Soppatorsk
Det finns roligare saker att pyssla med en lördagseftermiddag
Bränsleförbrukningen för ett fordon anges i Sverige traditionellt i liter per mil. Numera används ofta istället liter per 100km. I USA vänder man på det hela och anger hur många miles man kommer på en gallon bränsle. SI-enheten för volym bränsle per vägsträcka är kubikmeter/meter = kvadratmeter.
Det är exakt sådana här sorts uppgifter man struntar fullständigt i när man noterar att bilen man försöker komma till jobbet med plötsligt får en mycket märklig gång och väldigt egendomliga varvtal för att vara i full färd framåt på en motorväg.
Men det är sedan när batterilampan lyser hotfullt rött där på instrumentpanelen som man inser att avfarten till rastplatsen Mora Stenar mitt emellan Knivsta och Uppsala är det enda alternativet till vägrenen på E4:an... och så tänker man den enda logiska tanken:
-Hur i himmelens frid hade jag räknat ut det där??
Klart som f-n att det inte går att åka från Norrköping till Uppsala på en halv tank i en Polo!!
Fattar ju vilket nöt som helst...
Nåja -som en liten tröst till sig själv i detta läge kan jag berätta att det fanns fler jubelnötter ute just denna lördag! För bäst som jag står där och väntar på Hjälp och pratar med hjälpens fru i telefon (av nöje och typ total brist på annan sysselsättning) så kommer det seglandes en förare med glasögon och stor portfölj -i bil av 2009 års modell... Gör en tvärnit och backar tillbaka de femton meter han liksom kom för långt... Så vevar han ner rutan på passagerarsida och säger smått intelligensbefriat och mycket halvirriterat över ett sovande barn:
-Där kan du inte stå!!
?????
(Å fan -det säger du??)... tänker jag bara... ler glatt och säger lugnt:
-Jag har nog inget större val innan min bil har fått några liter bensin igen...
Då inser portföljnissen tydligen att jag inte står där med min något illa valda placering, 25 meter ifrån en halv miljon tomma parkeringsplatser, bara för att jävlas med honom...
Han hjälper mig till och med att rulla fram Dessan några meter så att jag trots allt hamnade lite bättre till. Tack så mycket för visad vänlighet ;-) Far du vidare i frid med din familj...
Sen kommer i alla fall Leffe -min räddare i nöden! Med en liten dunk vars innehåll rinner rakt ner i Dessans magsäck och jag kan, med väl tilltagen körtkortsbehållarhastighet fortsätta färden mot sjukhuset... med ett litet kortare stopp till förstås -vid första bästa Bensinmack i stan ;-))
Och bara 20 minuter sen stämplade jag in på jobbet!
Tack Leif!!
Som en slutlig parantes i sammanhanget kan nämnas:
Att nu kan man bränna sin egen etanol hemma på bakgården och dra ner sina bränslekostnader avsevärt. Med hembränningsapparaten E-Fuel 100 Micro Fueler får man en liter etanol för endast 1,50 svenska kronor. Oerhört praktiskt ;-)
Det enda som behövs för att man ska kunna producera sin egen etanol med hembrännings- apparaten är en specialutvecklad jäst, socker, vatten och el. Men sen är det tydligen inte så enkelt som att damma av den gamla olagliga spritbrännaren. Det måste vara en som är stor som en diskmaskin och har ett särskilt membran som separerar etanolen från vattnet. Dessutom måste man uppenbarligen söka tillstånd från både Folkhälsoinstitutet och kommunen för att få använda prylen.
Men det omaket kan det ju vara värt...
-om man har 30 mil till Skärblacka och kan tjäna nio kronor litern ;-)
Kram Annicka
Semlor
Igår var det dags!!
Fettisdagen var äntligen här. Den enda dagen på hela året när det känns helt legat att äta mer än en semla -om man som av en händelse skulle vara sugen på mer än en semla till kaffet.
På Konditori Fågelsången i Uppsala var det i alla fall ganska fullt med folk som kommit på att det var semmeldags och hyllan för semlor var tämligen välfylld ;)
Ett perfekt sätt att avsluta en arbetsdag på!
Det här visste ni (kanske) inte om semlor:
Det finns en Semleakademi... *bara det* ;)
Semleakademin har sitt säte i Göteborg har bl a följande krav på en fullgod semla:
• Hatten måste gå att gräva med... *håller fullständigt med* ;-)
• Det skall vara kardemumma i degen... *självklart* ;-)
• Mandelmassan skall vara äkta... *naturligtvis* ;-)
• Grädden skall vara luftigt vispad... *ska den alltid vara -i alla sammanhang* ;-)
• Det skall vara florsocker på hatten... *ja, hur skulle det annars se ut??* ;-)
Den största semlan, som numera finns i Guiness rekordbok gjordes av en bagare i Alingsås som bakade denna till Bullfesten den 13 februari 1996.
Den var 113 cm i diameter och vägde ca 60 kg, med grädde och mandelmassa 134 kg!!
*bara att konstatera: mandel och grädde väger tungt* ;-)
Namnet semla kommer från det latinska namnet för fint vetemjöl, simila (det finaste vetemjölet) och uppenbarligen äter vi genomsnittliga svenskar fyra-fem semlor per säsong.
Romarna introducerade denna kulinariska uppfinning i Germanien och i tyska publikationer från medeltiden återfinns ordet semala. Och i Gustav Vasas bibel från 1541 kan man läsa om tackoffer i form av "bakade semlokakor".
Detta bakverk var från början högreståndskultur och inget för vanligt folk. Det berodde bland annat på att fattigt folk inte hade råd med vitt vetemjöl. Semlan var med andra ord en statussymbol.
Semlan, eller fastlagsbullen, är fortfarande det namn som används i Sverige och hör ihop med den katolska fastan. Fastlagen föregick den 40 dagar långa fastan och bestod av fastlagssöndagen, bullamåndagen och fettisdagen. Man samlade på sig fett genom att äta semlor inför fasteperioden... *haha "samla på sig fett"?! -Jojo* ;-)
På 1700-talet uppstod regionala skillnader i ätvanorna. I södra Sverige åts semlorna på fastlagsmåndagen (bullamåndag), medan de i övriga landet åts på fettisdagen.
Norrlänningar särskiljer sig genom att gärna äta semlan som efterrätt till bruna bönor och fläsk, medan man i övriga landet tar den till kaffet. (??!!)
*personligen är jag glad för att jag inte är genuin norrlänning då* ;-)
Hetvägg är en försvenskning av tyskans heisse Wecken (varma kilar). Man introducerade detta killiknande bakverk för att det bättre skulle få plats på botten av en kastrull... *mjaha??* ;-)
De mandelfyllda bakverken kokades då, före servering, i mjölk. Under 1800-talet började man äta dem utan föregående kokning, men med mjölk, socker och kanel. Det var först vid sekelskiftet som den moderna semlan med vispgrädde under locket lanserades av yrkesbagare och konditorer.
Kända semmelätare
• Kung Adolf Fredrik (Gustav III:s far) dog delvis på grund av en överdos av semlor.
I bulletinen från den 12 februari 1771 står det: "Hans Maj:ts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, kött med rofvor, hummer, kaviar och champagnevin.
*karln måste ha dött lycklig* ;-)
• Den läspande (därav uttalet "temlor") mästerdetektiven Ture Sventon, åt massor av semlor i Åke Holmbergs ungdomsböcker och inköpen skedde alltid på Konditori Rosa: "landets enda fackmässigt skötta konditori", enligt mästerdetektiven... *klurig kille det där* ;-)
Säga vad man vill: Men Gud vad Gott det är!!... :D
Kram Annicka
Larz-Kristerz och Scotts
Man ska inte vara sämre än att man kan ändra sig
När Sveriges television drog igång sin satsning med Dansbandskampen så var det nog inte bara jag som höll på att få spader över att man lät något så 70-tals-töntigt dansbandsaktigt släppas fram i teverutorna hemma hos det svenska folket. Det formligen haglade kritik från alla som tyckte sig kunna någonting om dansvärlden som mestadels betonade att detta misskrediterade en hel svensk folkkultur.
Dock skam den som inte viker sig inför fullbordat faktum: "Vi" hade fel! Folk älskade detta!!
För den dansintresserade behövs ingen förklaring, men för den oinsatte kan berättas:
Det var just detta 70-tals-tönt som tog hem hela spelet!!
Ivrigt konkurrerande med Scotts -ett band av tjugohundratalet ;)
Och nu har det hänt: Jag har sett 70-tals-töntet live!! :D Och det är bara att erkänna:
Det var coolt!! :B
Anna ringde till mig en dag och sa att:
-Du vet väl att Larz-Kristerz och Scotts är på Möbeln i Tierp den 21 februari?!
(Möbeln är för övrigt ett gammalt möbelsnickeri som man gjort om till danslokal)
-Eehm... ja oh ja... Det skulle vara roligt!
-Tycker jag med, men det brinner i knutarna för det finns inga förköpsbiljetter kvar
-däremot finns det fem biljetter kvar där middag ingår!
Fem biljetter?!... Det var läge att kvicka på med besluten alltså...
Efter den förmiddagen fanns det bara två middagsbiljetter kvar -för tre gick åt på samma bräde:
En till Anna, en till Anders och en till mig! :)
Summa summarum blev:
God middag i trevligt sällskap! Vi var till en början lite fundersamma över hur Möbeln ordnat det med platser osv... En helt obefogad fundering visade det sig, för skylten bara lyste mot oss på första bordet vi såg när vi kom in lokalen:
Anna Berg -dukat för tre, så varför inte bara slå sig ner liksom ;)
Det serverades en skagenrulle till förrätt.
Till huvudrätt stod det fläskfilé och potatiskaka på menyn, med en svampsås som man hade kunnat gå tillbaka och äta med sked direkt ur kastrullen... om det inte hade varit så att man fick lära sig som liten att det är ouppfostrat att göra så ;)
Därpå rann en kopp kaffe ned med lätthet. Fast med den tillhörande kakan var det inte fullt lika enkelt -men till slut så... ;)
När klockan närmade sig halv tio kunde man omöjlig ta miste på att det var dags för ett av kvällens band att entra scenen...
Folk liksom bara delade på sig... som havet för Moses... när dom kom...
I sina vita och röda 70-tals-scenkläder med glitter och utställda byxben...
Larz-Kristerz!!! :) Antagligen har Tierparna aldrig jublat mer än just då...
Stämningen lade sig i taket -trots att matsmältningens tid borde ha trätt i kraft precis då ;)
Scotts!!! :) fick sin del av ovationenerna de också när de klev upp på scenen. Och hur man än vänder sig så har man rumpan i bak! Och hur coola Larz-Kristerz än är med sina upphottade gamla dansklassiker, så passar Scotts musik mig bättre -som dansmusik betraktat!! :)
Nu var det ju i det närmaste 1000 personer på Möbeln just den här kvällen, så att dansa var ju minst sagt lite trångt! Men känslan i bröstet när 1000 personer sjunger(??!!) med i "Purple Rain"
-DEN är svårsmält!! Aldrig har väl Tierparna tagit i mer än då.. heller ;) Helt otroligt!!!
Hade varit kul att ta med dem till jobbet dagen därpå och kolla hur många som hade knutor på
stämbanden efter den här kvällen ;)
Men just då var tankarna väldigt långt bort från fiberoptisk stämbandskontroll.
Och det kanske var bra för Tierparna att få släppa loss lite röstresurser också -vad vet jag...
Förresten var det inte bara Tierpare där.
Bara i mitt sällskap på tre var jag, i egenskap av tierpare, i klar minoritet kan man säga ;)
Både Anna och Anders är ju utsocknes ifrån ;)
Jag vill dock säga Tack till dem båda!
Till Anna för att hon donade med initiativ och biljetter och
Till Anders för skivorna... en med Scotts och en med Larz-Kristerz!! :D
För en kväll med Larz-Kristerz på direkt hemmaplan kanske kommer att vara en sådan där "once-in-a-life-time-grej" i mitt liv... och måste ju naturligtvis verifieras med en signerad skiva ;)
(den enda skiva jag äger som faktiskt är signerad!)
Och det var när vi stod där framme och fick den signerad som det blev tydligt:
-Killarna från Älvdalen är trevliga också ;)
Kram Annicka
Vårtecken
Finns det något som är så underbart som att
en solig dag i Vallentino-tider, få sitta ute
och dricka årets första utomhuskopp kaffe?
Se snön gnistra i solen... och hur...
dagsmejan åstadkommer sina första isande vattendroppar...Vet ni....-jag tror inte det!! :)
Kram Annicka
Morkarla bygdegård
Tacokväll och dans till Lunkans dansotek
Snön föll ganska vackert hela dagen, solen lyste med sin frånvaro och dimman hade lagt sig lägre än husgrunden. Men vad gjorde det när stämningen ändå skulle komma att stiga upp i tak och förgylla min lördagskväll på allra bästa sätt.
Det vankades både mat och dans och trevligt sällskap -så vad kunde gå fel liksom ;)
Det började med att Gunilla och Roine kom från en liten metropol i Hållnäs...
Eller nåja... metropol och metropol, men dom kom susandes från Hållnäs i alla fall ;)
De hämtade upp mig för vidare färd till Anne-Li och Dan. Och för att göra en lång historia kort, så var Anne-Li och Dan's vardagsrum samordningsplatsen för ett gäng glada individer som då passade på att avnjuta glögg och en rad skratt ;)
Målet för kvällen var sedan Morkarla bygdegård -en fantastiskt fin liten bygdegård, belägen ungefär mitt ute i ingenstans. Lite mingel till en början och med sådana där trevande "jasså-är-du-också-här-vad-kul-kommentarer" ni vet, som haglade i lokalen ;)
På givet kommando av Anders (toastmaster för kvällen) blev det så äntligen dags att bänka sig vid borden och sitta ungefär så länge att rumpan lagom hann känna vilken temperatur stolsitsen hade... bara för att därefter gå som förstabord till det bord där maten var placerad.
Tacobröd i botten, åsså lite grönsaker ovanpå, majschips, röd lök och å lite mer grönsaker, tacokryddad köttfärs och gula majskorn och ost uppe på det, åsså toppa med lite salsa och nåt gräddfilsliknande allra sist... Pilla upp en Jaffa apelsin med ena handen och sen tillbaka till bordet...
Vid återanländande till bords så skulle anrättningen förvandlas till en liten fint invirad tacorulle...
-ni vet en sån där rulle som man kan ta i ett fast grepp och äta med båda händerna...
Hahaha... Jo tjena!! :D
Har ni nånsin försökt göra en fin liten invirad tacorulle av nåt som ser ut som en välfylld panpizza redan från början?? Då vet ni vad jag pratar om: Man äter den helt enkelt rakt av med kniv och gaffel -för att minimera kladdandet med fingrarna :D
Fast vad Anne-Li och Kjell sysslade med där en stund är det fortfarande ingen som vet?!
Ett är i alla fall säkert -det fanns tillräckligt med mat för att dom inte skulle behöva
slåss om samma tallrik!! ;)
Nåja, ingen verkade lida särdeles under måltiden, utan åt glatt och fortsatte att ägna sig åt att skratta åt allsköns ting.
På min högra sida hade jag Niklas -en synnerligen trevlig nybekantskap och delsambo med Siri, med vem jag lyckades hitta bl.a dans och Astra Zeneca som gemensamma punkter här i livet.
På min vänstra sida hade jag Gunilla... och är det nåt jag är bra på med ihop med Gunilla så är det att skratta -av den där hejdlösa sorten liksom... ;)
Av någon outgrundlig anledning blev Linköping ett engagerat gemensamt samtalsämne där på vänsterflajen ;) Fick veta att sonen nyligen avlagt visit i just Linköping men att han, ungefär tre minuter efter hemkomst till Uppland igen, hade blivit förbjuden att ens tänka tanken på att flytta dit... -Å det tror mamma Gunilla att mamma Gunilla får vara med och bestämma över?? ;)
Mamma Gunilla fattar galoppen direkt och klipper i rappare än tåget:
-Tycker jag absolut...hade en tillräckligt besvärlig förlossning!!
Hade i samband med detta uttalande uppenbara problem att hålla majskornen på rätt
sida om struplocket ;)
Men ingen middag utan lite "på-sidan-av-tok"!! Och heter man toastmaster Anders så finns det alltid något sådant på lut... Ämnet för dagen gick helt tidsenligt korrekt i Melodifestivalens tecken.
9 låtar och 9 frågor och 9 svar med anknytning till varandra.
Därefter en utslagsfråga och jag gillade verkligen karaktären på den utslagsfrågan ;)
Församligen fick ett tydligt direktiv att lyssna nogsamt på hela låten, vilken för övrigt var "Michelangelo" med Björn Skifs.
Någon bordsgranne längre bort var helt övertygad om att vi nu skulle få svara på vilket tredje ordet i andra versen var... eller något i den stilen... ;) Men icket!! Frågan löd:
Om man dansar ett steg på varje taktslag hela låten igenom... -hur många steg har man då tagit totalt när låten är slut :D
Jo jo, klura på den ni. Det blev i alla fall ett intensivt räknande i lokalen och trummande mot bordet och pannan i djupa veck... Möjligen bortsett från Gunilla då -som roades mer av att titta på vuxna människors engagemang inför just denna grannlaga uppgift :D
Själv hade jag en kortare överläggning i huvudet om att låten nog gick i 140 bpm (taktslag per minut) och att låten säkert var någonstans kring det normala 3 minuter lång...
Räknade ut på papper och skrev ner svaret, lämnade in lappen och bad en bön ;)
Jag kom 2:a i tävlingen på den överläggningen...*stolt*... Tveksamt dock om insatsen förtjänade den placeringen -men jag fick ju höra mitt namn ropas upp i alla fall... :D
Efter detta lilla spektakel drogs borden unden mot kanterna i lokalen, Lunkan seglade in och drog igång sin anläggning och dansen tog sin början. Och den fortsatte tills Lunkan hade fullföljt sitt åtagande till fullo... Vilket skedde vid strax efter kl. 01 -fullt normal ordning för dans ;)
Gammal och ung mixade i en salig blandning, duktiga dansare blandat med nån enstaka kavaljer med uppenbart rundade dansskor under. Fast alla med konstanta och glada leenden...
Det kan ju göra kvällen för vem som helst!! :)
När kvällen nått sin ände tog det sina sedvanligt ungefärliga en halvtimme-trekvart att prata och krama sig ut ur lokalen. Rutinerat byta till torr tröja och skifta dansskor mot ytterkängor för att inte frysa ihjäl på vägen hem. Sedan åka hemåt lycklig i hjärtat efter en rolig kväll -nöjd över att inte vara med i festkomittén och behöva börja städa då.
Ramla in hemma och nyttja närmaste kvarten åt att få kroppen att bli lite mindre salt på utsidan ;) På med pyjamasen och krypa till kojs!!
Ett litet Tack till alla ni som var med!!
Kram på Er!
/Annicka
Intressant shoppingtur
Jag skulle bara ha ett grenuttag
Man blir ganska snabbt varse att: Nuförtiden räcker det inte riktigt med de väggfasta kontakterna som finns i normalt byggda bostäder för att tillgodose all teknisk apparatur som behövs ihop med datoranvändande. I alla fall räcker det inte hemma hos mig!
Och efter att ha ledsnat på klumpiga skarvdosor som gör att fötterna inte får plats under skrivbordet längre, så hade jag bestämt mig för att skaffa ett avlångt grenuttag!!
Det ledde till en generell shoppingrunda på stan som blev något dyrare än de 159 kronor som grenuttaget kostade ;)
Men vad fick jag för pengarna då?? Jo, ett grenuttag ;) och en lektion i överspänningsskydd.
Lite hushållspinaler, plastfickor och fotopapper... samt mat och huvudvärk :D
Grenuttaget var ju som sagt prio ett och Anders fick bistå, telefonledes, med lite "bra-å-ha-kunskaper" i grenuttagens djungel.
Fråga ett: "Om man ska ha ett grenuttag med en massa "grenar" -ska det vara med eller utan överspänningsskydd då"??
Smart motfråga ett: "Annicka -vem är det som ska handla"?? ;)
Svar ett: "Det är jag" ;) ...vilket antagligen berättade för honom vad jag behöver ;-)
Slutsvar ett: "Överspänningsskydd och överlastskydd är aldrig fel, så även om du kanske aldrig behöver skydden så kosta på dig dom där extra 20 kronorna du" ;-)
-Tack!! :D
Sen höll det på sådär i fem frågor ungefär...
Anders insåg nog ganska raskt att mina kunskaper i el-teknisk lära är en smula begränsade.
Och jag insåg lika raskt att med Anders tålamod och pedagogik så kan det nog bli en ändring på den fronten ;) Jag lärde mig på bara en liten stund att "antalet grenar" (som för övrigt heter brunnar på elektrikerspråk) inte har ett dugg med överspänningsskydd att göra.
Det är helt enkelt bara ett allmänt åskskydd för hela dosan!
Jag lärde mig också att 3G1.5 utläses som "tre ge, en å´n halv" och att G står för ground (alltså jord) och 1.5 är arean i kvadratmillimeter på totala antalet kardeler i en ledare...
Och all denna kunnskap tillskansades vid grenuttagshyllan på Jula... medan stackars kamrat Fredrik snällt fick sitta bredvid Anders i bilen och lyssna på alltihop och äta cocosbollar ;)
Sen skulle jag bara kolla lite i alla andra x antal affärer som jag gick in i... Men -det slutade med ett försvarligt antal kassar från olika håll. Fast naturligtvis bara med nyttosaker i! :D
Hoppade dock stolt över banandelaren -som annars verkar vara en väldigt fiffig manick som det är ett under att världen klarat sig utan fram till nu ;)
Det var då jag insåg att: -jag är hungrig!!
Så sista stoppet innan hemfärd blev följdaktligen hos en känd kedja gjord för färdigmat i påse ;) Därefter skulle jag bara in i bilen och ta mig hem.
Jag lovar att det är intressant att balansera färdigmat i påse ovanpå kassar som innehåller det mesta mellan toaborstar, grenkontakter, rengöringsmedel och fotopapper.
Det blir på nåt vis inte direkt några plana ytor i det läget ;) Speciellt intressant blir det med läsken i mugg med lock och sugrör... -men Tack Gode Gud åtminstone för lock och sugrör ;)
Men får man bara ordning på det så... -Äta hamburgare utan att drälla alltför mycket lök, sallad och dressing i knät, styra med knäna, åsså släppa allt för att inte sugas med in i lastbilen som skulle köras om... fånga upp burgaren igen, komma på att man är törstig mitt i stripsen, styra med knäna, inte drälla dressing... vara glad att mobiltelefonen inte ringer...
Det var just då huvudvärken kom ;) Mobiltelefonen ringde!!
Och där i andra ändan var det en glad manusläsande röst som ville veta var jag tycker och har för kunskaper om kärnkraften i det här landet??!!
Va f-n??...-vem vill veta det så här en torsdagskväll vid kl 19.39?? Men jodå...
-Är jag orolig/rädd för hanteringen av utbränt kärnbränsle?? (Borde kanske -men funderar i alla fall inte nämnvärt över det till vardags!!)
-Vill jag att man ska begrava det kvarvaranade avfallet efter använt kärnbränsle i haven eller i urbergen? (Bergen känns om möjligt mer solida?!)
-Vet jag hur länge efter radioaktiviteten är farlig för mänskligheten?
Det var jag tvungen att googla på när jag kom hem - och även om värdet inte säger nåt som farligheten i sig, så har i alla fall Uran 238 en halveringstid (Obs!! halveringstid) på 4,5 miljarder år... Jag lär alltså inte få vara med när den sista strålningen släcks av det kärnbränsle som används i Forsmark idag ;-)
-Vill jag att slutförvaringen ska ske i Sverige eller utomlands? (Schysst att låta andra ta riskerna för vårt egenanvända radioaktiva skräp??)
-Är jag engagerad i politiken kring utbränt kärnbränsle? (Nix-läser knappt infobladen som kommer i brevlådan en gång)
-Litar jag på politikerna?? (Har jag nåt val??)
Den sista frågan var ju också lite intressant: -Vilket postnummer har jag?
Med tanke på hur många frågor som ställdes omkring Forsmark i förhållande till antalet frågor omkring Barsebäck, så tror jag att det finns en liiten liiten möjlighet att manusläsarkvinnan kanske redan visste det ;)
Det skulle i alla händelser vara intressant att läsa resultatet på denna scopundersökning!!
För om alla satt med händerna fulla med MacFeastmeny när de svarade, knät full i ratt och fick ungefär två komma tre sekunder på sig att svara eftertänksamt på alla frågor i en skala från ett till hur många som helst (man hann ju glömma frågan innan alla svarsalternativen räknats upp)
-så undrar jag ju lite över trovärdigheten i den ;)
Det var då texten på t-shirtsmagneten här ovan plötsligt kändes oerhört relevant:
Stop talking I'm out of Aspirin ;)
Kram Annicka
Senap
Jag har gjort en liten studie -i senap
Är det någon som har funderat över hur många olika sorters senap det finns??
Inte jag heller förrän jag stod framför senapshyllan i en liten ICA-butik i Östergötland och kollade in den ofantliga mängd senap som fanns där.
Jag skulle inte ens ha senap, men fascinerad fastnade jag där säkert i en kvart i alla fall ;)
Det är ett myller av original, sött, starkt, grovkornigt, slätt och mellanmalet.
Men...-vad i herrans namn ska vi med alla sorterna till??
Läser man på lite i ämnet så får man veta är senap en kryddsås som utgörs av mer eller mindre krossade senapsfrön. De kan vara gula -från vitsenap, svarta -från svartsenap eller bruna, från sareptasenap. Fröna blandas med huvudsakligen vinäger, salt och socker. Även andra ingredienser kan förekomma, som whisky, vin, cider, öl, vetemjöl, honung, pepparrot samt andra kryddor. Förr har det förekommit förfalskningar, där åkersenap ingått som utdrygning.
Den första industriella tillverkningen inleddes 1920 av AB Upsala ättiksfabrik, som tillverkade Slottssenap. Det som framför allt gav senapskonsumtionen i Sverige ett uppsving på 1950-talet var serveringen av senap som tillbehör till varm korv.
Senap som krydda är känd från bland annat indiska samhällen cirka 3000 f.Kr., men det var framför allt romarna som lärde sig uppskatta dess kulinariska möjligheter.
I Norden användes den under vikingatiden. Speciellt tillredde man den till julen som Skånsk senap, då frön från svartsenap krossades genom att en järnkula
rullades över dem i en skål.
Det finns regionala skillnader i svensk senap, exempelvis är den skånska grövre och mörkare (görs av svartsenap), och i Östergötland föredrar man den slät, stark och söt. Internationellt finns en lång rad av speciellt smaksatta senaper, var och en med en speciell karaktär.
Fransk senap, innefattar egentligen all bordssenap från Frankrike. Den görs av frön från svartsenap eller sareptasenap, den senare även kallad brun senap. Senapen smaksätts ofta med vitt vin och är medelskarp i smaken. Mest berömd är den från Dijon, andra stordistrikt är Meaux och Bordeaux.
Dijonsenapen är ljus, innehåller inget eller mycket lite socker och ibland vitt vin.
På 1600-talet var Dijon i Frankrike centrum för senapstillverkningen och 1776 startade Grey & Poupon sin kända fabrik. Dijon står fortfarande för 90% av Frankrikes senapstillverkning.
Johnny's senap är en svensk senap. Den ursprungliga varianten är söt, slät och medelstark.
Johnny's senap skapades av och döptes efter Johnny Andersson som 1987 köpte en fabrik för produktion av senap. Senapen som vid det laget producerades i fabriken valde Andersson att ändra i receptet på, vilket resulterade i den sötstarka variant som än idag finns på marknaden utan förändrad smak.
När Andersson gick i pension sålde han företaget till Dr PersFood AB,
mer känt som Druvan, vilka fortsatte att producera Johnny's senap.
Druvan har sedan dess introducerat varianten Grov & stark och
Johnnys ketchup.
Det som gjorde att mina ögon fastnade på just den här östgötska senapshyllan var den röda burken med Korvgubbens Finsenap på. Tyckte nämligen (i hasten) att det stod Finspång på den. Och just ordet "Finspång" kommer alltid att få mig att reagera med visst mått av avsmak...
Nåja -reagera i alla fall... ;-) Relaterat till ett slottscafé som då rakt inte var värd sitt namn!!
Detta är dock en helt annan historia och det är möjligt att Finspångsborna också kom på det till slut. För cafeét finns inte längre och Finspång kan i rimlighetens namn inte längre lastas för att detta café förstörde en hel eftermiddag i mitt liv! ;)
Edwin tycker jag däremot var en finurlig herre... han blandade grädde och äppelmos i sin senap... Lät gott tyckte jag ;)
Och naturligtvis i detta tidevarv... så går det utmärkt att få en ekologisk variant också :D
Colman's senap är ett torrt, gult senapspulver, som vanligen blandas till en pasta efter något av många recept. Finns också som vanlig färdigblandad senap. Pulvervarianten kan även användas till att exempelvis rulla kött i före tillagningen. Colemans senap är mycket skarpare i smaken än den till exempel traditionella svenska senapen.
Produkten skapades 1814 av Jeremiah Colman, som inrättade en fabrik i Norwich, England. 1854 introducerades den karakteristiska förpackningen med gul etikett och röd rubriktext. Mitt på etiketten ett tjurhuvud, som symboliserar styrkan i senapens smak.
Samma utseende används än i dag. Såväl runda glasburkar, som rektangulära plåtburkar förekommer. Plåtburken torde vara den som är mest känd i Sverige.
Firman fick hedern av att vara kunglig hovleverantor till brittiska hovet, en ära som ännu på 2000-talet består.
Och som den sjuksköterska jag är, så måste det in en notifikation till:
Senap har genom historien använts som läkemedel. Och under en tid ingick till och med senapen som medicinalväxt i den svenska farmakopén. Senap säljs av tradition fortfarande på svenska apotek. Här ovan: på Apoteket Lejonet i Malmö, vilket är Sveriges äldsta nu bevarade apotek. Bilden är från 1898. I Sverige har det dock funnits offentliga apotek sedan början av 1500-talet.
Så till slut:
Med senapsgul avses en vanligen varm mörk gul till gulbrun färg.
Kram Annicka
Vesnas häxblandning
2,5% gick det åt -av den röda vätskan
Under den gångna veckan har jag sett följande blandning göras i avdelningens läkemedelsrum.
Den slutgiltiga vätskan såg allt annat än miljövänlig ut, men sägs vara helt ofarlig och blandas i vanligt koksaltvatten och ges till patient i utredande syfte.
Koksaltvattnet i sig är inte gratis om man betänker hur mycket natriumklorid som faktiskt används på en vårdavdelning under ett dygn. Men att vara den som rekvirerar det där röda som existerar i den lilla flaskan med grått gummimembran på -den blir inte rik kan jag säga ;)
Det går 10 milliliter i varje flaska och det gick inte att beställa mindre kvantiet än en förfärlig massa flaskor. Och det användes ganska exakt 0.25 ml av det röda innehållet för att få en ½ halv liter klart koksaltvatten att anta den uppenbart giftigt knallgula färgen.
Nåja, nu ska vi inte förfasas över att det finns en så stor kvantitet hemma av det röda. Det är lång hållbarhetstid på det, så alla de övriga flaskorna kan ju komma till användning... senare...
Att det sedan är första gången under mina tio år på bygget som jag träffar på detta Fluorescein injektionsvätska® kanske dock borgar för att vi inte kommer att hinna nyttja hela den förpackningen med flaskor som kom hem i den gröna apotekslådan. Inte före utgångsdatumet i alla fall... och efter är det ju inte tillåtet... ;)
Vad det gäller sista bilden i raden här ovan, så står det inte helt klart huruvida den togs före eller efter handhavandet av den röda vätskan.
Men eftersom Vesna såg ytterst välmående ut när vi skildes från varandra igår eftermiddag, så får jag väl anta att dessa inte har med varandra att göra ;)
Kram Annicka
Millennium
Det är massor av sidor i varje bok
Och ännu fler bokstäver på varje sida. Men det är absolut ett av det bästa jag någonsin har läst.
Stieg Larsson hade verkligen idéerna och tangenterna på sin sida, när han författade trilogin om Mikael Blomqvist, Lisbeth Salander och tidningen Millennium med Erika Berger på den redaktionella posten. Än en gång bevisas att finns bara en vattentät story och ett media att publicera den i, så löser sig resten... förr eller senare ;)
Men jag är ändå fascinerad över att man kan få ihop en så elegant historia om en egen- sinnig frilansjournalist vars civilkurage vi skulle behöva lite till mans och en stökig datahacker som inte är äldre än... -jag var i hennes ålder ;) och som besitter de mest fantastiska cyber- kunskaper och en enastående förmåga att använda dem, men som kanske har ett å annat att önska vad det gäller social kompetens. Å andra sidan har hon ett mellanmänskligt rättvisepatos som gör hennes ibland något drastiska åtgärder lätt att försonas med.
I första delen av trilogin får läsare stifta bekanskap med huvudrollsinnehavarna som ska följa trilogin i ungefär 1800 sidor framåt. Målande bilder, detaljerade beskrivningar och genomtänkta personskildringar gör att läsaren snabbt lär känna personerna och miljöerna. Blomqvist & Co löser sedan omständigheterna kring Harriet Vangers försvinnande ungefär 40 år tidigare.
En familjesaga som på intet sätt är alltigenom vacker.
Del två är så klockrent samhällskritisk att motstycke sällan skådats i den svenska skön- litteraturen. Den tar sig an ämnet trafficking med en sådan träffsäkerhet att man undrar vilka källor författaren använt sig av. Högt uppsatta samhällsmedborgare halshuggs verbalt och sexhandeln mellan Östeuropa och Sverige är i boken snubblande nära att avslöjas av journalisten Dag Svensson och hans sambo Mia Bergman. Det är mordet av paret som står i fokus för den röda tråden och det som Blomqvist / Salander hänger sig åt -med tidskriften Millenniums goda minne.
Den sista delen i trilogin letar sig in i maktens innersta korridorer. Den lilla innercirclefraktionen inom SÄPO som i boken är döpt till "Sektionen för särskild analys" är här föremål för författarens granskande i lupp. Inte ens statsministern har tillgång till den hemligstämplade information som passerar gruppens skärpta ögon. Belyser korruptionen och leder alla trådarna tillbaka till Lisbeth Salander hennes far Alexander Zalachenko -en avhoppad rysk KGB-agent.
Återigen kan man inte vara annat än tacksam för Salanders utpräglade känsla för rättvisa.
Och personligen blev jag en smula förälskad i doktor Anders Jonasson -en mycket sympatisk och vidsynt människa. Till skillnad från psykiater Peter Teleborian.
Trilogin renderar inte många skratt, den inger inte många stunder av lugn, frid och frihet.
Den är under stundom dramatisk och skapar många tillfällen till eftertänksam reflektion om man så vill. Men jösses -den är en sträckläsare!!
Det spelar ingen roll om man har rast på jobbet, åker tåg, borde sova eller kokar sås till middagen -man vill helt enkelt inte släppa taget när man väl har börjat läsa.
Kan säga att tåget funkar bra, rasten på jobbet likaså... sovandet -nja sisådär...
Men vänligen -den som kan: Undvik såskokandet... det är nämligen inte säkert att kastrullbotten har samma karaktär som före försöket. ;)
Kram Annicka
Busfabriken
I helgen var vi till Busfabriken
För den som aldrig varit på Busfabriken kan jag meddela att: Det är ett riktigt roligt ställe :D
Det finns en fantastisk massa skoj saker där som kan göra den mest oengagerade individ till
en ivrigt lekande och stojande och hoppande och fnattande dito...
Anders och jag?? Ja, vi var ju naturligtvis där bara för barnens skull ;)
Eller nåja... det kanske inte riktigt bara för barnens skull då ;) Det fanns ju så mycket!!
Nån sorts fotbollsspel som jag undrar vem som fick mest mål i... egentligen ;)
Det bara rasslade in såna... ja mål alltså...
Anders fick i alla fall en släng av snabbt övergående axelont på kuppen... ;)
Hoppborgar, studsmattor, luftrutschkanor, bollhav och klätterväggar var annat
man också kunde roa sig med.
Men bus kräver sitt!
Dags för vila i halvlek -Slush-dags!! Och säga vad man vill om den där halvfrysta sörjiga saften som säljs i mängder numera, men den serverades i alla fall i ganska häftiga... eehm??... greppvänliga ting med tillhörande sugrör ;)
Önskade man något utöver det, så var det lätt ordnat också...
Fanns både mat och godis. Godiset hade nog kunnat räcka till att sanda Norrköpings alla gator med -om det bara hade varit snö och halt. Nu var det ju inte det, så det fick väl räcka med att stoppa en femma i automaten och be en bön att inte alla ramlade ur lilla luckan samtidigt!! Det kom nämligen ett par stycken vid
varje utdosering ;)
Efter energiintaget fanns två alternativ att välja mellan.
Antingen gick man till nästa automat och fixade sig en lite sovkompis och tog vilan på allvar eller också började man om med busandet bland lianer och pulkarullåkning.
Med ett lätt förvånat uttryck i ena ögonbrynet kunde konstateras att: det var väldigt många pappor födda på 70-talet som kämpade med kloarmarna vid sovkompis-glasmontrarna...
Och jag kan nästan svära på att dessa såg mer stolt ut än den lilla tvåårige telningen som till slut fick gosedjuret, efter all möda ;)
Nåväl... Christoffer och Linnea hoppade gosedjuren och ramlade snart in i en
vilt sladdande tillvaro på cykelracingbanan ;)
Anders åt upp sin glass och och jag åt resterna av popcornssmulorna.
Vill bara upplysa om att popcorn är klart mer effektiv mot hungerkänsla än vad slush är :D
Därefter en vända till enheten för vattenklosetter!
Och om ni trodde att den var utan bus... så Nepp!! ;)
Det var fantastiskt söta små varelser som höll i speglarna ovanför handfaten.
Som en liten tjej så klokt sa: Dom kan ju ramla ner annars!! ;)
Det enda jag egentligen hade emot stället var den här lille figuren... Han uppenbarade sig på alltför många platser för att vara i min smak... och han hindrade min framfart på, på tok för många ställen med sin glada snabel och skylten som onödigt tydligt deklarerade: ENDAST FÖR BARN!! ;)
Men en kul dag var det!
Så jag får väl helt enkelt komma över det faktum att jag om bara några månader,
-faktiskt fyller 35 år.... ;)
Kram Annicka
Sherlock Holmes
Häromdagen knackade det på dörren
Och utanför stod fyra unga damer i yngre skolåldern, ivrigt pratandes i munnen på varandra och med papper och penna i högsta hugg!
Undertecknad nagelfors sedan i ett mycket samvetsgrannt korsförhör och alla svar nedteckandes mycket noga i det medhavda anteckningsblocket:
Förhörsledare: -Vart var du på nyårsafton?
Åtalad: -Här hemma!
Förhörsledare: -Vad gjorde du här hemma?
Åtalad: -Åt middag med Anders, Annika och P-O!
Förhörsledare: -Vad gjorde du efter middagen?
Åtalad: -Drack vuxencider, åt popcorn och pratade!
(det finns nämligen barnchampagne, för den som inte visste det ;-))
Förhörsledare: -Jasså?? Men vad gjorde ni mer då?? ("popcornssnack" dög uppenbarligen inte riktigt som sysselsättning en nyårsafton då, kan man förmoda ;-))
Åtalad: -Inte så mycket... lyssnade på musik och dansade lite!
Förhörsledare: -Men vart exakt var du vid tolvslaget?
Åtalad: -På baksidan och tittade på fyrverkeri och drack champagne!! (vuxenchampagne!! ;-))
Å det skulle undertecknad inte ha sagt... för nu hade den samlade kommissionen fått vatten på sin kvarn och kunde slå fast sina misstankar med övertygande bevis...
-AHA, utbrister de med ett triumferande leende och fortsätter sedan i någon sorts märkligt mixad korus... -Vi har hittat den Skyldiga!!
Det visar sig att den popcornätande nyårsfirande skaran inte undanröjt spåren efter den trekantiga fyrverkeriförpackningen som nyttjats -och att detta nu uppdagats av fyra observanta och färgglada toppluvor på skidor ;)
Och jag fick med all önskad tydlighet veta att brottsrubriceringen lyder:
"Nedskräpning av naturen -ett mycket allvarligt brott enligt lagen"!!
Det blev också min uppgift att belöna dessa fyra små brottsbekämpare för deras insats...
Med choklad!! ;) En muta kan tyckas -men brottskommissionen verkade snarare se det som ett sätt att "betala böterna" bara :D
Hur som helst förtjänar denna uppfinningsrikedom i konsten att förskansa sig choklad lite cred!!
Så det är väl bara att tillägga: Länge leve Moder Justitia!! ;)
Kram Annicka
Christoffer och Linnea
Nu har jag träffat dem... barnen!
Och vad annat kan man säga än att det gick bra?! För även om SJ nu prompt skulle krångla just den 27/12 med signalfel och trassel så att det tvunget måste börja frysas av allt väntande, så värmer det i själen att kliva av tåget och få en spontan kram av två barn redan på perrongen!!
Två barn som jag bara pratat med i telefonen tidigare! :-)
Det värmer och bli kramad av barnens pappa också -men det har ju hänt förr... någon enstaka gång...eller två...eller tre...per minut...eller så... ;)
Dagen fortsatte med lite shopping... i Skärblacka city ;)
Nåja ICA fick sig ett besök i alla fall -för att täcka helgens behov av mat och godis.
Godis blev barnens uppgift att ordna -vilket inte var så svårövertalat... ;)
Men det som fascinerade mig när de kom tillbaka från godishyllorna, var för det första att de kom tillbaka med helt lagom stora godispåsar... men sen, framför allt, att de kom med:
-en påse till Christoffer, en till Linnea... och en till Pappa och Annicka!!
Det kan ju ha varit ett taktikdrag för att få ha sitt eget godis ifred... men det kändes som om det var av omtänksamhet ;-)
Väl hemma var det uppenbar middagstid... Och jag kan säga att: att göra köttfärsbiffar med brun sås och potatis har nog aldrig varit mysigare. Alla fyra var där och petade i nåt hela tiden.
Efteråt låg potatisskalen i en intressant utspridning över halva diskbänken, det fanns brunsås lite här å där och spisen var fylld av stänk från stekpannan... Men ihop med lingonsylt och mjölk var hela anrättningen oslagbar!! :D
Kvällen fortsatte sedan i tv-soffan. Vet väl inte om tv:n fyllde störst funktion i och för sig men...
Det fanns så mycket annat som lockade. Tända ljus, dricka julmust och äta knäck, öppna lite julklappar som tomten hade lämnat kvar dagen till ära... åsså spela Fia med knuff.
Vet ni om att det händer något intressant med vuxna människor när dom spelar Fia med knuff tillsammans med barn... Plötsligt blir knuff-funktionen i det spelet oerhört roande.
Ja, de vuxna emellan alltså :D Aldrig har väl en trea eller en femma, eller vad man nu behöver för att peta den andre av banan, blivit så åtråvärd på tärningen :D
Vilket också naturligtvis ledde till att Anders och jag var sist kvar på plan...
Hur det gick??
Jag förlorade spelet med ett steg från bo!!
Men vad gör väl det... Spel är lek, pappor med barn är verklighet...
Och jag kan med facit i handen konstatera att jag tog i, i underkant när jag målade upp förväntningarna inför denna helg... och både handen och hjärtat vet -att nyckeln jag fått...
...leder Hem!!
Kram Annicka
Sjukhusjul
Vem har sagt att man inte kan ha mysigt på jobbet
Det går visst!! För det kan vara pyntat och fint även på sjukhus och hos oss är det jättefint
just nu -om jag får säga min mening.
Julmat fanns tack vare personalens egen försorg och klinikchefen kom i egen
"tomte-(o)-luvad" person till avdelningen och delade ut choklad i mängder
som borde räcka till nyår!!
Nåja, nu pratar vi om relativt godissugen personal -så vem vet hur det blir med den saken ;-)
Klinikchefens hustru, tillika min kollega, hade i alla fall de coolaste örhängena jag har sett.
Små fina julkransar med blinkade julklockor i kulörta färger. Man bara väntade på att de skulle börja spela Jingle Bell's också ;-) Inköpta i Australien fick jag veta, så där grusades allt hopp om att få äga dylika hängen inom en rimlig framtid ;-)
Kalle Ankas timme mellan 15.00 och 16.00 tillbringades inne på en patientsal.
Om vi vårdade?? Ja, det tror jag absolut att vi gjorde -både personal och patient.
Vi gjorde det enda rätta man kan göra mellan 15 och 16 en julaftonseftermiddag...
-Titta på Kalle Anka!! :D
Därefter var det julmatens tur. Tycker vi hade fått till ett julbord värd sitt namn ändå.
Sill, lax och ägg. Prinskorv, Janssons frestelse och skinka. Åsså rödbetssallad förstås!
Att det mesta av sillagen numera ligger på betongen i sjukhusets parkeringshus och att ris a'la Maltan blev väldigt lös...-det bjuder vi på!! ;-) Vi lyckades i alla fall steka köttbullarna på ett sådant sätt att inte brandkåren behövde rycka ut. Ryktet berättade att fyra brandbilar stod utanför vår ingång under förmiddagen -och tittade skeptiskt under lugg på personalen som ansträngde sig för att få färg på just köttbullarna ;-)
Men julaftnar går -även om dom tillbringas på sjukhus! 
Och plötsligt hade det blivit dags att bli avlöst av nattsyster. Nattsyster som dagen till ära hade hoppat julluvan och istället visat upp sin stolthet i att vara sann Sofiasyster!
Som en parantes för alla oinvigda kan jag berätta att det finns en lång tradition inom systerskapet genom tiderna, som påbjuder att Drottning Sophias systrar fick den finaste och den mest gedigna utbildningen i sjuksköterskeyrkets konst.
Med dessa rader önskar jag alla en trevlig fortsättning på julhelgen!
Kram Annicka
Försmak på julen
Lite är det tack vare snälla arbetskamrater och gulliga föräldrar
Men i år hanns nästan allt med -som var tänkt att hinnas med:
Diskbänken skiner o golven är torkade, julklapparna är inslagna o julkorten skickade, skinkan är griljerad och tomtegröten är klar. Och julgodiset... har mamma gjort ;-)
Mamma fixade inte att jag prioriterat bort knäckkokning i år... och jag kan bara säga:
-jag är väldigt glad över att min mamma inte fixade att jag gjorde den bortprioriteringen :D
Knäck är det bästa som finns -näst rabarberkräm! Tack Mamma! :-)
Men som synes gillar tomten uppenbarligen också julgodis, så jag stoppade raskt ner godsakerna i små räk- och kräftstjärtsburkar (av sånt som inte redan var förpackat på just det viset ;-))
och in med det i kylskåpet. Tänkte: -innan den lille gynnaren hinner försvinna under natten med allt mitt guld... eehm... godis...
Som ett P.s måste tilläggas att Markus Redman (även kallad Mac) förtjänar en extra julkram! Han lovade att tänka på mig, som ska jobba detta års julaftonskväll...
Och det gjorde han, genom att se till att jag fick lite julmat med mig till jobbet åtminstone!
Tack Mac!! ;-)
Denna, för mikrovågsugnen avsedda, matlåda har fått kort sagt både ris och ros!
Jag har sett allt mellan grisfett och skummjölk till aptitdödare och glutamatförgiftning.
Men som kontrast till detta finns att läsa:
"Iögonfallande och genialisk. Findus förtjänar uppmärksamheten för modet att marknadsföra detta halvfabrikat i detta julmustkonservatismens heliga land."
Julmustkonservatism -jag gillade den formuleringen ;-)
Hoppas alla sover gott nu!!
Det är nämligen bara 12 ½ timme kvar till:
och hans Vänner!!Kram Annicka
Små ljus och julklappspapper
Det är en fantastisk massa meter papper som går åt...
...när man har kommit så långt fram i tillvaron att det är dags för årets julmotivförsedda omslagspapper. För att inte prata om det antal meter snöre som förbrukas, varav hälften inte ens används till att hålla ihop klapparna. Nej, andra hälften ska istället krullas upp lite fint och donas till på mitten av paketet.
Men när tejpen äntligen sitter på paketen (och därmed slutat klibba på fingrarna) och man fått ordning på snörningen -utan att av våda dragit av dem med saxen i krullprocessen... då är det bara en gran att lägga klapparna under som saknas... och det är här eländet börjar...
Inte ens den vackraste julskivan och den alkoholfriaste glöggen kan göra montage av
julgransbelysning till en stämningsfull del i julestyren!! Så ÄR det bara!!
Fast upp ska den -varje år!! Så ÄR det bara!!
Om det så ska ta resten av dagen -att få dit de där småljusen på de artificiella granbarren!!
Så ÄR det bara!! Slingan ska vara på plats när det är dags att gå isäng!! Så ÄR det bara!!
Men det börjar redan i kartongen...
Ljusen sitter snyggt och prydligt på varsin plats i lådan efter förra årets mycket nogsamma nedmontering! Det är sen när man kollar på kabelhärvan som ligger som ett stök runt omkring ljusen, som de första minnena kommer av förra årets julgransbelysningsfrustration!!
Hur är det ens möjligt för en sladd, som varit stillaliggande i samma kartong under ett helt år, att genomgå en sådan total trasselförvandling??
Nåja, det är inte dags att fundera på det just nu -då blir man ju aldrig klar!!
Koppla in tålamodet och dit med ljus ett bara!!
Efter ett par svord... ord med lätt irritation i tonen, ett ansenligt antal varv runt granen och en omstrukturering av ljusen för att stickproppen sen ska nå vägguttaget till slut -så är man äntligen i mål...
Ljusen är på plats och hela anläggningen lyser så vackert.
Nu är det bara finliret kvar... julgranspyntet... Himla mysigt!!
Kulor i vackra kulörer, tomtar i snören, änglar, äpplen från mormors tid, lite mer kulor och fyra meter glitter... Och som kronan på verket... Stjärnan i toppen!! :D Lyckan är gjord!!
Sen av någon outgrundlig anledning tittas det ner i en annan julpyntslåda och väldigt plötsligt känns det inte riktigt lika bra längre...
Vad f-n gör Julgransmattan i botten på den där julpyntslådan???
Har ni provat att få in en julgransmatta under en fullt färdigriggad julgran någongång??
Om inte... tänk er för en gång till innan ni gör det!! Det är förenat med viss risk att inte ha en full färdigriggad julgran kvar efteråt...
Men sen är det en frid för själen, när granen är på plats, klapparna ligger där dom ska, tomtemor åter har hittat sin plats i köket och tomtenissarna klänger på grötfaten i hopp om att gröten ska vara klar lite tidigare i år.
Det är den inte, men det gör å andra sidan inte så mycket eftersom tomtenissen i bild ändå bara har hittat silen att klänga på... Inte lätt att få mjölken att stanna kvar i den ändå...
När bloggande sen är klart för denna gång, är det bara att borsta tänderna och följa
"tomten-i-badets" exempel... Att sova en stund!!
Tar en viktigt beslut innan jag somnar:
Nästa år lejer jag en elektriker till julgransbelysningen ;-)
Kram Annicka
Konsten att elda -lite noga
Det började med 17 graders vara eller icke vara
Det råder ingen som helst tvekan om att 17 grader inomhus är för kallt om man samtidigt ska tycka att det är mysigt att vara inomhus utan termobrallor och toppluva!!
Jag var helt överens med Anders om den saken!! ;-)
Sen tycker väl i och för sig inte Anders att det är direkt befogat med termobrallor -det är ju trots allt plusgrader vi pratar om...
Men eftersom min nästipp tenderar att drabbas av istappar längst ut och Anders förmodligen ledsnade på att mina iskalla händer ideligen värmde sig på hans mage så sa han en gråkulen dag: -Du ska få en regulator gumman!! ;-)
Tack älskling!! *jättelycklig* ;-)
Å regulatorn är den där lilla högen av småprylar som ligger i mitten!!
På sitt sätt ganska intressant att jag tillägnades just nämnda regulator, med tanke på att jag fortfarande är folkbokförd 30 mil ifrån densamma... ;-)
Men varför peta i småsaker. En regulator kommer att göra min varma lycka och Anders lycka över att få skruva i och på och under och över och runtomkring denna lilla manick gick inte heller att ta miste på... så... Perfekt helt enkelt!! ;-)
Och nu kan jag allt om hur en regulator fungerar... eller *harkel*... åtminstone allt jag behöver kunna för att bibehålla en något sånär anständig kroppstemperatur ;-)
Erkänner utan omsvep att jag inte förstod mer än nödvändigt förrän jag såg kopplingen till det vred som liknar det jag har hemma för att ställa värmen med... Jag förstår nog inte det heller, men det vredet förstår jag mig på att använda i alla fall ;-)
Å hips vips... se där ja... 21 grader och av med termobrallorna!!
Men den som nu trodde att det var frid och fröjd med en välinstallerad regulator så säger jag bara: Nope!! Det måste till en energikälla också!!
Och jag vet inte om det är tack vare eller på grund av att regulatorn ägs av en elektriker, som inte Vattenfall får sälja en enda kilowattimme el i husuppvärmade syfte...
Det kan vara en kostnadsfråga också, som gör att Vattenfall får skylla sig själv men...
-Nej... det är här allmän vedeldningslära kommer in i bilden!!
Först måste veden in och travas snyggt och torka. Så långt inga problem.
Kommer man bara upp med vedskottkärran uppför lilla backen utan att slå ihjäl sig, så går det perfekt att hiva in veden nerför den därför avsedda vedrutschkanan sen ;-)
Sen ska spintet sopas ihop och sedermera även nyttjas. Och Anders hävdar att sopkvasten här ovan fungerar alldeles utmärkt för göromålet. Själv känner jag mig en smula skeptiskt till denna ankelfrakturerade variant av samlade sopstrån med tillhörande skaft och kan säga att hade jag inte redan köpt en julklapp till honom så hade det nog blivit en liknande tingest... fast med sop-förmåga åt båda hållen!! ;-)
Nåväl -med fullgott utvecklad användningsteknik och lite tålamod så ordnade allt upp sig till det bästa.
Nu dags för det stora momentet... Tändbrasan!!
En tändbrasa åstadkommes av dagens ihopsamlade papperskolijox samt ett par vedklabbar och varar i ungefär 45 minuter!!
En tändbrasa som varat i tre timmar eller mer, är att betraktas som ett "börja-om-projekt"!! ;-)
Observera dock att reglaget här ovanför inte står i tändläge -utan i brännläge!!
Tror jag det var... ;-) Terminologin här är i alla fall oerhört viktig förstod jag...
Elden brinner nämligen olika i de olika lägena! Men mina hjärnceller får spunk av påståenden som att eld brinner neråt... Det strider mot all logik att eld brinner neråt!!
Men nu är det så, en gång för alla... Det har Anders sagt!!
Det var nåt med rökkanalerna också... men då hade hjärncellerna redan givit upp!!
Nåja... har man dock klarat sin 45-minuters deadline, så övergår här tändbrasan i brännbrasa!
Röra om i glöden -helst utan att det ryker in... Fylla pannan tills det inte går in en flisa till och hoppas på att glödbädden var tillräckligt kraftfull för att torka det sista ur den eventuella surved man kanske stoppade in ;-)
Men sen kära vänner... kan man sätta sig till rätta och rofyllt se på hur elden flammar och njuta av... att man nu snuvat Vattenfall på några kWh igen ;-)
Men om man nu inte skulle roas av att sitta i pannrummet och blåstirra in i en vedpanna,
...så kan man ju alltid koka en kopp kaffe och åstadkomma en...
Ja, alltså... det skulle bli en varsin negerboll... det skulle det!! Men kaffet var klart före boll- rullningsmomentet och suget för stort, så det blev helt enkelt en homogen negerkaka!!
Och med kaffe i koppen och varsin sked att äta från varsitt håll med -blev det bara en "minimur" kvar av vår dag i uppvärmningens förunderliga skola! ;-)
Om vi fuskade med tandborstningen efteråt??
Nix -gjorde vi inte!! ;-)
Kram Annicka
Fika med förhinder
Så här i besparingstider är personalfika det första som ryker
I alla fall var det så Akademiska sjukhuset i Uppsala tänkte när de i början av oktober bestämde sig för att dra in personalens förmiddagsfika. Frukten skulle behållas, men mackorna hade från och med ett givet datum sett sin sista dag.
Vet ni vad som händer när man så resolut från en dag till en annan tar bort förmiddagsfikat för folk?? Helt rätt -det blir ramaskri!! ;)
Plötsligt finns det antagligen inget som är viktigare på jobbet än just det lilla faktum att det inte längre kommer att dukas fram bröd, smör och ost på bordet.
Och än värre -man måste ta med sig själv, om man ska ha något... :o
Det är ju som att gå tillbaka till forna tider med egenmedtaget smörgåspaket för Guds skull?!
Precis som om man inte hade nog ändå med att släpa på sin matlåda fram och tillbaka...
*missnöjt mumlande och muttrande*
Nej, det råder ingen som helst tvekan om att fika är det absolut mest viktiga här i livet.
Det är till och med så viktigt att någon slipsnisse bestämmer sig för att börja rota i gamla luntor. Och efter ungefär 1½ veckas letande som kommer vederbörande ut ur dammgömmorna, med lätt rethosta och borstar bort det värsta av spindelnäten...
Men han har hittat det... Dokumentet som ska rädda personalen:
Ett 17 år gammalt kollektivt avtal där personalfikat står inskrivet som arbetsgivarens skyldighet till sina medarbetare! Tänka sig -det hade nog inte Akademiskas ledning räknat med...
Men två dagar senare var mackorna åter tillbaka på frukostbordet -allt medan Akademiska nu har tillsatt en liten undersökningsgrupp gällande ovan nämnda avtal.
Livet är sannerligen underbart... mer för vissa och mindre för andra bara ;)
Vi lär sannolikt inte få behålla förmiddagsfikat någon längre stund. Det är ju som sagt besparingstider. Men fram till dess Akademiska har hittat det kryphål de nu letar efter i avtalet och därefter prånglat sig ut genom det, ska jag vara "slipsnissen" evigt tacksam för att jag får fortsätta äta frukostmackor en liten stund till.
Önskar nu alla en trevlig Advent!
-med massor av lussekatter och pepparkakor... till eftermiddagsfikat! ;)
Kram Annicka
Snö och saffran
Aldrig har det väl trillat ner så mycket snö
Inte samtidigt och på så kort tid i alla fall... :o
På 2½ dygn har det stormat ner ungefär en halv meter snö.
Det är i sådana lägen man tackar Vattenfall för att de har grävt ner elledningarna i backen.
För bara något år sedan hade ett sånt väder varit = strömlöst lika länge som snöovädret pågick.
Nu kunde jag åtmistone välja om jag ville sympatisläcka (grannbyn var nämligen ström-lös) belysningen hemma och elda stearinljus i värmen eller om jag ville baka lussekatter.
Jag ville baka lussekatter! ;)
Men först skulle ju ingredienser införskaffas till detta bak, vilket i sin tur innebar att bilen måste skottas fram ur all denna snö. Och även om gårdsfolket har en traktor med mycket bred och fin skopa, så blev det ändå en del att dra med snösläden.
Fast med ledig dag och rejält med kläder så är det faktiskt ganska mysigt.
När flingorna duggar i ungefär samma takt som man hinner skyffla bort dem och vinden viner i toppluvan. Det är grejer det ;)
Gillar i alla fall snögubben som kom för att hälsa på i förrgårkväll ;)
Han är betydligt längre än barnen på gården och har rönnbär som knappar ;) Och efter nattens fortsatta nederbörd fick han sopas fram på morgonen för att alls synas ;)
Å lussekatter blev det också. Några lussebullar blev runda och med socker på.
Det beror uteslutande på att jag tycker det är lite halvtrist att äta lussekatter efter jul -men jag är oerhört svag för saffran. Man skulle alltså kunna påstå att jag lurar mig själv att vilja äta saffransbröd även efter jul -dock utan russin. ;)
Hoppas att mamma inte läser detta före söndag, för det är meningen att dessa små bakverk ska ingå i adventsfikat då ;)
Kram Annicka
Jag fick en fråga
Nyårspuss -vad är det?
Ja alltså... för paret här ovan's skull så hoppas jag att den förmodade pussen blev något bättre, än bilden blev stilistiskt utförd! ;)
Nyårspussen är annars en tradition i samband med tolvslaget, där man pussar de andra festdeltagarna på kinden eller munnen.
Detta samtidigt som man försöker säga skål och önska varandra ett gott nytt år, medan fyrverkerierna blixtrar omkring en med samma effektivitet som kameran här ovanför ;)
Man bör dock se upp med vem man pussas -av den händelse att det finns någon part i sällskapet som inte uppskattar detta aningens närgångna sätt att umgås på.
Vid eventuell missriktning kan det nämligen oannonserat resultera i att någon av läpparna antar en förunderligt förtjockad form. Och det mina vänner -är ett ögonblicksverk ;)
Fenomenet i sig är ett (något märkligt) påfund av det mänskliga släktet, där två individer plutar med munnen mot varandra och därefter anlägger de två läpp-paren mot varandra. I någon sorts vänlig ömhetsbetygelse. Beroende på hur mycket man känner personen i fråga pressas sedan läpparna olika hårt mot den andres.
Hoppas att detta var svaret på frågan! ;)
Kram Annicka
Det finns dock ett gäng olika sorters pussar.
Passa på att här ta del av Press lilla puss-skola.
Eskimån
Så gör du: Luta dig mot den du ska pussa. Samtidigt som du pussar lätt på munnen gnider du fjäderlätt din näsa mot den andres näsa. Upp och ner eller sidledes spelar ingen roll.
Använd: På någon du tycker om och någon du känner väl.
Använd inte: På någon du precis träffat eller på en tråkig typ som inte förstår det roliga i att gnida näsorna mot varandra.
Torrisen
Så gör du: Pussa den som ska bli pussad på munnen. Men precis i pussens början ska du suga in luft lite lätt så att pussen blir riktigt torr.
Använd: På någon som du helst inte vill pussa. En bra puss om du åker på att pussa någon vid sanning eller kånka.
Använd inte: När du är kär.
Bindefeldaren
(Döpt efter festfixaren Micael Bindefeld eftersom sådana här pussar är vanliga på hans fester.)
Så gör du: Ta ett stadigt tag om axlarna på den du vill pussa. Dra hans/hennes överkropp mot dig först åt höger - pussa i luften i kindhöjd - sedan åt vänster - pussa igen i luften i kindhöjd.
Använd: När du träffar en kompis som är av det snobbigare slaget
Använd inte: På mormor eller annan släkting av äldre slag. De kan bli yra av allt dragande fram och tillbaka.
Virvelvinden
Så gör du: Dra din partner mot dig, pussa på munnen och låt tungan gå in i den andres mun. Rör om med lagom hastighet.
Använd: När du är kär.
Använd inte: På din brevbärare, förutsatt att det inte är brevbäraren du är kär i.
Pimpinettpussen
Så gör du: Ta ett tag om ditt pussoffers hand. Dra handen mot din mun samtidigt som du böjer din överkropp framåt. Pussa fjäderlätt på handens ovansida.
Använd: På bal eller stor, fin fest om du är kille.
Använd inte: Om du är tjej - låt killen stå för pussandet.
Pannpussen
Så gör du: Ta tag om offrets huvud, vid öronhöjd ungefär. Dra huvudet mot din mun, pussa lätt på pannan.
Använd: När du ska trösta någon som är ledsen.
Använd inte: På någon som du är riktigt kär i.
Nackpussen
Så gör du: Dra den du ska pussa emot dig, sätt en fjäderlätt puss utan tunga vid hårfästet i nacken. Du kan också blåsa lite istället för att pussa.
Använd: På någon du tycker om som du vill skämta med lite grann.
Använd inte: På din lärare, på en polis eller på någon annan som inte vill bli pussad.
Läpp- och smackpussen
Så gör du: Pussa lätt, lätt samtidigt som du låter din tunga slicka lika lätt över pussoffrets läppar.
Använd: När du är riktigt jämrans kär.
Använd inte: På mormor, kompisen, eller vid något annat tillfälle än när du är riktigt kär.
Allmänna tips
Torra läppar? Ingen höjdare om du ska pussas. Använd cerat och gnugga läpparna lätt med en våt tandborste då och då så att de masseras.
Dålig andedräkt är inte heller speciellt pussvänligt. Borsta tänderna varje dag och an
vänd tandtråd regelbundet. Ta några extra tag med tandborsten på tungan när du borstar tänderna på morgonen. Där samlas nämligen bakterier som lätt kan lukta illa.
Tungpussar, som är lite mer avancerade, kan du öva dig på genom att pussa baksidan av handen eller att pussa runt halsen och öppningen på en Coca-Colaflaska. Använd dock inte en läskburk! Det kan ge allvarliga skärsår!
Kända pussar
-Keanu Reeves och Sandra Bullocks puss i "Speed" när de två flyger över ett fält på en träbit och precis har lyckats fly från en buss som snart ska explodera.
-Påven som ständigt får sin ring pussad.
-Vivien Leighs och Clark Gables pussar i "Borta med vinden".
Hasseludden
Yasuragi -det japanska badet
I almanackan stod det fredagen den 7 november. Vid parkeringen på sidan av Blå Korset stod det 27 lätt morgontrötta, blåfrusna medarbetare och väntade på att Håkan skulle transportera dem till Stockholm. Håkan jobbar på Forsbergs Buss! Det var således dags för avdelning 79F's personaldag!
Om denna dag hade utspelat sig på Akademiska sjukhuset hade det nog rent terminologiskt kallats för planeringsdag. Men eftersom nu möjligheten att utnyttja Yasuragis eminenta an- läggning givits oss, så blev det en ganska regelrätt personaldag -även om vi gjorde lite nytta också... lite... ;-)
Fast om någon har en aning om vad resultatet av personalenkäten innehåller idag -så blir jag imponerad. Men vi kom åtminstone överens om hur vi ska förfara med schemläggningen i framtiden.
Sen var det dags att ta på sig en Yokata. När vi kom till Yasuragi låg det nämligen en sådan och ett par matchande tofflor i blått på varje stol.
För den som aldrig varit i Japan kan jag berätta att Yokata är en "sidenkimono" -fast utan siden.
Den är i bomull. Mycket skön och mycket praktisk.
Man virar in sig i den med den högra fliken först, som förs närmast hjärtat, lägger den vänstra över och knyter sen ihop alltihop på mitten. Sedan är man faktiskt klädd för både vilan i solstolen, caféet och middagen i resturangen. Man skulle till och med kunna gå ut på stan och handla i sin Yokata, utan att stöta sig med gällande dresscode.
Möjligen är det affärsinnehavarna som skulle kunna ha åsikter om detta -eftersom det finns stora fickor i en Yokata där man kan stoppa både det ena och det andra av de bra-å-ha-saker man behöver... Personligen tycker jag det var ett perfekt ställe att stoppa mobilkameran till exempel. Själva badet var annars ett mobil- och IT-fritt område!
Men varför har vi inte tänkt på det i det här landet. Det är ju en kanonsmart idé...
Tänk att få slippa packa med sig alla dessa ombyten man måste ha med sig för alla eventualiteters skull -bara för att kunna vara borta en weekend.
Nej... fram för badrock och tofflor!! Mycket skönt och mycket praktiskt som sagt ;)
Fyra ord om lunchen: Den Var Mycket God!
Badet
Men sen var det inte riktigt att "bara" bada dock!! Prata om koder att komma ihåg?!
Man kan välja tysta delar av anläggningen eller "vanliga". Själv valde jag den "tysta".
Kan säga att det blir verkligen tyst när ett gäng kvinnor byter om tillsammans och inte säger ett knyst till varandra. När händer det annars liksom?! ;)
Men det var ganska fridfullt och behagligt.
Sen behöver man en handduk och två frottélappar. Den ena sitter man på och den andra tvagar man sig med. För inne i duschrummen -som för övrigt inte innehöll några duschar, hittades en mjölkpall och en träbytta och en vattenkran vid varje tvättplats.
Följdaktligen tar man den ena tvättlappen och lägger den på mjölkpallen, sätter sig ner i bekväm ställning, tappar upp vatten i träbyttan och häller vattnet över sig... fyller upp träbyttan och häller igen... Åsså håller man på så tills man är nöjd. Det är då lilla frottélapp 2 kommer in i bilden... Dags för själva tvagningscermonin. Stilla och harmoniska rörelser över kroppen.
Funderar dock lite över hur japanska kvinnor löser bekymret med rehållningen i de undre regionerna. Att männen klarar att hälla vatten på sin...-det förstår jag!! Men hur gör man för att hälla vatten på...??!!
Äsch, jag är ju svensk medborgare och har fri tillgång till duschhandtag med högst flexibel duschslang -så varför undra ;) Njut av atmosfären där inne bara, det dunkla ljuset, värmen och den 40 gradiga varma källan som det bara var att sänka ner sig i. Rogivande kan man ju säga utan att ha överdrivit det minsta!
Intressant också att det finns så vackra skåp att välja baddräkt i... bara att stoppa ner handen i lådan för rätt storlek åsså var badklädesproblemet ur världen ;)
Och väl ute i det stora badet kan man ju inte annat än säga att det var behagligt heller!
Himla mysigt med den varma bassängen, de varma källorna där och den källan som fanns utomhus. Skulle mycket väl kunna tänka mig att tillbringa en hel weekend där utan att må dåligt någonstans ;)
Sedan skulle förstås ett besök i frukt-lounchen hinnas med. Åsså drickas te förstås.
Det Gröna teet kan jag utan större saknad hoppa över -men Spirolina-teet var gott!!
Härligt också med färsk frukt i sådana mängder. Sen gjorde det ju inget att det stod underbara små rödbetsmuffins med söt kesellatopping -i Kaffebaren på vägen ut till bussen ;-)
Kanske var inte dom avsedda till oss eftersom vi fick "take-away-fika" med kaffe, macka och frukt i en klart överdimesionerad papperpåse... men jag undrar om det någonsin kommer att uppmärksammas att det försvann ett par extra muffins från fatet, till förmån för sjukvårds- personal på Akademiska?! ;)
Efter ett halvt dygn på resande fot, mätta glada o nöjda och med en härlig upplevelse att lägga i själen -stod vi till slut på parkeringen på sidan av Blå Korset igen.
Antagligen tog det inte mer än ett par meter utanför bussen för att återvända till status "blåfrusen"... men minnet av varma bad, växter och natursten värmer fortfarande!! :)
Kram Annicka
