syssis

   

Scotts äger!!

...men denna vecka fick de ganska hård konkurrens av Glennartz.
Coolt av dessa unga gentlemän i västkustska sjömanskostymer att göra sin egen version av
"Jag vill vara din Margaretha". Bara låttiteln förpliktigar ju stort i dansbandssammanhang.
Kul att de vill göra något för danskulturen över huvud taget!
Det känns ändå som att de är avsevärt yngre... än jag ;)

När det gäller Sandins... blev jag tydligt varse att jag inte dansat till dem sedan det var Jonny Sandin som var Sandin själv liksom...
Det är han väl fortfarande till namnet, men detta blev kvällens andra överraskning.
Vilken fantastisk röst den tjejen har!

Här någonstans påmindes jag om att jag faktiskt var i tjänst denna afton... och tvingades göra ett litet smärre avbrott för en arbetsinsats på jourmottagningen!
Det var en av grabbarna på "Bevakningsassistans" som behövde lite... assistans ;)
Ganska fort åtgärdat dock och jag kunde relativt raskt återvända till Dansbandskampen. 
Men jag hoppas att bevakningsassistenten vakar över sjukhuset ordentligt i natt nu
-som lite credit för den insatsen.
En insats som inte ens blev min insats, utan doktor Sandströms... ;) 
Dr. Sandström utförde nämligen storverk med silvernitratet!!

Så till slut: Larz-Kristerz!!
Jösses -för tre veckor sedan kunde jag inte i min vildaste fantasi ens överväga att jag skulle säga detta... men den här dansbandskampen kommer att sluta med att jag gillar killarna!!
För deras egen skull hade jag önskat att de hade sluppit "We´re not gonna take it"...
Men deras version av dansklassikern!!  Den gick inte av för någonting!!

Normalt avgudar jag inte låten precis -utan att överdriva skulle jag vilja påstå att jag helst stannar upp och tar en kopp kaffe när den låten spelas...
Men när Larz-Kristerz gör "Corina Corina"... Då är det absolut så att jag kan tänka mig en Dirty Fox med Tomas Deutgen!! Han kan -jag vet! ;)


Kram Annicka

 

Tack vare omtänksamma föräldrar...

...såg dillchips- kontra lättsaltschipsbekymret sin lösning i helgen.
Nånstans där mitt i Danbandskampen damp de ner på varsin sida om oss i soffan...
-påsarna med en varsin chipssort i...;) Dillchips till Anders och lättsaltade till mig!!

Börjar förstå varför man ordnar galor av olika slag till världens behövande i TV.
Småskaligt räcker det uppenbarligen med att lägga ut sina problem en blogg,
så dyker det upp en hjälpande hand från ingenstans :)

Ja ja ja -mammor är partiska... men ändå!! ;) 
Det var roligt och gulligt gjort!!
Tack så mycket!!

Lovar att jag inte sett röken av dillchipsen sen i söndags i alla fall...
Klockan nitton och tjugoett, med 1 minut till godo på perrongen... så klev de nämligen ombord på tåget till Norrköping kl. 19.22... ihop med Anders ;)

Kram Annicka

 

Ur en myras dagbok

Stjärnorna lyser klart från himlen. Med granbarret i släptåg vandrar jag kvällens sista promenad hem över gården -till stacken. Lugnet på gården har lägrat sig och aftonen är fridfull.
Husbonden kommer gåendes på gårdsplanen. Han ska förmodligen släcka i ladugården eller också bara hämta posten.

Ser att han pysslar med nåt... den där prylen som far fram och tillbaka i munnen har jag sett förr. Myräldsten i stacken har sagt att människosläktet gör så där.
De kallar det tandborstning och ses oftast bara inomhus... Vem vet och jag funderar inte så till övers mycket på det heller. Vi jobbar bra sida vid sida bara helt enkelt. Eller jobbar och jobbar...
-så länge jag kan norpa granbarren på går'n och kolla lite i sockerskålen då och då så får det vara hur det vill med den saken.

Plötsligt händer det... slaschps, floffph, skvitter...
Natten blir vit som om dagljuset kom tillbaka och det svider i ögonen... Men vaa f-n...??... 
Landhöjningen blir påtaglig men marken känns som gungfly...
Benen får inte fäste liksom... det svider fortfarande i ögonen och inte går det att torka bort skiten heller. Tentaklerna har smetat ihop. Nu gäller det att simma iland!!

Snacka om fluorchock!!
Hjärnan registrerar: Släpp granbarret för helv... och börja kravla ur sörjan!!!

Räddningen kommer fortare än anat och från helt oväntat håll...
Husbonn' är på väg tillbaka -det var posten som skulle hämtas.
Stryker skummet ur ögonen och tar sats... Hoppa!!... NU!! 
Aah... Räfflor i träskor... Guds gåva till myrorna!! 
Och sjung Himmelens lov för det antal ben myror begåvats att ta spjärn med...

Nu gäller det bara att hänga i... ett steg *donk donk*... två steg *donk donk*
Vänta här nu... vattenpöl närmar sig... tre steg *donk donk*
Alltså Hallå!! Vattenpöl närmar sig!! Ska vi inte veja??... fyra steg *donk donk*
Men VEJA då!!... Splasch... Nehepp... inte det... fem steg *donk donk*

Men hur tänkte han där -han säger ju alltid till barnen att inte hoppa i vattenpölarna??!!
Pttvi *ruska på huvudet*... jaja, fick ju ögonen sköljda i alla fall.
Åsså kanske man kan räta upp tentaklerna igen nu då...

Ska bli skönt när han stannar till, så man kan hoppa av den här trädojjeresan...
Meh?? Vad gör han nu?? Vad ska karln göra på den stegen??
Å fram för allt... Hur högt ska han??
Myrben må vara många och starka -men dom orkar inte spjärna hur länge som helst!!

Åhh herregud -det ska inte till å va höjdrädd. Du -det räcker nu!! Inte fler steg snälla... Oough...
Fatta att man bara sitter här i räfflan och kollar ner. Vet ni hur lång en stege egentligen är??
150 myrmeter... 150 MYRMETER!!... Jag blir åksjuk... Han ska ju ner sen också...
Jag blundar en stund helt enkelt!!

Åh Herre i din himmelska tron.... Äntligen -fast mark under sulorna igen... Nu kliver jag av!!
Som plåster på såren den här kvällen, tänker jag sannerligen ta en vända och kolla om det finns nåt att dricka... Saft till exempel!!

Men va f-n... (för andra gången idag).
Jahaja nu har dom börjat banta igen... Då finns det bara lightsaft!!
Det VET dom väl att min spröda lekamen inte tål Fun Light?!
Aspartamet ni vet... -blir organsvikt på en gång!!
Näe -fy för den lede... nu går jag HEM!!




Kram Annicka

   

Likheter och olikheter

Jag har varit ute och rest lite igen -till krokarna kring Norrköping ;)
Tycker att det är en ganska trivsam sysselsättning nuförtiden ;) Det enda som var den här gången var väl att jag... av någon högst obegriplig anledning... hade jag lagt mig i tillvaron på jobbet så till den milda grad att jag inte kunde säga nej till ett kvällspass på avdelningen just den här fredagen den 17 november... Det var sannolikt bra för mina nyaste kollegor som förhopp-ningsvis fick en bra dag i Västerås tack vare det, men jag lovar att jag inte ska göra om det ;)
För det innebar att Norrköping inte kunde anländas förrän klockan har passerat midnatt och det känns sannerligen som slöseri med kvalitetsträffstid... :D

Fast i det här fallet var det kanske trots allt en mening med det -för i samma ögonblick som min lilla röda Polo svängde upp på gården insåg jag... att huset var helt nersläckt och istället lyste "en miljon" värmeljus!! Romantik i den högre skolan!! ;)
Nåja, det kändes som en miljon ljus i alla fall och jag garanterar att man i det läget glömmer att Katrineholm inte är förenligt med ordet bilkörar-vänlighet och att Flen känns som ett en mil långt samhälle och att man måste stanna i en rondell i Norrköping och fundera lite om man verkligen har koll på vädersträcken -vilket jag hade bara jag fick köra ett varv extra medan jag noga övervägde åt vilket håll vindarna bar...
Äsch... Strunt i vindarna... kör bara E4:an ett tag till så ordnar det sig...
För jag lovar att en miljon värmeljus,  Anders, ett glas vin och en kökssoffa är allt man behöver för att vara lyckligast i världen sen ;)

Helgen har sedan fortsatt i romantikens tecken. Det är en spännande resa att lära känna en annan människa! Och det är fantastiskt roligt att komma underfund om likheter och olikheter, när "grundinställningen" till livet tillhör kategorin likheter ;) Vi har hittills bara hittat en olikhet... ja om man nu bortser från de naturliga olikheterna i att vi pratar om en man och en kvinna ;)
En av oss gillar lättsaltade chips bäst och en av oss uppskattar dillchipsen mer... :D
Känns ju inte riktigt som någon av de livsavgörande frågorna direkt, så det kan nog lösa sig med det där... bara en plan B upprättas ;) Vem vet -det kanske inte är krångligare än att vi får gynna chipstillverkarna genom att införskaffa två påsar. Som alternativ till detta så fick jag tipset av mina arbetskamrater att köpa lättsaltade chips och en dilldip till det...
Men det förslaget måste jag nog verifiera först -för den idén hade jag nog inte köpt om jag hade varit dillchipsförespråkaren... :D

Hur som helst så finns det konstant något så gott som dygnsfärska ägg i det larsanderska kylskåpet. Och lättsaltade dygnsfärska ägg är helt enkelt ett oslagbart inslag på frukostbordet, även om vissa envisas med att peta dit Svennes kaviar på dom...
När det finns finkornigt bordssalt??!!

Om man nu inte vill äta alla ägg man hittar, vid ett och samma tillfälle... så kan man också plocka med sig de kylskåpskalla äggen ut i naturen och avbilda dem på ett sätt som nog inte naturen hade tänkt... Men se då till att ha ett högst förstående sällskap med på fotosessionen...
-annars kan det påhittet vara förenat med idiotförklaring om man har otur ;)
Jag är inte säker på att idén inte idiotförklarades men jag fick hållas tack vare att jag såg så tillfreds ut med tilltaget... och det sades med en sån värme att jag inte forskade mer i det. ;)
Nåväl... som sagt... vill man så går det ju bra att koka dem i sju minuter och därefter ombesörja proteinintaget för dagen också ;)


                                  Kram Annicka
   

  


Ja ja -det delades ut fina reklampennor i alla fall... och en mapp :)

Jag har varit på Linnédagarna... och det blev ju en ganska intressant historia.
För vet ni vad som händer om man får en inbjudan och bara ser överskriften "Tema Cancer" och helt missar att läsa resten av det tänkta programminnehållet??
-Jo, det tar tre timmar in på dagen innan man över huvud taget begriper det första ordet!!
 
Jag vet inte hur det är möjligt att misstolka meningen: Akademiska laboratoriets Linnédagar i laboratoriemedicin... men uppenbarligen går det utmärkt.
Hade bara underrubriken i inbjudan blivit läst, så hade denna anmälan aldrig skett kan jag säga!
Laboratoriemedicin är absolut viktigt -men ganska långt ifrån den patientnära vård där jag och min vän och kollega Maria befinner oss.
Vilket också märktes på utställarna!! De läste på den fina namnskylten man fick första dagens morgon och såg först Neurodivisionen... det lät ju bra... men intresset dalar fort om man försöker sälja robotar och provtagningsrör till marknaden och vet att man pratar med människa som sannolikt aldrig kommer att komma i närheten av ett prov som deras apparatur avser ;)

Men nu har jag suttit och tittat på flödesscheman som mest liknar tunnelbanesystemet i Tokyo och tänkt att -det var ju fina färger i alla fall... medan jag lärde mig att det finns en liten "extrakromosom" som inte är bra och ha, om man får en förändring i den.
Och eftersom den upptäcktes i Philadelphia, så heter den naturligtvis Philadelphiakromosomen.
Jag har också lärt mig att när materialet i kromosom nummer 9 och 22 byter plats med varandra så blir det en fusionsgen! Om jag förstår vad det innebär??
Nix, det är ren utantillkunskap det där!! ;) Min enda tröst var att en av föreläsarna plötsligt lagt in en bild i sin powerpointpresentation där det stod: Jag förstår hur det känns!! :D

Och när de började prata om arrayplattformar, adapterligering, amplification med en primer och expressionprofiler... så kunde jag lika gärna filosofera lite över middagsvalet till kvällen istället
-så blev det åtminstone nån nytta gjord ;-)
För det var fullständigt obegripligt, men inget av det verkade kosta mindre än 30.000 om man skulle använda sig av det!!

Däremot var Folke Knutsson, överläkare i transfusionsmedicin (chefen för blodgivarcentralen) lite underhållande när han med  inlevelse beskrev flugors spraytvärstopp och fall i de svenska operationssalarna i början på... ja, det var långt före innan jag kom på att jag skulle bli sjuksköterska i alla fall ;)

Åsså mitt i alltihop... så kom sms:et... som jag hade väntat på sen 08.20 på morgonen:
Innehållet bestod av ett  -JAAA :) ... ungefär... så...

Grattis till MC-kortet!!

 


Kram Annicka

          

September 2008 kommer att gå till historien

Det började med ett kryssningsfartyg... och nu har jag hoppat på tåget.
Och när jag hade hoppat på tåget så hamnade jag... i Norrköping!! Ja alltså, det var ju ingen slump att det blev just där men... ;) Men tre timmar senare stod jag i alla fall på en perrong i Norrköping, med fjärilar i magen och själen full av förväntan... och som min kamrat Annika upplyste mig om igår -med ett sånt där ganska konstant fånigt sött leende på läpparna... 
Ni vet... ett av dom där leendena som inte går att få bort även om man provar ;)
Men vad tusan gör det... när man får åka i en vit Transit som ägs av en fastighetstekniksfirma i stan :D I och för sig var det väl chauffören som lockade... men jag har aldrig åkt i en vit Transit förut ;) Och speciellt inte mellan alla spårvagnar som leds runt i stan... coolt!! :D 
Cool kontrast till hönsen jag hittade på gården sen om inte annat ;)

   

Man inser ganska snabbt vad mycket saker man inte vet om en annan person när man inte träffats så mycket ännu. Jag säger bara en sak... vi skulle handla Tacos!!
Det var ingen barnlek kan jag upplysa... :D

Det börjar redan med det allra mest grundläggande...
-Hårda eller mjuka skal??
-Mjuka... men vi kan ta hårda... om du vill...
-Eehm... jamen... fast jag brukar inte heller ta de hårda skalen... *förståndigt*
(de spricker ju bara ändå, när man försöker tugga dom åsså har man lagt tillbaka innanmätet på tallriken innan man vet ordet av...)
Sådär ja... första beslutet taget... Mjuka skal till tacos!! En förpackning ner i korgen...


Nu kommer avdelningen "Sås"!
-Salsa, cheesedip eller guacamole... eller alla tre??
-Gärna alla tre, men på två personer lär det ju bli lite kvar om man shoppar alla tre...
Så salsa då!! Nästa fråga...
-Hot eller medium... -Gärna hot för min del... men om du vill så... -Nepp!
Fler frågor?? Ja... en liten... Med eller utan garlic??
En kvart senare, men beslut två är taget! Salsa Hot -no garlic!! 1 burk ner i korgen!!
(den var i och för sig ner i korgen och vände en gång... men vadå... petitesser ;))

Sen håller det på sådär, tills hela tacohyllan är passerad.
Om ni inte handlat tacos på länge, så... det är väldigt vad dom har långa tacohyllor nuförtiden!!
Då kommer vi till grönsakerna... tomater, gurka, sallad... eller näe förresten -backa lite... inte sallad... majs, gul lök... går ganska bra... kvisttomater eller vanliga tomater??
Plocka själv eller köpa förpackning??
Det är nu det kommer... paprika!! ;) *sucka* Vi är i och för sig helt överens om att paprika har en plats i tacosammanhang men -gul eller grön?? 
Klura på den ni... Viktiga grejer det här ;)
Jamen herregud va skönt det är när det bara finns Köttfärs att välja på åtminstone!!! :D
Fast det är klart -man måste vara på det klara med hur många antal gram man ska ha ;)

Men nu så... har vi kommit över den första shoppingångesten också...
Det tog säkert en timme -alltså 55 minuter längre än om vi röjt ihop den där varukorgen på egen hand... men det känns bra... och tacosen blev mycket goda!!
Och kvällen blev magisk på något vis!! :)

    

Så vad blir summan av det här då??  Tja -mina föräldrar såg i alla fall till att jag var på rätt kryssningsfartyg vid absolut rätt tillfälle och jag tror att det är laddat för spänning!
Ni vet... två som är född under första hälften av 1974, där båda har spelat klarinett som minderåriga och båda har tydliga minnen av "Fem myror är fler än fyra elefanter"... bara det... ;)

Anders uppskattar dessutom kulo... är medveten om att just den passionen kan vara yrkes- relaterad... men med lite växelström till, så ordnar det sig nog -för kulo har jag gott om!! ;)
Sen står det väl i skrivet i stjärnorna hur långt färden bär...
Men det stod "Resan kan inte ombokas" på tågbiljetten i alla fall... ;) 
Så om allt går som på räls, så ska jag vara SJ evigt tacksam för att de uppfann den regeln!
För än har jag inte hittat något skäl till att vilja dra i nödbromsen i alla fall :D

  

Kram Annicka

Häromdagen hörde jag en ganska intressant fråga på radio!

-Vad vill du höra på nyheterna??
Eehm... ja... alltså... inte vet jag... men nyheter kanske??
Alltså, sånt där som hänt ganska nyligen och har ett värde för mänskligheten... typ...
Inte sånt där som årets alla Hänt-i-minsta-detalj-magasin har skrivit spaltmeter om de sista sju månaderna alternativt de sista fyra åren. Och där man redan innan man köper magasinet kan utgå ifrån att det man snart kommer att läsa inte har det minsta med sanningshalt att göra.

Krig, elände och antal icke längre levande... våld, epidemier och elakheter...
Sånt skulle man också kunna sålla bort ur nyhetsflödet. Inte för att det är ointressant ur ett samhällsutvecklingsperspektiv -men vad ska civilserade medborgare göra åt all galenskap som är sanktionerat i religionens tecken eller som åstadkoms av någon form av gängbildning.
Den lilla människans röst lär inte bli hörd i alla fall, om man nu får vara så negativt inställd till möjligeheten att påverka sin omgivning.

Nåja, tråkigheter har väl sin plats i dagspressen de också... men kunde man inte någongång bara får höra solskenhistorier om människor det gått bra för, lyckliga djurbesättningar på harmoniska gårdar och hur den lokala bygdeföreningen lyckats göra sin bygd levande.
Och folk som gör saker tillsammans utan att behöva hjälpmedel som TV, datorer eller andra teknikaliteter som egentligen bara begränsar umgänget.
Barn som ser dagens ljus och med en egen liten kolumn för deras mest underfundiga notationer om livet -fullt med det fullständigt klockrena sätt som bara barn kan se sin omvärld på ;)
Snälla... bara i ett enda litet nummer...

Så till sist... bara som en icke-nyhetsparentes...
Inte ens vädret vill ju visa sig från sin bästa sida mellan varven -så man borde skippa att skriva ut annat än de soliga dagarna med temperaturer över +18 grader. 
Och utöka för allt i världen sidan med "dagens kloka ord" och Tuffa Viktor. 
Å skulle någon vänlig redaktör vilja, så är det helt okej för mig att få läsa några rader av Jacke Sjödin om vardagens små allehanda förtretligheter...
Det brukar få mitt leende att öka med ett par centimeter... eller så... :D

Svaret på nyhetsfrågan där i början?? Inget glasklart, men skulle ni hitta nåt hett stoff...
-skriv ner det i ett mail och hiva iväg det... så lovar jag att läsa det ;)


Kram Annicka

    

Jag blev en smula ensam idag...

...om att vilja vandra -bara lite till uppför... innan det är dags att börja packa för hemfärd ;-)
Det fanns många bra ursäkter till att inte tycka att vandringsskorna skulle på... De flesta gick jag på -någon kändes klart tveksam till sin natur ;-)

Men sagt och gjort!  Matsäck i påse, långkalsonger och kängor på en sista gång! 
Ryggsäcken packades inte riktigt lika tungt idag som övriga dagar, eftersom turen "bara" bestod i att ta sig upp på toppen av Funäsdalsberget och fixa fotobevis för att jag verkligen varit där ;-) Fast en liten äggmacka sitter ju aldrig fel... så en sån, lite vatten i en flaska och fyra bitar Schweizernöt fick följa med. Och så iväg medan de andra bestämt sig för att ta en helt normal promenad nere på låglandet och kolla affärslivet i byn ;-)

Funäsdalsberget måhända inte vara det största berget jag sett denna vecka, men icke dessto mindre är det brant när man ska ge sig på det uppför!!
Lite lattjo att man kan fortsätta att gå flera dagar i rad, plåga musklerna, nästan storkna, undra varför man utsätter sig för det ungefär en miljon gånger och sedan ändå tycka att det är det bästa man har gjort... Märkligt fenomen det där... ;-)
Men jag följde samma mönster även idag. 100 meter uppför och svetten lackade, musklerna som uttryckligen talade om att dom inte var kompis med mig, *storkna*... och sen... när jag väl pallrat mig upp till Toppstugan... så var det verkligen återigen ett av det läckraste jag har gjort.

Att sitta där med äggmackan i handen och titta ut över Funäsdalen och vattnet som rinner längs med hela byn är någonting utöver det vanliga. Försökte lokalisera det gula huset som Arvid Larsson lånade ut till mig och mina föräldrar när jag var... inte så gammal alls.
Men tillräckligt gammal för att minnas att jag faktiskt varit här en gång förrut.
Det är häftigt... och då, där någonstans mitt i äggmackan... ringer Anne-Li och vill ta en bild "på mig vid toppstugan"... Grejen var bara att de var hos den lokala bagaren lite mer söderöver i byn... Men det grejade sig -det blev en bild även om den inte avslöjar mina rynkor direkt ;-)

   

På vägen ner gjorde jag en närstudie av alla snökanoner som står likt blåklockor i backen.
De ser lite malplacerade ut kan jag tycka, i de för övrigt väldigt grusiga och oerhört snöfria nerfarterna. Min pappa hävdade att det där årstidsrelaterat... och med tanke på hur ofta han transporterar skidåkande människor hit om vintrarna, så är jag benägen att tro honom ;-)

 

Efter upp kommer ner... och efter ner kommer dusch och en kopp kaffe. Och hips vips dök mina kamrater upp i dörren också med olika versioner om vad som varit mest sevärt på shoppingrundan. Det skiftade från blåkantade vinglas till skotrar till små söta ord konstnärligt författade till renfällar till... ja... and so on... ;-)
Bullarna som skulle handlas hos lokala bagar'n var dock en idé som föll tungt... Det hade nämligen brunnit i bageriet. Statoils substitut för denna missräkning kändes dock inte som något riktigt roligt alternativ -även om choklad är mycket gott ;-)

Middagen = kylskåpets rester efter veckan... och alltså fort gjort!
Sedan flanering i Funäsdalen för alla intresserade.

  

Vi tittade på den forntida park som ligger mitt i byn, vilket var mysigt. Fint där! Dessutom en vacker kväll som lystes upp av solens strålar. Sol har vi annars inte varit bortskämda med idag.
Kyrkan fick sig en liten påtitt också. Kan konstatera att kyrkans port gör sig väldigt att avportättera i svartvitt -om det nu var någon som funderat hur det står till med den saken ;-)

   

Sen skulle vi som sista punkt idag kolla in stenen som trillade ner från berget och skrämde prästparet en tidig morgon någongång på 60-talet?! Den över två meter höga stenen rullade nämligen in i deras hem och demolerade det mesta utom prästparet själv dessbättre!
Och det gick ju bra att titta på den stenen... när man väl hittade den?!
Men någonstans jag har en känsla av att vi inte gick dem mest smidiga vägen och under en liten stund undrade jag om jag inte var halvvägs uppför Funäsdalsberget igen :-o
Och inte blev det bättre när vi till slut insåg att hade vi bara handlat först, så hade det ordnat sig mycket enklare... för rakt snett över gatan från ICA...-där var den!!! ;-)

Pecanglass, snacks till Doobidoo och lite packning inför morgondagen fick avsluta denna dag!

Kram och godnatt!
Annicka

   

Turen idag började vid Ruvallen...

...är en mening med viss modifikation i sanningshalten... för innan äggmackan vid Ruvallens fäbodvall intogs, hade en ganska diger sightseen gjorts vid både Flatruet och i Ljungdalen.
Måste dock hävda att Flatruet med sin landets högst belägna landsväg, sina enorma vidder, sin spikraka och kilometerlånga väg tvärs över en halv fjällvärld imponerade ganska mycket mer, än Ljungdalens inte ännu så vinterupplivade lilla samhälle...

   

Vandringen som sen tog sin början efter äggmackan vid fäbodvallen blev en hisnande promenad i den Härjedalska fjällvärlden. Första anhalten utgjordes av hällmålningar.
Hällmålningarna i sig vet jag inte om jag förstod mig på, men platsen de fanns på behövdes inte många sekunder för att förstå att den var vacker.

  

På vägen dit jobbade jag ganska hårt på att hålla jämnt tempo med Dan och Camilla.
Problemet med att ens försöka hålla jämna steg med Dan och Camilla är inte på minsta vis konditionsrelaterat -utan enbart att jag inte på minsta vis hinner med att kolla in naturen då!!
Och hur dom hinner med att se något annat än upp... för stenar och trädgrenar... är för mig en gåta ;-)

Trixet för att komma undan det där fenomenet heter kamera...
Kameran gör det nämligen legalt att stanna upp och skylla på att något objekt eventuellt skulle göra sig på bild om man bara tittar efter lite... ett bär eller så... ;-) Bären blev dock genomskådade som motiv, när det enmiljonfyrtiofjärde "bäret" fotograferades ;-)
Men vad gör väl det... jag hann ju med att ta in naturen i alla fall... :D

Efter Hällmålningsanhalten kom en ganska intressant stigning som skulle övervinnas...
Kan säga att UTAN vetskap om hur brant det var och hur länge -så gick det ;-)
Men jag undrar om det inte borde vara i lag förbjudet att glömma sätta en motsvarande skylt (fast omvänd)  som fanns längst upp vid stigningen: "Varning för Brant utförslöpa"
-Jo tack, vi vet -vi har just gått uppför den branta utförslöpan!! ;-)

 

Nåja, till slut nåddes i alla fall anhalt  två: "Evagraven" -en sprickbildning som blivit till en enastående kanjon mitt i fjället. Det var ganska magnifikt att stå vid kanten och titta ut över den sprickbildningen. Det var en ganska magnifik hisnande känsla som infann sig i magen också ;-) Det var nämligen LÅNGT ner!!!

   

Vid Evagraven passade vi på att äta sockerinvirade pannkakor... Vet ni hur gott det är med sockerinvirade pannkakor när man befinner sig på ett fjäll i solen med alla höstfärger omkring sig och en utsikt värd sitt namn ;-) Lite plåster på såren efter den branta utförslöpe-bergsbestigningen är det i alla fall...

   

På listan över dagens anhalter stod som nummer tre: Fiskhålsgraven.
Liksom en annan Evagrav fast för fisk skulle man kunna säga ;-) Den kanjonen ska tydligen ha brutits av isen på istiden och numera fortfarande innehålla fisk härstammande från den tiden. Mycket fascinerande plats. Fisk såg vi också.
Efter detta handlade det bara om att ta sig tillbaka till utgångsplatsen. Vilket var en fantastisk vandring i sig. Spångade leder över blötmark och upptrampade stigar efter ansenliga antal vandringssteg tagna före våra...

Så... även denna dag nådde till slut sitt slut och vi kunde nöjda åka hem till stugan för att i lugn och ro duscha och äta en välförtjänt middag. En middag som idag bestod av Paltbröd i vit sås och stekt fläsk... Vet ni hur gott det är med paltbröd i vit... jodå... gott som palt!! ;-)



Som sista händelse idag kan nämna att jag nu är en god andraplatsinnehavare i Trivial Pursuit.
Endast slagen av Dan -som plockade tårtbitar fortare än på finare kalas.
Själv intog jag silvermedaljen med glänsande kunskaper i en fråga -som jag redan har glömt!
Men det var nog nåt bra... ;-)


Kram Annicka

   

Det tar ungefär en helg att komma till Funäsdalen...

...om man tar vändan förbi Mariehamn på Åland för att komma dit.
Men å andra sidan har man ganska roligt under tiden ;-)
Cinderella fick bistå som färdmedel över på internationellt vatten, för att fira bror Håkans födelsedag. En familjetillställning, så helt annorlunda än de kryssningar jag åkt tidigare.
Men på många sätt mycket trevligare ;-) Å då menar jag på många sätt!!
Det var himla skoj att åka ihop med familjen och inte behöva ta hänsyn till några andra än just dem! Och inte bry sig om något annat på båten än just dem... och att få lite mat i magen... och att få lite god dryck i magen... och att få lite dans i benen... och få lite komplimanger i själen... och få lite... ja, ni fattar... ;-)

Fast sen var det ju förstås killen som satt i kassan på Taxfreen... Om man inte har gått isäng förrän mot morgonkvisten på natten och man i det läget tvingats inse att tandborsten är med i packningen som flyttade till Funäsdalen bara någon dag tidigare... så finns det nog få saker jag längtat efter så mycket som att få hänga på låset till Taxfree, för att införskaffa en tandborste!!

På med paltorna, dra fingarna hjälpligt genom håret, fånga upp Visa-kortet i handen och sen ta hissen från däck 2 till däck lite högre upp... och in och sno åt sig första bästa tandborste... Inte ens färgen spelar roll... Ingen lär sannolikt matcha färgen på toaletten i hytten i alla fall... Det är då killen i kassan kommer in i bilden... -Legitimation Tack!  *storkna*
Jag har alltså sovit i max två timmar efter en sagolikt rolig afton på båten, där rederiet redan tjänat ganska många kronor på vår familjs närvaro... och jag längtar bara efter att få borsta bort resterna av det från mina tänder...  Snälla Jösses... Tandborsten kostar 23,50:-
Ett litet leende... så kanske det löser sig... -Måste jag... ner på tvåan bara för att... för att sen tillbaka hit... för att sen ner till tvåan igen och där äntligen få...??

Jag förstår på kassakillens trots allt ganska muntra uppsyn... att det är EXAKT så han har tänkt sig min kommande kvart i livet...
Så japp... proceduren tar sin början... hissen ner... hämta legitimationen och så upp igen...
Och väl tillbaka i Taxfreen, så kändes det ändå ganska rimligt att inte vilja halshugga killen för att han har skött sitt jobb... Dessutom fick jag en liten mössa av honom för att jag höll reda på att alla kunder efter mig ställde sig i en annan kö... Han ville nämligen stänga kassan...
Jag glömde fråga om han inte heller hade fått någon frukost än då... ;-) 
Och nu lär jag aldrig få veta...
Dagen fortsatte i trevlighetens teckan... och jag tror att det var en generellt väldigt nöjd familj som satte sig på bussen och åkte hem...

Väl hemma igen hade det hänt saker i mitt hem medan jag roat mig på Östersjön...
Där står numera en säng... i modell pussel!
Den har tack vare mycket goda vänner, uppfinningsrikedom och en snäll mamma, tagit sig dit genom halva mellersta mellansverige och rakt in i mitt vardagsrum.
Dessvärre hann jag inte åtgärda pusslet i annan omfattning än att titta på den och konstatera att den var lika fin som jag kom ihåg -men att den möjligen står något felplacerat ;-)

Men tiden som fanns över innan min hjärna hotade att kollapsa av krysströtthet behövde fokuseras på att omstrukturera den ryggsäck som skulle följa med till Funäsdalen om inte alltför många timmar... Hann med att tvätta reskläderna för samma ändamål också.
Men sen så... ordnade det upp sig... ;-) Somnade gott och väldigt glad.

   

Vaknade gott och väldigt glad också... vilket kan tyckas lite märkligt med tanke på att dagen var ämnad att tillbringas 7 timmar i en buss. Men det går att vara glad i en buss i 7 timmar också ;-)
Fick skjuts till bussen som gick från Gävle Bro och lunch innan på samma ställe...
Som sagt.. uppfinningsrikedom och snälla föräldrar är konceptet för välgång många gånger...
Och den här helgen + måndag har dom slagit alla rekord ;-)

Resan upp till Funäsdalen gick alldeles utmärkt tack vare Härjedalingen och chaufför Tomas. Matstopp i Tönnebro... kändes inte som ett problem det heller, trots att jag ätit mat bara en liten stund tidigare. Jag hittade en liten naturstig att vandra kring på så länge.
Som en liten försmak på det som komma skulle liksom...
Men sen var det ganska raka spåret upp, borsett för att släppa av resenärer vid ungefär varannan mjölkpall längs vägen...
Eller det kanske var att ta i... men ett par stycken här å där i alla fall...
Klockan 19.18 stod jag i alla fall på stationen i Funäsdalen och hittades som resegods av mina fjällvandringskamrater ;-)
Vi har efter det endast shoppat på ICA, ätit äppelpaj och pratat om våra dagar från det att vi sågs tidigt i lördags morse... Då när största delen av min packning skulle flytta norrut...
Nu är det dags att sova en stund, så att benen håller för fjälltopparna imorgon...

Vad som hände med mössan... gåvan från Taxfeekassakillen ni vet??
Inget annat än att jag insett att det står Ädelbrännvin på den och att jag undrar om jag möjligen kan ha den nu på fjället... Återkommer i ärendet ;-)



Kram Annicka

     

Det vilar en viss känsla av hemvävd präktigthet över hemkokt sylt

Men jösses vad gott det är!!
Jag hade förmånen att få plocka björnbär i en mängd om fyra liter häromveckan.
Tackar familjen Neta för detta! Vad dom inte vet är att det förmodligen plockades fem liter... en liter liksom bara försvann -lika snabbt som efterrätt på maten. Det är kanon att kunna skylla på att bären måste fotograferas på plats ;)
Men jag åt bara dom nästan övermogna förstås!! *änglagloria*
Och med tanke på hur mycket bär som lämnades kvar, så kanske inte tilltaget upptäcks heller ;)

Nåja, hur som helst skulle det bli sylt av alla bären. Så glad i hågen åkte jag hem och slog upp gammelfarmors kokbok för att se hur man gör. För gammelfarmor lär sannolikt ha kokat sylt i mängder i sina dagar -så det borde bli bra!! *nöjd med idén* 
Grejen med att slå upp gammelfarmors kokbok är att den skrevs år 1842 och är baserad på att sylt kokas över eld och konserveras med hjälp av väldigt mycket socker och konjaksindränkt pergamentpapper. Därefter förvaras i jordkällare över vintern.
Kan säga att mina förutsättningar ser lite annorlunda ut!!

Nåväl -så här skulle det i alla fall gå till:
De bär som skola syltas böra vara av bästa beskaffenhet och plockade vid torr väderlek, mogna men ej övermogna (se där -bra att jag åt upp just dom då) Sockret ska också vara av bästa slag. Endast till lingonsylt eller till enklare sylt kan krossocker användas.
Emaljerad gryta användes bäst (om kopparkärl användas måste dessa blankskuras strax innan syltningen börjar) Skumsleven måste också vara emaljerad altternativt av silver. (trä kan jag å det varmaste avråda ifrån -om ni inte vill ha en väldigt mörkt röd nederdel på sleven efteråt)

Bären rensas (från kvistar och stenar får man veta) och sköljas hastigt i "vid" sil och få avrinnas. I en emaljerad syltgryta nedläggas bären varvtals med hackat socker och få stå övertäckta 24 tim. Grytan uppvärmes då sakta, flyttas sedan på elden för att sakta koka upp.
Då avlyftes grytan och skakas litet, så att allt skummet flyta upp och kan borttagas. Grytan sättes åter över elden och bären få koka i 30 minuter under försiktigt skakning och skummning.
Vid mindre mängd socker är det också nödvändigt att tillsätta litet Salicylsyra.
Därefter öses sylten i varma rengjorda burkar, sköljda i litet konjak och får svalna på skyddad plats tills dess den kan överbindas med det konjakinklappade pergamentpappret.

Sylt förvaras torrt och svalt -fukt gör att den möglar och värme att den jäser.
Skulle sylten mögla borttagas alla mögelfläckar omsorgsfullt och kanten på burken torkas med linnelapp doppad i hett vatten. Därefter ombindes burken på nytt.
Om sylten jäser, måste den kokas om och man tillsätter lite mer socker. Om sylten då sockrar sig (?) tillsättes lite extra vatten vid omkokningen. Upphälles därefter i nyrengjord burk.


Phu!! Vad säger man??
Finns det inget smidigare sätt än denna syltkokningslära anno 1842??

      

Joho då!
Ner med de sköjda bären i en (i yes) nydiskad teflonkastrull. Sätt på plattan.
I med Dansukkers syltsocker (som innehåller både socker, pektin och natriumbensoat -allt i ett!)
Koka i fem minuter, ta bort skummet, häll upp i burkar och:
NJUT av sylten till Frödinge ostkaka och grädde en kvart senare!! :)
 



Kram Annicka

    

Två av mina passioner här i livet :-)

080829
Den här eftermiddagen började med att jag blev att jag ståendes i en trafikstockning mitt ute i ingenstans... Jo, det är sant... Man flyttade nämligen kor!!
Vet ni hur fånigt det känns att stå i en bilkö på ett ställe där bara skog avlöser åkermark o tvärt om och titta på ko efter ko efter ko efter...
Men som någon så vist påstod när jag kom fram... Jag skulle ju ändå till Lagår'n!! :-)

Och det var ju också så sant!!
Slutdestinationen denna dag var Lagår'n och Oskars loge i Skultuna.
Där tändes grillen och mycket god mat avnjöts tillsammans i glada vänners lag.
Ett glatt lag i vilka ahlgrenarna väl också får räknas in i vid det här laget. 

   

Den grillade maten skulle sedan smältas i lagom takt, var det tänkt...
Men klockan var då så nära danstid att det nog blev Micke Ahlgrens repertoar som fick styra takten på den matsmältningen!!
Och det går ju an att smälta grillskivor och hemgjord potatissallad till en sån låt som "Främling"!!
Men när låtar som "Mirror mirror" dyker upp -då får man nog fundera på att smälta kaprisen och pinjenötterna en annan gång... ;-)

Särskilt när jag hittade en mindre dansgud på golvet där inne i logen...
Inte en chans att det fanns tid att fundera över pinjenötterna i det läget... Otroligt roligt!!
Träffade också på någon som jag dansat med på en "Finsk dans" som anordnas på samma ställe.
Finsk dans är ett kapitel för sig... tror jag tar den vid ett annat tillfälle -men humpa är kul!! ;)

Och i och med denna kväll blev också Millan att betrakta som:
Skultuna Lagårn's egen lilla "huskanin".
Ingen annan kanin lär väl i alla fall ha varit stamgäst på samma ställe, två veckor i rad ;-)




Kram Annicka

Dansbandsdax hade fest i helgen! Närmare bestämt lördagen den 23 augusti!
Trivsam och rolig tillställning på många sätt :D
Dagen före
     

Först möttes jag av denna specialdesignade och vältryckta tröja när jag kom.
Nåja... tröjan utgjorde ju inget större hot för kvällen...
Dansbandsdax' största Lasse Stefanz-fantast "Mannen med Hatten" var ju inte där... och fram till dags datum har jag ännu inte sett någon nyöppnad tråd i Forumet om denna tröjas existens med sitt mycket korta men i allra högsta grad kärnfulla innehåll  ;)
Och musiken skulle ju Gideons och Nova stå för... så för den delen var det ju också lugnt. 

Nåväl -fast det var ju på lördagen det... För min del började allt redan på fredagen...
Med homeparty med min värdinna, efter en måltid grillad av min värd.
Kan säga att jag uppskattade båda delarna. Det ena stillade min fysiska hunger på ett alldeles förnämligt sätt och det andra stillade min köplust en smula ;)

När dessa båda aktiviteter var avklarade visade det sig att långtidsparkeringen utanför Skultuna Lagår'n innehöll ett ansenligt antal medlemmar i Dansbandsdax.
Rätt intressant det där...
Att det kan rymmas så många olika sorters människor i en nätradiokanal...

Och rätt som det var... efter mycket trevlig samvaro och ett ganska digert och snyggt utfört Friskis & Svettispass sisådär typ klockan mitt över natten -med Cathrine som gympaledare. (Cathrine var ju den som var utbildad för att dra i det hela ;-)) så var samma klocka plötsligt halv fyra på morgonen...
Hoppsan Kerstin -kanske dags att masa sig över parkeringen och hem till utlånad logi på Wärdshuset där jag bodde... medan det fortfarande fanns något kvar av det som kunde liknas vid någon sorts tid att sova på... innan festen började liksom...

Men redan i början av parkeringen stötte jag på ett uppenbart hinder... En vit Volvo kombi!!
För i den låg det två fnittrande flickor i sin yngre ungdom och låtsades som att de frös...
Ska dom säga -dom hade ju i alla fall ett varsitt täcke!! ;)
Dock ansåg någon av mina hjärnceller att det hade varit ouppfostrat att inte stanna till och vara lite sällskaplig där och då. Och såna hjärnceller var det uppenbarligen tre till som hade...

Nu efteråt, med facit i handen har jag fått veta av Neta som bodde i den husvagn som Volvon var fastknyten i, att det med all önskad tydlighet framgått att det pågick bakluckesamkväm två meter från hennes öra... som hon valde att uttrycka sig??! ;)
Jag har bara två saker att tillägga:
1) Det var minst 3 meter till hennes öra... Det sätter jag min sista... eeehm??... ja nåt på!!
2) Tycker för det andra att  vi var väldigt försynta och försiktiga... Vi klämde ju ihop oss alla sex i den där bakluckan!!

Nåja, hur som helst så var klockan plöstligt fem på morgonen... Då fanns det vissa som bestämde sig för att en promenad inte vore så dumt...
Men uppenbarligen tyckte samma hjärnceller som tidigare ansåg att det var uppfostrat att ha bakluckesamkväm, att det nog ändå var dags att faktiskt inte hitta fler hinder att passera på den där långtidsparkeringen...
Så det fick promeneras utan mig...  Och jag passerade över planen med lätta steg och ramlade sedan ihop till sängs -fast inte utan den sedvanliga tandborstning först förstås :)

Dagen fest
Vaknar av att det finns en tjej som INTE har deltagit i något samkväm dagen innan och har lika mycket energi ensam, som hela gårdagens bakluckegäng till nöds klarar av att uppbringa tillsammans! Och med just den tjejen vet jag med bestämdhet att jag lovat....
ATT HOPPA STUDSMATTA!!!
                                            
Av alla jordens påhitt... varför Heliga Guds Moder just idag??
Men nejdå... Heliga Guds Moder visade ingen barmhärtighet... Detta var dagen!!...
Så efter ett långsökt försök till förhalning... Ni vet -det kan ta lång tid att äta frukostmackan och sen lika lång tid att dricka frukostkaffet och sen ska tänderna borstas igen... och sen... och sen gick det inte längre...
Men jag måste tillstå att efter en timme på studsmattan, en dusch och lite lunch... så var det ingen fara på taket längre!! :)

Nu kunde festen börja!!
Och det var trevligt... Dels var det roligt att träffa alla dansbandsdaxare som jag har träffat tidigare. Någon nämnd men ingen glömd så... Kanonroligt att träffa "Torget" och "Bissen" bl.a som bor så långt bort, men ändå tagit sig dit... Andy med familj likaså!
Åsså Rebb förstås -min enda patient på nätet ;)
Dels var det himla skoj att träffa de dansbandsdaxare som jag har velat träffat länge, men som jag bara sett på bild hittills. Bland dessa finns Tant Hanne som solklar etta :D
Men fortfarande utan att glömma någon av de andra.

Kul också att träffa dem som håller i trådarna på Dansbandsdax.se igen.
Som tex. Micke och Mackan!!
Micke ser ut som han försöker få Mac övertygad om något... och kan ärligt säga att just i det där läget när bilderna är tagna, så tror jag att Mac nog inte kunde bry sig mindre...
Jag vet nämligen vad Mac äter på... Det fanns ett par till mig också :D
Å andra sidan så tror jag inte Micke var så ledsen för det heller... för han såg inte allvarlig ut några längre stunder :)
       

Å appropå Ahlgrens bilar så har jag ikväll fått lära mig att 1967 kunde dom köpas som ettöresgodis på Konditori Ångan i Gnesta. Hade man några tvåöringar, ettöringar och någon femöring och sedan tog en sväng förbi parkbänken vid järnvägen och där hittade några tomflaskor efter pilsnergubbarna, så kunde man få en försvarlig bunt bilar.
Känns som om det var långt före min tid... ja en 7 år minst ;)
Fick också svart på vitt att bilarna säljs i ett antal om 98 stycken med fördelningen 42 vita, 23 gröna, 33 röda och borde enligt noggranna uträkningar kosta 7,15 kronor påsen.
Och att det vid krocktest med hammare kan konstateras att gröna (de med den besynnerliga smaken) och rosa klarar sig bäst men att de vita inte alls håller måttet...
Sen var det något med Stalintiden och proletariatet också... men där någonstans kom det visst några trevliga killar i vita rockar och avbröt testerna...
Det är Tobbe som besitter alla dessa kunskaper... :D

Dagen efter
Och om jag skulle få i uppdrag att hitta två likheter mellan Janeth och Millan, så skulle jag absolut hävda att: De har samma häng... men är lika söta ;)
 
 

Tack för en trevlig helg!!
Kram Annicka

 

Äntligen dags att göra den medeltida resa jag planerat för under en tid
Fast... ja, det var ju inte så att jag brann av lust att åka iväg på semester... när jag tittade ut på morgonen den 10 augusti och såg regndropparna falla fortare än dominobrickor -när man väl fått fart på dom. Och regnet fick jag nog trotsa med envishet och blått paraply varje dag under resan... i alla fall någon stund varje dag.


     

Mariestad
Första anhalten var Mariestad. En liten gullig stad. Ortsbefolkningen försökte få mig att acceptera: Som sommarstad ja!!... och eftersom det faktiskt var sommar (trots ihärdigt regn) så kunde jag väl inte gärna säga emot ;) Men det var väldigt fint vid det vandrarhem jag bodde på alldeles ovanför den småbåtshamn som Mariestadsborna har.
Gick en liten upptäckarrunda mellan regndropparna första kvällen och försökte lokalisera musiken som kom från något hörn i stan och trodde i min enfald att det var vid Café Holmen -en dansrotunda. Men icke -när jag gått i ungefär en evighet visade det sig att det var cirkus i stan!! Kan säga att då vandrade jag hem igen -det var ungefär lika lång evighet tillbaka...
Men å andra sidan fick jag därmed se den otroligt vackra Domkyrkan och de blå bussarna som hette samma sak som vår personaltidning på jobbet... "Ronden"... ganska intressant att det kan sammanträffa på det viset ;)


     

Medeltidens Värld
Naturligtvis har jag ju också sett till att få träffa Arn själv. Det var ju trots allt han som var huvudrollsinnehavaren för min resa. Fast den här killen sa att han hette Thomas??
Ser väl vilken kotte som helst att det där är Arn!!
Och han bodde på gården Arnäs, som numera ligger i Götene... på Medeltidens Värld, dit man flyttat gården när filminspelningarna var gjorda.
Här finns också mycket av den interiör och rekvisita som ingick i filmerna.


     

Medeltida mat
Gör man en medeltida resa, måste man ju naturligtvis prova på liknande sorts mat som serverades på den tiden. Maten var kort sagt snillrikt uttänkt, efter vad våra kroppar behöver i näringsväg och vad som var möjligt att odla eller jaga sig till.
Så bland festfolk och munkar intogs bl.a varmrökt lax och potatiskaka med handsmidd kniv och sked. Och den som ätit lax och potatiskaka med sked vet att... gaffel är en uppfinning väl värd sitt namn!! ;)
Tiggarbröd med och örtfärskost, munkarnas blandning av matvete, korngryn, färska örter, lök och bönor samt vatten med mynta i är också klart godkänt :) 
Utgår naturligtvis från att örter och potatis och baljväxter kommer från Arns och Cecilias eget trädgårdsland ;)

     

Tornerspel
Dagen till ära skulle även riddarna få visa upp sina färdigheter till häst.
Lite roligt att se skådespelet vid "rennerbahn", där ringar plockades upp med diverse vapen och havregrynspåsar massakrerades så grynen yrde och blandade sig fint med underlaget av grovkornig sand ;)
Bild nummer 3 visar munken som just givit flickan, mitt på banan, "sista smörjelsen" -av den händelse hon inte skulle överleva riddarens "Wilhelm-Tell-övning". Det gjorde hon dock ;)
Efter det att spelen var avklarade, fick publiken klappa på både hästar och riddare ;)


      

Gudhem och Cecilias Gästhem
... skulle bli mitt hem för resten av min Arn-resa. Cecilia blir förvisad till klosterlivet i unga år och hamnar då i Gudhems kloster, under moder Rikissas styrande järnhand.
Jag har av vänner fått veta att detta är så nära nunneliv jag någonsin kommer att komma?!
Är inte helt övertygad om vad som menades med det påståendet, men det kanske 
ligger något i det... ;)
Kyrkan står kvar, men av klostret finns idag bara ruiner kvar. Och detta kan ses från frukosttrappan vid Cecilias Gästhem. Mycket fridfull plats att befinna sig på!

 
      

Gudhems klosterruin
En mycket väl bevarad ruin och otroligt vacker i solsken :)
Här ligger drottning Katarina begravd och en republikation av sten finns på hennes troliga
gravplats i ruinen. Drottning Katarina skänkte, som änka efter kung Erik den läspe och halte, en förmögenhet av gods och andra värden till
just Gudhem.

     

Gudhems klostermuseum
I andra änden av Cecilias Gästhem ligger hennes Café också samt ett iordninggjort klostermuseum, där man kan beskåda delar av klosterlivet från den tiden då klostret fortfarande var verksamt.
Och tack vare kyrkans och ruinens vaktmästare fick jag också möjlighet att se några av de kulisser som varit med i filmerna om Arn. Kan säga att om det såg ut i verkligeheten i den fängelsecell där Cecilia spärras in i bestraffningssyfte av moder Rikissa, som det gjorde i kulissen... så hade inte jag velat vara Cecilia!!
Nämnda vaktmästare har i alla fall räddat kulisserna från ett soptippsöde. Han åkte helt rådigt och hämtade dem från inspelningsplatsen vid Trollywood i Trollhättan och har byggt upp dem igen alldeles granne med klosterruinen.
Där ska bli ytterligare museum här vad det lider.


     

Dagar av sten
Stenar har alltid fascinerat mig. Det hävdar i alla fall mina föräldrar ;)
Och mycket stenar har jag sett i olika färger och former och formationer.
För tänk så mycket roliga saker man kan göra med sten. Som det här:
Domarringen -Rane stenar till exempel... I Askeberga utanför Tidan...
Det var ju inte precis smågrus de kånkade omkring på under den här tiden. Stenar av den här storleken finns inte naturligt i just de här trakterna -så någon har ju uppenbarligen släpat....
Vissa stenar var verkligen högre än jag är lång.
24 till antalet, vilket tydligen i sig var ganska ovanligt. I en domarring skulle stenarna helst vara udda till antalet, för att man skulle slippa "oavgjorda" mål när ting hölls. Ingen dum tanke ;)
Hade också läst att Kung Rane hade en egen "hög" och att den högen skulle finnas vid Flistad kyrka. Kyrkan var det ingen match att hitta -det är skyltat till Flistad ;)... men högen kunde jag för mitt liv inte hitta...
Tills jag vred en aning på huvudet där på kyrkbacken och insåg att det kanske var den där lilla grästuvan bredvid och som i rätt vinkel nästan täckte kyrkan dom menade ;)


      

Ekornavallen - en hel vall i kunskaper av sten
Bild 1 är en s.k griftegång, eller megalitgrav. Mega efter stor och "lit" efter grekiskans ord för sten (litos) Där begravdes en person åt gången.
Bild 2 är ett gravröse, där man begravde hela familjer -till skillnad från griftegångarna.
Bild 3 är helt enkelt en annan domarring -fast med betydligt mindre stenar.
Och när jag kom till resterna av den stensättning som bild nummer 4 illustrerar, insåg jag till min förvåning att jag faktiskt knallade omkring i en fårhage.
Undrar bara vilka som blev mest rädd när vi träffade på varandra där bakom all sten ;)
Nåja, det var ett kort ögonblick, sen var det ju nästan bara som att vara hemma ;)


      

Mer stenlära
Det finns också mängder av så kallade "resta stenar" -föregångarna till våra gravstenar. (bild 1)
Det skulle dock ta ganska lång tid innan man började göra utsmyckningar av och på resta stenar -så att de blev lika vackra som i bild 2.
Varianten i bild 3 kallas för "liljestenar". Varför vet man inte -det har i alla fall inget med liljor att göra. Men kärt barn har många namn, så dessa stenar kallas även för hällstenar och altarstenar... samt min favorit skötestenar.
Skötestenarna skulle i så fall symbolisera en kvinnas sköte med möjligheten till växande liv -så det var nog sjuksköterskan i mig som attraherades av denna förklaring ;)
Bild 4 är en monumentsten i Skara -rest som minne över den dagen då kristna inte längre fick hållas som trälar. Utöver detta har jag sett mängder av sandsten, kalksten, tegelsten, kullersten och... helt vanligt grus... :D

  
      

Kungslena och Gestilren
En annan monumentsten som naturligvis måste besökas är den som finns vid Gestilren.
Den restes på 700-årsdagen för "Slaget vid Gestilren".
Det är här och då, som enligt historien, Sverige blev svenskt.
Den danske Kung Sverker (Karlsson för övrigt) hade varit här med sina sverkermän och stökat med de svenska erikarna redan ett par år tidigare (år 1208), men då tvingats till reträtt. År 1210 bestämmer han sig dock igen för att försöka erövra svensk mark från Västra Götars rike. Men killen stupar här det året och svenske Erik Knutsson kan krönas till kung.
Fast vem vet... OM inte utfallet hade blivit som det blev -så hade vi kanske varit danskar allihop idag. Hemska öde -det är ju knappt man förstår språket en gång :o
Alldeles bredvid Gestilren ligger grannbyn Kungslena.
Stället hette egentligen bara Lena från början. "Kungs-" kom inte till förrän 400 senare när man ville stryka under byns förhållande till Kronan.
Vid Kungslena kyrka träffade jag "högreståndskvinnan" Rosa Qvist. Det är hon som förfogar över den gigantiska och vackra nyckeln till kyrkan ;)
Rosa berättade för mig att kyrkan är byggd av Erik den läspe och halte till minne av faderns seger vid "Slaget vid Lena" (ni vet där 1208) och att de tre tornen på kyrkan anses komma från då Birger Jarl bevistade kyrkan påskdagen år 1258, med sin son Valdemar och sin svärson Kung Håkon av Norge. Det största tornet symbolisererar Birger Jarl själv.
Eehm... nåja enligt Jan Guillou ska Arn Magnusson vara Birger Jarls farfar också... ;)


      

Forshem och Råbäcks hamn
Forshems kyrka var Arns "hemmakyrka". Det är vid denna kyrka som den mytomspunna reliefen finns ovanför kyrkporten. Det råder delade meningar om huruvida mannen i mitten av bilden är ett självporträtt av stenhuggaren själv eller om det möjligen kan vara tempelriddare Arn Magnusson ;)
Råbäcks hamn är filmens Visingsö. Man kan faktiskt känna igen sig i filmen om man bortser från att kulisserna av slottet på Visingsös Näs inte finns kvar nu förstås.
Vacker plats dock!


         

Falköping
Bor man bara nio kilometer från Falköping, så måste man ju ändå titta på stan litegrand -även om det inte fanns någon solklar Arn-anknytning till just denna plats.
Ett för övrigt fullständigt ologiskt ställe på jorden, där jag aldrig kommer att lära mig att hitta utan karta. Jag gjorde verkligen ett mycket tappert försök denna dag. Men hur jag än betedde mig, så kom jag inte fram där jag trodde att jag skulle komma fram.
Men stan låter sig i alla fall bäst tittas på från detta utsiktstorn. Benen var helt överens om att det var på tok för många trappsteg i detta torn, men det var värt alla 192 st -när man väl kommit upp :D  Fyndig gästbok hade man också i tornet... Man upplåter helt enkelt en varsin tegelsten till besökande gäster.
Alternativet till tornet är att ta sig upp till Ållebergets segelflygskola och titta på utsikten över stan... liksom från andra hållet ;) Ganska läckert!
Den som har gjort utsmyckningen till segelflygmuséet tänkte nog faktiskt till också -innan han bestämde sig för vilken betäckning just den där flygplansstjärten skulle ha :D


           

Skara
Maria Domkyrka i Skara är också en fantastiskt byggnad. Både utanpå och inuti.
Och blir man sugen på fika och har möjlighet välja ett bord med just nämnda domkyrka som utsikt, så är det helt i min smak. Nu ska ärligt erkännas att jag hade fikat på vilket ställe som helst just då, bara dom serverat kaffe där... Var vid tillfället oerhört less på regn ;)
Men det blev himla lyckat -för jag kan verkligen rekommendera "När som's" blåbärsmuffins, om det är så att ni passerar någongång ;) Undvik dock om möjligt toaletten... inte för att den är ofräsch på något vis -men man blir yr av tapeterna ;)
Utanför kyrkan finns den s.k Krönikerbrunnen. Här finns utsnidat en liten bit historia runt hela fontänen.


     

Berts Skara
Har även kollat in Bert Karlssons stenar... även om dessa var i artificiell form vid en inomhus-äventyrs-minigolfbana". Ganska snillrikt uttänkt attraktion, där spelarna samtidigt får njuta av lite äkta svensk dansmusik under tiden. B)
Man får väl förmoda dock att det bara spelas Mariann Grammofon-producerad musik ;)
Bert har också ett modifierat Internetcafé, kamoflerat till Paintball-ställe i bästa M.A.S.H-anda ;)
Kollade även om Bert själv var tillgänglig -men icket... kontoret var i alla fall stängt... ;)


          

I gamla Biblioteket
...ligger numera "Visitror Center"... På svenska även kallat Turistinformation...
Där finns (förutom all turistinformation som en turist möjligen kan önska sig) en hel liten utställning med rekvisita och filmklipp och annat diverse från inspelningarn av Arn-filmerna. Det var lite roligt att se. Film nummer två hade dessutom Sverigepremiär i Skara nu under min vistelse här. Tyvärr var man tvungen att vara VIP-gäst för att få gå... och genuint Arn-intresse ingick visst inte i VIP-faktorerna ;)
   

Mer från det gamla biblioteket...
Har man samlat så mycket roliga ting på ett och samma ställe utan att sätta upp en rekorderlig förbudsskylt mot fotografering, så får man finna sig i att
det tas en massa bilder ;)

       

Västergötlands Museum
Här fanns allt från en utställning om fotboll och motorcyklar, till utställningarna om medeltiden och digerdöden. Skelettet ska visst vara ett välbevarat sådant från den tiden.
Man får väl hoppas att digerdöden har dött just i det där skelettet, eller att skelettet är väldigt tättslutande paketerat där i sin glasmonter ;)
Boken bredvid är "Skaramissaglet". Den betraktas som en av Sveriges äldsta bevarade böcker. Man kan köpa reproduktioner av Skaramissaglet i nästan varenda snusbod här i trakten.
Munken hittade jag i en trappa bara -ståendes görandes ingenting liksom... ;)


 

Suntak
På muséet hittade jag också den så kallade Suntakstolen.
Om Skaramissaglet var en av de äldsta bevarade böckerna, så betraktas denna stol som en av Sveriges äldsta bevarade möbler.
Den har stått i Suntaks gamla kyrka (de har en ny också ;)) -därav namnet.
Det roliga med stolen är drakhuvudet som finns på sidan där. Och kanske är det stolens samtida historia som gjorde att den fick en plats i filmen om Arn.
Så nu har jag sett stolen i verkligheten, jag har sett kyrkan den kom från och jag har suttit i avbilden av den -under min vistelse på Medeltidens Värld.
Här någonstans fick jag en känsla av att börja knyta ihop säcken litegrand ;)

       

Forsvik
Det var till Forsvik Arn och Cecilia kom för att bygga upp en tillvaro när de avtjänat sina
20-åriga botgörande straff. Arn som tempelriddare i krigen i Det Heliga Landet och Cecilia som leksyster (nunna som inte avlagt några klosterlöften) i Gudhems kloster.
Idag är här en allmänt vacker plats där man för tillfället bygger på en ångbåt -Erik Nordvall II.
Passade på att titta på slussningen av segelbåtar i Göta Kanal och titta in byns lilla souvernirbutik när jag ändå var där ;) En liten sommmaridyll!


     

Karlsborg
I närheten av Forsvik ligger Karlsborg... eller om det snarare är så att Forsvik ligger i närheten av Karlsborg ;) Så ett besök på Karlsborgs fästning kändes som en självklarhet, när jag ändå var i krokarna och faktiskt inte hade sett fästningen någon gång tidigare.
Det var ganska häftigt att stå uppe på vallen och blicka ut över fästningen, resten av Karlsborg och Vätterns vatten. Friden stördes möjligen av de ideliga skottsalvorna från regementet ;)
I Karlsborg fanns också möjligheten att prova på hällbakat bröd i Lilles Bagarstuga...
Mysfaktor hög!! :D


     

Så plötsligt mitt ute i ingenstans...
... bland alla tallarna uppe på Varvsberget...hittade jag" Franciskus kapell" -en rastplats för själen. Och tydligen är Franciskus själv fortfarande aktiv, för inne i kapellet brann ett ljus och det låg en textbok med dagens datum uppslagen.
Jag blev kort sagt imponerad över denna kreativitet.

      

Hornborgasjön
En av dagarna på min resa var nästan så gott som Arn-fri... inte helt, men dock...
Det var den dagen jag bl.a tog mig till Hornborgasjön och tittade på fågellivet där. Den enda tranan jag fick se var dock den som satt på taket ;)
Men fåglar var det annars väldigt gott om. Även om just denna svanfamilj minsann inte tänkte stanna till och prata med turismen inte... utan simmade raskt vidare och gjorde en liten kanal i algerna :)
Att Broddetorp (byn precis intill den offentliga platsen för fågelskådning) har en affär som heter ICA Tranan -det förvånar mig inte särskilt... men att det skulle finnas en marknad för sjuk-gymnastik för dessa sjöfåglar -det slog mig med häpnad ;)



       

Husaby
Husaby kyrka är en av landets äldsta domkyrkor. Och det är i den kyrkan Arn träffar Cecilia Algotsdotter för första gången, vid en körövning av julsånger.
Alldeles intill kyrkan ligger Sankt Sigfrids källa. Här ska enligt traditionen möjligen vara den plats som Olof Skötkonung, som den förste av Svea rikes konungar, låter sig döpas av den engelske missionären Sigfrid. Detta för att visa att Kyrka och Krona hörde ihop.
I Husaby ligger också ruinerna av en borg. Den ska i och för sig ha inhyst en biskop, men eftersom man kunde gå ner i kvarvarande källarvalv så gjorde jag ju naturligtvis det ;)
Och jag kan säga att där nere såg det allt annat än kristligt vänligt ut...
I berättelsen om Arn var det här som han blev förförd av Cecilias syster Katarina och som senare ledde till Arn och Cecilias 20-åriga botgöring. Katarina lackade nämligen ur då Arn inte ville ha henne och gick därför till Moder Rikissa och spred lögner.


 

Lasse i Bergets grotta
Som "bonus" i just Husaby, hittade jag resterna av Lasse i Bergets hus... eller vad man nu kallar en mycket minimal etta med eldstad och knapp farstukvist och som är inbyggt i ett berg??
Tittar man från "baksidan" (bild 2) ser det helt osannolikt ut på något vis.
Men här har i alla fall nämnda Lasse och hans hustru bott så sent som 1928.



     

Tierp eller Tiarp -äsch det finns blå vägskyltar till båda ;)
Vad är sannolikheten för att man ska ha bott i Tierp i stora delar av sitt liv och sedan plötsligt en mulen dag vid 34 års ålder hitta Två Tiarp på en och samma dag?? ;)
Frågan är dock om inte Tierp ändå är lite större... Inget av de båda ställena är särskilt stora men i det större av Tiarp lyckades jag bara identifiera en kyrka och en busshållplats som tecken på civilt liv... Tierp har ju åtminstone en hel station ;)
Kossan som bodde i det mindre av Tiarp:arna var för övrigt av mycket sällskaplig sort.
Hon kom gärna fram och pratade lite och lät sig glatt klappas en stund... :D


   

Tidaholm
Fungerade mest som genomfartsställe och lunchplats en av dagarna.
I Tidaholm finns en vacker park, mycket väl värd ett besök.
Och parken fungerar alldeles utmärkt att sitta ute vid Turbinhusön och äta medhavd lunch på.
Finns ett litet café där också, samt några av 
lokala ortens hantverkare.

      

Åsle Tå
Sex kilometer utanför Falköping ligger Åsle Tå. Där finns den by som funnits där sedan urminnes tider, intakt och på samma sätt som det stod då.
Idag fungerar det som ett större museum över svunnen tid och i vart och ett av husen längs byvägen har man gjort iordning med olika teman. Ett rum beskriver skomakarens liv, ett annat provinsialläkarens och i ett tredje kan man förstå att det bott en musikalisk familj.
På det nu tillbyggda caféet kan man få både mat och fika. Och där uppe på en fönsternisch hittade jag en hel rad träsnidade figurer -bl.a denna som absolut liknade en örondoktor som är i färd med att titta in på en patients trumhinna ;)


       

Varnhems klosterkyrka
...en pärla bland alla pärlor jag sett under min resa! 
Säga vad man vill om cisterciensermunkarna på 1100-talet -men bygga, det kunde dom.
Det är en otroligt vacker skapelse detta!! Och det är nästan så att man kan känna historiens vingslag när man tittar ut över de vidder som munkarna hade att förfoga över.
Cisterciensermunkarna var de första med att ha vatten "indraget".
De hade också hittat en lösning för att hålla denna enorma stenkoloss varm om vintrarna.
Man byggde helt enkelt en stenkammare under hela härligheten, som man sedan höll varm genom eldens försorg. Där kan man prata om centralvärme -klipska grabbar det där ;)
Här ligger Birger Jarl med maka begraven och greve Magnus De la Gardies gravplats finns också här lite längre in i kyrkan.


    

Forts. Varnhems klosterkyrka
1) Guidande nunna.
2) Munkarnas örtagård. Där odlades både örter till matlagning och medicinalväxter.
3) Det som finns kvar av munkarnas matsal i det forna klostret. Man kan, med lite fantasi, förstå att det varit en pampig sal i sin medeltida och munklikt asketiska karghet -med tolv höga pelare från golv till tak. De gamla och sjuka munkarna samt lekbröderna fick den bästa maten.
Därefter fick prästmunkarna ta det som blev över.
4) Lavatoriet. Munkar tvättade sig två gånger om dagen, vilket nog var ganska ovanligt på den här tiden hos den övriga befolkningen.
5) Det var hit som Arn sändes som liten "oblat" (barn i Guds tjänst)
Och här blev han fostrad av munkarna och får på detta vis deras kunskaper i språk, teologi och filosofi. Men han fick även kunskaper i smide, sjukvård, odling och byggteknik.


     

Men man kan inte bara gräva ner sig i stenar och gamla dammigheter
Så jag har hälsat på kamrat Karin på vägen också och tillsammans med henne ägnat mig åt det andra stora intresset jag har -nämligen dans!! :D
Så vi hade en mycket trevlig snack- och fnitterkväll tillsammans först, en av kvällarna.
Som parantes kan nämnas att till och med mina medboende på gästhemmet nog undrade vad man gör ute till sent på kvällen som turist i trakten -i hällande regn ;)
För på morgonen när vi påtade med frukosten ihop sa den ena: Försynt frågat -men vad gjorde du igår kväll, som inte var "hemma"?? Jag tycker det var lite gulligt av dem att bry sig över huvud taget ;)
Den andra kvällen som jag och Karin umgicks, så var det till tonerna av Jive som spelade upp till dans, på Folkets Park i Falköping. Även det en trevlig tillställning.
Avverkade också några danssteg till Refreshments o Face84 på Olstorps festplats i Tidan och till Casanovas på Sägnernas Hus i Sandhem.
Sägnernas Hus tillhör otvetydigt en av mina favoriter bland logar i det här landet.
Paret Lea och Sven-Gunnar Lindell har gjort detta till en fantastisk plats att bara vara på!! :D
Caféets dubbla nötkakor med kräm emellan, går heller inte av för hackor... Ett tips är att fråga efter dem, om ni kommer dit!! :)



       

Nu börjar dock min vandring i Arns fotspår lida mot sitt slut
Den andra och avslutande filmen om Arn hade ju som sagt sverigepremiär i Skara medan jag var där. Jag fick dock vänta med att se den tills jag kom hem.
Men det biobesöket lät å andra sidan inte vänta på sig!! Och det är min fasta mening att denna film var den bästa av de två... 2 timmar och 5 minuter av total hänförelse :D


   

Undrar om Jan Guillou förstod vilken industri han skulle dra igång
...när han började skriva dessa böcker. Det är en fantastisk research som ligger bakom och historiska fakta vävs in i den fiktiva berättelsen på det mest otroliga sätt.
Vilket väl i och för sig är ett av skälen till att åtminstone skaraborgarna kan göra så mycket av sagan nu, efter berättelsens tillblivelse. För allt och alla har verkligen slagit mynt av detta.
Inte bara att olika platser har fått ett enormt uppsving.
Vykortspressarna går för högtryck, smyckestillverkare har en liten guldåder i detta
och mejerierna gör Arn-ost... en lagrad variant och en extralagrad...
Det finns även en Birger Jarl-ost ;)
Och även om jag nu, 1100 foton och 10 dagar senare, har kommmit hem från mina steg i Arns fotspår... så lär nog traktens åkare fortsätta låta sin bilar rulla i Arns Hjulspår....


Kram Annicka

 

Tänk vad man får lära sig

...bara för att någon råkar påpeka att det saknas en saltkorns-närbild på den äggmacka som finns här nedanför ;) Här kommer det i alla fall en sån -närstudie i salt!! :D

Jozo salt -alltså jodiumhoudend zout... är det holländska ordet för jodsalt.
Salt är en livsnödvändig mineral som består av grundämnena natrium och klorid.
Utan natrium kan vi till exempel inte spänna våra muskler och hjärtat kan inte slå.
Utan klorid hade vi inte kunnat ta upp näring. Klorid ser till att magsyran bryter ner maten.
Joden mår vår sköldkörtel bra av.

Salt är ett av de absolut vanligaste mineralerna på jorden. De väldiga haven på vårt jordklot rymmer fyra miljoner kubikmil salt och i berggrunden finns ytterligare miljonstals ton.
Beroende på vilket sätt man utvinner saltet talas det om havssalt, stensalt och vakuumsalt.


Havssalt  har genom århundraderna framställts genom att låta havsvatten avdunsta i grunda dammar -saliner. Man skördar saltet ungefär en gång om året.
Efter skörden "tvättar" man saltet, torkar det och silar det för att få fram olika kornstorlekar. Coolt!!  (förf. anm.)

Stensalt bryts i saltgruvor. Saltdepåerna i underjorden är rester av försvunna hav.

Stensalt är inte så rent och används framför allt till vägsalt för snösmältning.

I nedlagda gruvor finns numera arkiv, frimärksamlingar, pälsar och petroleumprodukter. (Mycket coolt!!)

Wieliczka-gruvan (Europas största saltgruva), finns utanför Krakow i Polen.  Den har under årens lopp tydligen blivit till en fascinerande labyrint med gångar på 12-13 mil, tre katolska kapell, ett sanatorium och tusentals andra gruvrum. Eftersom akustiken är fantastisk har man ibland konserter nere i gruvan. (Riktigt coolt!!)

Vakuumsalt är bergsalt som man har raffinerat och är mycket rent. Man pumpar ner rent vatten i stora saltfyndigheter och löser upp saltet till en saltlösning. Denna saltlösning renas från föroreningar och man låter sedan vattnet koka bort antingen under tryck eller under vakuum (undertryck). Man får då ett salt som är till >99,9% ren natriumklorid. Med hjälp av kokningen kan man dessutom styra storleken på saltkornen. (Praktiskt!!)

Vanligt bordssalt väger runt 1300 kg/m³, det vill säga ungefär 1,3 gram per milliliter.

Åsså... bara för att jag är sjuksköterska då:
Fysiologisk saltlösning (koksaltlösning) är en lösning av natriumklorid i vatten med samma koncentration som kroppsvätskorna och har därför egenheten att "inte svida" vid egenvårdsinsatser som näs- eller ögonsköljning :)
Den används också för andra medicinska ändamål: som t.ex intravenös vätskeersättning (dropp) i laboratoriesammanhang och för sköljning o funktionstest av venkatetrar.
Fysiologisk saltlösning brukar ha koncentrationen 0,9 procent.
Ett vanligt recept för hemmabruk är 1 tesked salt till 0.75 liter vatten.

Salt hjälper också till att:
- Sänka temperaturen på den smälta isen till minusgrader. Detta snabbar på kylningsprocessen. (Praktiskt om man har bråttom med kylan i ishinken ;)

- Att behålla pommes frites frasiga? Tillsätts saltet så sent som möjligt hindras pommesarna från att bli degiga.

- Rensa hal fisk -blir mycket enklare om du först fuktar dina händer och sedan strör lite salt på dom. Blir bättre grepp och gör rensningen lättare. 
    (knappast nåt vidare tips om man har sår på händerna ;)

- Höja aromen på kaffe. Genom att tillsätta en nypa salt i kaffepulvret innan man sätter på kaffekokaren. (känner mig högst tveksam -nyttjar kokkaffe ;)

- Få bort rostfläckar på hushållsredskap. Blanda 1 tsk pressad citron med hushållssalt till en smet. Tag lite av smeten på en torr trasa och gnid på rostfläcken. (Simsalabim! )
 - Göra det betydligt enklare att få ut valnötter ur sina skalen "i ett stycke"...om man låter dem dra i saltvatten över natten. (undrar hur ofta detta bekymmer uppstår i världen?)

           

Inom kemin är salter jonbundna kemiska föreningar som består av positivt laddade katjoner och negativt laddade anjoner sammansatta så att nettoladdningen blir neutral, det vill säga noll. Exempel är natriumklorid NaCl (koksalt) som består av katjonen Na⁺ och anjonen Cl^- och kalciumfluorid CaF₂ som består av katjonen Ca²⁺ och anjonen F^-. I det senare fallet krävs två fluoridjoner per kalciumjon för att nettoladdningen skall bli noll....

Eller....   Äsch...
Jag gillade aldrig kemi i skolan! och NU är det dessutom fortfarande sommarlov... ;)

Att Jozo ägs av Akzo Nobel Salt AB och att koncernen Akzo Nobel har 62.000 anställda och omsätter ungefär 110 miljarder, är en uppgift som...
-Mjaha?? Intresseklubben antecknar...

Däremot tyckte jag att det var lite spännande med alla små anekdoter som finns om salt... t.ex:
- Att man i England under medeltiden kunde se vilken social status någon hade -på var han eller hon fick sitta i förhållande till saltet.
Om man blev placerad mellan värden och saltet d.v.s. "above the salt"  var man en viktig person -någon att räkna med. Om man däremot fick en sittplats på andra sidan saltet, "below the salt" var man inte mycket att bry sig om. 

- Eller som den med en något annorlunda kärleksförklaring i... där en ung kvinna lagar en måltid utan salt till en man, för att bevisa att livet utan honom gav henne en känsla av meningslöshet...
Hon sade sig nämligen älska honom -som människor älskar salt...
Ganska sött om ni frågar mig... det var ju inte salt i alla fall;)


                                    Nåväl... men håll med om att de är vackra: 
                                                     Saltkristallerna!

                                                  

                                   Nästan synd att lägga dom på äggmackan ;)
                                                       Kram Annicka