av korsdrag är ett projket som man lika gärna kan lägga ner -det är ändå lönlöst.
Det är bara att acceptera: Det är verkligen årets hittills varmaste dygn!!

Imorgon är en ny dag med nya förutsättningar.
Fram till dess ska jag sova!

Kram Annicka

 

Ibland undrar man varför det händer...

Min mamma säger att det är för att jag inte har några persienner i mitt sovrum, vilket är ett argument som jag bestrider å det bestämdaste...
Jag har aldrig haft några persienner i mitt sovrum och det går bra ändå... *sådeså*!!
Men den här morgon var i alla fall en sådan morgon...

Jag vaknade före gårdstuppen!! :o
Och med tanke på hur förtjust jag är i att sova just under denna okristliga tid på dygnet, så är detta fenomen ganska ovanligt.

Ljuset som tar sig in genom mitt köksfönster under morgonens tidiga timma är dock fantastiskt.
Solens första strålar för dagen letar sig in och ger köket ett mycket behagligt sken.
Det glittrar lite i vattnet i dammen utanför och gnistrar lite mellan grenarna i de hundraåriga träden som finns på gården.

Men... med andra ord - det är två saker som måste klaffa för att jag ska få uppleva detta:
1) Jag själv måste vara i vaket tillstånd mellan 06.45 och 07.15... *mycket ovanligt alltså*
2) Vädret måste ha bestämt sig för att vara i soligt tillstånd mellan... ja, samma klockslag... ...typ... ;-)

Oddsen att dessa två sammafaller skulle jag kunna "spela på"... och trots att jag inte är född under en vinnande stjärna skulle jag känna mig ganska trygg om att dra hem storkovan.

Ändå är det bara att konstatera... idag hade jag loosat!!
Konstatering nummer två: Det var en vidunderligt vacker morgon.
Där låg jag i min säng och tittade på de skimrande strålarna och filosoferade harmoniskt över hur jag skulle fortsätta min dag.

Tre alternativ kom för mitt sömndruckna sinne:
1) Kissa
2) Flugjakt med medföljande mordrisk... eller...
3) Rätt och slätt omsomning

Det blev variant omsomning förstod jag, när jag tittade på klockan nästa gång och insåg att det var långt efter kaffedags.
Kissnödet var större än någonsin och flugan var fortfarande i livet...
Vilket den också var vid 11.45 idag på förmiddagen.
Sedan dess är det förhoppningsvis ingen som har sett den, eftersom jag inte varit hemma efter 11.45.

Till frukostkaffet roade jag mig med att kolla igenom gårdagskvällens och nattens skörd av mail och sms.
Och till min stora glädje fanns en hel rad respons på denna blogg, vilket gjorde min redan harmoniska morgon till en mycket  glad morgon också.
Tack alla ni som kommenterat detta!

Lärde mig också ett nytt ord idag... där någonstans i slutet av morgonkaffet!
Jag fick nämligen frågan om det fanns något rationellt skäl till att jag hade en länk till spraydate och Allers veckotidning på min blogg??... eller om det var av pekunjära skäl??
En högst relevant fråga tycker jag... nu när jag fattat vad det var jag skulle svara på ;)
Tackar vederbörande för noterat inslag i debatten ;)

Vad jag svarade??
Att det inte var av pekunjära skäl... jag hade helt enkelt inte satt dit länkarna själv :)
Den dagen jag driver en egen blogg under någon som helst inverkan av pekunjära skäl, lovar jag att börja använda papper och penna igen! :)
Däremot har jag nu rensat bort länkarna av egen kraft ;)

Min arbetskväll blev sedan en mycket lugn historia!
Det kan liksom inte bli annat när det bara är fyra patienter att ta hand om.
Eller det där påståendet kanske inte var riktigt sant ändå, när jag tänker efter.
Det räcker med att en (1) blir riktigt riktigt akut sjuk så har det ju med ens ordnat upp sig med det "lugnet"...
Men denna kväll var det sant i alla fall :)

Det mest spännande som har hänt är att jag blivit kär i en amerikan.
Fullständigt underbar människa.
Fast jag ska helt sanningsenligt säga att jag blev lika kär i samma amerikan's fru.
Vi har rett ut uttalet på kustsamhället Västervik och betydelsen "cross one's finger" i förhållande till vårt "hålla en tumme".
Ganska kul att höra Västervik med amerikansk accent förresten... Det blir *westerwick* på något förnöjsamt vis ;)

Nu är det dags att sova en stund... för att sedan återvända till avdelningen imorgonbitti...
Six fortyfive (06.45) sharp!!
Så godnatt och sov g...

Nej men jo just ja...  appropå 45 då...
Eftersom jag varit inne på ordlärarlinjen idag, så passade jag på att lära mig en massa icke livsnödvändiga saker om just ordet fyrtiofem också.

Visste ni att Wikipedia anser att det första man behöver veta om 45 är att det...
...lyssna nu -det här är viktiga grejer... är ett naturligt nummer efter 44 och före 46...
Det ni... coolt... ;)

Man får sig också till livs att:
1) Det är landsnumret till Danmark, om det är så att man har någon arvmoster man borde ringa där!
2) Har man lyckats med konststycket att hålla ihop sitt äktenskap i 45 år, kan man med gott samvete och stort nöje fira sitt Safirbröllop med pensionerade barn, härliga barnbarn och änglalika barnbarnsbarn :D
3) Det är en låt med Elvis Costello...
...och så till slut...
4) 45 är atomnumret för Rhodium.... speciellt denna sista uppgift kommer jag... kanske inte att ha så stor nytta av i min vardagliga vardag ;)

En vardaglig vardag som idag började med:
-en vidunderligt vacker morgon!! :)

Nehepp... lite sömn var det...
Kram och godnatt!!